Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över alla dessa märkliga sammanträffanden vi råkar ut för lite till kvinns/mans.
Igår när jag hade handlat klart på ICA Heidan skuttade jag in i bilen för att slänga iväg ett sms till Fästmön innan jag åkte. (Nej, jag micklar INTE med mobilen på nåt sätt när jag kör bil, jag svarar endast när den ringer och jag har då blåtand inkopplad.) Jag satte på mig solbrillorna och säkerhetsbältet och skulle just hissa upp fönstren när jag hör nån som ropar mitt namn. Min förvåning – och GLÄDJE! – var enorm när jag såg vem det var: H från Eritrea, en tjej jag lärde känna i början av 1980-talet när jag kom till Uppsala för att plugga!!! Egentligen var det så att en gemensam kompis till oss bodde i samma korridor som mig och det var så vi lärde känna varandra.
H var ofta och hälsade på och H var också en av dem jag delade injera med en av alla miljoner gånger. För gästfriheten var stor, trots att plånboken inte var det. Jag älskade verkligen injera! I såserna, tsebhi, var en av de stående ingredienserna den heta kryddan berbere.
Injera äter man med fingrarna. Den här bilden är lånad från bloggen Favoritrecept. Om du klickar på ordet Favoritrecept kommer du till ett inlägg där du får receptet på injera!
H och jag pratade förstås om gångna tider och om vår gemensamma kompis som så småningom rymde med ”en kusin”. Många av de ord på tigrinja dessa två tjejer lärde mig kom tillbaka i ett nafs! Tänk att sånt man lär sig som ung, språk allra helst, finns kvar nånstans i ens hjärna! Så fantastiskt! Jag kunde till exempel fråga hur hon mådde, benämna vår gemensamma kompis åsna samt tillägga att hon fortfarande har stor rumpa. Kort sagt, jag kan de nödvändiga och användbara orden på tigrinja.
Jag berättade också att jag pratar lite tigrinja på jobbet ibland eftersom ett par av forskarna på institution 1 är eritreaner. (Deras rumpor kommenterar jag dock aldrig.) Jag brukar fråga hur de mår, om de tycker att det är kallt eller varmt, om de ska dricka te och såna saker. Joråsaaatte, en Toffla kan föra sig ibland.
Det var som sagt jätteroligt att träffa H igen, för vi har knappt setts sen våra vägar skildes åt kring mitten av 1980-talet. Då flyttade både jag och vår gemensamma vän och det blev tyvärr så att vi alla tappade kontakten.
Men det som är extra lustigt är att jag såg på Twitter att det är Eritreas nationaldag idag! Vilket märkligt sammanträffande! Idag firar Eritrea självständigheten från Etiopen, som inträffade den 24 maj 1991. Läget i Eritrea idag är nog inte såsom eritreanerna i gemen skulle önska. Bland annat har det inte hållits fria val och bara ett enda parti är tillåtet. Esayas Isaak, bror till fängslade Dawit Isaak, skriver på sajten Free Dawit:
När vi har fått ett folkvalt styre i Eritrea hoppas jag att Nationaldagen åter kan bli en folkfest.
Den dagen önskar jag kommer inom en snar framtid! Det har liksom varit dags ett tag…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 