Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘höra talas om’

Ett undrande inlägg.


 

ICA Solen är världens bästa mataffär. Men ibland blir den, precis som Tokerian, lite wild and crazy. Smörgåsmaten nedan har fått ett rätt fantasifullt namn, tycker jag. Snudd på ekivokt på vissa språk…

Kyckling Cocoq

Kyckling Cocoq låter nästan ekivokt.


Nä, Kyckling Cocoq
har jag aldrig hört talas om. Har du??? Fast jag har heller aldrig hört att bröd är kött…

Delikatesslimpa

Är bröd kött, ijenklien?


Nån måtte ha haft 
riktigt roligt med märkningsapparaten, tror jag. Och det behövdes nog när där understundom traskar omkring SUUURA kunder…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om chefer respektive ledare och medarbetare.


Alla chefer är inte ledare,
om det nu fanns nån som trodde det. Alla chefer är inte ens bra chefer. Men varför utses då alla dessa mindre lämpade personer till chefer? Jag har pratat en del med min bekanting P om det där, eftersom P har varit chef/ledare i många olika företag.

Värst var det nog inom offentlig verksamhet,

berättade P.

Där konkurrerade cheferna med varandra, det förekom skitsnack bakom ryggen, ja till och med ren mobbning.

Vi behöver inte gå så långt  när vi ser detta. Under våren har vi haft en del intressanta utköp av högt uppsatta chefer här i regionen. Utköp som har kostat oss skattebetalare en hel del och inte mindre därför att  handlingen överklagades, ivrigt påhejat av de icke-styrande politikerna. Vem snackar skit om vem i de här lägren? Och vem mobbar vem, egentligen, när beslutet, som hånades, bekräftades i dagarna? Stanna upp och tänk ett steg längre!

Det finns ju olika sorters chefer och ledare – precis som det finns olika typer av medarbetare. Jag tycker ibland att det läggs alltför lite krav på medarbetare, till exempel att det ligger i det egna intresset att hålla sig uppdaterad och informerad om vad som är gång. Man kan inte bara skylla ifrån sig och säga

Det där har jag inte hört nåt om!

Vadå inte hört? Ska allting serveras? Lite får man nog anstränga sig om man har ett arbete…

Fast på chefer och ledare ställs det högre krav. Eller det borde ställas högre krav. En chef kan till exempel inte vara kompis lika lite som h*n kan strunta i att kommunicera med sina medarbetare. Det är till exempel att en chef kan leda ett möte. Men det är minst lika viktigt att en chef läser hela medarbetarens mejl och inte bara den första meningen eller det första stycket. Det är vid såna tillfällen som Östergötland blir Östersund och frågor om upphovsrätt inte bemöts.

Men kompischefen är nog värst. H*n som låtsas vara en i gänget, som lurar sina medarbetare att var avslappnade och som säger att ärlighet är bäst. Bara det att det där med

ärlighet är bäst

endast gäller när man har samma åsikter och synpunkter som chefen.

Själv har jag lett grupper av olika konstellationer. En del har varit högintellektuella (säkert högintelligenta också), medan andra har varit outbildade. En del grupper har innehållit personer med funkti0nshinder, till och med kommunikationshinder.

Jag gillar att leda, men det ställer stora krav. Och man måste verkligen anpassa sig efter gruppens förmågor. Se var och en och ändå hela gruppen. Vara lyhörd. Alltid ha en öppen dörr. Svara på frågor så snart man kan, inte om två månader.

frågetecken
Ställer vi för höga eller för låga krav ute i verkligheten?


Men hur är det då där ute i verkligheten?
Ställer vi för höga krav på våra chefer och ledare eller rentav för låga? Är det bekvämt att välja att ge nån annan ansvaret att chefa eftersom det trots allt innebär nån sorts utmaning? Ja, en del frågor tål att tänkas över både en gång och flera. Ett visst mått av självinsikt bör också vägas in när vi var och en rätar ut frågetecknen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:

På lördag Nu börjar det!!! I kväll är det redan dags för den tredje deltävlingen i vårt land av årets Melodifestival. Denna gång går tävlingen från Leksand.

Och självklart blir det livebloggning!!!

Kvällens startfält känns ganska spretigt (har jag skrivit det förut???). Nån/några som visst aldrig ger sig, en barnidol med hundnamn, nån jag aldrig hört talas om  och så kvällens gycklare – det måste visst alltid finnas en sån i varje deltävling.

Sarah Dawn Finer  och Gina Vad-Hon-Nu-Heter inledde med en sång om hur man uttalar deras namn. Känns skönt att Helena Bergström inte sjunger… Fast hon dyker ju upp ändå. Nej, det är INTE roligt!!! 😦

Så här ser startfältet ut (efter varje artist publicerar jag mina kommentarer om framträdandet efter hand under kvällen. Jag försöker också hinna med att svara på dina och andras kommentarer!):

1. Youngblood  – Youngblood
Pojkband…. Men herregud, i linne. Fy så fult! Börjar ju fantasifullt med samma namn på låten som bandet. Men det här beatet gillar jag!!! Jag trallar med och är lycklig – äntligen nåt att dansa till! Fast varför behöver de kolla att snopparna sitter kvar???

2. I mina drömmar –  Maria BenHajji
Jaha. Här är låten som är skriven av Uppsalamänniskorna. Kan det va nåt? Ballad. Sången är svajig i början. Spänd röst, låten går för lågt. Sen blir sången något bättre.. Mja, låten kan gå an – men med en annan sångerska. Rösten klarar inte låten.

3. Förlåt mig – Mattias Andréasson
Eriks och Dannys polare. Han den tredje i EMD som ingen vet vem han är… Ytterligare en linneman. Vad är det med killar?! Har de ingen smak?! Ytterligare en ballad – och pojkband. Men…  ”föllooootta”, vad är det? Och grenen nere vid fotknölarna…

4. Just A Little Bit – Love Generation
Jaha, nu blir det gympapass i gymnastikdräkter. Näää… jag blir trött och svettig redan innan de börjar… Men det är onekligen en danslåt till. Hmm… Inte alltför tokigt. Fast kläderna drar ner helhetsintrycket. Jisses…

5. Sanningen – Carolina Wallin Pérez
Fy f*n, svart och vitt i kläderna igen. Men vad har människan på sig? Urrrk… Jag gräver djupt i godispåsen, för jag står inte heller ut med det här oljudet människan frambringar. Nej fy, ta bort!!!

6. Lovelight – Andreas Johnson
Ja nu förväntar jag mig att bli uttråkad. Jag vet inte vad det är, Andreas Johnson sjunger bra, MEN… Trista låtar, trista framträdanden… Det börjar med en trall. Sen försöker Andreas Johnson se sexig ut. Och till sist känner man igen låten. Som alltid. Nej tack!

7. Why Am I Crying – Molly Sandén
Dags för en barnrumpa med hundnamn. What ever happened to Lilla Melodifestivalen, liksom..? Jaha. En ballad. Snart börjar hon väl gråta också. Vacker röst, men varför detta gnäll? Det blir för mycket.

8. Mirakel – Björn Ranelid feat. Sara Li
Slutligen pajasdags. Nej, det var inget mirakel. Jag vill stänga av.

(Fästmön hotar med att rösta på Ranelid. Hilfe, hilfe!!! Själv fattar jag inte varför Helena Bergström flängar sig. Så jävla dåligt…)

MEH! Hur röstar svenska folket??? Fast… jag har en favoritlåt i kväll insåg jag just – och den är bland de fem första som har fått flest röster…

Silverland – pausinslaget… De ser ut som vi när vi larvar oss… Ta bort!

Till finalen gick… Molly Sandén och Björn Ranelid feat. Sara Li.

Till andra chansen gick… Youngblood och Andreas Johnson.

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »