Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hotad’

Ett inlägg om en prequel till Psycho.


Igår gick den tionde och sista delen
 på SvT1 av Bates Motel, en så kallad prequel till Alfred Hitchcocks film Psycho (1960). Märkligt nog utspelar sig TV-serien i nutid. Frågan är om det blir fel eller rätt…

Norman och Norma Bates

Norman och Norma Bates. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: NBC.)


Här får vi veta
hur det kommer sig att Norman Bates hamnar på Bates Motel. Det hela är förekommet av en pappa och makes hastiga död. Mamma Norma köper då ett motell för att göra en nystart för sig och yngste sonen Norman. Motellet är ganska nergånget. Trots det är det inte särskilt ofta man ser nån av dem rusta eller renovera…

Den lilla staden ligger vid en huvudled som snart ska ledas om – vilket får konsekvenser för den som vill driva ett motell vid sagda led. Men köpet går inte att häva och Norma och Norman kämpar på. Storebror Dylan finns också med i bilden, men ägnar sig åt annan… verksamhet.

Men naturligtvis händer det andra saker – hur skulle handlingen annars ledas framåt? Norma är hotad till höger och vänster och det är synnerligen oklart vem hon kan lita på. Norman är duktig i skolan, men ansedd lite som en kuf. En olycklig kärlekshistoria ger honom black outs…

Jag tycker att det här är en riktigt spännande serie. Lite konstigt blir det att förhistorien till Psycho utspelas i modern tid och inte på 1950- eller 1960-talet, men det funkar ändå ganska bra. Allra bäst är emellertid Freddie Highmore som spelar Norman riktigt jäkla lysande, helt i Anthony Perkins-klass! De båda skådespelarna är kusligt lika…

Den här skräckserien får högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflans hiss-och-diss-lista för den gångna veckan presenteras.


Redan torsdag.
Och det här inlägget är tidsinställt, för jag litar inte på att det finns ström tillräckligt för ett klick på publicera-knappen!

Batteri 


Ström

  • Svart på jobbet (Ingen ström på över två timmar medförde att en hel del jobb stod stilla, men också att till exempel labbprover måste tas om. Bara den som hade fungerande batteri kunde jobba vidare.)
  • Vattenfall (som inte nånstans informerade på nåt sätt om strömavbrottet. Två timmar är ganska lång tid.)
  • Fel låtar vidare till finalen (Jamen vaffan… Tre av de sex jag INTE ville höra i Eurovision Song Contest 2013-finalen kom dit i första semin.)
  • Folk som inte orkar svara på mejl – eller gå tre steg till (Ni stör mig!)
  • Politikerbloggen (Varannan riksdagskvinna blir hotad i sitt uppdrag. Och ofta kommenteras hennes utseende och klädsel. Då känns det rätt B när Politikerbloggen inbjuder till en tävling om vilka som är Sveriges bäst klädda politiker.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan svingar sig ut i cyberspace – för att finna de mest märkliga nyheter.


Ingen papperstidning
från och med nu, så ut i cyberspace far jag. Häng med – om du har lust.

Varannan riksdagskvinna blir hotad. Ja, du läser rätt! Förra året hotades varannan kvinnlig riksdagsledamot i samband med att hon utförde politiskt arbete. Svenska Dagbladet har gjort en undersökning och 128 av 150 ledamöter besvarade enkäten. Mejl var ett exempel på hot-kanal. Film en annan. Och vad består hoten av? Tja, riskdags… förlåt, riksdagskvinnorna ska halshuggas, våldtas, familjen ska dödas och så vidare. Dessutom kallas de saker som rugguggla, blåst hagga som borde spärras in, stolpskott som ska malas till köttfärs, nolla, idiot med mera. För att de gör sitt jobb. Kommentarer och hot handlar om klädsel, hur de uttrycker sig och så vidare. Därför känns denna tweet från @PolBlogg EXTRA smaklös:

Politikerbloggen tweet

Sveriges farligaste kommun. Vi snackar Hultsfred. Ingen annanstans i Sverige har nämligen ryckt ut så många gånger under förra året – totalt 23,47 stycken per 1 000 invånare. Minst utryckningar gjordes i Östhammar i Uppsala län, bara 2,58/1 000 invånare.

handskakningSnälla mår bättre. En ny amerikansk studie visar att goda relationer med sina medmänniskor är lika viktigt för hälsan som att inte röka och att passa sig för övervikt. Och det viktiga i sammanhanget är vagusnerven. Min vagusnerv är det nog sisådär med. Snäll är jag inte precis känd för att vara.

Chers mamma har skivdebuterat. I förra veckan gav Chers mamma Georgia Holt ut sin första skiva, en countryhistoria. Georgia Holt är 86 bast, men skivan spelades in 1980. Chermamman hamnade genast på 43:e plats på Billboardlistan.

Tomten i glaskupanPsykiatrins hus – Lustiga huset? Tja, jag har ju bara sett det från utsidan och det ser ju allt annat än inbjudande ut med allt glas. Jag skulle känna mig uttittad om jag vore patient där. Kritiken från dem som varit inomhus är inte nådig… Opersonligt, för mycket insyn, inget för höjdrädda, lyhört, kalt, ogästvänligt, trädgård på taket (suicidrisk?) för att nämna en del av kritiken.

Systemet stoppade Iron Maidens öl. Ölet Trooper skulle börja säljas den 2 maj på Systemet. Etiketten säg vara oförenlig med alkohollagen. Men Systembolaget vill inte förklara på vilket sätt. Ska man förbjuda Blue Nun-vinet också? Nunnor är ju ena riktiga knarksmugglare, det vet ju alla…

GuldpengarSnart kommer skattepengarna! Ja, till dem som har deklarerat elektroniskt och angett bankkonto, vill säga. Den 7 juni kan dessa räkna med att få sin återbäring. Andra får vänta till augusti.

Fick ögonbrynet bortbitet. En man i Kalmar fick sitt ögonbryn bortbitet av en annan man i samband med ett bråk. Tofflan rekommenderar silvertejp till ögonbrynen i stället. Galningar!

Frusna hallonHallonsaft skadade öra. Och i Metropolen Byhålan har man insett att hallonsaft kan vara farligt. Troligen har det bildats knallgas som sen gjorde att en flaska av sagda dryck exploderade. Den törstige fick uppsöka akutmottagning efter att ha skadat sitt öra.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu kommer en sån där vardagsbetraktelse som en del tror att vi bloggare skriver för att bli nätkändisar. Faktum är att jag har skrivit det nedanstående eftersom det är tankar och ord som bara bubblar i mig och vill ut. Att det sedan råkar vara mina vardagsbetraktelser som är de mest lästa inläggen på den här bloggen kan jag faktiskt inte rå för. Ska jag skriva DÅLIGT, eller?


Den här förmiddagen
har jag funderat på sånt jag går igång på i den meningen retar upp mig på eller blir irriterad eller till och med arg på. Skälet är förstås att jag har gått igång på nånting – logisk logik, oder was?!. Det handlar om sånt jag hör eller sånt jag läser. Och plötsligt slår det mig, mitt i irritationen, att anledningen till att jag går igång naturligtvis är att jag berörs. Ja, jag berörs och jag tar åt mig.

Nä, nån teflonpanna har jag aldrig varit, snarare tvärtom: jag har ofta tagit åt mig av andras sorger, missförhållanden eller problem. Vad jag förstår är det vanligt att man gör i stället för att ta tag i sitt eget.

Människan är utvecklingsbar och så även jag, tro det eller ej. Jag bär inte längre andras bördor, men jag är tydligt med att jag finns tillhands om jag kan vara till nytta. Igår gjorde jag det ett antal gånger och det kändes bra. Inte för att jag är nån genomgod människa – far from it! – utan för att dessa människor har farit eller far illa för att andra människor är… elefanter eller kanske snarare har bockfötter.

I samtliga fall handlar det om bristande förmåga till kommunikation och till insikten om att vi människor är komplexa och inte särskilt homogena. Det gladde mig särskilt då att tre av tre personer, trots att de var hårt åtgångna, inte gav med sig på den punkten: de ville kommunicera, diskutera och komma till rätta med. På olika sätt. En av dem är jag alldeles övertygad om att det går bra för, en annan har andra saker som måste vägas in i sammanhanget och en tredje tror jag får träna på såväl flexibilitet som att stå på sig.

Julstjärna m rött blad

Alla blad är inte gröna. Julstjärnans blad är inte heller homogena. Den här har ett rött blad kvar och står i mitt köksfönster.


Jag vet att en del går igång
på det jag bloggar om. Jisses, om jag hade fått en smäll för varje gång jag skrivit nåt som misshagat nån, då hade jag varit död för länge sen! Det finns ständigt små, mycket små, människor som talar om för mig vilka ämnen jag får använda i mina blogginlägg. Vissa gånger blir jag till och med hotad. Jag kan sträcka mig så långt att jag ibland har varit som ovan nämnda elefant, men jag står för det jag skriver. Jag backar inte en millimeter förrän du, med argument men utan hot, kan övertyga om att jag borde ändra åsikt.

Hur det än är, tror jag att inte bara jag själv utan även andra kanske borde fundera lite mer över varför de blir så arga och upprörda av vissa saker de ser eller hör. För det kanske är så att de i själva verket berörs… Känner sig träffade av ett uns av… sanning..?

Pelargon

Min pelargon blommar. Jag har försökt beskära bilden så att inte nåns flerfamiljshus, cykel, husdjur etc har råkat komma med – folk kan ju till och med bli arga på sånt.


Förutom att gå igång idag
har jag ägnat mig åt att skura badrum och duschrum här hemma. Det behövdes, om jag säger så. Efteråt skurade jag mig själv under duschen. Även det var behövligt. Det är ju lögaredag idag, passande nog. Men resten av hemmet tar jag i morgon.

Jag ska telefonera med mamma och borsta min tand. Ryggan är packad för snart bär det av för att hämta upp slutarbetad Fästmö och fara ut till Himlen. Gissar att kvällen tillbringas i TV-soffan, lyssnades på den tredje delen av den däringa tävlingen som pågår just nu i europeisk musik. Inte heller den här gången tänker jag blogga, utan sprider i stället omgivningens kommentarer i annat socialt forum (annars blir folk så arga eftersom jag har en tendens att vara övervägande negativ). Kolla i stället in vad den här mannen skriver om tävlingen, för han gör det som vanligt på ett synnerligen kompetent och insiktsfullt sätt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tror… nej, jag VET att det händer en massa där ute. Utanför mitt fönster. Utanför mitt hem, min sfär. Men eftersom jag inte är helt kurant ännu blir det en runda i media för att kolla tokigt och slugt som händer och fötter. Häng med – men bara om du har lust!

  • Januari är en gyllene månad för pantbanken. Men varför blir det så här? Måste man köpa ihjäl sig på julklappar och sen leva på svältgränsen fram till lönen i slutet av januari? Nej. Själv fick jag en halv lön i december och räknar med en halv lön i januari. Pengarna från Försäkringskassan dröjer. (Jag kanske inte får några, förresten, det vet man ju aldrig.) Men pantbanken… Nej, dit går jag inte!
  • Arlabönderna får mindre för mjölken. Arla sänker ersättningen till bönderna med 6,5 öre per liter från den 7 januari. Tur att man inte är mjölkbonde, säger jag bara…
  • ISK okänd sparform. När vi ändå är inne på ekonomi… Vet du vad ISK är? Jaså inte. Men du är inte ensam. Bara en av tio vet att ISK står för investeringssparkonto och ett ställe där man kan sätta in aktier, fonder och andra värdepapper. ISK har funnits i ett år och är mest känt bland… välavlönade män.
  • Köttfärs lockar norska kunder till Sverige. Jepp! Eftersom norska staten får nya tullar på mat åker många norrmän till Sverige för att handla. Och inte för några småsummor! Det handlar (!) om 25 miljarder kronor om året. I Norge är det mycket dyrare med alkoholhaltiga drycker, tobak, kött, godis och läsk på grund av tullar och skatter. Köttfärs är populärast i norrmännens varukorgar när de handlar i Sverige.
  • Även säljare måste kunna ta ett nej. Det här med telefonförsäljare är som ett rött skynke för mig! Göran Vernersson har skrivit en bra debattartikel om säljare. Nej betyder liksom inte Hej! Och han borde ju veta eftersom han är vd för företaget Säljcoachen
  • Personalen på akuten anser att säkerheten i vården är hotad. Var? På Sjukstugan i Backen, förstås. Det här har man skrivit om i ett öppet brev. Det handlar om extrema väntetider och brist på vårdplatser. Ledningen skickar fram sin propagandaminister svamlar och blabbar i lokalblaskans TV. Har väl aldrig gjort nåt besök i verkligheten, den, inte… Jo men kanske en gång. När h*n fixade en vårdplats till en familjemedlem. Det handlar som vanligt om pengar.
  • Tre unga/förmedlare får jobb på ett år – via Arbetsförmedlingen. Sant? Det visar i alla fall statistik från Svenskt näringsliv. Organisera om skiten Arbetsförmedlingen rejält – eller lägg ner!
  • Sluta späka dig – lev längre! Och så avslutar vi med ett riktigt oombett, men gott råd: sluta späka dig! Överviktiga lever faktiskt längre än personer med normal vikt!


Livet är kort. Lev!

Read Full Post »

Det börjar med ett stackars pizzabud som tror att han har kört vilse med sin leverans. Fel har han inte kört, men han har hamnat på en… grillfest. En otäck inledning är det på Helene Turstens senaste Irene Huss-bok, I skydd av skuggorna.

En otäck inledning.


Irene Huss och hennes kollegor
finner sig plötsligt mitt i en kamp mellan två MC-gäng om knark. Dessutom visar det sig att Irenes egen familj är hotad.

Ja, det är rafflande spänning från början till slut. Det är så rafflande att det nästan känns som om Helene Tursten inte längre skriver böcker utan DVD-filmer. Den här boken har ju för övrigt redan kommit ut som film. Brukar det inte vara tvärtom – bok först, film sen?

Nej, det här är inte längre litteratur, det är filmsynopsis. Boken får, liksom DVD:n, medelbetyg för sin realism. Men det är allt. Sorry!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:
Så här skriver DN på nätet om hen.


Idag läser jag
en massa upprörda tweets om att Gunilla Herlitz vid Dagens Nyheter förbjuder användningen av ordet hen i tidningen. Tydligen har det skrivits om det hela i Dagens Media – och där är det för tillfället omöjligt att komma in… Men… Jag läser bland annat hos den kloka Mymlan vad det hela handlar om.

Jag sammanfattar:

Gunilla Herlitz har alltså infört ett förbud på DN mot att använda ordet ”hen”. En policy, till och med. Skälet hon har angett är att det kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. 

Alltså, vad är problemet? Hur kan man förbjuda ord? Nyord dyker upp hela tiden just för att de är nya ord. Ska vi förbjuda det? Ska vi hindra språket från att utvecklas?

Jag tycker att hen ser snyggare ut i text än när man skriver han/hon. Jag tycker också att det är OK att använda hen om personer som själva så önskar. Vad är det som är så farligt med det lilla hen??? Är det nån som känner sig hotad?

För en gångs skull, nästan, håller jag med TTspråket, som twittrar:

Hen kan användas i nyhetstexter. A: På den intervjuades önskemål. B: På skribentens önskemål. C: När skribenten ej känner till personens kön.

På min arbetsplats, som är ett universitet, kontaktade en av doktorandern universitetets språkkoordinator för att höra hur vi ska göra när vi skriver i tjänsten. Där blev det inte alls kalla handen, även om det inte finns några exakta påbud om att hen ska införas. Däremot rekommenderades vi att börja använda hen

[…] eftersom det onekligen är praktiskt […]

Och precis så tycker jag. Hen är praktiskt. För mig är det inget

queerpolitiskt ställningstagande

att använda hen i vissa sammanhang – det vill säga de exempel som TTspråket ovan anger. Det är helt enkelt praktiskt.

Märkligt hur detta lilla ord kan göra folk så upprörda. Jag menar, tänk om folk i stället blev upprörda över viktiga saker i världen och livet såsom krig, orättvisor, självmord, rasism, homofobi, mobbning, cancerpatienter som tvingas betala för sin egen behandling och sånt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Å, vad jag gillar Håkan Östlundhs Gotlands-deckare! Inkräktaren, den senaste som kommit ut i pocket, är inget undantag. Den är blodig och otäck och väldigt spännande ända till slutet! Ett synnerligen lyckat köp – och även miljövänligt eftersom det är en klimatsmart pocket.

En blodig och otäck bok. 


Även denna gång
leds vi läsare av poliserna Fredrik och Sara i Visby till lösningen av ett riktigt ruskigt fall. Fredrik har varit sjukskriven en längre tid, men börjar nu jobba igen. Det första som landar på hans bord är en familj som känner sig hotad. Polisen tar saken på allvar, men kanske är det hela ett skämt. De inser snart att det inte finns nånting roligt i detta.

Superlativen vill aldrig sina! Det här är en mycket ruskig bok och definitivt inget att läsa för den som är rädd för inkräktare som smyger i mörkret eller… blod… Högsta betyg!

Read Full Post »

« Newer Posts