Flickan framför muren

Ett inlägg om en bok.

---

 

Oj oj oj! När Kristina Appelqvist hade släppt sina första böcker läste jag dem raskt, gav dem typ medelomdöme och lite mer, men tyckte att författaren har potential för högre betyg. Den potentialen har hon definitivt visat i sin senaste deckare med litteraturforskaren Helena Waller i centrum, Flickan framför muren. Tack Jerry, för den nionde julklappsboken!

Platsen är som sist Västgöta universitet, ett lärosäte som i mångt och mycket, framför allt vad gäller persongalleriet, har saker gemensamt med ett mig närstående universitet. Vid Västgöta universitet ska en tysk professor få titeln hedersdoktor. Men kvinnan ifråga är ganska omstridd. Samtidigt pågår en omorganisation vid universitetet, med planer på att slå ihop det med två smärre filialer. Dessutom får universitetets tillförordnade rektor hotfulla meddelanden om att han ska tas av daga, skrivna med tuschpenna på kartongbitar levererade till sin cykel. Till sist polisanmäler han hoten och får bevakning och i stället (?) mördas en kollega till Helena Waller. Denna kollega – och ett antal andra personer i boken – bär på synnerligen mörka hemligheter…

Den här boken smyger igång. Personer och skeenden presenteras, spänningen byggs upp i bästa Maria Lang-stil. Att mordet i boken har med politik och gamla DDR att göra blir snart uppenbart. Men det är inte förrän strax innan det avslöjas som jag listar ut vem som står bakom de hotfulla meddelandena. Mördarens identitet lyckas jag inte få fram. Det är bra. Så ska en deckare vara skriven för att tilltala mig! Boken är bitvis lite långsam, men allt hänger ihop. Att det blir utvikningar om Helena Wallers och hennes vänners privatliv stör inte, för de har med handlingen att göra. Inte heller stör det förstås att litteraturvetenskap står i centrum (huvudämnet i min examen) eller att författaren är kommunikatör (mitt yrke).

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är Kristina Appelqvists bäst bok hittills.

 
Här kan du läsa vad jag har tyckt om Kristina Appelqvists tidigare böcker:

Den svarta löparen

Den som törstar

Liv i överflöd

De blå damerna

Minns mig som en ängel

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Näthat och Twittertroll

Ett inlägg om bra tips kring trista företeelser.

---

 

Gör som jag, sänk ögonbrynen och skaffa dig lite självinsikt. Eller annan fixering.

Näthat och troll i sociala medier är väl knappast nån förskonad från. Till och med den mest snälla och timida person jag vet har blivit drabbad. Därför blev jag lite…misstänksam när jag blev kontaktad angående näthat. Men ganska snart insåg jag att det var ett språkligt missförstånd och sen tog en intressant dialog vid. Jag blev lite intervjuad och ska bli citerad i en uppsats kring näthat.

Ja jag ser ända hit att somliga höjer ett – inte båda – ögonbryn. Men om somliga hade varit med i samtalet skulle de nog mitt i mina ostrukturerade svar ändå se att jag har en viss självinsikt. Samtidigt vidhåller jag att det är skillnad på att uttrycka en åsikt – yttrandefrihet – och att år ut och år in förfölja och förtala nån i sociala medier. Det senare är i mina ögon en sjuklig fixering. Det är bara synd att alla inte har förmågan att uppfatta det. Sen är det förstås märkligast av allt att de som inte hatar ser mina reaktioner. Varför fortsätta då?

När jag började jobba fick jag mindre tid över att hänga på sociala medier. Därför bestämde jag mig för att avfölja ett gäng på Twitter eftersom jag inte hinner med att läsa ikapp. Dels avföljde jag människor som jag inte har så mycket gemensamt med, dels avföljde jag såna som inte twittrar så ofta eller som mest retweetar andras tweets. Det handlar inte om att det är nåt fel på dessa människor, bara att just jag inte har så mycket utbyte av dem. Det blev väl typ en 50 pers jag avföljde och av dessa har kanske 20 avföljt mig tillbaka. Fair enough. Mitt Twitter är aningen mer hanterbart nu.

Häromdan läste jag i Metro om tecken på Twittertroll. Ja, näthatare och troll finns ju överallt på nätet, även på Twitter (vilket jag mycket väl vet). Där finns också spamrobotar och falska konton. Och så finns det såna som tror att de kan gömma sig bakom konton de sköter åt andra. Suck… Hugo Ewald på Metro gav en del bra tips som jag återger i sin korthet här. Vill du läsa mer kan du ju bara klicka på länken ovan.

• 

  En profilbild som ett ägg kan betyda att nån inte vill visa sitt rätta jag.

  Profilbilden
  Ja, ägg, som är standardprofilbilden på Twitter, följer jag inte om jag inte känner personen i fråga. Internettroll kallas ofta lite skämtsamt för just ägg. Att inte bemöda sig om att ladda upp en bild på sig själv i profilpresentationen kan vara ett tecken på att användaren inte är seriös. Det behöver inte vara så, men det kan vara det. Sen finns det konton som använder falska bilder. Genom att testa via Google eller Tineye kan du se om bilden är stulen.

• Hur är relationen mellan antalet ”följare” och ”följer” på kontot?
  Spammare följer ofta väldigt många, men har få följare. De twittrar också väldigt mycket. Sen finns det ett gäng som använder Twitter mest eller bara för att läsa vad andra skriver utan att de skriver nåt/så mycket själva.
• Vilken sorts konversationer har kontot?
  Typiskt för spammare är att de är tjatiga och upprepar sina tweets. Typiskt för nättroll är att de skriver väldigt få egna tweets. I stället ägnar de sig åt att kommentera det andra skriver. Ofta är kommentarerna arga, provocerande, rasistiska, sexistiska eller hotfulla.
• Tjänster som granskar Twitterkonton
  Det finns tjänster som granskar Twitterkonton, till exempel Fakers app och Twitter audit. Resultatet är inte perfekt, men ger ändå en fingervisning. Jag testade mitt eget konto via Twitter audit och fick veta att jag i skrivande stund har 94 procent i audit score. Detta innebär att jag har 407 äkta följare och 28 falska…

Avslutningsvis ett positivt tips! Vill du läsa engagerande texter och spännande åsikter på nätet rekommenderar jag varmt DN åsikt! Där finns många välskrivna texter i varierande och aktuella ämnen, skrivna av läsarna.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Straw dogs

Ett inlägg om en film.

---

 

Lördagskväll och sista delen av Indian Summers på SvT1. Men klockan var bara strax efter 22 – vem vill gå och lägga sig då? Enligt TV-tidningen gick en thriller på TV3, Straw dogs (2011), med Alexander Skarsgård i en av rollerna.

Den här filmen handlar om författaren David och hans fru Amy, skådespelerska. De reser till Amys hemstad, en byhåla i amerikanska södern. Ganska snart uppstår det spänningar i förhållandet, inte minst därför att ett ex till Amy och hans kompisar arbetar med att laga ett tak på en lada som tillhör David och Amy. Spänningen trappas upp och stämningen blir allt mer hotfull. De grabbiga grabbarna får med klenisen David ut på jakt och under tiden… Tja, det hela kulminerar i en orgie i våld och blod.

Nä. Det här är så uselt och förutsägbart att det blir riktigt dåligt. En förstår ganska snart vartåt det barkar, så att säga.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Juligt och antikt en fredag i februari

Ett varierat inlägg. 

Idag är det fredag. Igår var det torsdag. Det är februari. Idag är det den sjunde februari. Vännen Klara skrev ett inlägg om julpynt i veckan. Hon har gjort en inventering av julpyntsläget bland sina grannar.

Nåt sånt vågar jag mig inte på, för då får jag väl höra att jag är elak/förtalande/hotfull. Nu skiter jag i vad jag får höra om min person, men när jag fick höra att man sprungit omkring med en lista för att få mig vräkt bara för att jag har åsikter, blev jag jävligt förbannad. Uppenbarligen känner man inte till våra grundlagar.

Icke desto mindre, grannar är nånting som dessvärre existerar när man bor i ett flerfamiljshus. Jag är inte ett dugg intresserad av mina, men när Klara hade skrivit om julpynt såg jag mig lite om på jobbet. Och HEPP så hittade jag julbockar i fikarummet. Fast kollegan I trodde att det var hästar. Nåja… Jag förklarade historien föreläste om gårdstomtens evolution via julbocken till dagens jultomte.

Julbockar i februari på jobbet.

Dagens arbetsdag flöt på bra, men det var tack och lov lite lugnare takt än tidigare i veckan. Idag var det mest möten och skrivjobb.

Körde hem i ösregn trots att väderappen sa

snö!

Det var inte halt, men jäkligt dålig sikt. Clark Kent* är verkligen urskitig och inte blev han renare av att färdas på E4:an i ösregn. Han och jag färdas ju liksom inte ensamma där.

Hemma i New Village var det mörkt och tomt. Jag ägnade mig en stund åt att vika tvätt innan jag läste ut Hjärta av jazz. Därpå hällde jag upp prästostbågar i en skål och mig själv ner i fåtöljen med en starköl bredvid. Så körde jag igång DVD:n med gårdagens Antikrundan från Sundsvall inspelad. Och tro det eller ej, appen funkade och jag tävlade med värderingar mot ett inspelat program! Först gick det så himla bra, jag tyckte att jag satte många fullträffar. Sen blev det sedvanligt resultat…

Diplomet från Antikrundan från Sundsvall visar samma omdöme som alltid, Antikintresserad. 😦

En liten surfrunda ska jag ta strax innan jag återvänder till fåtöljen för att slumra lite framför nån fredagsdeckare. Det är ungefär vad jag orkar med, jag klev ju upp 5.45 i morse och det tar ut sin rätt nu i kväll, känner jag…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Konflikt? Skilj på person och prestation!

Idag läste jag en tänkvärd krönika i Proffice nyhetsbrev Dagens Möjligheter, med rubriken Skilj på person och prestation. Det är Elaine Breske Hirscher som skriver om hur viktigt det är att respektera andras åsikter, men också vikten av att hantera en konflikt under uppsegling privat, med den det berör.

Elaine Breske Hirscher menar att det ibland kan vara svårt att respektera andras rätt till åsikter. Vr och en har rätt till sin åsikt och det går ju faktiskt inte att säga till nån med avvikande åsikt att den har fel. Personen har helt enkelt en annan åsikt än man själv. Att komma överens om att man tycker olika i en fråga är inte alltid så lätt. Ofta blir det personangrepp i stället för att man diskuterar sakfrågan. I stället för att tala MED varandra talar man OM varandra – och då hamnar man kanske nånstans mitt emellan två sanningar, enligt Elaine Breske Hirscher.

Men i en konflikt är det viktigt att komma ihåg att skilja på person och prestation. Och dessutom, enligt Elaine Breske Hirscher:

[…] inse att konflikten är en gemensam konflikt att lösa och den skall i första hand alltid lösas av de som är inblandade i konflikten. […]

Sen kommer det riktigt väsentliga, enligt mig (du kanske är av en annan åsikt?), i Elaine Breske Hirschers krönika:

[…] Den som först börjar blanda in andra genom att gå runt och pådyvla sin sanning till andra bidrar tyvärr bara till att fördjupa konflikten samtidigt som hon eller han förringar sig själv. Det säger alltid mer om den som far med osanning än den som osanningen handlar om. Lätt att glömma bort i sin iver att skaffa sig medhåll. Tyvärr är det ett effektivt sätt att skapa än större konflikter som blir allt svårare att lösa, även om det går. […]

Vidare menar Elaine Breske Hirscher att

[…] Om du reagerar extremt dramatiskt beror det oftast på att motparten förmedlar sanningar som du känner med dig är sanna men som du har svårt att erkänna för sanna och i stället för att erkänna att det faktiskt är så, att det ligger något i det som sägs, slår du bakut och blir aggressiv, hotfull och döv för vad som faktiskt sägs och målar upp en fantasibild av verkligheten som till viss del är sann men som till stor del är falsk. […]

Oj oj, nu blev det mycket att tänka på här… Jag kan känna att jag slår bakut när jag upplever mig trängd. Ibland försöker jag ta reda på att jag verkligen har uppfattat saker och ting på korrekt sätt och mina frågor har då upplevts av somliga som sårande. I själva verket handlar det om att jag är trög.

Sen delar jag inte helt och hållet Elaine Breske Hirschers åsikt att man blir aggressiv och hotfull när man inser att motparens sanningar är sanna. Däremot vet jag att jag kan upplevas som påstridig och grinig när jag inte lyckas förmedla det jag menar, när mottagaren inte uppfattar min information/åsikt korrekt. Det omvända, alltså. Sånt är ju generellt sett ganska frustrerande, tycker jag!

Jag vet att en del personer ibland känner sig utpekade av mig här på bloggen. Först och främst har jag inte för vana att hänga ut nån – längre. Det gjorde jag på sätt och vis först, när jag började blogga, även om jag aldrig angav några namn. Det jag egentligen gör är att jag samlar ett antal intryck och sen skriver jag om det här, ofta generellt. Det blir ett sätt att ventilera mina egna tankar och funderingar utan att nån pekas ut. Det kan ju vara flera personer som har avvikande åsikter än jag i en fråga, eller flera personer vars agerande jag inte riktigt begriper eller uppskattar. Men jag jobbar ständigt på att bli bättre att prata med berörd person, inte kontakta en tredje person. Då kan man i alla fall komma fram till att vi har olika åsikter i en fråga… Därmed inte sagt att konflikter och hantering av olika åsikter är nånting lätt…

Vad har du för åsikter om olika åsikter och konflikthantering???

Livet är kort. Det är definitivt inte lätt.

Read Full Post »

Com hem – gå bort!

Jag skulle ha skrivit ytterligare ett ilsket inlägg igår kväll, men det blev inte tid till det. En Toffla måste ju umgås med sin Fästmö också och sova lite däremellan.

Strax efter klockan 20 igår kväll plingade det på dörren. Jag såg att det var en person klädd i nån sorts blå uniform med ett id-kort i högsta hugg så jag öppnade. Det var en representant från Com Hem – där jag är tvångskund. Tvångskund därför att min bostadsrättsförening har avtal med företaget kring vårt TV-utbud. Och då har man som enskild bara att rätta sig i ledet. För vissa TV-kanaler vill man ju ha. Men sen är jag nöjd.

För ganska länge sen gick det ut information om att vi boende kunde hämta boxar. Vidare fick vi välja åtta kanaler från ett visst utbud som vi skulle ”få”. Eller tvångsköpa, dårå, eftersom en hundralapp från våra månadsavgifter går till Com Hem. Detta visste den blåklädde, men inte jag. Fast jag bryr mig inte så mycket, å andra sidan. Jag var på ett informationsmöte 2009 eller 2010 om dessa boxar och extrautbudet, men eftersom jag inte fann det särskilt intressant gjorde jag inget mer.

Igår kväll plingar denna okända människa på min dörr och svär åt mig, himlar med ögonen och tycker så uppenbart att jag är dum i huvet som inte har

hämtat ut min box.

För det första vet jag inte var jag ska hämta ut sagda box. För det andra känner jag att det här är Com Hem i ett nötskal: man skapar ett behov hos sina tvångskunder. Först är det gratis – eller ja, han sa ju att det kostar mig en hundralapp av min månadsavgift – men jag kan ge mig 17 på att det alldeles snart blir en ökad avgift för hushållen. Min månadsavgift har inte höjts på ganska länge och jag vet inte om jag blivit riktigt informerad av styrelsen om den där hundralappen till Com Hem. Hur som helst, jag har inte saknat pengen, jag betalar och jag får ganska många kanaler ändå även utan box.

Till saken hör även att min TV är ganska ny. Den har en inbyggd box. Det jag skulle behöva från Com Hem är endast ett kort. MEN… då behöver jag KÖPA en korthållare till min TV. För ett år sen eller två kostade en sån 600 spänn hos min TV-handlare. Inte pengar jag har just nu. Men framför allt: jag känner verkligen inget behov av ytterligare åtta TV-kanaler. Varför ska jag ha ytterligare åtta kanaler när jag inte hinner – eller vill – titta på de 15, eller hur många de nu är, som jag redan har? UTAN box och kort och hela fadderullan. Hur jag vill göra är väl ändå mitt val, som kund..? Ska jag bli hånad bara för att jag inte glor så mycket på TV?

Jag gillar inte Com Hem. Jag gillar inte deras säljpersonal och deras säljmetoder. Säljpersonalen är påflugen och en del är riktigt otrevliga, nästintill hotfulla. Eller som killen igår kväll, hånfulla. Och i färskt minne har jag när de lurade på en nybliven 18-åring ett helt j***a ”paket” med bredband och telefoni – en ung vuxen som bodde hemma hos sin mamma och vars mamma redan hade abonnemang. Säljaren hade då uppgett att den unga vuxna, om h*n ångrade sig, inte behövde hämta ut paketet. Och därmed strunta i att betala fakturan. Vad hade hänt då? Jo, gissningsvis hade den nyblivna vuxna fått starta sitt vuxenliv med en betalningsanmärkning. Det slutade med att jag ringde Com Hem och var

arg

Men se säga upp det hela gick inte att göra per telefon! Vi fick skicka ett rekommenderat brev med en skriftlig uppsägning, undertecknad av den unga vuxna. Detta hade den unga vuxna aldrig fixat på egen hand, så det var ju rena turen att vi var två luttrade äldre vuxna i närheten som kunde reda upp det hela.

Nej, jag gillar inte Com Hems affärsmetoder och jag gillar inte deras säljare. Tror Com Hem att man vill vara kund om en säljare står vid ens ytterdörr svär åt en och himlar med ögonen och nästan, nästan säger att man är dum i huvet bara för att man inte nappar på ett erbjudande som han upplever att jag ändå betalar en liten summa för varje månad?  Det vill man inte. Men så länge jag bor där jag bor är jag tvungen. Jag betalar. Men jag vill inte ha fler TV-kanaler.

Självklart blir det en svart bak!!!

En svart bak till Com Hems säljare som svär åt sina kunder och himlar med ögonen för att kunden inte jublar åt deras erbjundanden.

Read Full Post »

Det viktiga här i livet…

Idag funderar jag över det viktiga i livet. Jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan 13 och nu är jag ensam hemma fram tills hon slutar klockan 20. Strax innan vi åkte kokade jag en skål rabarberkräm på Slottsfruns rabarber som vi fick tidigare i veckan. Kostade oss nada, jag hade till och med potatismjöl i skåpet! Gott till middag eller kvällsmat.

Gott till middag eller kvällsmat.

                                                                                                                                                                    Jag minns en tid när jag tog såväl rabarber som rabarberkräm för givna. En tid när jag också tog för givet att mina föräldrar alltid skulle vara mina föräldrar – och framför allt i livet. En och annan salt tår slank nog ner i kastrullen under koket.

Det blev en tur till Tokerian innan jag landade hemma igen. Vittjade postboxen och fick ett mindre trevligt brev från a-kassan. Jag förstår inte att a-kassans ton alltid måste vara mer eller mindre hotfull. Är jag misstänkt för nåt? Förutsätter man att jag fuskar? Den här gången vill a-kassan för andra gången att jag skickar ett arbetsgivarintyg. Jag har redan skickat ett i december förra året.

Jag skriver ju som bekant en del blogginlägg mot betalning och jobbar för ett företag som heter Blogvertiser. Varje gång jag har skrivit ett inlägg på uppdrag skriver jag nogsamt upp en (1) timmas arbete på mitt a-kassekort. Hittills i år handlar det om under tio timmar – timmar som jag som sagt har redovisat på mina a-kassekort och timmar som jag fått lön för och som jag har skattat för. Du kan ju själv räkna ut att det inte handlar om några tusenlappar.

Och inte är det att se som nån deltidsanställning heller, vilket a-kassan tycks påskina. Det handlar om uppdrag. Jag har nu letat upp blanketten på nätet och använt mig av så kallat ifyllnadsstöd för att kunna fylla i den som PDF. Vidare har jag ringt och pratat med Anders, som jobbar på Blogvertiser. Den delvis ifyllda blanketten har jag mejlat till Anders, som nu i sin tur ska komplettera den och skriva under den och slutligen skicka den till a-kassan. För mindre än tio timmars uppdrag, timmar jag redan har redovisat, har detta arbete tagit över en timma i anspråk.

A-kassan är byråkrati i sitt esse ibland.

                                                                                                                                                                Är det nåt som är viktigt i livet??? Ja, för mig som lever på a-kassa är det viktigt eftersom jag är beroende av den lilla inkomst det ger. Men jag har svårt för byråkrati när den är i sitt esse, det har jag. Och jag undrar om inte handläggarna på a-kassan har annat att göra än att skicka brev till oss som uppbär ersättning. Vi (Jag), som har betalat och betalar vår (min) a-kasse-avgift varje månad under såväl goda tider, som arbetslösa. Vi (Jag), som söker jobb febrilt. Vi (Jag), som har jobbat på uppdrag mindre än tio timmar under ett halvår. Vi (Jag), som plikttroget har angett det på våra (mina) blanketter. Jag blir så ledsen, så ledsen, så ledsen.

Därför vill jag sluta det här inlägget med en vacker dikt som jag läste idag i en ung människas dödsannons. Jag tror nämligen på änglar. Dikten Himmelsfärd är skriven av Anna Rydstedt och jag hoppas att det är OK att jag citerar de delar av den som var införda i annonsen:

Över trädens toppar
jag flyger upp i himlen,
där pigga änglapojkar
med vana änglaflickor
skall duscha mig från svett och gråt
ur svala regnmoln

Fastän jag inte än har fållat
min vita änglaskjorta
utan slarvigt i eoner springer
i en röd pyjamas,
som jag dog i
en gång,
så var Gud snäll ändå
och gav mig ett par vingar,
gröna som björkarna den våren
jag klättrade i björkarna och
hämtade mig löv,
vita som vingenäver i flykt
med Mikael
över solen

Read Full Post »

Vecka 2: Frö och Snö

Dags för veckans höjning (frö) respektive sänkning (snö). Det är verkligen inte svårare än så här:

Frö

• Fästmön (som mår bättre nu och som orkar jobba igen)
• Mottot: ”Sina vänner hjälper man” (underförstått, man tar inte betalt av sina vänner för att man hjälper dem med nåt)
• Vintervit (jag är rädd för att den ska sluta säljas snart! Snyft…)
• Små, små vitaminpiller i stället för sprutor
• Säsongsstart av Antikrundan torsdagen den 13 januari klockan 20 på SvT1.

                                                                                                                                                      Snö

• Snö, ja, verkligen snö IGEN (som jag är så less på!)
• Hotfulla och hatiska mejl och kommentarer (som ramlar in till höger och vänster. Detta är INTE OK och allt sånt bör anmälas!)
• Halka (jag går som en bajsnödig tant, MICKET OSNIGGT!)
• Nokia (som skickade tillbaka Annas mobil utan att ha gjort nån reparation – och den funkade inte heller som den skulle när inköpsstället skulle lämna över den!)
• Pruttskallar och pisshuven (som borde stå för sina misstag och inte skylla på andra)

Read Full Post »