Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hörseln’

Ett förundrat inlägg.

 

Faster E

Faster E en påsk för snart två år sen. Idag blev hon 97.

Idag var det ju som sagt en födelsedag i släkten. Faster E:s födelsedag. Jag hade nogsamt noterat datum – och ålder på damen i fråga. Nu vet jag att det senare är lite ofint, men när en dam kommer över de 90 tycker jag att varje födelsedag och år är värda att komma ihåg. Bara det att jag mindes fel. För faster E blev inte 96 utan 97… Och det talade hon om för mig när jag ringde i kväll. Som tur var hann jag inte säga fel, hon förekom mig. Men så klart jag rodnade lite, på 28 mils avstånd…

En riktigt krutdam är hon i alla fall. Helt klar i knoppen – till skillnad från sina yngre släktingar. Det är bara hörseln det är lite strul med. Fast det må ju vara hänt när man är 96. Nej, jag menar 97… Det är lättare att prata när vi ses, men tyvärr blir det ju inte så ofta på grund av just avståndet. Ska se till att det blir en träff nästa gång jag far neråt.

Lite senare telefonerade jag med Fästmön också. Vi stämde av dagens nyheter och lite annat. Ja, inte precis så att vi pratade om journalister som blivit mördade. Det blir mest rapporter från våra egna små världar. Ibland är jag onekligen glad att jag är så feg att jag inte reser till kriget för att arbeta… Anna gick en demens-kurs idag och fick bland annat lära sig att en del människor faktiskt kan bli dementa redan i 30-årsåldern. Skrämmande, tycker jag!

Personligen måste jag alltid skriva kom ihåg-lappar eller sätta mobilen på påminnelse om jag ska komma ihåg nåt utanför det vanliga. I morse glömde jag till exempel att ta med mig den där jackan jag ska lämna in hos skräddaren runt hörnet från jobbet för att få hjälp med dragkedjan. Nu ligger jackeländet i en påse, som i sin tur hänger på handtaget till ytterdörren. Det vore väl själva f*n om jag glömmer den i morgon!..

Tofflan, 51, ska nu dra sig tillbaka till bästefåtöljen för att..? Eh ja… Vad var det nu jag skulle hitta på..?


Livet är kort. Det är mitt minne också.

Read Full Post »

Idag jobbade jag över typ två timmar. Den %¤&#£ tekniken krånglade, så det tog alldeles för lång tid att få till saker och ting. Vad det handlar om? Mitt husbygge, förstås! Jag gjorde en intervju efter lunch och sen skulle jag skriva en artikel och fixa till bilder till det. På svenska sidan gick allt bra, på den engelska gick allt åt ¤%&{£@$. Jag fick växla mellan HTML-läge och WYSIWYG-läge hela tiden, men tror du att den felaktiga koden ville försvinna? Nej! Jag var tämligen irriterad.

Det blev raka vägen in i duschen när jag kom hem. Ursprungstanken var att jag skulle stanna på Tokerian för att handla, men jag orkade inte. Dusch, som sagt, och sen telefonsamtal till födelsedagsbarnet, faster E, 96 år ung. Vi pratade i säkert 20, 25 minuter. Det vill säga skrek. Det enda som inte riktigt är på topp är hörseln. Annars är faster E kristallklar i knoppen, baske mig klarare än jag själv!

Därpå kollade jag min mejl för att upptäcka att TV-produktionsbolaget hört av sig igen och ville att jag skulle försöka ordna en inhoppare. Kontaktade min Nästanbror per sms och lyckades så småningom få höra hans ljuva stämma genom telefonluren. Alltför sällan blir det så. Och det är bådas fel. Bådas KROPPARS fel ibland.

Under tiden sms:ade min Egenvalssyster som jag hade intentionen att telefonera med i afton. Detta samtal får emellertid vänta, för vi var båda så slut och jag har fått telefonöra. Dessutom behövde jag äta, jag hade inte fått i mig nåt sen halv tolv (klockan var närmare 20 vid det här laget). Så jag åt lite frukost. Det rostbröd, en gammal ostbit och filmjölk var i princip vad som fanns i snabbmatsväg hemma, nämligen, eftersom jag inte orkade handla.

frukost till middag
Frukosten är dagens viktigaste mål. Då kan det ju inte vara fel att äta frukost till middag, eller hur?


Nu är jag så trött, så trött, så trött
att jag tänkte kollapsa i min fåtölj och försöka hålla mig vaken mellan klockan 21 och 22 för att glo på Dicte i TV4. Risken finns emellertid att jag inte pallar att hålla mig vaken. Så om du hör ett dån från Uppsalaslätten så är det jag som snarkar.

PS Sa jag att jag har ont i ryggen?


Livet är kort.

Read Full Post »