Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘husläkare’

Icke förvånande har man misslyckats igen. För sjuhundrafyrtioelfte gången. Med vad? Att korta vårdköerna i vårt län. Detta enligt en sammanställning av siffror från årets första sex månader.

De uteblivna effektiviseringarna innebär att våra länsinvånare inte får vara med och dela på en miljard. Det är bara dem förunnat som lyckats uppfylla kravet på att 70 procent av köande patienter ska opereras inom två månader.

Medan vi undrar hur länge ledningen ska få sitta kvar, den ledning som misslyckats jag vet inte hur många gånger, kan jag bistå med ett egenvårdsråd som är nästan gratis:

I stället för att försöka få antibiotika utskriven hos din husläkare kan du göra som jag – en egen penicillinodling. Det kostar bara lite bröd och ett varmt kök.


Min egen penicillinodling.

Read Full Post »

Resultaten av en ny undersökning, utförd av företaget Sas Institute, visar att svenskarna faktiskt vill ha kontakt med sina myndigheter – via nätet och mobilen, helst. Men offentliga sektorn möter inte medborgarnas krav och önskemål.

Så många som 70 procent av dem som deltog i undersökningen vill ha mejlkontakt eller kontakt via hemsidor med sin kommun och 62 procent vill ha kontakt med statliga myndigheter via nätet.


Jag vill ha kontakt via nätet!

                                                                                                                                                            Men ofantliga offentliga sektorn är dålig på att erbjuda medborgarna kommunikation via nätet – via hemsidor eller sociala medier. Detta till skillnad från privata aktörer som ofta använder nätet. Ett exempel är flygbolag som rapporterar om förseningar via den digitala incheckning. Varför kan inte SJ följa detta exempel? undrar kritikerna. 

En del myndigheter får emellertid godkänt i undersökningen. Skatteverket med sin e-deklaration, till exempel.

Undersökningen gjordes i mars i år. Totalt deltog 1 000 personer som svarade på… en webbenkät.

Jag gläds över kontakterna med min husläkare. Jag mejlar för det mesta om jag behöver hjälp och han svarar inom ett dygn – om han är i tjänst (annars får jag ett frånvaromeddelande). Därefter bokar vi tid eller så får jag ett e-recept förnyat. Så enkelt!

Men sen kan jag tycka att många myndigheter tycks livrädda för att kommunicera med medborgarna. Allra minst vill man kommunicera per telefon. Och mejl verkar farligt också, tänk om man blir mejlbombad?! Min a-kassa skickar som idag ett svårbegripligt brev med trist ton – då slipper man ju PRATA med medlemmen. Frågan är bara vart vi medboragre ska ta vägen med alla våra frågor – eller svar – om vi inte kan få kommunicera…

Read Full Post »

En berättelse om min vän Rippes resa i vården. © Rippe och Tofflan.

Onkologen
Dags för första cytostatikabehandlingen. Dessförinnan ska en port-a-cath sättas in. Väntar på tid till venportmottagningen, men inget händer. Jag ringer – och det visar sig att det inte har kommit någon remiss från onkologen. Efter fem (!) telefonsamtal till onkologen och till venportmottagningen, lyckas jag få en tid, i sista minuten, dagen före första cytostatikabehandlingen.

Man ska vara frisk och stark för att kunna vara sjuk, har någon sagt. Man ska orka att ordna saker själv, alltså. Ska det vara så?

På onkologen finns inte heller någon som helst kontinuitet, trots att den första sköterskan jag träffar säger att högst två sköterskor ska man behöva träffa. Jag träffar fem sköterskor under mina sex cytostatikabehandlingar… Den sista av dem är Lina Escobar som jag träffar två gånger. Ett stort fång rosor till henne, hon är en pärla! Där kan vi tala om empati och gott omhändertagande! Lina Escobar är den enda som kollar blodtrycket, vad jag kan minnas. Jag vet inte om man ska göra det, men det känns som att det är viktigt när man får cytostatikagifter i sig…

Jag får även fel information angående svininfluensavaccin. Jag tog den första sprutan på mitt jobb och frågar om jag kan få den andra sprutan här. Jo då, det ska gå bra, får jag till svar. Men det visar sig vara fel, det finns inte en chans att ta sprutan på onkologen, det ska man göra på det ställe där man tog den första. Men det var bara det att jag inte kunde göra så eftersom det var ett engångstillfälle på jobbet. Tur igen att primärvården och husläkare fungerar, för där får jag hjälp.

Under strålbehandlingen sedan vill jag ha ett extra läkarbesök för att kunna försäkra mig om att jag kan åka utomlands efter avslutad behandling. Före behandlingen den gången säger sköterskan att hon ska ordna en tid och sätter igång behandlingen. Efter behandlingen kommer hon in och säger att jag inte behöver någon läkarkonsultation, jag kan åka ändå, jag kan ju sitta i hotellobbyn medan de andra solar! Oförskämt! Som tur är finns det även trevliga sköterskor där och jag får dessutom en läkartid.

Ny knöl
Efter att ha hittat en ny knöl i somras, och fått remiss till mammografin från onkologen, får jag vänta på tid till mammografin länge. Z har redan hunnit hjälpa mig att ordna en tid på Sophiahemmet när det plötsligt dyker upp en tid här i Uppsala dagen därpå! Även på provsvar får jag vänta länge. Jag går till min husläkare i ett annat ärende och hon kan ge mig ett besked drygt en vecka innan jag får svar via onkologen. Jag har då ringt till onkologen upprepade gånger men får inte något besked, svaret har inte kommit, får jag veta. Men husläkaren kan ju hitta svaret och ge mig besked… Primärvården har återigen den fungerande vården! Till slut kommer svaret, med B-post…

Jag är mycket missnöjd med det bemötande och omhändertagande jag har fått. Jag ifrågasätter kompetensen på vissa håll, omhändertagandet och kontinuiteten i cancervården på Akademiska sjukhuset.

Vad gäller kontinuiteten verkar den i alla fall fungera ganska bra för andra patienter som jag känner till, till exempel ett fall där patienten är en känd och viktig person i samhället. Jag får en otäck känsla av att man gör skillnad på patienter, att en vanlig patient som dessutom har ett utländskt namn, kanske inte får samma omhändertagande…

Kontinuitet är oerhört viktigt i all vård, för alla patienter och för en cancerpatient i synnerhet. En cancerpatient är fruktansvärd rädd, känslig, utsatt, i en ny situation i livet och helt i händerna på personalen. Patienten behöver allt stöd av läkare och sköterskor som som är väl bekanta med dem de vårdar. Trygghet och förtroende skapas genom igenkännande och kontinuitet.

Jag hade turen att få komma till Alfta-rehab under en vecka och träffa andra bröstcancerpatienter. De pratade alla om ”sin onkolog” – jag har inte en egen onkolog, jag träffar sex (!!!) stycken under min behandlingstid på onkologen, kommer inte ens ihåg namnen på alla….

Men, det allra, allra värsta som hände mig var ju förstås att jag fick fel besked. Det är någonting som bara inte får hända! Jag tror ingen människa kan gå igenom något sådant utan att få bestående psykiska men. Det är någonting som du aldrig någonsin kan glömma. Minnet kanske bleknar med tiden, men ögonblicket finns alltid där och kommer brutalt upp till medvetandet då och då…

Som du förstår har jag fått kämpa, ordna saker och ting själv hela tiden, fixa tider, fråga efter anvisningar och information, ta emot oförskämda kommentarer och allt detta när jag varit sjuk, allvarligt sjuk, och gått igenom tuffa behandlingar, varit rädd, skör, orkeslös.

Om du har orkat läsa så här långt hoppas jag att du kanske har fått en liten uppfattning om hur det kan gå till när en cancerpatient omhändertas på Akademiska sjukhuset.

Jag har inte gjort någon HSAN-anmälan, och det är nog lika bra det, eftersom ändringen av patientsäkerhetslagen inte längre gör det möjligt att ”pricka” en enskild person och det är jag egentligen inte ute efter heller.

Men, eftersom jag anser att det felaktiga beskedet jag fick om icke cancer/cancer inte bara beror på bristande kompetens, utan även till stor del på rutinerna på kirurgen ska jag nog så småningom försöka samla krafter till en anmälan ändå. För någonting måste man kunna göra för att förhindra att sådana här misstag sker igen.

Min mardröm nu är förstås att jag ska få återfall eller metastaser. Hur blir det då, hur fungerar vården, hamnar jag i samma helvete igen i så fall? Orkar jag vara på min vakt och ha koll på allting? Behöver jag det? Ska jag inte kunna få bli väl omhändertagen och kunna lita på att personalen kan sitt jobb och att vårdens rutiner fungerar väl?

Rippe, januari 2011

Read Full Post »

Jag snackar om rökning. Folkhälsoinstitutet har under åren 2008 – 2010 fått 69 miljoner kronor för att försöka få svenskarna att sluta röka. Men nu röker fler än nånsin…


Hur kan man låta sina pengar gå upp i rök?

                                                                                                                                                        För mig är det ofattbart att FLER än nånsin röker i denna upplysta tid vi lever i. Så gott som alla man pratar med vet att det är farligt att röka – att man skadar sig själv men också andra. Till och med andra som inte är födda än. Och så kostar det ju ganska mycket pengar att röka.

Folkhälsoinstitutet vill nu ta i med hårdhandskarna, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Följande åtgärder är på förslag

  • Höj tobaksskatten med 5 procent årligen.
  •  Inför totalt marknadsförings- och exponeringsförbud – tobak ska inte få förvaras inom synhåll för konsumenterna.
  • Lagstifta om fler rökfria miljöer.
  • Jobba särskilt för att få unga under 18 år att låta bli att röka.

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner att detta är lite för luddigt formulerade åtgärder. Jag saknar konkreta åtgärder i lagstiftningen. Vad menas till exempel med

fler rökfria miljöer

och HUR vill man

jobba särskilt för att få unga att låta bli att röka?

De senaste fem åren har 200 000 svenskar slutat röka. Det är bra. Men samtidigt röker tolv procent av alla män och lika många kvinnor. Bland männen är det en ökning med en procent jämfört med förra året. Statistiken visar också att över 40 procent av alla tjejer i gymnasiet röker, bland killarna ligger siffran runt 36 procent. Det är klara och tydliga ökningar i alla siffror – utom för kvinnorna där siffran är oförändrad.

Trycket är hårt på rökavvänjarna i primärvården. Och vissa arbetsplatser inför total rökfrihet. Men hur är det på skolorna? Enligt eleverna själva röks det på 80 procent av våra skolgårdar.

Jag har själv rökt, men slutade för över sex år sen. Jag tycker att rök och rökare luktar vidrigt illa, så illa att jag börjar få svårt att umgås med rökare och i rökiga miljöer. Att sluta röka är bland det bästa jag har gjort. Det var naturligtvis inte lätt och det var en lång process som ledde fram till beslutet. Jag tror att jag ”tänkte” i över ett år. Sen sökte jag och fick hjälp av min dåvarande husläkare. Jag har tagit ETT enda bloss sen jag slutade. Det var skitäckligt.

Det jag ville säga med den här slutklämmen på inlägget är att det går att sluta röka, även om man har rökt länge och mycket som jag. Men man behöver hjälp. Och vilken sorts hjälp är högst individuellt. Främst av allt, emellertid, behöver man viljan att sluta. Utan den går det inte.

Folkhälsoinstitutet och samhället i övrigt kan inte ge folk viljan att sluta röka. Men de kan göra allt för att underlätta för den som vill sluta att få hjälp genom att mer aktivit stödja rökavvänjare och rökavvänjningsaktiviteter. Och se till att rökavvänjningsläkemedel blir ÄNNU mer subventionerade än de är idag. Totalt rökförbud på skolgårdar är för övrigt en självklarhet.

Read Full Post »

Idag är det min Sluta-röka-dag. Att ha slutat röka är bland det bästa jag har gjort. Bland det dummaste var naturligtvis att börja… Men jag var ung och dum och trodde att det gick att sluta hur lätt som helst. Jag var rökare i nästan 30 år…

Det är sex år sen jag slutade. Den första vinsten jag såg var att jag hade mer pengar över än tidigare. Första månaden jag hade sparat så mycket pengar på att inte röka att jag hade råd att köpa en ny madrass till dubbelsängen.

Sen fick jag lättare att andas och jag började uppfatta dofter och lukter allt bättre. Jag orkade röra mig mer. Hemma var det inte längre en dimridå. Hår och kläder var fräscha längre. När min tandläkare hade rengjort mina tänder kom missfärgningarna aldrig tillbaka. Tandstenen försvann.

För mig var det faktiskt ganska enkelt att sluta röka. Men det var det därför att jag hade bestämt mig. Jag hade sett en nära och kär släkting avlida i sviterna av rökning. När min mamma, rökare sen 50 år tillbaka, lyckades sluta, ville inte jag vara sämre.

Det tog ett år för mig att bestämma mig. Jag besökte min dåvarande husläkare och fick hjälp med ett läkemedel. Det tog jag under sju veckor. Första veckan fick jag röka som vanligt, sen skulle jag fimpa för gott.

Jag har inte haft nåt återfall, så jag är lyckligt lottad. Men jag har tagit ETT bloss en gång. Det smakade gott, men jag tog inget mer. Idag tycker jag att röklukt är bland de äckligaste lukter som finns. Tyvärr kan jag känna röklukt på ganska långt avstånd. Rök har en sur lukt, i min näsa. Det luktar… UFF!

Nedan kan du kolla lite av vinsterna med att sluta röka. Texten kommer från Pfizer.

                                                                                                                                                          Se hur din hälsa förbättras när du slutar röka

Att sluta röka innebär att din hälsa blir bättre dag för dag, månad för månad och år för år. Här är några av de fördelar för kroppen som du kan se fram emot – varför inte bocka av dem efter hand som du kommer dit.

  • Dag 1–7: Förberedelse
  • Dag 8: Sluta Första 20 minuterna: Blodtryck och puls återgår till normala värden. Första 12 timmarna: Halterna av nikotin och giftig kolmonoxid i blodet halveras, dina syrehalter i blodet återgår till normala.
  • Dag 9: Efter 24 timmar: Kolmonoxiden försvinner ur kroppen. Lungorna börjar rensa ut slem och andra partiklar från rökningen.
  • Dag 10: Inom 48 timmar: Det finns inget nikotin kvar i kroppen. Ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
  • Dag 11: Inom 72 timmar: Du har lättare för att andas. Luftvägarna börjar slappna av och energin ökar.
  • Dag 14: Inom en vecka: Hjärtat pumpar omkring syrerikare blod i kroppen.
  • Dag 21: Inom två veckor: Hjärtat är mindre ansträngt. Ju längre tid det går utan att du röker, desto bättre blir hjärtat och blodkärlen.

Och det blir bara bättre och bättre och bättre…

  • Dag 35: Inom fyra veckor: Rökning gör att du åldras, huden skadas och du får mer rynkor – men nu är det slut med det.
  • Dag 49: Inom sex veckor: Ditt hjärta, din blodcirkulation,dina lungor, din hud, dina tänder, ditt smak- och luktsinne har blivit mycket bättre.
  • Dag 63: Inom åtta veckor: Ditt skelett blir starkare, tätare och mindre skört.
  • Dag 77: Inom tio veckor: Din hud blir slätare, håret friskare – du har kanske till och med ett vitare leende.
  • Dag 91: Inom tolv veckor: Ditt hjärta är friskare, dina luftvägar är renare.
  • Dag 119: Omkring fyra månader: Din andning har blivit bättre.

Och det fortsätter under resten av ditt liv…

  • Ett år: Din risk för en hjärtattack har minskat till omkring hälften av risken för en rökare.
  • Tio år: Din risk för lungcancer minskar till hälften av risken för en rökare.
  • 15 år: Din risk för en hjärtattack är nu densamma som för en person som aldrig har rökt.

Så, min vän, när ska du bestämma dig??? 

Read Full Post »

« Newer Posts