Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘honung’

Dags för den tredje rätten ur Mathemskassen! Kockmössor och förkläden på igen, men Fästmön tog först vägen till affären för att kompletteringshandla.

Och så här skulle Allt-i-ett-kyckling i ugn och Baba Ganoush se ut enligt Mathem:

Alltiett kyckling enligt Mathem

Allt-i-ett-kyckling enligt Mathem. Baba Ganoushen är röran i skålen längst till höger i bild. Till rättens recept hör också en sallad som vi skippade.


Jag började med att fixa till auberginen,
det vill säga jag delade och skårade den, droppade på olja och hällde på salt och körde in den i ugnen. Jättekul för den fina gamla formen sprack…

 Aubergin i ugnen

Auberginen skulle in i ugnen en stund innan den blev till Baba Ganoush!


Eftersom Anna var och handlade
bland annat mer grönsaker till kycklingen och fetaost till Baba Ganoushen började jag med kycklingen. Jag hällde ut benen på en plåt och klyftade potatis och röd paprika samt rödlök. När Anna kom kompletterade jag med en grön paprika och en morot, tro det eller ej.

Kyckling potatis o grönsaker på plåt

Kyckling, potatis, röd paprika och rödlök väntade på plåten.


Jag gjorde en marinad
som inte riktigt följde receptet eftersom jag inte hade vit balsamvinäger hemma. Men min marinad blev rätt OK ändå, tycker jag nog.

Marinad

Min egen marinad. Men den följde receptet hyfsat, förutom den vita balsamvinägern.


Anna gjorde färdigt Baba Ganoushen.
Medan kycklingen stod i ugnen för att bli varm, stod Baba Ganoushen i kylen för att bli kall.

 Baba Ganoush

Baba Ganoush.


Efter betydligt längre tillagningstid
än receptet föreskrev blev det dags att äta. Och så här såg maten ut, i vår version:

Alltiett kyckling enligt oss

Allt-i-ett-kyckling enligt oss.


Vi följde receptet sisådär.
Till marinaden använde jag vanlig rödvinsvinäger i stället för vit balsamvinäger. Mängden morötter reducerades till en rätt stor. Vi la i stället till en grön paprika. Salladen skippade vi helt – det var ju fullt av grönsaker på plåten.

Maten blev jättegod – precis som alltid när vi lagar mat – även om kycklingben inte tillhör Annas favoritdelar på pippin. Jag blev väldigt förtjust i Baba Ganoush.

Mindre bra var att tillagningstiden för kycklingen, 40 minuter enligt receptet, blev hela 55 minuter. Maten räckte betydligt bättre den här gången, men fyra personer hade näppeligen kunnat äta sig mätta på detta.

Rätten får ändå högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kommer nu receptet
, inklusive salladen, från Mathem:

Allt-i-ett kyckling i ugn, Baba Ganoush och fänkålssallad

Cirka en timma totalt


Kyckling

900 gram tinade kycklingben

500 gram potatis

250 gram morötter

1 paprika

½ zucchini (squash)

1 rödlök

4 matsked olivolja

4 matsked vit balsamvinäger [rödvinsvinäger gick lika bra!]

1 ½ matsked honung

½ tsk salt

2 nypor svartpeppar

2 tesked torkad rosmarin


Baba ganoush

2 auberginer

½ paket fetaost [vi tog ett helt paket]

1 vitlöksklyfta

½ citron

1 nypa salt

1 nypa svartpeppar

1 matsked olivolja


Sallad [den skippade vi]

½ gurka

1 fänkål

1 äpple

Olivolja och vinäger


Gör så här:

1. Sätt ugnen på 225 grader.

2. Baba ganoush: Skär auberginerna på mitten. Skär ett par snitt i köttet och ringla över lite olivolja och strö över lite salt. Lägg dem i en ugnsfast form och sätt in i ugnen cirka 20 minuter. Auberginhalvorna är klara när de har blivit mjuka och fått fin färg.

3. Kyckling: Skala rödlök, morötter och potatis. Skär alla grönsaker i klyftor och lägg dem på en plåt tillsammans med kycklingklubborna.

4. Gör en marinad på olivolja, vit balsamvinäger, honung, salt, svartpeppar och rosmarin. Häll marinaden över grönsaker och kyckling och blanda runt ordentligt.

5. Sänk ugnen till 200 grader och flytta ner auberginehalvorna längst ner i ugnen om de inte känns klara. Sätt in kycklingen i mitten av ugnen cirka 40 minuter.

6. Baba ganoush: Ta ut auberginen och lägg över dem på en tallrik. Låt dem svalna lite.

7. Ta ur inkråmet från auberginerna med hjälp av en sked och lägg det i en matberedare tillsammans med olivolja, skalad vitlöksklyfta, citronsaft och fetaost. Mixa till en röra och smaka av med salt och peppar. Ställ kallt till servering.

8. Sallad: Skölj grönsakerna. Skiva fänkål och äpple tunt. Dela gurkan på längden och gröp ur det vattniga med en sked. Skär gurkan i tunna halvmånar och blanda med äpple och fänkål. Ringla över lite olja och vinäger.


Näringsvärde

34 gram protein

34 gram fett

35 gram kolhydrater

Totalt: 592 kcal


Anna har tidigare gjort
 Broccolifritters från Mathemskassen och tillsammans har vi gjort Parmesangratinerad torsk och Lax med sötpotatisrösti och mangosalsa.


Tack, Kommunikationsavdelningen för maten! 


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…


Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???


Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »

Vi kom iväg och vi åkte buss. Men oj så det blåste! Vi fick söka skydd i en port medan vi väntade på bussen. Jag passade på att ställa Fästmön mot väggen och ta en bild.


Bruna Anna frös.

                                                                                                                                                         Anna hade ringt OnOff Uppsala för att kolla status på mobiltelefonärendet. De skulle ringa tillbaka en timma senare, det vill säga klockan 15. De har fortfarande inte ringt… Vilken toppenaffär! NOT! 😈

På stan tittade vi i diverse affärer på filmer, skivor, böcker och små askar. Jag såg ett skitroligt spel.


Ett spel som passr min humor. Jag har fortfarande inte vuxit ifrån kissåbajs-åldern.

                                                                                                                                                              Vi tittade och tittade och jag hittade en gul knapp med ett sant budskap.


Ett sant budskap, utan tvekan.

                                                                                                                                                     Inne på en affär var det inte bara jag som tittade på saker, jag kände mig betittad, av en svart insekt…


En svart insekt av nåt slag tittade på mig.

                                                                                                                                                            Vi hade blivit tipsade om ett ställe där det var gratis att gå på toa. Men detta visade sig vara fel…


Fem spänn betalar jag INTE för att gå på toa.

                                                                                                                                                   Eftersom fikatarmen ändå ryckte, hasade vi upp till Kafferummet Storken. Där var tjocksmockat med folk, men ingen toakö. Och dessutom gratis att gå på toa. Härligt! Vi köpte kaffe och chokladbollar som var så färska att de smälte i munnen…


Chokladbollar som smälte i munnen… Annas med kokos, min med pärlsocker.

                                                                                                                                                           Den snälle Ioannis gav oss duktigt med rabatt… Tusen tack, raring! 😀


Duktigt med rabatt fick vi…

                                                                                                                                                         Vi fortsatte lite in i diverse affärer. På Pressbyrån på Stora Torget i Uppsala vill man uppenbarligen inte ha kunder som betalar kontant, för både jag och en annan kund blev nekade att handla – jag hade inget mindre än en femhundring. Skitdåligt! Jag menar, har man inte växel ens på 500 kronor? Nej, vi gick runt hörnet till en butik på Drottninggatan där mina tuggummin var en krona billigare än i Pressbyrån och där tjejen i kassan önskade oss en trevlig dag! Vilken kontrast…

Vi tittade lite på böcker. Observera att jag skrev tittade. Jag köpte inget. Men jag såg en söt bok som jag blev lite sugen på.


Anna och Blomsterkungen låter väl sött?

                                                                                                                                                          Vi skenade lite hit och lite dit innan vi slutligen halkade nerför en brant trappa på Tzatziki. Detta är verkligen en mysig restaurang, inrymd i en medeltida byggnad. Och massor av spännande inredning att titta på medan man väntar på mat.


Vattenpipa och trattgrammofon, intressant kombination och spännande inredning.

                                                                                                                                                            En ljus grekisk Alfa-öl hör till när man besöker Tzatziki, oavsett säsong.


Alfa-öl.

                                                                                                                                                            Ölen var måltidsdryck till förrätten, för min del en chili- och paprikaröra med härliga färger och hetta.


En het och färgstark förrätt.

                                                                                                                                                        Mellan rätterna hann jag knäppa ett kort till. Anna letade efter sin herdestav och sin herdeväska.


Jag undrar om alla fåren är hemma… eller borta…

                                                                                                                                             Huvudrätten blev kycklingfilé med tzatziki, grönsaker och potatis. Mycket gott förutom det irriterande brödet som alltid placeras under filén och dränks i tomatsås. Det blir alldeles uppblött och oaptitligt.


Gott förutom det uppblötta brödet under filén!

                                                                                                                                                        Till detta tog vi var sitt glas husets röda, ett ganska enkelt och något för svalt australiensiskt vin.

Efter huvudrätten fick jag ett roligt och upplyftande telefonsamtal som innebär att jag ska på anställningsintervju på tisdag eftermiddag. Detta firade vi med att inta dessert och kaffe – trots att vi redan var proppade… Det blev en fin kombination av syrligt och sött.


Desserten bestod av yoghurt med valnötter och honung. Syrligt och sött i fin kombination.

                                                                                                                                                         Fin service som vanligt på restaurang Tzatziki! Och som sagt, god mat och dryck. Vi kunde nästan inte ta oss uppför trappan, men vi lyckades till sist och kom ut i en regnig marskväll med endast ett par plusgrader. Vi travade i rask takt till busshållplatsen, men missade antagligen precis en buss och fick snällt vänta i regnet, om än i busskuren – till dess en kille tände en cigarrett. Det luktade inte gott, så vi klev ut i regnet i stället.


Regn, regn, regn… Men ändå, det är ju bättre än snö…

                                                                                                                                                         Tack, mamma, för extrapengen som gjorde det möjligt för oss att äta ute i kväll!

Read Full Post »

Nyss uppstigen, eftersom det plogades utanför vid sjutiden, sitter jag och väntar på den där första muggen kaffe. Du vet den där dagens allra första som åtminstone inte jag kan vara utan. Perkolatorn snörvlar i köket och medan jag har fixat med diverse – disk och lite annat – hoppas jag att tiden går snabbt. Jag kan verkligen inte leva utan kaffe.


Det här är MIN kaffemugg. Bara MIN. Ingen annan får dricka ur den!

                                                                                                                                                           Jag blev förvånad igår kväll när Fästmön berättade att hon inte har druckit kaffe sen hon var här i nyår. Det har varit te som har gällt för hennes del. Och det är väl lite så jag tänker på te – te är nåt man dricker när man är sjuk. Med mjölk och honung. Och jag gillar verkligen INTE honung…

Trots året i England blev jag aldrig nån tedrickare av format. Jag inhandlade en kaffebryggare i en välsorterad elaffär vid Churchill square. Den var verkligen svindyr! Mitt kaffe köpte jag sen på en liten tvärgata. Nymalet Colombia… Den doften kan jag fortfarande drömma om…

Nåt som emellertid fick mig att ändra uppfattning och inse att te inte är nåt man dricker när man är sjuk var afternoon tea som jag och Inna intog  hos Lady Hamilton på valdagen förra året. Då fattade jag att te är nåt gott – och framför allt kan man äta en massa gott TILL teet. Anna och jag gjorde om tedrickningen hos Ladyn när vi firade tvåårig förlovning i början av november förra året. Och med lite tillbehör kan jag verkligen älska te, särskilt champagne-och-grädde-te – som jag också fick i ett av julklappspaketen från Anna!

Men på morgonen är det kaffe som gäller och NU har jag hällt upp de första dropparna i min gamla senapsmugg från Höganäs – funkar hur bra som helst för kaffe! Kaffet ska för övrigt drickas utan tillsatser av socker eller mjölk – det ska vara svart som natten så att hjärnan vaknar!

Read Full Post »

Sedan urminnes tider… nåja, sedan MÅNGA år tillbaka köper jag ofta en vinsats när jag är nere i Metropolen Byhålan och hälsar på. Jag gör nämligen eget rött vin, på vinsats dock. Men det är bara en enda sort som gäller: vinsats från Brunneby! Och vinsatserna går bara att köpa ner i Östergyllen, på ICA Maxi.


Husets vin kommer från Brunneby!

                                                                                                                                                      Brunneby är ett musteri som ligger nära Borensberg, en ÄNNU MINDRE byhåla som tidigare benämndes Husbyfjöl. På musteriet kan man köpa diverse gårdsprodukter, till exempel sylt, honung, senap och saft och man kan äta fin lunch och fika. Läser nu i ett av byhålebladen att man till min glädje planerar att satsa på vintillverkning också! Man planerar att göra vitt, rött och mousserande. Om planerna skvallrar, enligt byhålebladet, en utbyggnad om 360 kvadratmeter intill kanalen. Tanken är att vinerna presenteras kring årsskiftet 2011-2012. Bär som är tänkbara att använda till vinerna är vinbär, jordgubbar och blåbär. Å så spännande!!!

Just nu har folket på Brunneby massor att göra eftersom traktens äpplemänniskor kommer dit med stora lass för mustning. Är du i krokarna rekommenderar jag dig att göra ett besök! Det är så häftigt på Brunneby!!!

Read Full Post »

Tog mig in till stan vid 15-tiden – så stolt för jag åkte buss, som jag HATAR, alldeles själv. Fästmön och Frida mötte upp vid Åhléns och eftersom de inte var färdiga med sin shoppingrunda fick jag hänga på i släp. Det var väl inte precis vad jag längtade efter, att skena i affärer en relativt varm dag, men det var ändå OK.

Vi skildes åt vid 17-tiden och Anna och jag traskade ner till Tzatziki. Vi kunde faktiskt sitta utomhus och äta, även om det blev lite kallt vid vattnet.


Kolla så grönt det är!

                                                                                                                                                             Efter alla heta provhyttslampor – jag var ju aldrig INNE i nån hytt, men strax utanför – satt det fint med en kall öl. Eller det blev faktiskt två för min del…


Älskar det ljusa, grekiska Alfa-ölet som smakar honung!..

                                                                                                                                                             Till förrätt tog vi stekt fetaost (Anna) respektive fetaoströra med paprika och chili (Tofflis). Min röra var suveränt god till brödet och ölen!


Gott och starkt och fräscht!

                                                                                                                                                          Anna fick knappt nåt med av ”bröna”, för jag var snabb på att roffa åt mig dem – så gott att ta upp röran med.


Lite bröd fick Anna bryta i alla fall.

                                                                                                                                           Huvudrätterna var inte så upphetsande, men Anna tog fläskfilé och jag kycklingfilé med klyftpotatis och tzatziki. Gissar att vi stinker som värsta vitlöksodlingarna just nu…

Jag såg nåt som glimmade till i floden. Det var en oöppnad ölburk som hade fastnat. Blev nästan sugen på att hoppa i och rädda den – bara för att.


En oöppnad öl fastkilad och omfluten av flodens virvlar…

                                                                                                                                                       Det var väldigt många poliser ute idag. Skälet var att det åter skulle demonstreras mot Israels beteende tidigt igår morse. Ljudvolymen steg och som alltid tycks jag dra till mig demonstrationer. Denna passerade på andra sidan floden, på Östra Ågatan.


Ett demonstrationståg – alltid nära Tofflan.

                                                                                                                                                             Man kan ju bara undra vad Israel tänkte med och HUR man tänkte när man agerade som man gjorde, på internationellt vatten… Jag blir rätt mörkrädd och funderar över om detta nu får än vidare konsekvenser.

Lite som tjuren Ferdinand kan jag sjunka in i en vacker blomma och få en stunds ro mitt i det turbulenta. Här en vacker pelargon.


Så rosa att självaste Fru Hatt skulle ha fått fnatt av glädje!

                                                                                                                                                           Vi har tur, vi, för just här är det varken krig, kulor som flyger i luften eller brist på mat. Jag undrar hur ofta vi tänker på att vi faktiskt lever lite i en skyddad verkstad…

Måltiden avslutades med en massa flams och sedvanlig yoghurt med valnötter och honung.


Gott och absolut inte en gnutta fett i detta, nehejdå!

                                                                                                                                             Avslutningsvis tackade vi mamma för maten för det var hon som betalade den!

Hemma igen efter en gräslig resa med fullpackad buss. Men jag överlevde även denna gång. Nu blir det troligen Anna Travis på DVD:n innan vi sussar så vi orkar storstäda i morgon.

Read Full Post »

« Newer Posts