Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hotellrum’

Ett post Pride-inlägg.


 

RegnbågsflaggaVårt Stockholm Pride 2015 bestod av paraden igår på eftermiddagen samt Pride Park resten av eftermiddagen och kvällen igår. Vi köpte biljetter i vintras när de bara kostade 400 spänn styck – vad ett dagpass kostade igår. Vi hade säkert andra förhoppningar då om årets Pride, men det räckte faktiskt för min del med det som blev. Fästmön bjöd dessutom på en hotellnatt vid Globen och det var skönt att behöva komma hem till Uppsala mitt i natten. Tack, sötnos!

I år fick vi sällskap med Jerry till och i paraden. Det är säkert en och annan som har synpunkter på att just vi tre gick tillsammans. Det får stå för dem. För oss kändes det helt rätt. För mig personligen kändes det som att den kraft och den energi vi har lagt ner på att ha bra och vettiga förhållanden mellan alla parter i familjen har gett fint resultat. Dessutom har vi väldigt trevligt tillsammans, vi tre.

Paradstarten var vid gräsliga Mariatorget, en fruktansvärd plats att försöka bringa ordning bland tusentals människor. Vis av erfarenheten (paniken var millimeternära förra året för min del) gick vi till Hornsgatan. När vi så småningom klev in i ledet hamnade vi nånstans mellan RFSU och Regnbågsfamiljer. Det var en OK plats. Som vanligt solbrände jag nacken och som vanligt var det antiklimax när vi kom fram till målet, Pride Park, det vill säga Östermalms IP. Där var det så dött det kunde vara, så det är tur att vi är bra på att roa oss själva. Inte ens några bra artister var det på kvällen. Maten var god, men vis av erfarenheten IGEN vägrade jag hårdnackat att betala med kort – vilket inte var helt uppskattat av personalen vid 7-ElevenDär tog man emot mina kontanter, suckade och frågade vid båda tillfällena jag handlade om jag verkligen inte kunde betala med kort. Nej, det kunde jag inte. Ingen annan klagade.

Efter ett par öl, lite mat och inköp av godisremmar fick vi nog och åkte hem till hotellet med trötta ben och onda fötter. Ett par ”kändisar” träffade vi i parken, nyktra, tack och lov. Roligast var det att se Mona Sahlin – hon är den politiker som jag alltid har sett på Pride – och så Kommunalrådet, förstås. I år träffade vi ingen som var påträngande eller som vi helst hade velat undvika. Min panik höll sig tack och lov borta.

Bäst av allt var att jag inte gjorde av med särskilt mycket pengar. För på lördag åker vi till Stockholm igen – det är då Anna har ordnat två gratisnätter på Clarion Hotel Stockholm åt oss! Vi ska strosa på stan, jag har ett par ärenden, Anna har ett par ärenden och sen ska vi bara vara tillsammans lördag till måndag. Men inte nog med det… Anna har köpt biljetter åt oss till Sarah Dawn Finer på Parksnäckan här i Uppsala på fredag kväll. Det ser ut att bli lika fint väder då som igår på paraden! Och medan jag har skrivit den här texten har det åskat och spöregnat och spruckit upp – solen är här igen och himlen är blå och nästan molnfri. Jag har mobiltelefonerat med en kompis och ska strax ringa mamma.

Men först ska jag lägga ut några bilder som du får titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men vad har DU gjort i helgen när du inte har kunnat roa dig med min blogg??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Säg det inte till någonEn sommarkväll för några år sen var Fästmön och jag på Pridefestivalen i Stockholm. Men just den här kvällen var det inget i programmet som roade oss, så vi stannade inne på hotellrummet och glodde på TV. Det var en film om de ökända Magdalenatvätterierna. Anna berättade om en bok hon hade läst som handlade om detta. Först nu, flera år senare, har jag lånat och läst Kathy O’Beirnes bok Säg det inte till någon av Anna.

I den här självbiografiska boken berättar författaren om sitt liv hos Magnalenanunnorna. Hon skickas dit för att uppfostras. I stället möter hon än värre övergrepp och våld än det hennes pappa utsatte henne för. Kathy O’Beirne berättar rakt upp och ner sin historia, en historia som är så obegripligt grym att jag tvivlar på att den är sann. Ja, du läste rätt. För jag förstår inte hur man överlever så många otäckheter med förnuftet i behåll.

Det är otroligt svårt att betygsätta den här boken. Författaren berättar sitt livs hemska historia. Det är ingen Nobelpristagare som skriver utan en obildad kvinna. Stilistiskt litterärt sett kan jag ge den högst medelbetyg därför. Berättelsen i sig kan jag inte betygsätta. Den är så hemsk. Om detta är sant, har katolska kyrkan ytterligare saker att stå till svars för.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Kärleken kan vara… fantastisk, annorlunda, revolutionerande… och mycket grym. Mari Jungstedts senaste deckare, Den sista akten, visar prov på en mängd olika kärlekar. Och spänning, förstås!

En bok om många sorters kärlekar.


Boken tar avstamp i Almedagsveckan
på Gotland. En journalist hittas mördad på sitt hotellrum. Kanske är det ett rasistdåd. Men vad har teatern i Roma med saken att göra? Poliskommissarie Anders Knutas ligger i skilsmässa när fallet landar på hans bord. Och förälskelsen lurar bakom hörnet…

Efter mindre än 50 sidor trodde jag mig veta vem mördaren var. Ändå tyckte jag att boken var spännande rakt igenom. En riktig bladvändare med korta, men händelserika kapitel. Jag hade fel. Det var inte alls den jag trodde.

Om bara Mari Jungstedt gav f*n i att sälja filmrättigheterna till nån som gör dubbad film av hennes böcker så borde hon få deckarpris. Till dess får den här boken högsta Toffelbetyg.

Read Full Post »

Juldagen bjöd äntligen på nåt sevärt på TV – säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet på SvT1. Jag tycker att det är underhållande och intressant när man får se andra sidor av människor, så kallade kändisar, än dem man brukar. Eller, som i Jonas Gardells fall, förstärkta, allra värsta sidor. Usch, jag glömmer aldrig hur pinsam och barnslig han var när han deltog! Faktum är att jag inte har läst en rad av eller om honom sen dess…

Det här gänget är de nya stjärnorna på Slottet! Från vänster till höger: Christer Lindarw, Louise Hoffsten, Johan Rabaeus, Kim Anderzon och Johan Rheborg.

                                                                                                                                                        Idag var det skådespelerskan Kim Anderzons dag. Jag kan inte säga att jag vet så mycket om henne – mer än att hon är skådespelerska och har dykt upp lite här och var. Inte gjort nåt större intryck på mig. Därför är ju såna här program bra, så att man får se lite mer av stjärnorna.

Kim Anderzon inledde säsongens Stjärnorna på Slottet.

                                                                                                                                                         Kim Anderzon kommer från enkla förhållanden. Ändå överraskade hon med divalater som att säga att om hon, när hon är ute på turné, inte är nöjd med sitt hotellrum, byter till bästa sviten.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt.

Och det kan man ju göra, byta till svit, alltså, – om  man har råd med det. Var finns idealen från ”Pickadollen” nu, liksom???

Kim Anderzons dag ägnades åt att äta och dricka, som vanligt i det här programmet. Surströmming serverades till lunch utan att nån i sällskapet protesterade. Lunchen hade föregåtts av nån sorts yoga samt en ridtur.

Särskilt överraskad vet jag inte om jag blev. Jag tyckte dagen och säsongsstarten blev tämligen intetsägande. Mest spännande blev det nog när Christer Lindarw avslöjade att han och Kim Anderzon haft samma älskare…

Aftonbladets Jan-Olov Andersson hade ungefär samma åsikter som jag på programmet: en intetsägande inledning, tjat om vilka Kim Anderzon hade legat med, Christer Lindarws avslöjande som kvällens

Åh fan!

tungrunken (det var lite för många anspelningar på sex för att jag skulle känna mig bekväm att titta tillsammans med mamma – det tjatiga blir inte roligt ens i hemlighet efter ett tag) och kvällens mest saknade: Kims dotter Tintin som inte nämndes en enda gång (intressant eftersom hon enligt Wikipedia enbart är dotter till Kim Anderzon och uppenbarligen inte till nån man/pappa.). Men det klart, en dotter som heter som en seriefigur, en manlig seriefigur… Ursäkta mig, jag hör att jag låter som en tant!

Nej, nu har jag större förhoppningar på nästa program som innebär att Christer Lindarw har sin dag!

Säsongsstarten får godkänt, men inte mycket mer…

Read Full Post »

I morgon tar jag till nya grepp här på bloggen! Då får du stifta bekantskap med min allra första gästbloggare, författaren Maria Engelwinge. Vad Maria ska skriva om håller vi än så länge dolt i dunkel.

Men en författare som låter huvudpersonen Tanya i debutromanen En SHOT till tack inleda boken med att vakna extremt fyllsjuk på ett hotellrum hos en tatuerad kille utan att ha en aning om hur hon hamnade där låter väl minst sagt… intressant och spännande?! (Ja, jag vet, det känns som fel ord, men ååå vad jag ser fram emot läsningen – än så länge har jag bara läst första kapitlet!)


En bok som inleds med en otroligt fyllsjuk huvudperson…

Read Full Post »

Jorå, här springer vi som yra hönor och packar det sista och försöker att inte glömma nåt. Närå, egentligen inte. Vi tar det lugnt.

Anna fick ett tråkigt besked i morse per sms. Vi kan nu bara hoppas att det löser sig på nåt annat sätt. Själv har jag svårt för löften som bryts.

Mitt ben, som nu gör ondast i vaden, kändes av när jag klev upp. Det brukar inte kännas alls när jag har legat en hel natt, men i morse gjorde det ju det. I vissa lägen känns det som om Makterna gör allt för att sabotera våra fyra (4) semesterdagar… Hur som helst, jag har smörjt det och det känns hyfsat nu. Det gör inte så ont när jag går, värre är det när jag står stilla på benet. Då spränger det av bara h-e. Nån bild tänker jag inte visa upp just nu – du måste vara spytrött på att glo på mitt ben…

Strax bär det av på resa, så nästa rapport du får kommer från ett hotellrum. Bloggen är alltid nära dig, om än inte fysiskt.


Vad innehåller röktrollets cigg egentligen??? Fundera på det du!

Read Full Post »