Blå koral

Ett inlägg om en bok.

---

 

För några minuter sen slog jag ihop en riktig tegelsten till bok. Det var den enda julklapp som jag hann köpa till Fästmön inför julen 2012. När jag köpte boken visste jag inte ens om jag skulle få vara med och uppleva den julen. Kanske var det därför jag blev så oerhört tagen när jag läste Louise Boije af Gennäs bok Blå koral, den andra delen av en planerad trilogi. Det var så många känslor som kom över mig och jag tror inte att jag har gråtit så mycket på länge. Märkligt var det, för den första delen, Högre än alla himlar, gav jag inte särskilt högt betyg…

Blå koral börjar sommaren 2004 och slutar 2006. Den omspänner alltså en kortare tidsrymd än den första delen i trilogin. Ändå känns den fylligare och tyngre. Tyvärr börjar den väldigt svamlande. Inledningen är fyra sidor lång och beskriver en vinds framfart. Sen kommer själva historien igång. Det är samma kompisgäng från överklassen sen sist: Victor och Sanna, Pella och Stefan, Liv och Jalle. Det går bra för de flesta av dem. Det går så bra att jag omedvetet tänker att allt ju faktiskt kan gå itu, i kras, när som helst. Det är när jag läser att en bebis är på gång som jag förstår att katastrofen kommer. Oundvikligen. Skoningslöst.

Jag grät över ”alla” mina sorger de senaste åren – och då ska du veta att allt inte har varit sorgligt och svart i mitt liv. Mycket av min sorg kommer från 2006 när min pappa oväntat gick bort. Då var jag tvungen att stoppa undan min sorg och mina tårar. Visst har dessa tu kommit fram vid enstaka tillfällen då och då. Men när jag läser om en älskad pappas slut med sitt barn vid sängkanten kan jag känna sån… nästan ilska att jag inte fick ta samma farväl av min pappa. Att jag inte hann säga hej då och att jag älskade min pappa till honom.

Ett litet HBTQ-tema finns i boken, men är inte så framträdande. Samtidigt är homofobin där också. Väldigt nedtonat, dock.

Det här är ingen litteratur i Nobelprisklass. Men den här boken grep mig på ett alldeles särskilt sätt. Därför får den högsta Toffelbetyg.

Den tredje och avslutande delen heter Folk av en främmande stam och ska komma ut i höst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vann rätt låt Eurovision Song Contest 2014?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Det är många som säger att de inte tittar på Eurovision Song Contest. Men uppenbarligen är det många av Tofflans läsare som tittar. Den gångna veckan undrade Tofflan om rätt låt vann Eurovision Song Contest 2014.

Så här fördelade sig de 27 inkomna svaren:

63 procent (17 personer) svarade: Ja, absolut!

22 procent (sex personer) svarade: Jag har ingen åsikt i frågan. 

Elva procent (tre personer) svarade: Nej, fy te rackarns. 

Fyra procent (en person) svarade: Other: 
Om ESC handlar om politik så är svaret otvetydigt ”JA”, men inte annars.

Caroline kommenterade:

Ja, absolut vann rätt låt!! Först och främst har Conchita en makalös röst som ger ”skönrysningar” :)Som en STOR bonus var att, anser jag, Europas folk röstade MOT alla hemska mörka krafter som har börjat komma fram allt mer tydligt i våra länder (läs nazism, rasism, homofobi osv). Människorna i Europa röstade FÖR alla människors lika värde. Visst är det bara en simpel musiktävling egentligen men ingen som inte skriver under på alla människors lika värde skulle rösta på Conchita oavsett hur bra låten är…. tror jag.

Stort TACK till dig som klickade  eller kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stephen Fry kommer ut: Brasilien, Ryssland och Indien

Ett inlägg om en TV-serie.

I kväll gick andra delen av Stephen Fry kommer ut. Fästmön och jag hann hem lagom efter julbordet och kunde bänka oss för att se mr Fry besöka Brasilien, Ryssland och Indien.

Stephen Fry på en strand i Brasilien.

Kvällens först tripp gick till Brasilien, där han bland annat besökte en Pride-festival. Festivalen var så välbesökt och det fullkomligt myllrade av människor. Man kunde få fobi för mindre… Men trots att Brasilien verkar så gay-öppet på ytan mördas en homosexuell person var trettiosjätte timme. Stephen Frys besök hos mamman till en mördad fjortonårig (14-årig) kille var otroligt rörande.

I Ryssland träffade Stephen Fry bland annat en politiker som arbetar för att införa lagar mot homosexuella. Detta genom att hävda att homofobi inte existerar och att homosexuella enbart är ute efter att värva flera homosexuella. Stephen Fry hävdade motsatsen – att det ju verkar som om homofoberna vill ha fler homofoba ”kompisar”.

Härligaste turen gick nog till Indien, där man har blivit mer tillåtande gentemot homosexuella. Dock finns det undantag och att slå ner personer som är transgender är ganska vanligt.

Även denna del två av Stephen Fry kommer ut var mycket givande. Trots att det finns länder där homosexualitet inte accepteras och där homosexuella förföljs, till och med mördas, är det såna här dokumentärer och personer som Stephen Fry som gör skillnad.

Högsta Toffelbetyg!

Här kan du läsa vad jag skrev om Stephen Fry kommer ut del ett.

Här kan du läsa vad Jerry skrev om Stephen Fry kommer ut del ett.

Livet är kort.

Read Full Post »

To make a hen of a feather – eller tvärtom…

Uppdaterat inlägg:
Så här skriver DN på nätet om hen.

Idag läser jag en massa upprörda tweets om att Gunilla Herlitz vid Dagens Nyheter förbjuder användningen av ordet hen i tidningen. Tydligen har det skrivits om det hela i Dagens Media – och där är det för tillfället omöjligt att komma in… Men… Jag läser bland annat hos den kloka Mymlan vad det hela handlar om.

Jag sammanfattar:

Gunilla Herlitz har alltså infört ett förbud på DN mot att använda ordet ”hen”. En policy, till och med. Skälet hon har angett är att det kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. 

Alltså, vad är problemet? Hur kan man förbjuda ord? Nyord dyker upp hela tiden just för att de är nya ord. Ska vi förbjuda det? Ska vi hindra språket från att utvecklas?

Jag tycker att hen ser snyggare ut i text än när man skriver han/hon. Jag tycker också att det är OK att använda hen om personer som själva så önskar. Vad är det som är så farligt med det lilla hen??? Är det nån som känner sig hotad?

För en gångs skull, nästan, håller jag med TTspråket, som twittrar:

Hen kan användas i nyhetstexter. A: På den intervjuades önskemål. B: På skribentens önskemål. C: När skribenten ej känner till personens kön.

På min arbetsplats, som är ett universitet, kontaktade en av doktorandern universitetets språkkoordinator för att höra hur vi ska göra när vi skriver i tjänsten. Där blev det inte alls kalla handen, även om det inte finns några exakta påbud om att hen ska införas. Däremot rekommenderades vi att börja använda hen

[…] eftersom det onekligen är praktiskt […]

Och precis så tycker jag. Hen är praktiskt. För mig är det inget

queerpolitiskt ställningstagande

att använda hen i vissa sammanhang – det vill säga de exempel som TTspråket ovan anger. Det är helt enkelt praktiskt.

Märkligt hur detta lilla ord kan göra folk så upprörda. Jag menar, tänk om folk i stället blev upprörda över viktiga saker i världen och livet såsom krig, orättvisor, självmord, rasism, homofobi, mobbning, cancerpatienter som tvingas betala för sin egen behandling och sånt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride i media – igen

Liksom igår publiceras inga kränkande kommentarer och påståenden utan belägg kring HBTQ-frågor vid detta inlägg!

Lokalblaskan fortsätter i trista spår. Dagens tidning innehöll en ganska intetsägande artikel om Uppsala Pride, som inte direkt har nåt med Stockholm Pride att göra… Pride i Uppsala blir det inte förrän i november i år. Och jag hoppas att man marknadsför sig bättre än förra året. För jag vill gärna tro att Uppsalas Pridefestival är öppen även för dem över 22 år..? Artikeln låg ute på hemsidan redan igår. Vidare har lokalblaskan en artikel om en pjäs, Gerhard Hoberstorfers regidebut med Pride. Det var samma pjäs som Svenska Dagbladet skrev om igår, men då hade SvD lyft fram manusförfattaren i stället för regissören. Upsala Nya Tidning har använt sig av en  TT-artikel. Vidare ett par notiser i UNT bland annat en från TT om Prides dåliga ekonomi. Betyget till lokalblaskan blir under medel för tämligen usel bevakning av Pride-festivalen som bara finns sju mil bort…

Dessa höga klackar gick hela paraden förra året… Dock inte de sju milen mellan Uppsala och Stockholm.

                                                                                                                                                        Dagens Nyheter har en debattartikel av landstingspolitikern och miljöpartisten Helene Sigfridsson där hon kritiserar Stockholms läns landsting för att särbehandla enkönade par som väntar på insemination. Tidningen har också en intressant artikel om Migrationsverket, som för första gången visar upp sig på Pride och har ett tält där. Artikeln i DN handlar om att homosexuella asylsökande möts av fördomar. En annan intressant artikel som finns att läsa på hemsidan är den om homosexuella från Mellanöstern som möter både rasism och homofobi, dubbla förtryck. Vidare ligger lite lättsammare saker kvar på hemsidan, till exempel Pride-testet, ett bildspel om Pride runt om i världen, programpärlor samt den något tristare artikeln om festivalens dåliga ekonomi. Och så en liten poll där man frågar läsarna om de ska besöka Pridefestivalen eller inte.

Svenska Dagbladet har intet nytt om Pride på sin hemsida! Rätt dåligt, om jag får tycka… Kvar ligger bara artiklarna från igår.

Aftonbladet har en länk till Allt om Stockholm och en annorlunda artikel om ”En kvinna som försöker se ut som en man som försöker se ut som en överdriven kvinna.” Det är Tekniska museets Nördcafé som kör Pridetema under veckan och Aftonbladets redaktör för sociala medier, Julia Skott, pratar om dragshowsminkning. Vidare kan man hos Allt om Stockholm hitta en artikel om Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem och den gamla artikeln om Magdalena Ribbing som ska invigningstala.

Radion har inte mycket nytt att komma med heller. P3 har ett inslag om gamla tiders sy på homosexualitet som en sjukdom. Tyvärr fungerar inte länken…

Byålebladen 1 respektive 2 har inte ett dugg om Pride.

Uppdaterat stycke: FriaTidningen, som har Tema Pride (tyvärr och konstigt nog inte synligt i denna stund från startsidan med puff eller så…), publicerade under förmiddagen (efter att jag skrev detta inlägg) en debattartikel om främst integritet och kommunikation på hemsidan, signerad Anna Troberg, vice partiledare för Piratpartiet.

Lite magert idag, tycker jag nog… Idag ligger nog Dagens Nyheter bäst till i Pride-media-sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, Stockholm Pride och Pride 2010.

Read Full Post »

Ännu en listjävel

Den snälla Fru Hatt bjuder mycket på sig själv på sin blogg! Här har hon varit generös nog att bjuda mig på en lista! Eller… harkel… ja just det… Jag LÅNADE den från henne. OK, hoppas jag..?

• Vad är sann lycka? Att ha tillgång till det i livet som inte kan köpas för pengar. Kärlek, till exempel.
• Min största rädsla? Att inte kunna göra rätt för mig.
• Vilken/vilka egenskap(er) föraktar jag mest hos mig själv? Jag är långsint, kommer ofta på de bra svaren EFTERÅT, kan vara otålig, måste vara ärlig jämt (DET är svårt!).
• Vilken/vilka egenskap(er) föraktar jag hos andra? Inställsamhet, falskhet, feghet, homofobi.
• Vilken levande person beundrar jag mest? Min fästmö. Hon är bäst!
• Hur jag känner mig nu? Trött och rastlös.
• Vad ogillar jag mest med mitt utseende? Finns mycket! Jag är tjock, har stora öron och fötter och näsa…
• Vilka kvaliteter uppskattar jag hos män? Jag upplever män som rakare en kvinnor och det är en bra kvalitet! Sen har män en annan syn på heder än kvinnor. Män ”sladdrar” inte.
• Vilka kvaliteter uppskattar jag hos kvinnor? Jag älskar kvinnor! De är fantastiska, lågavlönade mångkonstnärer i många fall.
• Vilket ord använder jag för ofta? Liksom.
• Vilken talang skulle jag vilja ha? Skulle vilja kunna måla tavlor!
• Om jag kunde förändra en sak med mig själv, vad skulle det då vara? Bli mer ödmjuk.
• Vilken är min största bedrift? En av mina största är att jag lyckades sluta röka efter 30 år. Nu har jag varit rökfri i… fem år, tror jag.
• Vad är det värsta en människa kan uppleva? Krig och allt vad det innebär i förluster.
• Om jag skulle dö och fick återvända som en person eller en sak vad skulle jag då välja? DLF* (för att kunna se saken från annat håll). Problemet är att DLF alltid överlever… En sak… Då skulle jag vilja vara en bra bok!
• Vilken av mina ägodelar håller jag högst? Fotografierna.
• Vilken är min favoritsysselsättning? Läsa och skriva.
• Vilket är mitt mest utmärkande drag? Jag har inget pokerfejs och detta har avslöjat mina innersta tankar alltför ofta…
• Vilken är min favoritförfattare? Det är många, det…
• Vilken påhittad person liknar jag mest? Knyttet. Och ibland Lilla My.
• Vilken historisk person identifierar jag mig med? Periodvis med August Strindberg!..
• Vem eller vilka är de största hjältarna i ditt liv? Min pappa och min extrapappa. Tyvärr finns ingen av dem i livet längre.
• Vad ogillar jag mest? Falskhet.
• Vad ångrar jag djupast? Alla gånger mitt sanningssägande har gått för långt.
• Hur skulle jag vilja dö? Snabbt, men definitivt inte ensam.
• Vilket är ditt motto? Bloggo ergo sum (Jag bloggar, alltså är/finns jag!)

                                                                                                                                                      *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats

Read Full Post »