De underkända

Ett inlägg om en bok.

---

 

Författarduon Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt upptäckte jag en vinter tack vare vännen Jerry. Jag fick deras första bok i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman i julklapp 2010 av honom. I mellandagarna gick en TV-serie baserad på boken och med Rolf Lassgård i huvudrollen. Detta har självklart färgat min läsupplevelse, men samtidigt… Rolf Lassgård gör rollen som Sebastian Bergman så jäkla perfekt. Nu har jag läst den femte boken i serien, De underkända. Det blev en present från mig själv till mig själv, inhandlad på årets bokrea hos Bokus.

Den här gången har en mördare beslutat sig för att straffa dem som oförtjänt blir hyllade och kända – trots att de inte är särskilt bildade. Det första offret är en dokusåpadeltagare, nästa en bloggare. Offren skjuts ihjäl med en bultpistol. På deras ryggar har mördaren häftat kunskapsprov som offren uppenbarligen inte har blivit godkända på… Samtidigt skildras Riksmordgänget både som grupp och som enskilda individer. Deras (inbördes) relationer påverkar naturligtvis vissa skeenden och framför allt val.

Det här är riktigt lysande! Boken skildrar aktuella fenomen och jag erkänner villigt att jag till viss del kan stämma in i mördarens frustration och ilska. Men till skillnad från en mördare har jag spärrar. Spännande är också berättelsen kring Sebastian Bergmans person. Boken är otroligt snabbläst – den är ju en äkta bladvändare! Lite kritisk i negativ bemärkelse ska jag vara. Jag tycker ibland att det blir lite för många berättelser i berättelsen och jag tycker att slutet inte känns helt bra. Detta till trots får boken högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Farlig begåvning

Ett inlägg om en bok.

---

 

Förra söndagen snikade jag fika hos vännerna A och J. Ett annat syfte med besöket – förutom att äta upp deras chokladask – var att jag skulle få gå igenom fem kassar med böcker innan dessa transporterades till Myrorna. HA! A hade lagt ut alla böcker så fint på lit de parade gästsängen. Det blev nästan en hel papperskasse som följde med mig hem till New Village och Myrorna fick bara fyra. En av dessa böcker som flyttade till New Village var Laurie R. Kings Farlig begåvning, en deckare som författaren debuterade med 1993 (den kom ut året därpå i svensk översättning). Det lustiga var, att jag under 1990-talet dels jobbade ihop med A, dels upptäckte Laurie R. King på biblioteket som låg tvärs över gatan från mitt dåvarande jobb. Men debutboken missade jag!

Vaun Adams är konstnär och har suttit i fängelse för att avtjäna ett straff för ett grymt mord: hon mördade en liten flicka som hon satt barnvakt åt. Nu, med sitt nya namn, är hon en populär och hyllad konstnär och bor utanför San Fransisco. Plötsligt börjar det dyka upp mördade barn i området. Polisen Al Hawkin tar med sig nyutexaminerade polisen Kate Martinelli för att lösa fallet. Ett nystande börjar. För plötsligt känns det inte alls självklart att det är Vaun Adams som kan vara skyldig igen… Ett litet HBTQ-tema finns också i boken, i form av polisen Kate som lever ihop med en kvinna, nåt hon inte vill ska komma ut.

Även om historien som rullas upp är otäck, gillar jag både berättelsen och sättet boken är skriven på. Även om jag rätt snart inser att konstnären inte är den skyldiga är det spännande läsning. Och självklart vill jag läsa mer!

När jag googlar på författaren hittar jag endast tre böcker i Kate Martinelliserien som är översatta till svenska: Farlig begåvning, En helig dåre och Med barn. Nu är de första två i min ägo. På engelska finns ytterligare två böcker i serien utgivna: Night Work och  The Art of Detection. Självklart ska jag försöka jaga tag i dessa tre jag saknar i min lilla Laurie R. King-samling!

Toffelomdömet blir naturligtvis det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Underbara dagar framför oss

Redan i det första kapitlet av Henrik Berggrens tegelsten Underbara dagar framför oss lär jag mig massor. Bland annat att släkten Palme nog var den som införde olycksfallsförsäkringar. Och dessutom var inblandad i införandet av 1900-talets första pensionssystem. Tack, Jerry, för en tung och fin julklapp!

En lärorik tegelsten.

Som jag så ofta skriver här är detta ingen politisk blogg. Men de allra flesta av oss som är födda på 1900-talet har ett förhållande till socialdemokratin. Några gillar den, andra avskyr den, en del ser vad den har åstadkommit, andra önskar att de där gråsossarna kunde förnya sig lite. Och så vidare.

Olof Palme var partiledare för Socialdemokraterna och även statsminister när han blev mördad för snart ganska precis 26 år sen. Samma år som Tjernobylolyckan inträffade – fast den olyckan skedde på min tjugofjärde födelsedag. De flesta av oss minns detta år som ett katastrofernas år. En svensk statsminister mördad på öppen gata i Stockholm… Den som var ung eller ung vuxen eller vuxen minns säkert än idag vad h*n gjorde i den stunden h*n fick veta att Sveriges statsminister hade blivit skjuten till döds.

Mycket på grund av Olof Palmes för tidiga död önskade jag mig den här boken. För jag ville lära mig och jag ville förstå varför den här mannen var både så hyllad såväl nationellt som internationellt och så hatad att han togs av daga. Jag hade en kort period i min ungdom som socialdemokrat. Att jag övergav den politiska övertygelsen handlade i mångt och mycket om Metropolen Byhålan och dess strikta indelning av befolkningen i sossar och icke-sossar. Den som var icke-sosse kunde gå och gömma sig. H*n kom ingen vart i samhället. Bara att dra. Men frågan var om denna rigiditet var Olof Palmes? Detta var ytterligare ett skäl till att jag ville läsa denna biografi över honom. För att förstå. För att få en ny(?) bild av Olof Palme och Socialdemokraterna. Detta parti, som har kantats av skandalaffärer och representerats av toknissar och lurendrejare de senaste åren.

Det är en fantastisk resa Henrik Berggren tar med läsaren på! Och det är ett fantastiskt yrkesliv han skildrar. Vi får också glimtar från familjelivet, men det är yrkespersonen Olof Palme som står i centrum. Henrik Berggren undviker inte att tala om skandalaffärer även i Olof Palmes karriär, men ibland känns det som om han endast snuddar lite vid dem. Var Olof Palme riktigt så oskyldig i vissa affärer? Samtidigt beskrivs också det ökande Palmehatet, det är rent förskräckligt att läsa om!

Jag hade tänkt dra av något på omdömet på grund av att jag tycker att Henrik Berggren på vissa ställen i boken är lite för snäll. Men det är ett otroligt gediget arbete som ligger bakom boken, med många timmars källstudier och intervjuer. Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »