Vintermorgon

Idag är det lördag – och vännen FEMs födelsedag! Hon fyller… 15, tror jag visst att det var. Nej, vi blir aldrig äldre, hon och jag. Hon är alltid typ 15 i mina ögon. Fast på den här bilden är vi nog hunnit bli 16 bast. År 1978 är den tagen, hemma hos FEM, så gissningsvis är det nån av hennes föräldrar som har fotat.

Stort GRATTIS till FEM!!!

Gösta (= Tofflan) till vänster och FEM till höger. Idolbild från 1978.

Det har varit en helvetesnatt. Familjen Alien har levt rövare och jag har klivit upp ur sängen typ varannan timme. Fästmön tänkte inte väcka mig i morse, men jag behövde ändå gå upp. Så klart jag skjutsade henne till jobbet! Fy, inte är det roligt att börja klockan sju en helgmorgon på vintern…

Kallt och lite snö i luften var det. Vägarna är bra plogade nu, till och med smågatorna vid Annas jobb. Inte många människor ute alls i morse. Bilen i garaget bredvid såg ännu läskigare ut i decembermörkret. Snacka om spökbil…

En riktig spökbil i garaget bredvid.

Den här Mercan har stått här i två år nu. Jag minns mannen som kom med den en gång. Vi hejade lite så där som normala grannar gör. (Det är bara pucko-grannar som inte hälsar.) Mannen kom i sällskap med ett uppklätt, äldre par. Hans föräldrar? Eller… var det bara inbillning från min sida..? Såg jag åter igen de döda som går omkring här? Mystiskt är det, för jag har varken sett mannen eller det äldre paret igen – och ändå har vi platserna bredvid varandra i garagelängan.

Jag har försökt titta in i spökbilen för att se om jag hittar nåt lik eller nåt spöke, men ingenting.

Tanken var nog att jag skulle krypa ner i sängen igen när jag kom hem. Men somliga gastade här i huset, så det var lika bra att lägga planerna på hyllan. Jag plockade fram rena lakan som jag ska bädda med idag. Det blir en hel del tvätt under dagen och morgondagen, för sen kan jag inte hålla på med sånt på ett tag. I morgon måste jag storhandla hem mat så jag klarar mig fram till helgen före nyår när jag tror att Anna dyker upp igen. Från fredag nästa vecka ska hon ha alla sina barn hos sig i två veckor. Det blir mysigt för dem att få fira jul tillsammans. Om jag hade barn skulle jag inte kunna tänka mig en jul utan dem! Men jag har ju inga barn.

Funderar på om jag inte ska ta ner de två jullådorna i alla fall och kanske julpynta lite. Jag ska ju förhoppningsvis fira jul här hemma och nog vore det lite fint att titta på den gamla krubban med Maria, Josef, Jesusbarnet och de sex vise männen… Ja, du läste rätt: de SEX vise männen! Så många trodde du inte att det fanns, va? Men det gör det – till min julkrubba! Tre av dem är gjorda av kräppapper och ståltråd och rider på kameler, medan de andra tre är sedvanliga figurer i nån sorts bränd och målad lera.

Förresten kom jag på att jag har SJU vise män i huset! Anna gjorde nämligen misstaget att berätta för mig ganska nyligen att hon spelade vis man i en skolversion av Jesu födelse! Nu blev du väl impad?!

Nån gran ska jag inte ha i år i alla fall, det orkar jag inte fixa varken nu eller senare. Men jag får njuta av den jag ser utanför köksfönstret. Den är faktiskt riktigt vacker – i alla fall nu i december. Övriga året kan man ha andra åsikter om gröngölingen…

Den är vacker i december, gårdens gröngöling.

Nu ska jag sparka igång perkolatorn för jag är väldigt kaffesugen. Ska förbereda lite till kvällen, när Anna och jag ska äta sillbord. Fyra sorters sill finns det, ägghalvor tänkte jag göra, lax, kalkonetter (prinskorv av kalkonkött), några skivor julskinka till Anna, några skivor kalkon till mig. Och så lite rödbetssallad. Till detta, kokt potatis, Janssons frestele, var sin mörk julöl och en snaps eller två av en kyld Östgöta sädes.

Livet är kort. Det är gott understundom också.

Read Full Post »

En idolbild

Till Inna, som är mycket klok i det mesta, men INTE när det gäller färger. ORANGE rules!

Här kommer en idolbild på mig, med en ostBÅGE uppstoppad i näsan. Till och med inne i näsan vill jag liksom vara ORANGE! 😀

Till och med inne i näsan vill jag vara orange!

Read Full Post »

Vårgrönt..?

Nej, se vårgrönt är den mest frånvarande färg vi har här just nu. I morse var det visserligen inte 20 grader kallt utan bara åtta, men det snöar. Det snöar STORA flingor. Fördelen med att vi bor hos mig den här veckan är att Clark Kent* får stå  i garage och man slipper skrapa rutor. Visserligen är det bara kallgarage, men – ta i trä – jag är aldrig orolig för att han inte ska starta när han står inomhus. Det har jag varit i veckan som gick när han fick stå ute i tjugradig kyla, men den lille stålmannen hostade igång så snällt varje dag.

En idolbild på Clark Kent.

                                                                                                                                                        Idag är det en alldeles perfekt dag för det jag ska göra – städa. Nu finns inga ursäkter, till och med vädret säger:

STÄDA!!!

Igår kväll satt jag en liten stund vid pusslet jag lånade av Hortellskan härom veckan. Jag har ju liksom inte pusslat nästan nånting i veckan som gick, så pusslet skulle möjligen kunna vara det som håller mig borta från snabeldraken**… För grejen är att jag har upptäckt att jag ser väldigt illa på kvällstid. Därför måste pusslande ske på dagtid för min del. Men nej, här är så läskigt, det KRASMAR under tofflorna, vilket betyder att det VERKLIGEN BEHÖVS STÄDAS!..

Det krasmade nog under Caroline af Ugglas fot också här på bilden. Kanske var hon hemma hos mig?

                                                                                                                                                       Fästmön började jobba klockan sju idag, så vi var uppe med tuppen. Eftersom Annas mobil som vanligt är på lagning har hon nu lånat en av Linns gamla mobiler. Och detta innebär VISSA PROBLEM med larm och sånt. Att stänga av larmet, att hitta rätt ljudnivå, att hitta ett bra ljud att vakna till… Anna roade sig under frukosten, medan jag var i badrummet, med att testa olika varianter, så nu är nog alla i hela huset vakna. Själv började jag fundera om mobilen hade nån sorts inställning för att varna i samband med vissa… kroppsljud. Larm och kroppsljud (från mig, dårå) var förvånansvärt synkade i morse…

Naturligtvis är jag så här piffigt klädd när jag städar hemma. (Not…)

                                                                                                                                                        Nu ska invänta lite ljus innan jag börjar damma och skura våtutrymmena. Och om det är nån som fortfarande sover ska jag vara snäll och vänta med att starta såväl tvättmaskin som snabeldrake på en stund. Jag tror jag inleder min städdag med att bädda och läsa lokalblaskan…

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil
**snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Med scones i magen och i lånad bralla

Halv två var alldeles rätt tid att hämta Elias idag. Tyvärr busade en klasskompis med honom så att han slog sig i sitt huvud på vägen ut ur klassrummet. Otur, för han fick sånt beröm av sin fröken idag på vägen ut. Fröken sa till mig att Elias är

ett riktigt författarämne!

och det låter ju toppen!

Hemma i Himlen höll Fästmön på att baka scones åt oss alla. När vi klev in skulle hon busa med Elias och kramas med mjöliga händer. Då var det en vägg i vägen så Elias slog huvudet igen – fast ANDRA sidan. Sicken otursdag!

Men det var väldigt gott med nybakade scones och ännu godare smakade de när säljaren från OnOff i Uppsala ringde. Följ uppdateringarna kring hanteringen av Annas nya mobil i inlägget här. Jag lägger det här inlägget överst i bloggen varje dag tills det är utrett ordentligt! Det här är så illa skött av både Nokia och OnOff i Uppsala att alla som hittar till min blogg ska få möjlighet att läsa om hur de båda företagen inte direkt förbättrar sina varumärken, i mina ögon!.. 

Efter kaffet sprang jag och letade mjukisbrax, men söta Anna hade tvättat mina fläckiga. Och en blöt byxa kan man ju inte sätta på mig. Därför knyckte lånade jag ett par snigga bixor med revärer som hängde på en krok i sovrummet.

Snigg Adidas-bixa med revärer!

                                                                                                                                                     Elias är lite mammagosig just nu, så Anna och han gick och la sig ovanpå sängen för att läsa. Pojken verkar lite trött och hängig och jag hoppas verkligen inte att nån av systrarna har smittat honom med sina förkylningar. Men nu kom han uppskuttande och ska sitta med mig vid köksbordet och göra sin läxa. I morgon blir det nämligen inte så mycket tid för det, för Elias ska till tandläkaren klockan 16. Pappa följer med då eftersom mamma och jag ska träffa Birgitta inne i stan. Efter tandläkarbesöket går Elias med hem till pappa och så får killarna umgås en stund tills vi kommer och hämtar vid 18 – 18.30-tiden. Det är så skönt att vi kan samarbeta så bra och hjälpas åt med barnen. Vi är verkligen lyckligt lottade som har den familj vi har! Det verkar vara alltför vanligt i andra familjer att det är en massa tjafs mellan de vuxna som då drabbar tredje part, det vill säga barnen. I den här familjen försöker vi vara så ärliga och raka mot varandra som vi kan och det är nog en grundförutsättning för att vi ska ha fungerande relationer.

I kväll ska Anna tillaga kassler efter recepttips från Inna. Jag, som inte äter kött, ska få lax i stället. Anna och jag fick en bit lax av hennes mamma för ganska länge sen, men nu passar det perfekt att jag sätter tänderna i den.

Ni andra får sätta tänderna i denna idolbild av min sniggaste sida, baksidan. Bilden är tagen av mästerfotografen Linn!

Min sniggaste sida i Annas snigga bixor!

Read Full Post »

Snälla människor, lite gnäll och en idolbild

Dagens första undersökning på eftermiddagen var obehaglig, men jag överlevde. Mycket tack vare alla snälla som jobbar här runt omkring på olika ställen. Jag fick åka truck och det orkade inte den här gamla kroppen, så jag fick lägga mig när jag kom till mottagningen.

Och nu vilar jag efter dagens andra undersökning, en skiktröntgen. Dit fick jag åka säng, tack och lov. Jag är väldigt trött.

Telefonen har gått varm här, men just i denna stund orkar jag inte prata. Väntar på ett besked och bloggar under tiden. Till alla som ringer och messar, jag är så glad att ni bryr er, men just nu trött och lite orolig och jag orkar inte prata i telefonen. Jag hoppas att vännen CL inte blev stött, men jag var precis tillbakakommen och låg utslagen i sängen.

Mamma har jag ringt två gånger idag. Hon sitter nere i Metropolen Byhålan och är orolig, så jag måste ägna en del tid åt att försöka lugna henne. Fast jag vet inte med vad…

Resultatet av den första undersökningen KAN bli en operation, men inget är bestämt än. Läkaren trodde inte att det problemet orsakade de dåliga värdena. Och jag fick veta HUR dåliga värden jag har… Blev väldigt fundersam att jag ens orkar stå på benen… Men, som sagt, ont krut…

Resultatet av skiktröntgen är det jag väntar på just nu. Förlåt om jag hoppar lite i det här inlägget, men jag har påbörjat och pausat det några gånger och tänkte nu försöka få ut det!

Vännen L var uppe mellan de två undersökningarna och hämtade min nyckel. Får hit lite kläder i morgon bitti och så lite schampo, det vore skönt om jag orkade tvätta håret… Älsklingen är ledig i morgon och ska försöka ta sig hit en stund och hälsa på innan det är dags att hämta barn. Elias går ju i första klass och då är skoldagen inte så lång. Jag längtar…

Middagen i kväll blev två pannkakor, det var rätt gott och jag åt upp båda – som en duktig kicka! För här finns ju varken Marabou Polka eller glass som Systerdyster respektive Nillan ordinerade. SNYFT!

Dagens middag får godkänt.

                                                                                                                                               Jag har en nål och en slang med en boll i ena änden i höger armveck, vilket gör det lite svårt att skriva. Och eftersom jag är lite matt ska jag avsluta detta inlägg strax med en idolbild på Tofflan. TÄNK om det vore som på bilden på sjukhus…

Livet och hälsan är som ett roulettespel…

Read Full Post »