Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hoppfull’

Ett hoppfullt inlägg.


 

När jag fyllde år för ett par veckor sen skickade mamma två Trisslotter. En av dem bar en vinst på hela 30 kronor, så jag löste in lotten och tog en ny. Det var den vinstlotten jag skrapade härom kvällen. Och si… den bar frukt! Jag vann hela 60 kronor!

Idag har jag därför plockat ut två nya lotter att skrapa vid nåt tillfälle när jag behöver lite spänning/tröst/stimulans/underhållning. Så nu kan man ju säga att jag är miljonär. Kanske… I alla fall en stund i tanken, eller hur?

Två trisslotter

Kanske dessa döljer miljoner..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lärande, insikter och vänlighet.


Varje dag lär man sig nåt nytt – förhoppningsvis.
Jag gör det i alla fall. Eller, jag ser till att göra det. För även i de minsta skeenden finns saker och ting att lära. Idag lärde jag mig hur vänlighet kan se ut. Samtidigt kom jag till insikt om hur ovan jag är vid just vänlighet…

Jag skuttade iväg med förtton soppåsar som jag lämnade i soprummet innan jag fortsatte till Tokerian. Där brukar det ju allt som oftast ske märkliga saker. Idag var inget undantag. När jag närmade mig affären stod en person utanför och hälsade glatt, trevligt och just vänligt på mig. Jag har ingen aning om vem det var, men mina föräldrar har lyckats uppfostra mig något så jag hälsade tillbaka. Sen kunde jag förstås inte låta bli att fundera på vem det kunde vara, så i stället för att gå fram till stället med Tokeria-scannrar gick jag till bankomaten och försökte stoppa i Tokeria-kortet. Det gick ju inte så bra och jag hoppas att ingen såg mig… 😳

Willysskylt

Här händer det märkliga saker allt som oftast.


Inne i affären
var det lagom med folk för min framfart och själva varuanskaffningen gick fort. Vid lösgodiset såg jag en pigg liten tjej som nyss lärt sig gå, uppfattade jag. Hon var väldigt godissugen, uppfattade jag också, men gick snällt tillbaka till sin mamma när denna ropade på henne. Samtidigt avfyrade den lilla ett sånt där leende som till och med en icke-barn-människa som Tofflan smälter av.

I scannerkassan hamnade jag så småningom efter den lilla godissugna och hennes mamma. Mamman hade… och nu ljuger jag inte! – ett varuberg i sin vagn. Jag vet inte hur många kassar det var, men hela vagnen var full och det hängde till och med kassar på handtaget.

När mamman ser mig komma med mina två små påsar – plastpåsar av arten som alltid går sönder, Tokerian!!! – vänder hon sig mot mig och säger hur vänligt som helst:

Du kan gå före om du vill, ifall jag får avstämning, du har ju inte så mycket!

Dessa ord, denna gest av vänlighet, fick mig förstås att tacka, men också att bli väldigt, väldigt glad. Tänk så ovanlig sån här enkel vardagsvänlighet är! Fast hur ofta ägnar vi oss åt den? Nej just det, inte särskilt ofta!

Av mammans vänliga ord blev jag inte bara glad och varm, jag blev pratglad. Vi småpratade lite, helt enkelt. Jag sa att jag hade noterat att hennes lilla var av godissugen art.

Jorå, hon blev det när hon hittade en godisbit på golvet, som hon stoppade i munnen…

(Underförstått godiset, inte golvet.) blev mammans svar.

Sen fick jag veta att det var första gången hennes lilla tjej fick gå på egna ben i affären.

Jag har två pojkar också och det är stor skillnad! Hon är lite nyfiken på den där åk-bilen där ute, bara. Hon håller sig alltid här omkring mig.

berättade mamman, när jag undrade om den lilla inte var på väg att rymma från kassaområdet medan vi pratade.

Detta lilla samtal och den vänlighet jag upplevde gjorde mig alldeles varm inuti. Tänk att det finns såväl vänliga mammor som barn, som både är nyfikna och väluppfostrade! DET är jag inte bortskämd med där jag bor, kan jag tala om…

Den varma känslan följde med mig hem! När jag öppnade postboxen hittade jag ett brev från min favoritorganisation vad gäller arbete bland behövande, Läkare utan gränser. De ville att jag skulle skänka en slant. Självklart vill jag det och det skulle jag visst kunna göra – om ni bara gav mig det där jobbet jag har sökt hos er först, så att jag har nån inkomst… Jag är fortfarande hoppfull, för detta är en av de organisationer jag har sett gör ett fantastiskt gott arbete! (Och detta är inget smöreri, för jag tycker verkligen så!)

Brev från Läkare utan gränser

Ett brev från Läkare utan gränser låg i postboxen idag.


Nu har jag fått kraft och ork och lust
att ta tag i nästa punkt på min att-göra-lista, nämligen stryka. Man är lite ovan med sån här vänlighet, men jag skulle kunna vänja mig, det skulle jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om uppvaknande och dagen som plötsligt blev så inbokad.


I morse…
ja, morse och morse, förresten… Klockan var över nio när jag slog upp mina blå! Inte bra! Men det berodde på att vi satt och såg Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh i efterhand. Klockan var över midnatt innan vi kom i säng. Hur som helst, i morse vaknade jag med huvudvärk. Igen. Andra dan i rad jag fick ta en tablett. Misstänker starkt att jag borde fundera över mina ögon, min syn och bättre styrkor på de hjälpmedel jag har (linser och brillor). Operera går ju inte, enligt optikern. Dels är jag nämligen närsynt, dels har jag ett knepigt brytningsfel. När h*n sa så kände jag mig som en Picassotavla… Typ en sån här:

Picassoporträtt av Dora Maar

Picassoporträtt föreställande Dora Maar, om jag minns rätt. Den målades i alla fall 1938.


Jag ringde i alla fall Märkesverkstaden
och det är drop in (utom vid lunchtid) för att få lampor bytta. Vi har bestämt att åka runt klockan 13. Lampbytet brukar gå snabbt och därefter blir det en tur till ett par affärer som ligger åt verkstadens håll för att bland inhandla fisk till middag. Fästmön har erbjudit sig att laga önskemiddag idag eftersom hon är ledig. Vi bestämde… torsk. Och ja, det kanske inte låter så roligt och önskansvärt, men Anna har ett thairecept i huvudet som lät väldigt gott. Men förts blev det frukost – när vi rensat matbordet på sin… dekoration…

Skott från ampellilja i vas

Bordsdekoration hemsläpad av Anna. Fast vasen är min, vill jag ha till protokollet.


Anna påminde mig om
att jag har ett viktigt möte som jag borde gå på i kväll. Det hade jag förträngt glömt bort, så det var bra att hon påminde mig. Tyvärr är det vid dum tid, klockan 18. Så antingen får vi äta önskemiddag före eller efter. Dessa möten har emellertid en tendens att dra ut på tiden, så det vete 17… Bara jag är hemma till klockan 21 för då är det Broadchurch på TV. Det börjar bli riktigt spännande nu.

Igår hittade jag flera intressanta jobb att söka. Ett av dem är jag särskilt intresserad av. Det gjorde liksom inte heller ont när en av ägarna mejlade igår kväll och sa att h*n skulle lägga in ett gott ord för mig hos den person som sköter rekryteringen. Vi får se! Det är inte riktigt min typ av… yrke, men delvis. Och det vore inte alls fel att anta nya utmaningar i denna form. Jag är spänd och hoppfull, förstås!

Det går inte att missa att det är höst nu. Idag är det lite mulet och björken utanför mitt arbetsrumsfönster har fått en del gula löv. Vissa löv har till och med fallit till marken…

Bänkar på gräsmatta vid björk och fallna löv

”När löven faller ner…”


Det är dags för mig
att, mycket försenad idag, söka några jobb. Jag brukar vara färdig vid den här tiden, men nu sov jag för länge idag. Dessbättre har huvudvärken gått över och jag har fått energipåfyllning av både kaffe och frukost. Jag är redo att sätta fart, denna dag som plötsligt blev lite fulltecknad…

Anna sitter vid Lapdancen och utför storverk. Jag är så nyfiken på vad hon åstadkommer. Misstänker starkt att bilden på mig, trapped between the bottom of the bed and the bed frame dyker upp på hennes blogg idag… Men man måste nog ändå säga att som man (jag) sår, får man (jag) skörda. Jag har väl lagt ut ett antal… lustiga bilder på Anna och nu kommer straffet med all säkerhet…

Blir du straffad idag också för nånting? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Och spela inte oskyldig nu!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, den frågan ställer vi oss lite till mans – och kvinns! – då och då. Jag har spanat runt i media och hittat följande mer eller mindre intressanta nyheter, eller vad man nu ska kalla det ibland…

Read Full Post »

Idag var jag Ute på Uppdrag för sista gången. Det har varit… en upplevelse. Det har också varit bra för självkänsla och självförtroende att få ha varit behövd en stund.

Det låg ett paket och väntade på mig. Ett grönt paket och en lapp med vänliga, hoppfulla ord.


Ett grönt paket och vänliga ord till mig!

                                                                                                                                                                   Jag blev tårögd. Det är inte ofta nån skriver så snällt. Paket har jag däremot fått oftare än jag förtjänar de här senaste åren. Men varje gång är det ju lika spännande! Och känslan av att nån har tänkt på mig, tänkt gott om mig är rätt häftig, ska du veta…

Men sen öppnade jag ju paketet och blev arg! 😆 Närå, inte alls! Jag skrattade högt i min ensamhet! Det skulle säkert du också ha gjort om du fick den här…


Puckon och verkliga idioter finns överallt.

                                                                                                                                                               Tusen tack, ni vet själva vilka ni är, kära givare! Och bara så ni också vet, jag har inte norpat en enda karamell!..


Alla är kvar!

Read Full Post »

En mycket ljusrosa dag blev det idag efter att alla sorters färger susat igenom mitt huvud. Dagen kunde till exempel ha blivit ostgul, för månen var som en gigantisk rund ost på himlen i morse när vi for till fritids med Elias, till jobbet med Fästmön och till skolan med Linn. Ett tag, när vi just kommit in till stan, såg det ut som om månen höll på att ramla ner från himlen, till och med!


Den här höll på att trilla ner på jorden i morse…

                                                                                                                                                         Det hade blivit kallt i natt och jag hade förstås glömt att sätta på vindruteskyddet. Detta medförde att framrutan nästan inte gick att skrapa fri från is. Därför blev vi lite sena i morse, helt enkelt. Linn satt och läste ett mejl från min brylling Robert i  England på sin iPhone och gav ifrån sig många glada utrop. Tyvärr kunde vi inte titta på bilderna, men jag hoppas få se dem i kväll!


Det är Robert som är pappa till de här två darlingarna! 😀

                                                                                                                                                       När jag hade släppt av Linn i stan började bensinmätaren blinka, så det var bara att svänga in till Preem och låta Clark Kent* få lite näring** i sig. Clark är för resten så duktig och miljövänlig att Transportstyrelsen har skickat tillbaka 132 kronor på skatten på honom! Jag undrade just vad det var för pengar som plötsligt fanns på mitt konto.  Men det är ju kul när det blir tillskott och inte tvärtom! Förklaringen hade kommit i ett fönsterkuvert av den trevliga sorten i min postbox. Tyvärr hittade jag också ett av den andra sortens fönsterkuvert, men jag betalade räkningen som låg i och försökte se glad ut när jag speglade mig i skärmen. Och framför allt försökte jag se hoppfull att det trillar in lite pengar från a-kassan mot slutet av månaden…

Igår eftermiddag tittade barnens mormor ut och hade med sig goda, hembakade muffins till eftermiddagskaffet. Jag kände att jag pratade alldeles för mycket, så jag lämnade Anna och hennes mamma ensamma en stund och åkte och hämtade Elias från fritids. Men Elias ville mest spela sitt nya x-box-spel, Indiana Jones i lego, trots att varken mormor eller jag fattar så mycket av det. Jag tycker mest att det är en fläng gubbe som hoppar omkring på TV-skärmen och ger konstiga ljud ifrån sig. Anna är lite mer hemma i spelvärlden och sitter med Elias och spelar.


Jag ser bara en fläng gubbe som hoppar omkring och låter konstigt, men Elias och Anna fattar lite mer än jag.

                                                                                                                                                            Jag satt framför datorn och häckade igår kväll. Kände mig oinspirerad och ledsen, trots att jag fick gulliga mejl från två vänner. Det är som om jag inte har rätt att må bra eller att få vara glad. Känner jag mig det minsta glad ser jag till att jag åker ner. Jag försöker visserligen också hålla undan tårarna, men de kommer alltid till slut. Igår kom de när vi hade gått och lagt oss. Tur att jag hade Anna bredvid mig som kunde hålla om mig och säga snälla saker. Och så läser jag ju en Karin Brunk Holmqvist-bok och då kan man bara inte låta bli att skratta åt stolle-karaktärerna! Som du förstår pågår en jobbig kamp inuti mig!.. Inte konstigt att man är som man är!.. Jag får inte vara för glad och jag får inte vara för ledsen.

Mycket handlar det om att jag känner mig ostimulerad och att jag verkligen vill jobba. Det känns som om tiden är totalt bortkastad när jag går här och skrotar. Jag försöker hitta på vettiga och bra saker att göra, men vissa dagar – som igår – blir det inte tillräckligt. Idag har jag emellertid två uppdrag: jag ska halka över till Tokerian och köpa kvällsblaska med TV-bilaga och jag har med mig en påse silverbestick från Anna som jag ska putsa!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min bilkille
**näring = bensin

Read Full Post »

Fy fadderullan så kallt det är! Jag hämtade Fästmön vid jobbet när hon slutade i eftermiddags, men pallade inte att sitta kvar. Så trots sittunderlaget höll jag på att frysa ars**t av mig och hoppade in i entrén till hennes jobb. Precis då kom hon med hissen och jag fick följa med ner i mörka källarvalven till omklädningsrummet.

Det blev en tur till ICA Solen där vissa förnödenheter inhandlades. Jag köpte även bordskyckling för en hyfsad billig penning – det blir två middagar för mig. Följde med upp och bjöd in mig själv på en fika i Himlen.

I kväll ska Anna och Lillan baka till den senares högtidsdag på fredag. (Det har väl inte undgått nån att vi får ytterligare en myndig person i familjen då?) Därför följde jag planen och åkte hem till mig efter kaffet. Men först fick jag skämmas för att jag hade parkerat så snett och Uppsalahem ringde Anna för att be mig flytta bilen så den bredvid kunde komma in… Pinsamt! Jag blir själv skitilsk på folk som ställer sig för nära. Men i det här fallet är jag delvis ursäktad med att Uppsalahem inte plogar parkeringsplatserna – med viss parkeringsanarki som följd.

Tog med mig Slaktar-Pojken inklusive en påse slaktavfall, luktade det som. Den unge mannen släppte jag av vid ICA Solen (undras om inte vi är jättestora kunder där..?) och innan dess hade han släppt avfallspåsen i soprummet.

Det blev gamla vägen hem – och naturligtvis kom tåget med bomfällning som följd. Passade på att fota lite med den tejpade mobilkameran genom bilfönstren.


Bomfällning i tjugogradig kyla innebär att jag faktiskt inte stänger av motorn. Men idag gick det fort, så jag klarade nog enminutersregeln för tomgångskörning!

                                                                                                                                                   Solen sjunker tidigt nu om dagarna. Vände mobilkameran ut mot ett snörikt landskap. Så vackert, men så kallt…


En vintereftermiddag som denna sjunker solen snabbt.

                                                                                                                                                          Ska strax sätta på ugnen så jag får upp värmen från 18 grader i köket, men först blir det nog en pingel till lilla mamma.

Därpå åter till jobbsökeriet. För det är väl ingen som tror att jag ligger på latsidan där? Idag sökte jag fem jobb före klockan tio och nu ska jag söka några till. Om jag är hoppfull? Nej, det är jag inte, men tro inte att jag sitter och beklagar mig och inte försöker.

I afton blir det del två av Maria Wern-deckaren på TV4, Stum sitter guden. Jag var ju inte särskilt imponerad av första delen, utan föredrar att läsa Anna Janssons böcker, men ändå vill jag förstås se slutet!

Read Full Post »

« Newer Posts