Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Honungsfällan’

Åter försvinner en liten pojke, men det är liket efter en kvinna från Lettland som hittas. Hur hänger fallen ihop? Det är upp till Cato Isaksen att utreda när han kommer tillbaka efter en längre tids sjukskrivning. Nu har jag äntligen sett klart de tre filmatiserade delarna av Honungsfällan som gick på Kanal 9 i somras. Filmen är baserad på Unni Lindells bok med samma titel.


Filmen är baserad på den här boken.

                                                                                                                                                              En sjuårig pojke försvinner spårlöst en dag. Samtidigt hittas liket efter en lettisk  kvinna som jobbat på ett glassbilföretag. Fallen visar sig hänga ihop. Den gemensamma nämnare är Viggo som kör glassbilen. Cato Isaksen försöker lösa dem parallellt när han återvänder efter sin sjukskrivning. Men han har fått en ny medarbetare som irriterar honom – och gör hans fru svartsjuk.

Lite onödigt lång, i tre delar, är den här filmen. Två delar hade nog räckt. Den är bitvis spännande, men fokus ligger lite för ofta på konflikten på Cato Isaksens arbete, och inte på fallen. Mot slutet blir det i vart fall mycket spännande, en jakt på tiden, kan man säga.

Unni Lindells deckare är ”trivsamma”, spännande och behandlar aktuella typer av brott, som pedofili, trafficking etc.

Högt betyg!

Read Full Post »

Jag skivade en squash. En lagom stor squash som Fästmön och jag fick av Slottsfrun för ett bra tag sen. Jag stoppade den i en fryspåse och tryckte in den i frysen. Och detta gjorde mig ANDFÅDD… Är jag i lite risigt skick, eller?

Mamma ringde sen och det är ganska bra när hon gör det, för då lägger jag mig ner och vilar i minst en halvtimma. Naturligtvis är jag glad att hon ringer och frågar hur jag mår, men också för att det ger mig ett skäl att lägga mig ner.

Dagarna går så långsamt. JAG går långsamt. Kommer nyss från en tur till soprummet. Det brukar ta fyra minuter tur och retur. Det gjorde det inte idag, kan jag meddela. Träffade L och F och barnen på vägen och hittade en bänk att sitta på så vi kunde prata en stund. Jag bad L behålla min nyckel, ifall att… Misstänker starkt att det blir ”en resa” till…


Reservnycklarna får vara kvar hos L.

                                                                                                                                                       Jag är väldans yr i skallen idag. Det vill liksom inte släppa. Det känns som om jag har druckit alkohol fast jag inte har det. Får mig att fundera över hur länge jag har mått så här. Kanske i flera år, eftersom jag har dissat alkohol rätt mycket de senaste tre åren – och jag har ju inte direkt spottat i glaset tidigare. Jag har druckit de senaste åren, men jag har nog inte varit berusad sen nån gång på tidiga hösten 2007. Det känns obehagligt. Jag vill inte vara yr i mössan av alkohol – kanske för att jag redan var det innan? Man kan ju fundera… Om inte mössan är alltför yr, förstås.

Tvätten slet jag ner från torkställningen och vek i sittande ställning på sängen. Det gick bra. Nu ska jag vila genom att titta på tredje och sista delen av Honungsfällan. Tänkte sen försöka läsa ut boken av och om Roger Moore.


Hans namn är Moore, Roger Moore.

                                                                                                                                                            I kväll blir det nog TV. Bröllopsfotografen går på TV4, men jag har satt den på inspelning för jag tänkte titta på Mördare okänd på SvT1.


Spelar in den här och sparar till ett tillfälle när jag orkar skratta.

Read Full Post »

Det känns som om jag faller. Faller fritt. Utan att nånting tar emot. Men det är nog yrseln. Mest. Och den här förbannade tröttheten.

Jag har vilat hela eftermiddagen och kvällen. Legat ovanpå gästsängen och läst. Suttit i favoritfåtöljen och tittat på de två första avsnitten av Honungsfällan, en film som gick på Kanal 9 i somras i tre delar, men som jag spelade in på DVD:n. Filmen är baserad på Unni Lindells bok med samma namn. Älsklingen och jag tittade på fyra av filmerna i somras, men de två sista har vi inte sett. Anna läste däremot boken Honungsfällan nyligen, så hon har inte varit så sugen på att se den som film.


Här har jag legat och tittat ett par timmar i kväll.

                                                                                                                                                        Jag har värmt lite mat idag och åt ungefär hälften. Resten la jag i en bytta – det får bli middag till i morgon. Och så har jag ätit gröna druvor. Söta, saftiga och förhoppningsvis nyttiga för mitt blod och min mage.


Söta, saftiga och nyttiga.

                                                                                                                                                      Tänderna är borstade och jag ska hoppa i nattsärken* och krypa till kojs. Det är tomt att sova utan Anna. Jag saknar hennes närhet. Jag saknar att höra henne andas bredvid. Saknar att inte kunna sträcka ut handen och röra vid henne. Telefoni och sms blir inte riktigt samma sak… Men vi vilar på var sitt håll. Och jag hoppas hon tar tillfället i akt och ger sig ut på tur i svampskogen i morgon. Lite frisk luft är aldrig fel.

Min morgondag har inte mycket på agendan. Det blir väl att försöka gå ut med lite sopor. Sen ska jag försöka läsa ut min bok som jag har tragglat med ett tag nu. Men det sägs att de låga värdena påverkar koncentrationen och jag börjar inse att det stämmer.

På tal om att stämma hade fru Hatt och jag en spännande sms-dialog i afton. Vi har så många likheter, har vi kommit på. Allt ifrån favoritförfattare till att hata foppatofflor…

Nu ska jag låta mig falla ner i sängen. Allena. Det går det med, det måste det. Men det klart att man helst av allt vill vara med sin kära.

                                                                                                                                                    *hoppa i nattsärken = Svensson-omskrivning för att jag sover endast i Hugo Boss, för att parafrasera en viss Marilyn Monroe.

Read Full Post »