Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘horn’

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

I hörnet där jag sitter händer inte mycket. Om jag inte hade haft möjligheten att spana på omvärlden via nätet hade jag dött av leda för länge sen. Här inne pysslar vi i våra små fyrkanter. Där ute, in The Real World… Det är där saker och ting händer på riktigt. Häng med på min runda – eller sitt kvar.

tågräls

♦Störningar i tågtrafiken. Ja, ja vi har hört det förr. För att alla ska slippa jobba och skriva så mycket kanske det är enklare om vi skriver när tågtrafiken går som den ska. Och ja, det låter luttrat, men nu får det snart för höge Farao vara nog. Tycker jag. Vad är problemet? Och trots all ny teknik – var det faktiskt bättre förr???

♦Bankomater utslagna. Men vaff… Idag var det andra gången på kort tid som även bankomaterna drabbades av… störningar och inte fungerade. Det skedde naturligtvis också timmarna runt lunch. Har bankomaterna möjligen drabbats av tågsjukan?

trosor

♦Kalsongattack i Enköping. Troschocker har vi hört talas om. Nu kontrar männen med kalsongattacker. En polis i Enköping utsattes av en sådan när han skulle avvisitera en man och arrestera honom. Den omhändertagne kastade alltså sina kalsonger på polismannen.

Lyktstolpe♦Berusad man i lyktstolpe. Egentligen är det tragiskt, men… Kanske är en av lyktstolparna på Stora torget i Uppsala bättre som Speaker’s corner än den officiella platsen för att tala i stan? (Var det officiella Speaker’s corner finns idag är lite oklart. Tidigare var Speaker’s corner beläget på Vaksala torg, utanför Uppsala Konsert & Kongress, men har flyttats eller ska flyttas mer centralt.) Den berusade mannen fick i alla fall uppmärksamhet i lokalblaskan – som också länkades till från Tofflans blogg.

roliga strumpor svarta m ögon

♦Dagens vardagskomplimang. En av gästerna på restaurangen till personalen som tog beställningen och betalt för maten:

 

Du har fina ögon.

Vi var flera som liksom kom av oss i det vi gjorde just då… Men visst var det gulligt?

♦Slutligen… Tack, alla besökare! I skrivande stund har den här bloggen fått så många besök av er att det bara fattas 85 400 till miljonen. När miljonen uppnås blir det fest – och ridå!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett argt inlägg.


 

Peter och Vargen

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)


PS Kom på en sak till!
Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om arbetsmiljö.


 

För ett par månader sen skulle det göras skyddsrond på jobbet. HA! De passade på när jag var sjukskriven, vilket irriterar mig något. Det är ju inte världens bästa miljö att jobba i, nämligen, och jag hade ett antal synpunkter att lämna…

Att vara sex personer i ett utrymme dimensionerat för knappt hälften har sina nackdelar. Och fördelar. Personligen tycker jag att nackdelarna överväger.

Ingen som helst luftcirkulation gör att luften tar slut ganska snart. Det dröjer inte länge innan folk sitter och gäspar. Hjärnan känns trög.

Men värst av allt i arbetsmiljön är dessa sabla kablar som ligger överallt! Särskilt trådlöst är det ju inte ute i verkligheten. Här är en bild som jag tog idag på eftermiddagen på några av de kablar som ligger och ”skräpar”:

Kablar och sladdar på golvet

Några av alla de kablar och sladdar som ligger på golvet, strax till vänster om min arbetsplats.


Du kanske inte tycker
att det där ser så farligt ut. Men betänk då att alla dessa sladdar går mellan uttag och utrustning. På flera ställen… Jag sitter längst in i hörnet och tro mig, det är en hinderbana att ta sig dit!!! Det är inte bara en gång jag har snavat och nästan rivit ner eller haft sönder nånting.

Då och då tittar nån chef från IT in, glor på kablarna och skakar på huvudet. Säger:

Det där måste vi åtgärda!

Men nu har jag jobbat på samma ställe i snart sju månader och inget har hänt. Tänkte tipsa dem om KranEl AB som faktiskt har en hel del bra lösningar, bland annat vad gäller lyftanordningar. Kanske skulle det räcka med en enkel strömskena eller en pelare i vilken kablarna löper. Vi behöver kunna vara rörliga i vårt jobb och det behöver vår utrustning också. Framför allt behöver de hos oss som ska flytta och lyfta saker ha en bra och funktionell radiostyrd lösning. Det borde vara ganska enkelt ordnat med nån av de smarta produkter som företaget erbjuder. Jag ska nog skicka ett mejl… Eller bör jag ta det med snigelpost – ifall nån har råkat riva ur kablarna..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.


 

Glass och bär

En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*

Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.

Nätsladd, ja…  I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.

På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…

I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.

Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället 😉 Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan klappar sig på huvudet.


Klockan är just nu tjugo i ett.
Jag har hunnit med det jag ska. Det är ganska mycket jul i mitt hus. Fast… gästen har inte kommit än, men dyker väl upp nånstans mellan klockan 13 och 14. Jag har förberett lite julfika – med julservetter och ett änglaspel som bara väntar på att få tändas. (Och nej. Jag ska inte glömma att släcka ljusen sen. Jag gör inte som somliga puckon, lämnar rummet med tända ljus och småbarn…)

Änglaspel o julservett

Änglaspel och julservett – allt är förberett för mammas ankomst.


I regnet (!) traskade jag över
och köpte en gran i hörnet mellan Tokerian och Kaj. Nog tittade jag suktande på de fina kungsgranarna, men de är alldeles för stora för att passa in i ett hörn av min lägenhet. Så det fick bli en vanlig rödgran för 340 kronor. Helt överkomligt. Den håller förhoppningsvis över jul, sa försäljaren…  Jag bar hem den och jag blev både yr i skallen och mådde illa. Men nu är den här!

Nätad gran

Vår nätade gran får pusta ut på ballen* fram till dan före dopparedan.


Det blev en hel del spår
efter granen utanför min ytterdörr. Nu står den, nätad och ihopklämd, i ett hörn på ballen. Inte ser den särskilt fin ut, ganska sned och gles i toppen. Men sen, när den är klädd, vet jag att den blir den vackraste julgranen i hela världen. Och blir det jul på riktigt i mitt hus.

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Från söder, förbi mig och vidare norrut. Kvällens Antikrunden gick från Gävle. Och även om Somliga mest glor på Snyggva karlar i programmet och andra gillar att kommentera folk, så har jag känt mig piskad att bli seriös och kolla in prylarna. För annars blir vissa så arga, så de vet inte till sig. Jag är inte arg idag och jag tycker inte att nån annan ska vara det heller. Titta nu på Bosse och gåsen och bli glad i stället!

Bo Knutsson med ölgås

Bo Knutsson med en ölgås som dök upp i kvällens program.


Vad fanns det mer för fint
i kvällens program, förutom Bosse Knutsson och ölgåsen? Här är ett urval prylar som jag gillade:

  • En limegrön kvinna (aj fan, förlåt! Det skulle ju var fint snack idag och jag skulle ju inte vara elak) kom med ett gäng svartvinbärssaftflaskor från 1800-talet. Saften avsmakades och befanns smaka… svarta vinbär. Några hundralappar per flaska, blev värdet.
  • En kandelaber tycktes vara ett hopplock av stakar (ehum…). Hade det varit ett par torde värdet ha legat på 80 000 kronor. En ensam kandelaber värderades till 25 000 kronor. (Han skulle se en mig närstående persons kandelaberpar… Uj, uj, uj…)
  • En kvinna kom med en fin kamin med rosalila blommor på. Kvinnan hade en väldigt färgmatchande blus. (Skärpning, Tofflan, inte kommentera folk!) Värdet sattes till 10 000 – 12 000 kronor.
  • Mest kvinnor idag! Nästa brutta dam kom med ett horn. Hornet var dock inte ett dryckeshorn, enligt Knut Knutson. Hornet var från 1600-talet och användes för att samla ihop byalaget. Värdet uppskattades till cirka 20 000 kronor.
  • Nästa tantalona kvinna kom med en samling broscher. Hela samlingen värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
  • Äntligen lite män! (Va? Har jag blivit hetero nu???) En karl kom med en klocka från Paris. Värdet sattes till cirka 50 000 kronor och uppåt – utomlands.
  • En kvinna kom med en spegel. Spegelglaset var utbytt, men i huvudet och foten fanns akvarellmålningar. Värdet beräknades till mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • En kvinna med tendens att vara lite långrandig (TYST – på mig!) kom med ett lustigt hörnskåp, tyvärr lite åt det turkosa hållet. Kvinnan köpte skåpet för 2 500 kronor. Skåpet värderades idag till 60 000 – 80 000 kronor.
  • Och så den där ölgåsen… Den var ju fantastisk med målning och pip och allt.  Troligen är gåsen från 1800-talet. Den värderades till 100 000 kronor.
  • En svårpratad man (men nu får jag ge mig!) kom med ett otroligt vackert glas han hade köpt för 30 kronor. Glaset var svagt blåtonat. Glaset sades vara tyskt och från 1700-talet. Värdet sattes till mellan       2 500 och uppåt.
  • En man kom med en samling teckningar. Teckningarna var akvareller och hade också handskrifter. Kunde det vara Bellman??? Men nej. Dessa var faksimiler och tryckta på 1900-talet.
  • En blekt blondin i randig tröja (jobbig jag är…) kom med ett par urläckra kolonnljusstakar. Värdet sattes till mellan 8 000 och 10 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Södertälje.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit en omtumlande dag. Jag gjorde ett par saker på jobbet när jag kom tillbaka, sen var det dags för lunch. Kände inte för att äta i sällskap, så jag traskade iväg och gömde mig i ett hörn. Åt fisk. Den var trist, men OK. Såsen hade en touch av pepparrot – kunde ha haft mer än bara en touch. Den kokta potatisen var kall och stenhård.

På vägen tillbaka träffade jag M. Vi pratade en stund och sen tyckte M att jag skulle åka hem och jobba hemifrån med min nya laptop. För en gångs skull lyssnade jag på chefen(…), men jag förklarade att det är totalt kaos hemma efter fönsterbytet igår och att jag möjligen kunde tänka mig att jobba med lite förberedelser inför i morgon. Det var ganska länge sen jag skrev mitt pratmanus – på svenska. I morgon är det engelska som gäller. Satt och pratade för mig själv här i köket när jag hade röjt det värsta.

Fästmön ringde när hon hade slutat sitt jobb och det var skönt att få höra hennes röst. Idag är jag riktigt Ynk*, ska du veta.

Det finns ju en hel del att göra här hemma och eftersom jag behövde skingra tankarna har jag fixat lite. Bland annat har jag satt upp gardinfästen till alla fönster nu och så har jag dammsugit igen. Det krasmar ohärligt under Tofflan ändå när hon går… Kökslampan satte jag också upp, men den gick ju sönder, dårå. Ja, inte själva lampan utan plastkåpan som ska dölja kabler etc var alldeles mör och jag stack fingrarna rakt igenom och åstadkom ett hål. En del av kåpan gick av. Men van som Tofflan är att fixa och trixa på egen hand tog hon fram sitt favorittrixmedel: klutt! Nu sitter kåpan fast mot taket och så får den dölja lite kablar trots allt. Man ser inte att den är trasig förrän man står rakt under.

Inte världsasnyggt, men hyfsat funktionellt.


Mina nya fönster är verkligen fina!
Nu väntar jag ivrigt på fönsterputsarna som jag hoppas kommer på torsdag. Innan dess får man nämligen inte ställa tillbaka saker framför fönstren eller några krukväxter. Men jag har varit lite obstinat och ställt ett par av kökets femtontal växter på brädan så att de får lite ljus.

Av mina ursprungligen två gigantiska köksfönster har det blivit tre. Fönstren går både att vippa och att öppna som vanligt. Vippfunktionen är toppen för vädring! Två växter står på brädan för att få ljus när persiennerna inte är fällda.


Bara så att du ska tro mig
när jag säger att jag faktiskt har 42 krukväxter ska du få se de flesta av dem jag har i köket.

Några av alla växter jag har i köket.


Eftersom jag har flaxat upp och ner
på stolar har jag nu djävulusiskt ont i hälen. Och det gör ont när jag går på toa också, fast inte i hälen. Så nu ska jag ta en efterlängtad dusch. Har hängt fram kläder till i morgon, men inte vet jag vad jag ska ha för ytterkläder än. Vill ju vara lite fin, samtidigt som vi har en del uteaktiviteter, så…

Senare i kväll skriver jag ett inlägg om alien under lösen. Dessa inlägg ska få ett alldeles eget lösenord eftersom jag inte vill att ”alla” ska veta ”allt”. Den som tror sig palla med att läsa om min alien kan mejla mig på adressen vid bilden av mig överst i högerspalten eller skicka ett sms.


*Ynk = Enligt Wikipedia: Hunden Ynk – en liten och pigg hund som besöker Mumindalen under vintern i Trollvinter. Hon är brun och går iklädd en röd mantel fastknuten med en säkerhetsnål. Hennes dröm är att få vara med sina stora vargsläktingar, vilket inte lyckades något vidare då de visar sig vara farliga för henne. Hon räddas dock av en skidåkande hemul som blåser i sitt horn och tar henne med sig under sin resa.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi har ätit gott i kväll. Mamma tog färdtjänst tur och retur, jag promenerade – för att bli av med ett par gram. Naturligtvis körde färdtjänstbilen till fel ända av huset, så jag haltade bort och bad chauffören köra runt eftersom mamma inte orkar gå. Han var mäkta irriterad på sambandscentralen som aldrig lämnar uppgift om vilket hörn av huset, trots att mamma alltid säger vilket – jag hörde det själv idag. Ett hus kan kännas oändligt långt när man går med rollator…

Goda räkor till huvudrätt, friterade bananer med glass och söt sirap till dessert. Det var skönt för mig att promenera tillbaka också.

Tigerräkor i het sås och med grönsaker och vitlök till huvudrätt.


Tog en liten omväg ner till sjön
och satt där en stund och mobiltelefonerade med Fästmön. Det var alldeles vindstilla, inte en krusning på vattnet. Och solen gick ner medan jag gick hem till mamma.

I morgon reser vi norrut. Hoppas att alla husvagnar, husbilar och långtradare inte reser samma dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev lite sol ändå, mitt på dan. Jag traskade iväg för lunch på sedvanlig Sylta. Lyfte blicken och… såg en blå himmel…

Lite moln, lite blå himmel och ett hörn av grannhuset på jobbet.


Och det var så roligt
för jag träffade tre före detta kollegor från fakulteten som bjöd med mig att luncha med dem! Kul att få bli uppdaterad om vad som händer där, även om alla nyheter inte var toppennyheter. Men gladast är jag nog för M:s skull! M, som har fått ett nytt toppenjobb i Kungliga Hufvudstaden, minsann! Det är M såå värd.

På väg tillbaka mötte jag fru Chef 2. Lika färgstark som alltid förevisade hon sitt nyaste ytterplagg, en jacka som går att spola ren med högtryckstvätt, berättade hon! Kan ju vara användbart när det regnar så här, för uppenbarligen tål den kraftiga skurar…

Men jag njöt nog mest av det gröna som finns här i närheten… Vilken tur jag har, som har så nära ut till det!

Så här grönt och fint är det på sina ställen på mitt jobb.


Övriga glimtar av sol
jag bara måste nämna är det svarsmejl jag fick av en av kollegorna i förra veckan. Du som läser min blogg ser mig säkert som en ilsken och elak tant. Men glöm inte att det är en blogg-roll! Verkligheten kan vara en annan och till och med jag kan vara solig och glad.

Så här skrev A som svar på ett jobbmejl jag skickade ut:

Hej Tofflan!
Tack för ditt  e-mail. Det är glädjande att se personer som är så positiva

It made my day full of sunshine –  när vädret inte förmår…

Read Full Post »

Alltså ända sen vi var och Storhandlade igår kväll, jag och Fästmön, har jag känt hur en doft av curry har omgett mig. Jag trodde först det var curry från nån sås på kycklingburgaren jag åt, men den såsen är vit och innehåller inte en gnutta curry. Jag har tvättat och skrubbat högerhanden – för det är därifrån lukten kom, enligt min jättekran mitt väderkorn. Nu är det morgonen därpå – och jag stinker fortfarande curry. Jag har tvättat mig MÅNGA gånger sen igår kväll.

Boven i doft-lukt-stink-dramat!


Slutligen upptäckte jag
en liten, liten fläck på ena ärmmudden till min jacka. Den måste jag ha fått när jag plockade åt mig en flaska med mangorajasås från varuhyllan! Så morgonen inleddes med liten paniktvätt i handfatet av stinky jacket… Jag ska tvätta den i kväll, men tills vidare får det duga. Fläcken är borta, fast det stinker fortfarande curry om jackärmen…

Noterade du hur jag gick från dofta via lukta
till stinka i de inledande raderna???

För den som inte har upptäckt det än kan jag berätta att det är fredag idag. Jag har bara en intervju inbokad idag, klockan 14. Resten av dan ska jag fortsätta jobba med våra sidor på intranätet. Jag gjorde några smärre justeringar tidigt i morse. Det var också en del mejl att besvara i inboxen, många av dem rörde intranätet. Det är kul och spännande att folk är så engagerade här!!! Inte som på ett visst annat ställe i mitt förra arbetsliv där intranät sågs som nåt tråkigt, onödigt och svårt. För övrigt telefonerade jag igår med en vän som fortfarande jobbar inom organisationen. Där verkar vara sig likt. And I will say no more but… organisationen sliter ut dem som vill åstadkomma nåt och behåller surdegarna i brist på kompetens. För de som kan drar till andra ställen där de uppskattas. Jag kan inte se det på annat sätt.

En trevlig lunch blev det med kollegan L på fakulteten igår också! Jag är så glad för L:s skull att det blir en utbytestripp till the UK i sommar! Kanske ska skicka med min fina ring som en maskot?

Titta så fin!!!


Ikväll ska jag ha spa-kväll.
Först blir det dusch och hårtvätt. Sen ska jag fixa med mina fötter som blir ganska trötta av att jag står och jobbar hela dagarna. Fotmassagebadet, som jag köpte precis innan Katastrofen inträffade, har länge stått oanvänt. Det var så ironiskt, jag köpte det för att jag var trött i fötterna på grund av jobbet… Fyra dar senare hade jag inget jobb längre. Idag rör sig Odjuret  fritt, har tagits tillbaka i nåd/på nåder..? Allt tycks vara glömt, ingen ser nåt. Själv försöker jag glömma och gå vidare, men sen jag mötte dess kalla blick häromdan har jag känt ett stort obehag. Den som har gjort fel får gå fri, medan den/de oskyldig(a) straffas… Mitt obehag är så enormt att jag nästan blir rädd för mig själva och mina starka känslor. Det som skiljer mig och Odjuret åt är att jag faktiskt har en del självinsikt (även om alla inte tror det). Jag förstår inte hur man kan möta människor, såväl i privatlivet som i arbetslivet, och se dem i ögonen och säga

Mitt samvete är rent!

när man har både horn och bockfot…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »