Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hygien’

Ibland undrar jag lite. Om det där att folk, även kändisar, verkar så ovana vid journalister. Det blir lite… pinsamt och jobbigt ibland.

Som idag. Jag plöjde lokalblaskans bostadsdelar, jaa, två stycken, för säkerhets skull. (Det tog en stund.) I första delen var det ett reportage om kokboksförfattarna Emma Hamberg och Anette Roswall. Artikeln handlade om heminredning och under en bild stod det:

Använt. Med ett slitet golv syns det inte så väl om det blir lite smutsigt tipsar Emma.

Eh… nej… men… om det är smutsigt gör man väl rent, man struntar väl inte bara i det?

Sen kan jag inte låta bli att rysa lite när jag läser nästa bildtext:

[…] Det är bland annat i Emmas kök de gör sina kokböcker. […]

Nja, jag blir nog inte så sugen på deras kokböcker. Man vet ju aldrig om ingredienserna först ska marineras på ett… lite smutsigt golv eller så. Låter ju inte helt fräscht med kokboksförfattare som tycker att det är OK med smutsiga golv. För mig hänger mat liksom ihop med… hygien… Eller är jag kackelmagad???


Livet är kort.

Read Full Post »

Om jag skrattade i förra inlägget, kan jag meddela att jag rasar i detta. Med ett halvt öga och ett lika stort öra uppfattade delar av ett gräsligt TV-program som heter Lyxfällan. Programmet visar upp vuxna svenskar som, i många fall, beter sig som små barn. Personer utan känsla för ansvar eller vad som är rätt eller fel – när det gäller pengar.

Ja, ja, man kan ju tycka att folk för göra som de vill, men när omdömeslösheten  påverkar andra i puckonas närhet och när det hela dessutom kablas ut i svensk TV då tar jag mig för min panna. Hårt.

I eftermiddagens program skildras hur en kvinna, som blivit av med sitt jobb och varit arbetslös under ett år, har tillbringat det året. Hon har i princip suttit vid sin dator och spelat datorspel och druckit läsk. En vuxen kvinna. En kvinna med en son och en man. En man som jobbar heltid och som, vad jag förstod, skötte hela hemmet. (Det är ju hans problem, men fy så dumt! Det skulle jag aldrig ha gjort!)

Den här kvinnan har inte sökt ett enda jobb under det år hon har varit arbetslös. Men se, när Lyxfällan griper in ordnar man med en intervju hos ett bemanningsföretag som gladeligen visar upp sin logga på en stor, röd skylt på TV. Snacka om gratis reklam! Och kvinnan, som varken sökt jobb eller gjort ett vettigt handtag under ett år, får inte bara ett heltidsjobb utan dessutom ett extrajobb.

För en sån som mig är detta som visas upp i Lyxfällan ett stort jävla hån. OK, jag sitter vid datorn, men jag försöker ägna tiden åt att söka jobb samt utveckla mitt skrivande. Spela spel förekommer inte på den här datorn! Dessutom betalar jag alla mina räkningar i första hand, så att jag inte har mer skulder än mitt bolån. Skit samma om det blir pengar över till mat, hygien, kläder och sånt. Det får komma i andra hand.

Nej, jag delar ut en stor fet och svart röv! Fy 17! Ska en som inte gör ett vettigt handtag få sån här hjälp… Tänk om alla arbetslösa i Sverige betedde sig på det sättet – inte bara i verkliga livet utan också på TV… Att de inte skäms!!!


Fy 17! Det kan inte bli annat än en svart bak för TV-program som premierar latmaskar!!!

Read Full Post »

Fem transportforskare hävdar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att bilen är en lyxpryl som vi kan vara utan. De menar att bilen är

[…] en  konsumtionspryl för njutning snarare än ett nödvändigt transportmedel […]

Och de menar att folk inte skulle må dåligt av att minska sitt bilåkande.

De fem forskarna menar att politikernas syn är att bilåkandet ska göras miljövänligt och inte begränsas. Faktum är att privatbilismen har ökat under 50 år. Bilen ses som nödvändig för välfärden. Men forskarna ifrågasätter varför folk köper bilar med sån prestanda som högt överskrider vad som behövs. Njutning går före funktion, menar de. Samtidigt finns det utsatta grupper som verkligen behöver åka bil. Forskarna ifrågasätter varför politikerna i såna fall inte diskuterar vilka bilresor som ska anses som nödvändiga.

De flesta åker inte bil till arbetet, men de flesta åker bil när de ska handla. Lösningen vore att

[…] placera bostäder, arbeten och inköpsställen på kortare avstånd […]

menar de fem forskarna. Bilresandet går att minska med bättre samhällsplanering, alltså. Höjda bilskatter och bränsleskatter skulle kunna finansiera allmänna kommunikationer, anser de.

Jag har bil. En liten och bränslesnål och ganska miljövänlig bil. Jag vet inte om jag kan säga att jag använder den till nöjesresor, precis. Bilen används för transporter och resor till arbete och skola i syfte att spara tid. Och också därför att det inte finns allmänna kommunikationer eller att såna finns men tiderna fungerar inte. Jag och Fästmön använder bilen till att handla. Det går nämligen åt diverse mat- och hygienvaror när vi är sex personer. Ska vi ”bara” in till stan tar vi oftast bussen.

Mitt problem är också att jag har bussfobi. Jag har tränat och blivit bättre på att åka buss, men det är en sån pina och plåga att jag aldrig skulle klara att åka buss typ varje dag. Dessutom är jag åksjuk och mår fysiskt illa. Naturligtvis förstärks illamåendet av att jag mår dåligt psykiskt av bussåkandet.

Jag tänker inte ställa min bil i garaget och börja åka buss. Inte så länge busstrafiken i stan är så dålig och så dyr som den är. Uppsalas busschaufförer är dessutom (ö)kända för att vara fruktansvärt otrevliga. Detta gäller naturligtvis inte alla. Och skälet kan tänkas vara stress på grund av för pressade scheman.

Att köpa en bil som har jättestark motor har jag inget intresse av. Jag håller nämligen fartgränserna när jag kör och den högsta hastighet vi har i Sverige är 120 kilometer i timmen. Det finns ingen anledning att köpa en grand danois när det går bra med en tax, så att säga.


Jag behöver ingen grand danois, en tax går lika bra.

                                                                                                                                                         Dessutom betalar jag skatt för att jag ska få köra på gator och vägar. Mina skattepengar används till att rusta gator och vägar – ett arbete som många irriterar sig på, men som är nödvändigt. Med fler bussar blir vägarna mer slitna och det kommer in mindre skattepengar till vägunderhåll om privatbilismen minskar.

Att göra samhällsplaneringen bättre så att folk får närmare till jobb och affärer är väl bra, men låter sig ju inte göras på en kvart.

Så nej. Jag kör min lille Clark Kent* och kommer fram utan att kräkas, darra, skaka, svettas och vara okontaktbar i ett par timmar efteråt. Det blir bäst så för alla inblandade.

                                                                                                                                                              PS Ja just det! Jag använder bilen när jag åker de 2 x 30 milen till mamma för till henne går det varken tåg eller långfärdsbussar.

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Varning för snuskigt äckel!

                                                                                                                                                                  Som bekant gillar jag ju snusk. Men även en sån som jag har vissa gränser. När jag läser i Pravda Aftonbladet om en flygvärdinna som avlöjar snuskiga passagerare är det nästan så jag kräks. Och det gör jag i såna fall på toa och sen spolar jag. Men den amerikanska flygvärdinnan Sara Keagle, som jobbat 20 år i branschen, upptäckte redan tidigt hur äckliga folk som flyger är.

Här är de tio äckligaste ögonblickan Sara Keagle varit med om.

  1. Bajs bland näsdukarna. En passagerare använde näsdukar från näsdukslådan till att torka sig i baken med. Sen la h*n tillbaka de bajsiga näsdukarna i näsdukslådan.
  2. Vuxenblöja lämnad. En passagerare glömde en använd vuxenblöja på sätet på toaletten, så att nästa toabesökare fick sig en mindre trevlig överraskning.
  3. Blodigt i sätesfickan. I sätesfickan hade en passagerare ”glömt” ett par blodiga underkläder.
  4. Fotsvett. En passagerare tog av sig sina svettiga strumpor och hängde upp dem på vädring framför utblåset på luftkonditioneringen.
  5. Hudrester. En kvinna filade sina fötter och försökte ge bort sina hudrester.
  6. Kissade på personalens säte. En passagerare toa-köade genom att sitta på personalens säte. När h*n sen reste sig för att gå på toa hade h*n kissat på sätet.
  7. Från fot till mun. En passagerare tog bort nåt från sin fot – och stoppade det i munnen.
  8. Snöt sig i filten. En förstaklasspassagerare bad att få en ny filt. Lite konstigt eftersom alla just fått nya filtar. Skälet var att h*n hade snutit sig i filten.
  9. Läckande bröstmjölk från bagagehyllan. Några passagerare klagade på att nånting läckte från bagagehyllan. En kvinna skrek: ”Min brösmjölk har tinat! Vad ska jag göra nu?”
  10. Blottade bröst. En kvinna började pumpa sina bröst under ombordstigningen. Det var inte fråga om att amma ett barn, utan båda brösten var framme under påstigning, start och en bit av flygturen.

Hmmm… ja, folk kan… Det äckligaste var nog bajset på näsdukarna och från foten till munnen, tycker jag. Usch! Vad hände med hygien och uppfostran, liksom..?

Read Full Post »

Jag läser strålande nyheter i lokalblaskan: antalet lediga jobb är fler än nånsin i Uppsala län. Försöker få tips då hur jag ska bli erbjuden rätt jobb och kollar in råd om vilka färger på kläderna man ska ha på intervjun.

Gul
Gult är intellektets färg och passar bäst på intervjuer för kunskapsbaserade jobb. Lärare, arkivarier, jurister eller forskare klär sig med fördel i gult på jobbintervjun. Men använt gult med måtta, det kan ge vissa huvudvärk. Och gult är ju dessutom, som bekant, alltid fult.

Blå
Blått räknas som bank- och näringslivets färg. Konservativt marinblått och ljusblå skjortor brukar betraktas som säkra kort. Undersökningar visar till och med att det är lättare att få banklån om man kommer till mötet i marinblått. Hmmm… Blått är flott…

Röd
Rött signalerar kamp, mod och styrka. Inte nödvändigtvis egenskaper som alla chefer uppskattar hos sina anställda. Tänk efter en extra gång innan du klär dig i klarrött från topp till tå på jobbintervjun. Röd som bloood

Orange
Kreativitet och humor. Orange är en färg som passar om du exempelvis söker jobb inom underhållnings- eller restaurangbranschen. Min favoritfärg! Jaså… humor… Underhållning eller restaurang… Kanske ska ställa mina ansökningar till helt andra branscher…

Grön
Grönt signalerar empati och omsorg. Passande för den som söker jobb inom ett omsorgsyrke. En person som på något sätt jobbar inom vården passar bra i grönt och grönt är dessutom den officiella miljöfärgen. Grönt är skönt, men är jag nån miljömupp..?

Turkos
Vill du verka fräsch och ungdomlig kan turkos vara färgen för dig. Färgen passar bra på intervjuer där hälsan och hygienen är viktig. Men undvik att överdosera, tipsar tidningen Shortcut. Just det! Undvik att överdosera!!! Ingen risk för min del, detta är ju ingen färg! Dessutom vill jag ju vara gammalmodig.

Rosa
Feminint rosa hör enligt många inte hemma på en jobbintervju, men det känns ganska förlegat. Viktigast är faktiskt att trivas i de kläder man väljer. Mja, rosa är väl inte min färg direkt…

Svart
Businesslike och elegant blir man med svart. Precis som med blått är det svårt att bli fel med svart. Den enda risken är att du framstår som slätstruken och opersonlig. Svart matchas därför med fördel med en färgrik detalj. Tjockis-svart är ju det som gäller för mig! Får väl ha en orange skjorta under svarta kavajen nästa gång…

Vit
Ett oskrivet blad? Sommarens modefärg vitt säger ytterst lite om din personlighet. När du söker jobb och helst vill sticka ut ur mängden kan det vara problematiskt. En vit skjorta är dock sällan fel om du vill signalera formalitet och att du tar intervjun på allvar. Men vit… Tråkigt…

Brun/beige
Bruna och beiga nyanser uttrycker trygghet och passar på intervjuer där du vill bli uppfattad som stabil och jordnära. Men kombinera med andra färger för annars kan en brun eller beige outfit kännas väl murrig och tråkig. Just det. Vem vill vara farbror Beige, liksom??? Eller tant Beige i mitt fall, dårå.

Grå
Tråkigare än tråkig. Grått är den mest intetsägande färgen av alla och får till och med vitt och marinblått att kännas som en färgsprakande prakt. Använd därför aldrig bara grått på en anställningsintervju. Verkligen tråååååååkigt…

Tipsen ovan kommer från karriärtidningen Shortcut – med undertexten

Magasin om arbetslivet och att välja de smarta vägarna i karriären. Vänder sig till de mellan 25 och 35 år med akademisk bakgrund.

Så jag får väl ta och läsa dem om och om och om igen för att hitta bästa färgen för mig och min karriär… Fast å andra sidan är jag ju inte mellan 25 och 35 och kan därför välja helt fritt, alltså…Lila, kanske???

Den som vill läsa mer om färger och hur de påverkar oss kan kolla in den norska författaren Tove Steinbos bok Fargene forteller.


En bok om hur färger påverkar oss.

Read Full Post »

I sanning en dag i kampens tecken! Det känns som om jag har sprungit sju maratonlopp, rivit tio murar och klättrat upp och ner för Mount Nyby* minst tusen gånger. Kroppen bara tar slut. Såg mitt ansikte i spegeln och hoppade högt. Undrade om det var ett spöke jag såg. Det känns som om allt det röda i mitt blod bara har försvunnit. Över natten och över dagen.


Det röda i mitt blod – hallå, var är det???

                                                                                                                                                       När jag hade duschat upptäckte jag att en synnerligen god vän hade ringt och jag ringde förstås upp. Jag kan inte säga TACK tillräckligt många gånger för att just den vännen orkade lyssna på mitt gnäll idag!

Dagen var ganska oinspirerad. Det tog på krafterna att inse att man inte är så attraktiv längre – på flera sätt än ett…

Nåt däckbyte blev det INTE, men jag tog en omväg förbi en verkstad på väg till Fästmöns jobb. Där erbjöds däckbyte för 150 kronor och jag tänkte försöka skaffa mig lite ork till i morgon förmiddag. Ork till att lasta i sommardäcken i bilen. För att få loss däcken orkar jag INTE, de är nämligen maskindragna och jag har två stycken onda axlar. Den ena axeln är visserligen opererad och ganska OK – fast då vore det ju bra dumt att sabba den, eller?


En axel är opererad, en är det inte.

                                                                                                                                                       Anna och jag var lika slut i rutan när vi kom till Förorten. Men då skulle vi storhandla eftersom det plötsligt hade trillat in några kulor till Anna. Tre dagars mat och hygien – sen var en tusenlapp väck. En tusenlapp är vad jag har budgeterat till mig själv för mat och hygien under en månad. Ja just det. Som du förstår går det inte ihop. Men till påsk ska jag hem till mamma och då blir det nog ett smaskigt ägg eller två.

Vi hämtade Elias från fritids och medan han roade sig på egen hand kollapsade vi på sängen en stund. Det tog en halv sekund så somnade vissa av oss. Men så blev det dags att fixa middag. Anna skuttade raskt till spisen medan jag tog ett snabbt varv runt soffbordet i vardagsrummet – det var spår efter NÅN eller NÅGRA hade ätit kakor med pärlsocker på…

Ringde sen min lilla mamma för att kolla läget och hon lät ungefär lika pigg som jag. Men duktig hade hon varit och tagit tjuren vid hornen och åkt färdtjänst till apoteket. Färdtjänsten krånglar otroligt mycket för mamma. Det handlar nog både om att kommunen plötsligt bytte gatunamn där mamma bor, men också på att ett taxibolag från Linköping eller Norrköping kör färdtjänst i Metropolen Byhålan. Och då hittar chaufförerna inte särskilt bra. Detta får till följd att bilarna åker till fel ände av ett lååångt hus, till exempel. Och gamlingarna hinner ju inte ”rolla” fram innan bilen åker igen. Sen får de skäll. Gamlingarna, alltså. Nä fy, för att vara gammal/beroende av färdtjänst i Byhålan!


Den här fina bänken finns att sitta på nära mammas hem. Men den är nog en skulptur, egentligen…

                                                                                                                                               Barnen fick spaghetti och falukorv idag, Anna och jag åt spaghetti och kycklingfärssås (jag äter ju inte annat kött än kyckling och kalkon) som Anna lagade till för ett tag sen när vi var så där fruktansvärt sjuka i förkylning härom sistens. Med detta menas att det var MASSOR av vitlök i såsen. Och såsen hade förstås varit i frysen under mellanperioden.

Efter köksröjning under kvällen har vi nu kalasat på tårtrester från igår. Anna höll på att räkna fel när hon skulle dela upp det som var kvar – vi var faktiskt FEM och inte fyra som skulle äta tårta. Elias gillade inte strumpsmaken på tårtan, så han fick ett par chokladbollar som också var kvar från kalaset.

Nu sitter Anna och jag mitt emot varandra med var sin dator vid köksbordet. Klockan 21 ska jag och Linn kolla på veckans TV-bästa – Desperate Housewives. Programmet slutar fem i tio och då ska jag gå och lägga mig för natten, har jag bestämt. Måste få sova i natt!

                                                                                                                                                  *Mount Nyby = snötippen där jag bor

Read Full Post »

Som sagt, det blev en tur till On Off med älsklingens mobil. Fast jag vet inte om det blev nån vidare tur, för hon fick lämna kvar den där. Två veckor skulle de ha på sig att felsöka och laga. Vi får hoppas att de hittar nåt fel. Jag vet ju hur det brukar gå till – en tjej på mitt förra jobb fick skicka iväg sin mobil tre gånger och först efter sista gången fick hon en ny. De andra gångerna hittade de inget fel, men installerade om mjukvarorna och mastertömde därmed. Jättekul!.. Grejen var att även jag har spanat på en sån mobil som Anna har köpt, men nu blir jag ju lite tveksam…

Nästa etapp på eftermiddagens lilla tur var CityGross. Där skulle vi handla mat. Och lite annat. Men HJÄLP så stort och rörigt det var! Ingen ordning på var sakerna fanns, tyckte vi. Alltså svårt att få nåt helhetgrepp på affären – hygien och godis och kalsonger på ett ställe, husgeråd och leksaker på ett annat och mitt emellan dem exoktiska varor från främmande länder. Bröd, kaffe och toapapper fanns på den andra sidan, lite tråksidan. Men roliga råttor hittade jag i alla fall.


Wiene-råttor, läste jag. Och det lät ju inte så gott…

                                                                                                                                                            Anna är mera åt ägg och gay-hållet, så hon hittade denna lustiga äggskivare av märket Wedgey. Nästan gay, i alla fall, mycket rolig dock.


Ni har stavat fel! Gay stavas med a, inte e!

                                                                                                                                                       Sen blev det inte bättre än att vi insåg att vi behövde äta. Eftersom jag var den enda MODÄÄÄÄÄRNA av oss och utrustad med mobil, messade jag till Slaktar-Pojken för att kolla om han var intresserad av pizza. Det var han. Så jag bad honom röja köksbordet i Himlen i Förorten och så bakades tre goda, flottiga pizzor på Kreta medan vi tankade.

Under tiden hade den gentile Jerry erbjudit Anna att låna en mobil av honom, men tyvärr gillade hon inte den när hon vid ett tidigare tillfälle fick låna och testa. Därför sitter hon nu med Lillans gamla och den kan hon inte ta emot mms på och inte heller fota så det blir några bra bilder. Men hon kan ringa och messa och det är det viktigaste just nu.

När vi brakade in i Himlen hörde vi tvättmaskinen jobba och köket var ganska bra undanröjt.

Det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret. Om Johan, vill säga. På fredag börjar en av hans kurser och sen har han blivit accepterad som anställd på samma hemliga företag som jag. Vi har kommit överens om att ge oss på gemensam spaning när nån av oss får första uppdraget! Mystiskt, eller hur?!

Vi var hemma hos mig runt halv sex och nu sitter vi här med var sin mugg med rykande hett java. Även här jobbar nu tvättmaskinen. Soppåsarna får vänta till i morgon. Man ska inte överanstränga sig. Magen lever rullan efter pizzan, men jag MÅR INTE ILLA! Det är skönt! Däremot får magen gärna jobba på att gå från Off till On, så att säga. Det börjar bli liiite… besvärligt…

Jag har just pratat med mamma, som var så gullig och hade skickat ett krya-på-dig-kort med en trisslott i! Tänk, 50 000 pix i 50 år framöver, det vore väl nåt..?

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »