Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Husbygge’

Det är lite småkyligt ute, minsann. I morse visade min kökstermometer, som sitter i solen, nästan 15 grader kallt. Jag vet inte om det beror på kylan eller inte, men den här konstiga förkylningen, eller vad det nu är, vill inte riktig bryta ut. Jag har nysattacker och jag har ont i halsen, särskilt på kvällarna. En kväll hade jag feber. Men på morgnarna känner jag mig mest lite snuvig, inget märkvärdigt. Äh, gissar att jag överlever det här också. Har jag överlevt ett antal tumörer, varav den största var 13 centimeter i diameter, så…

Morgontemp 15 mars 2013
Dagens morgontemp. Den övre är förstås utetemperaturen, den nedre temperaturen i mitt kök.


Igår betalade jag min bensinräkning.
Den var ovanligt låg, vilket naturligtvis är glädjande. Jag har, av olika skäl, svårt att åka buss och måste därför ta bilen varje dag till jobbet. Det handlar om ungefär två mil, minst, per dag. Så klart det sliter på bilen, men jag lämnar in den på service en gång om året (vanligen i november). Och så snart nånting krånglar ringer jag verkstan. De är vanligen både snabba och hjälpsamma där, fast det kostar, förstås… Den 23 maj ska Clark Kent* besiktigas på eftermiddagen. Har fått en kallelse till stans privata bilprovning, vilken egentligen är densamma som alltid. Men innan dess ska ju vinterdäcken bytas till sommardäck, nånting som känns väldigt avlägset i skrivande stund… Kolla här vilka datum som gäller!

Veckans sista arbetsdag är det idag. Jag funderar på att delta i en pre-disp på institution 1 på förmiddagen. I övrigt fortsätter mitt husbygge, förstås. Igår gjorde jag en ”husesyn” på webbplatsen. Gick igenom allt, försökte få det hela logiskt och strukturerat, länkar i alfabetisk ordning etc. Min uppdragsgivare, Lille M, och jag fungerar jättebra tillsammans! Jag får bra återkoppling på det jag gör och jag får vettiga underlag som jag kan arbeta med. Vi träffas nån gång ibland när vi har mycket att avhandla, men oftast sker våra avstämningar via e-post.

Nästa arbetsvecka är det en spikning på institution 2. Efter den ska jag och prefekten ha avstämningssamtal, det där samtalet i februari som blev avbokat på grund av sjukdom. Gissningsvis blir det inte bara avstämning utan också prat om framtiden. Helst av allt vill jag ju fortsätta vara kvar här och jobba efter det jag har byggt upp och försökt implementera (införa, på svenska), men… Jag har också sökt flera jobb utanför organisationen och det är åtminstone tre som jag är väldigt intresserad av. En månads uppsägningstid har jag här, så jag skulle kunna börja nytt jobb tämligen omedelbart. Annars upphör min tidsbegränsade anställning den 1 juni.

Vad händer privat då? Tja, inte vet jag riktigt hur det blir i helgen, om Fästmön måste jobba eller inte. I såna fall åker jag ut en stund både på lördagen och söndagen och hänger lite med sjuklingen. Vi kan ju inte direkt göra nån utomhusaktivitet om han är snorig och hostig. Biltvätt går inte att göra nu när det är så här kallt och ett besök på Tropiska växthuset är inte heller så lyckat (att gå från kyla in i fuktig hetta när man är förkyld är ingen lyckad kombo). Men jag ska väl resonera lite med min kära vad som är tänkt.

Hemma hos mig blir det lite städning annars. Det gror igen så snabbt, jag fattar inte! Det måste vara Dammråttorna och Hårtomtarna som har partaj om dagarna när jag är och jobbar. I hallen tycks de lira beachvolleyboll, för där är det som en sandstrand varje dag.

Händer det nåt hos dig i helgen???


*Clark Kent = min lillebilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här infektionen eller vad det nu är, det är en lurig sak. Jag slocknade som ett ljus igår. Tittade på När livet vänder, skrev ett blogginlägg om programmet och gick och la mig. Jag tror inte att jag läste ens ett enda kapitel utan jag bara somnade. Tung som en sten sov jag hela natten tills alarmet gick på i morse. Och idag, dårå,… Tja, jag känner mig inte sämre och inte bättre. Fortfarande seg, men ingen feber, vilket jag är säker på att jag hade igår kväll. Ont i kroppen rent allmänt, i näsa och hals i synnerhet. Just det här INNAN nånting bryter ut ordentligt i kroppen tycker jag känns nästan värre. Jag känner mig oftast sämre och sjukare då. Samtidigt kan jag inte säga vartåt det barkar – jag kan bli jättesjuk under dan, men jag kan också bli helt frisk.

tofflan Strindberg201205145059
Mår sämst innan det bryter ut.


Det har blivit skitkallt igen.
 Inte bara lite kallt. I morse visade termometern hemma -14 grader. Dessutom blåser det, så det känns som om det är mins -30 grader. Jag gillar inte kylan. Den gör inte precis underverk med mina luftrör. Ibland kan det vara som att andas och ha glasskärvor luftrören. Bara så du får en aning om hur en före detta rökare får ont av kylan. Så ursäkta mig om jag inte gillar kylan och klagar över den. Jag vet att det är mitt eget fel att jag lider av den, men… Vem i hela friden gillar när det är 14 grader kallt när vi i stället borde njuta av vårsolen och leta efter vårtecken?!

Funderar på att göra ett eget När livet vänder och skriva om året jag trodde att jag skulle dö. När jag lika gärna kunde ha varit så sjuk att jag dog. Det året när jag rensade i mitt liv, försökte göra upp med många gamla spöken i det förflutna. Förnedrade mig till att ta kontakter där jag fick spott och spe tillbaka. Men jag dog inte. Jag blev frisk. Såna här saker går man inte igenom utan att förändras. Men ibland känner jag mig så bitter att jag ändå fick lida i ganska många år innan jag fick hjälp. Och att jag fick kastat i mitt ansikte att det är värre när unga människor är cancersjuka än äldre. Det är inte sånt man vill få sig till livs när man är som mest säker på att man ska dö. Så… än så länge är jag inte riktigt där alla de starka, fina och positiva människorna i Anja Kontors TV-intervjuer är. De som jag som tittare upplever nästan känner sig stärkta av det svåra. Jag är fortfarande arg och ifrågasättande.

Kanske ska jag inte berätta min egen historia utan andras. Jag har fått höra så många livsöden, men jag har lovat att hålla tyst – av olika skäl. De flesta handlar om döden och det är ibland så att de efterlevande fortfarande kan vara i riskzonen om de yppar sina historier. En del på grund av sjukdom, andra på grund av hot. Men jag önskar så att några av dem ville lätta på sekretessen och prata, för det är såna hårresande skildringar ur verkliga livet som vi alla skulle behöva få ta del av för att lära oss att uppskatta det lilla och relativt enkla livet.

Det jag uppskattar i mitt liv just nu är inte att jag har en infektion på gång – KANSKE… – utan att jag har ett stimulerande arbete ett tag till. Idag fortsätter jag mitt husbygge och jag ska försöka få till lite mer om konsten i vårt hus. Du vet, den där konsten som alla inte förstår eller ens gillar, men som engagerar de flesta…


Livet är kort.

Read Full Post »

HA! Nu tyckte jag allt att jag var bra rolig vad gäller veckans höjdpunkter (flickpingis) och lågvattenmärken (fickpingis). Det är ju faktiskt inte svårare än så här:

Flickpingis


Fickpingis


*DLF:are = Den Lille Fjanten, fast i plural. Ett otäckt pack. Ett synnerligen otäckt pack.


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällen igår försvann i ett nafs. Jag telefonerade åter igen väldigt mycket, dels med mamma som är väldigt orolig eftersom hon inte har hört nånting om riksfärdtjänsten till påsk, dels med Fästmön som har hostig pojke hemma och som måste jobba både dagar och kvällar framöver. Inte vet jag om den hostige är hemma från skolan idag. Där pågår nationella prov och det är inte läge för barnen att vara hemma och sjuka. Tänk att barn ska pressas så redan i tredje klass! I helgen måste Anna jobba och jag har lovat att hänga med Elias om han vill. Men jag måste hinna med att städa lite hemma också, den här vintern har jag dragit in jag gigantiska lass med grus, till exempel. Har funderingar på om Elias och jag ska tvätta bilen, den är garanterat skitigast i stan just nu. Ett besök på Tropiska växthuset skulle jag tycka var kul också. Där har vi varit förut och det var så häftigt! Här kan du läsa om vår utflykt till Botaniska trädgården och Tropiska växthuset sommaren 2011!

jättenäckros
Jättenäckrosen blommade inte när vi var där, men det var rätt häftigt att titta på dess blad också.


I morse var jag skittrött.
Jag känner mig nästan lite förkyld också. Kanske var det därför jag nästan fick utbrott på somliga som VARJE MORGON måste smälla i skåpsdörrar en halvtimme innan mitt alarm går på! Jag blir jävligt sur, man kan ju åtminstone försöka vara lite tyst före klockan sex, trots att det är vardag.

Nej, ingen bra början på den här dan, så den kan ju bara bli bättre, eller hur? På agendan står fortsatt husbygge, det vill säga byggnation av husets interna webbplats. Idag ska jag ta tag i konsten och utemiljön. Men jag behöver nog fixa lite bilder, kanske. Ibland lånar jag mina egna bilder, för många av dem finns ju på bloggen. He he, jag kanske ska ta tillbaka lånet om jag inte får nån tillsvidareanställning här. Göra svarta rutor där det tidigare varit foton som jag har tagit. Eller så kan jag ju fakturera, kanske.

Lunch blir det med Johan idag på Thaistället. Den hjärtegoa L mejlade igår under mitt sista möte och jag försökte lite diskret boka in en lunchdejt e med henne. Nu blir det inte förrän i påskveckan! Samtidigt mejlade personaltidningsredaktören om intervjutid, eftersom den första tiden hon angett inte funkade för mig. Det blir nästa vecka.

Hur som helst, nu ska jag fortsätta bygga lite… Vad gör DU idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag jobbade jag över typ två timmar. Den %¤&#£ tekniken krånglade, så det tog alldeles för lång tid att få till saker och ting. Vad det handlar om? Mitt husbygge, förstås! Jag gjorde en intervju efter lunch och sen skulle jag skriva en artikel och fixa till bilder till det. På svenska sidan gick allt bra, på den engelska gick allt åt ¤%&{£@$. Jag fick växla mellan HTML-läge och WYSIWYG-läge hela tiden, men tror du att den felaktiga koden ville försvinna? Nej! Jag var tämligen irriterad.

Det blev raka vägen in i duschen när jag kom hem. Ursprungstanken var att jag skulle stanna på Tokerian för att handla, men jag orkade inte. Dusch, som sagt, och sen telefonsamtal till födelsedagsbarnet, faster E, 96 år ung. Vi pratade i säkert 20, 25 minuter. Det vill säga skrek. Det enda som inte riktigt är på topp är hörseln. Annars är faster E kristallklar i knoppen, baske mig klarare än jag själv!

Därpå kollade jag min mejl för att upptäcka att TV-produktionsbolaget hört av sig igen och ville att jag skulle försöka ordna en inhoppare. Kontaktade min Nästanbror per sms och lyckades så småningom få höra hans ljuva stämma genom telefonluren. Alltför sällan blir det så. Och det är bådas fel. Bådas KROPPARS fel ibland.

Under tiden sms:ade min Egenvalssyster som jag hade intentionen att telefonera med i afton. Detta samtal får emellertid vänta, för vi var båda så slut och jag har fått telefonöra. Dessutom behövde jag äta, jag hade inte fått i mig nåt sen halv tolv (klockan var närmare 20 vid det här laget). Så jag åt lite frukost. Det rostbröd, en gammal ostbit och filmjölk var i princip vad som fanns i snabbmatsväg hemma, nämligen, eftersom jag inte orkade handla.

frukost till middag
Frukosten är dagens viktigaste mål. Då kan det ju inte vara fel att äta frukost till middag, eller hur?


Nu är jag så trött, så trött, så trött
att jag tänkte kollapsa i min fåtölj och försöka hålla mig vaken mellan klockan 21 och 22 för att glo på Dicte i TV4. Risken finns emellertid att jag inte pallar att hålla mig vaken. Så om du hör ett dån från Uppsalaslätten så är det jag som snarkar.

PS Sa jag att jag har ont i ryggen?


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, det har jag – till somligas förtret, till andras lycka. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag är en gammal hund. Eller hynda, om vi ska vara korrekta. Det är bara vissa sura som tycker att jag är en hen. För snart 33 år sen blev jag myndig. För 31 år sen flyttade jag till Uppsala. Sen dess har jag varit prenumerant på Upsala Nya Tidning. Det har jag varit utan uppehåll, nästan, fram till igår. Den enda gången jag hade uppehåll var när man från mitt förra arbetsliv TOG mitt abonnemang, med guldkort och allt, och flyttade över till chefen. För ett tag hade jag tjänsteexemplar. När jag slutade ville jag givetvis fortsätta ha min tidning, men naturligtvis betala själv. Jag trodde att man, efter 23 års tjänst, kunde visa mig lite vanlig hyfs och respekt och åtminstone informera mig om att man tagit över mitt abonnemang. Men inte då! Jag ringde själv tidningen och fick ta ett nytt abonnemang. Jag hoppas chefen körde upp guldkortet – som var MITT – på nåt mörkare ställe.

Allt det där i inledningen är historia nu. Men vissa saker gör fortfarande ont och är svåra att komma över. Inte heller är det lätt att bryta fleråriga vanor. Jag kommer från en tidningsfamilj. Båda mina föräldrar var anställda vid Corren, min pappa som redaktör. Jag är uppvuxen med en morgontidning. Men idag såg mitt frukostbord ut så här: (nånting saknas definitivt)

frukost
Nånting saknas på mitt frukostbord! Vän av ordning skulle säga servett och det stämmer också. Men här finns inte heller nån morgontidning.


I stället för att läsa tidningen
surfade jag på nätet och läste nätupplagor av flera andra tidningar. Alla artiklar finns naturligtvis inte tillgängliga och många tidningar tar betalt för att man ska få läsa deras artiklar. Jag håller mig än så länge till gratistexterna.

Vad stod det då i tidningarna? Ja det som lyfts fram som förstanyhet idag är så gott som överallt prinsessan Lilians frånfälle. En 97-årig dam, med ett spännande och brokigt förflutet, har lämnat detta jordeliv. Nån tidning skrev att hon lidit av Alzheimers sjukdom sen 2010. Kanske inte är så konstigt om man är 97 år. Jag menar, att man är dement. Personligen tyckte jag att det var en ganska onödig upplysning. Nåt som roade mig mera var de bilder och den historia man grävt fram om kvinnan, som föddes i en fattig gruvarbetarfamilj i Swansea och som blev prinsessa. Nästan lite som Anni-Frid Lyngstad, som föddes som tyskbarn av en ensamstående norsk mamma och som i sitt senaste äktenskap fick titeln prinsessa…

Nån som inte är ett dugg dement och endast ett år yngre än prinsessan Lilian just idag är mammas faster E! Stort GRATTIS på den 96:e födelsedagen! Jag ringer i kväll! Mamma har två och en halv fastrar i livet. Två av dem, faster E är en av dessa två, är ingifta, medan en är en halvfaster som mammakusinen B hittat genom sin fantastiska släktforskning. Men tänk att ha levt i nästan 100 år… Och tänk den dan faster E fyller 100 – för jag är övertygad om att hon överlever oss alla – vad sjunger man då?

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva i 150 år…

eller? Tja, det kan man ju fundera över, så här under veckans första dag.

Jag hann knappt in på jobbet förrän min rumsgranne ropade förtvivlat på mig och slet sitt hår. Datorproblem, förstås! Varför tror folk att jag är nån datatekniker? Nåja, jag såg vad problemet är, men kunde inte lösa det, så h*n fick försöka jobba så gott det gick tills den lilla IT-mänskan anlände.

I övrigt fortsätter mitt Husbygge idag. Jag filar lite på de sidor jag skapade i fredags. Har fått återkoppling från Lille M och gjort ett tillägg enligt önskemål. I eftermiddag ska jag ner på vaktmästeriet och plåta och intervjua. Det ska förstås bli en sida om detta. På tur efter det står sidor om konsten och sist, men inte minst, utomhusmiljön. Sen ska allting gås igenom – ja, jag är jävligt petig! – och stötas och blötas. Nånstans här, innan allt är färdigt, lanserar jag webbplatsen. Den är ju än så länge bara lite smyglanserad (har ändå fått respons, vilket förstås är kul!).

Vad händer hos dig idag, dårå??? Har du läst nån morgontidning och tänker du lansera nån webbplats under dagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt husbygge går sakta men säkert framåt. Jag betar av en efter en av punkterna på såväl Lille M:s som min lista – ibland sammanfaller punkterna. för övrigt. Och det är ju bra eftersom Lille M är min uppdragsgivare…. Idag har jag jobbat med sidor om säkerhet. Spann vidare på de sidor jag gjorde igår om brand. Hittills har det blivit sidor om bland annat hjärtstartare, nödduschar, vilrum, akut sjukdom och sånt. Ska försöka hinna skriva nåt om omklädningsrummen och lunchrummet också. Har ju en hel del bildmaterial.

rött hus mot blå himmel
Ett annat hus än det jag jobbar i och med.


Men jag måste också göra lite annat.
Just nu känns det nästan störande, för jag vill ju bygga och bygga och bygga… Samtidigt är det roligt att känna sig behövd och efterfrågad. Dessa två företeelser som jag var svältfödd på så länge yrkesmässigt sett när jag gick långtidsarbetslös. Den där känslan av värdelöshet som smög sig in… Det var en oändlig tur att Fästmön fanns där under hela helvetesresan – och fortfarande! – eftersom hon fick mig att känna mig värdefull, behövd och älskad på det personliga planet.

Det blev en god och trevlig lunch på Syltan idag. Det märks att Johan är vuxen när vi pratar. En ung vuxen man, som har sina funderingar om livet, omvärlden och ibland sina egna förmågor (som finns där, även om alla förmågor inte är färdigutvecklade eller helt inlärda än). Det gläder mig att se att denne unge man har fått lite mer självkänsla och självförtroende den sista tiden. Sånt kan göra underverk för en – på flera sätt än enbart den egna individen.

En kort promenad blev det bara idag. Men som du ser på bilden ovan var himlen förunderligt blå. Solen lyste starkt och jag var tvungen att ha solbrillor. Huvudvärken som anlände igår morse vill inte gå över och jag har lite problem med ögonen – som jag tror beror på överansträngning. Nåja, fick ta en Ipren till, vilket magen förstås inte gillar. På vägen hem ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut mer magmedicin. Ifall jag får fortsätta med Iprenen.

Jag tror jag behöver vila ögonen i kväll. Men jag vill ju se Antikrundan för igår, blogga och påbörja min jobbansökan…

Vad ska DU göra i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »