Den fjärde mannen

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Samma kväll som Den fjärde mannen hade premiär på SvT fick jag veta att mammakusinen B och huvudrollsinnehavaren Rolf Lassgård är (ganska nära) släkt. Och eftersom B är mammas kusin måste ju även jag vara släkt med skådespelaren? Skämt åsido, mamma och jag tittade honom och de andra, förstås, i den första delen.

Helena af Sandeberg och Rolf Lassågård i Den fjärde mannen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Avsnittet inleds 1989 med ett mord på en byrådirektör vid Statistiska centralbyrån. En man utan familj och vänner och inte särskilt omtyckt på jobbet. Sen hoppas det till nutid. Lars Martin Johanssoyrån (Rolf Lassgård) utnämns till SÄPO-chef. Han samlar en trio skarpa hjärnor runt sig. Just när han har tillträtt kommer ett brev till enheten innehållande ett datum. Det handlar om ockupationen av den västtyska ambassaden 1975. Brevskrivaren insinuerar att terroristerna måste ha haft hjälp av fyra personer utanför. Fyra svenskar. Lars Martin Johansson och hans trio sätter igång att jobba med detta.

Ja det här är hattigt värre. Vi hoppar från 1989 till nutid – och sen även till 1975, alltså. Det är lite väl hoppigt och förvirrande, särskilt som framför allt Helena af Sandeberg i sin roll som Eriksson ser likadan ut 1989 som nu. Annars är det skådespeleriet som den här första delen klarar sig undan på. Claes Malmberg är lysande som den vidrige polisen Bäckström.

Nä, jag föredrar nog Leif GW Perssons böcker. Just den här TV-serien baseras på hans roman En annan tid, ett annat liv.

Toffelomdömet efter den första delen blir ett ”nja, sådär”, det vill säga medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria Wern: Pojke försvunnen Del två

Ett inlägg om andra delen av en TV-film.

Den andra och avslutande delen av Maria Wern: Pojke försvunnen gick i kväll. Jag var ute och rörde på mig just då, men har nyss kollat in en inspelning på DVD:n.

Maria Wern, på riktigt Ewa Rööse.

Två pojkar har nu hunnit försvinna och polisen söker febrilt. Samtidigt hittas en misshandlad kvinna. Hon förs till sjukhus och kan förhöras så småningom. Poliserna får vissa indikationer på åt vilket håll de ska leta. Dessutom börjar de förstå vem som hjälper till. De båda pojkarna då? Tja, jag kan ju inte avslöja hur det går för dem. Det enda jag kan säga är att avsnittet slutar i ett födelsedagskalas…

Nej, det här är inte bra. Anna Jansson skriver BRA deckare. Som TV-filmer blir det stundtals pinsamt. Värst i kväll var nog den superfejkade käftsmällen i början. Näst värst hur otroligt snabbt den svårt misshandlade kvinnan med blödningar i hjärnan kunde förhöras… Det känns hoppigt och rörigt och oväsentligheter lyfts fram i stället för väsentligheter. Jag ska nog fortsätta att läsa böckerna i stället…

Det blir lågt Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Misterioso

I kväll var det dags! Trailerna bådade gott inför Arne Dahls Misterioso och mamma och jag bänkade oss framför TV:n klockan 21.

 
A-gruppen är ihoppplockad för att lösa morden på ett gäng finansmän.

                                                                                                                                                                   I rask takt mördas ett gäng finansmän. Rikskriminalen drar ihop ett special-team, A-gruppen, för att lösa fallen som man är säker på hänger ihop. Problemet är att spåren leder åt så många olika håll – Tallinn, golfbanan och en orden. Men mördaren gäckar gruppen.

Jag kände mig lite som en uppslagsbok när vi tittade. Mamma undrade hela tiden saker som

Vad sa han? 

och

Varför gjorde han så där?

och

Hur hänger det ihop, egentligen?

Ärligt talat kände jag mig lite frågande också. Jag tyckte att det hela hade lite svårt att hålla ihop. Det går inte att göra bra TV-polisserie bara för att där vimlar av mord, blod och grymheter. Det räcker inte, det måste till nåt mer. Ibland hjälper skådespelarinsatserna till att förbättra det hela. Så var tyvärr inte fallet i kväll. Inte ens Östgöten kunde göra underverk!

Jag tyckte första avsnittet var hoppigt och hade svårt att få sammanhang och jag tyckte att skådespelarna var stela i sina ageranden. Men jag vill ändå se del två som visas redan i morgon kväll. Till dess ger jag serien medelbetyg – och då är jag riktigt snäll!

PS När jag hade gått och lagt mig satte jag på sovrums-TV:n och fick då genast in CSI  och ett avhugget huvud…

Read Full Post »

Stulen identitet

Brittisk TV-deckare i kväll igen, denna gång premiär för Stulen identitet, SvT1. Fästmön och jag bänkade oss i TV-hörnan med goda, stinkande ostar, kex, päron och rött vin.

 
Poliser som utreder identitetsstölder.

                                                                                                                                                                 I den här serien är huvudpersonerna ett gäng poliser som utreder identitetsstölder. Det är en specialiserad polisenhet vars motsvarighet jag starkt misstänker inte finns i verkligheten.

I detta första av snitt av sex arresteras en före detta krigshjälte sedan han skjutit en polis. Men mannen hävdar att han är utsatt för en komplott och att hans identitet är stulen av nån han kallar Smith. Så småningom dyker det upp liknande fall där män – eller kvinnor – hamnat i fängelse för mord. Och så skyller de på nån som har stulit deras identitet… Det enda de har gemensamt är att de har varit otrogna.

Det ska låta väldigt londonskt om allas dialekter i serien – utom polisinspektör John Bloom, som för övrigt verkar ha många hemligheter. Inte så spännande och i detta första avsnitt ganska hoppigt. Johns chef Martha är väldigt lång, påpekade Anna. Det var nog det mest… annorlunda med den här serien, som för övrigt har ett litet HBTQ-tema i denna den första delen.

Nja, det blir medelbetyg. Inte mer, inte mindre.

Read Full Post »