Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘höras’

Konfirmationsläger. Sara är där med kompisen Madde. Men allt blir bara fel. Detta är konturerna i Anna Ehns ungdomsroman Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd, sänd till mig av författaren själv.

Om att våga ta ställning. Bland annat.


Att vara på konfirmationsläger är pirrigt.
Sara får göra saker hon inte känner sig riktigt bekväm med. För Sara är en sån där tjej som har svårt att ta ställning, svårt att våga ta plats. Synas och höras är läskigt. Men med rumskompisen Lina blir hon Kristen Stewart. Om det inte vore för det där med Madde, Saras bästa kompis som har träffat Peter. Eller är Peter ihop med Lina? Och sen knäet. (Eller heter det knät?) Sara springer för att slå sitt eget rekord, men knäet… Till sist tvingas hon välja.

Jag gillar den här boken, trots att jag är helt fel målgrupp – tant, 50 bast, inte alls ung tonårstjej. Kanske är det för att jag känner igen så mycket, både från min egen tonårstid men intressant nog även från livet som vuxen. Arbetslivet i synnerhet. Där tonårens intriger fortsatte och ingen vågade säga vad den egentligen tyckte. Eller jo. En gjorde ju det – och åkte ut med huvet före…

Anna Ehns språk är kanske inte heller en ung tonårstjejs, men jag tycker hon fångar mycket av det i de korta meningsbyggnaderna kombinerat med snudd på stream of concousness när Sara skriver i sin träningsdagbok.

Det här är en bra bok och hade jag en 13-14-åring skulle jag definitivt ha satt den i händerna på henne! Nu har jag inte det, men jag kan inte påstå att jag har lidit under läsningen.

Boken är alldeles sprajtans ny, den kom ut i måndags (13 augusti 2012). Naturligtvis finns den att köpa på de vanliga på nätet och i gamla vanliga bokhandlar.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Idag invigdes Uppsalas nya skrytbygge Resecentrum. Det var bandklippning och tal av Uppsalas främsta elit – eller hur man nu ser på lokala politiker och landshövding  – och en och annan övrig höjdare.


Vid Katastrofen i Kisa tog kakera (ja, det ska inte vara nåt n, detta är dialekt!) slut. Vid invigningen av Resecentrum i Uppsala tog bullarna slut. 

                                                                                                                                                           Enligt lokalblaskan gnölade publiken mest om att de utlovade bullarna hade tagit slut och att musikklassernas sång inte hördes. Själv är jag förvånad att där överhuvudtaget fanns nån publik. Jag menar, de flesta jobbar väl eller är i skolan dagtid vardagar. Så gissningsvis var det några hugade panschisar, sjukskrivna och arbetslösa som förgäves fick vänta på bullar. Nåja, ett bra försök till gratisfika, men hade det inte varit roligare och bättre om invigningen hållits en dag när många har tid att gå dit? Jag är rätt arbetslös snart och Elias har jullov från nästa vecka. Vi hade gärna gått dit. Bullar och sång kunde vi ha stått för själva.

Read Full Post »

« Newer Posts