Saluter, idéer, aktiviteter och annat som får tiden att gå

Ett inlägg om att få tiden att gå, bland annat. Med kiss- och bajshumorvarning!

---

 

En liter smackade jag i mig.

Jorå. Det gick att sitta en liten stund på ballen* igår kväll i alla fall. Jag kunde äta upp mina korvar för 4:75 och jag kunde vräka i mig en hel liter bigarråer samtidigt som jag läste. Fråga mig inte hur min mage blev sen. Även om detta inte är nån luktblogg kan du kanske föreställa dig. Men fy te rackarns så gott det var!

Hemma hos mamma och pappa i trädgården fanns ursprungligen flera fruktträd, bland annat ett bigarråträd. Det brukade ge frukt lagom till min namnsdag, som infaller i morgon. Man kan alltså säga att jag firade lite i förskott. Med bigarråer – och därpå följande… saluter.

Jag hade en bra dag igår. Jag fick det jag föresatt mig att göra gjort. Då blir jag nöjd. Klättrade inte heller på några väggar. Än. Men jag känner att det kryper närmare. Vid lunchtid igår var jag egentligen klar med det jag hade på min att-göra-lista.

Vad gör man resten av dan då för att få tiden att gå? Det finns gränser för hur länge man orkar sitta och slösurfa, städa och så vidare… Därför gäller det att vara lite påhittig. Om detta nuvarande tillstånd visar sig bli långvarigt har jag en liten idé för hösten. Förutom att jobba på min bok, som ju inte är nåt litet, tänkte jag kolla möjligheten att på volontärbasis åka och läsa för dem som bor på äldreboenden. Eller kanske ett specifikt äldreboende skulle räcka till att börja med. Jag har ju, i mitt förrförrförrförra arbetsliv, bland annat jobbat med inläsning av en taltidning för synskadade. Då borde jag kunna högläsa böcker också.

Vidare finns ju barnhemmet i Grankulla i Finland nånstans i bakhuvudet. Hurtigs barnhem, grundat av min pappas farfar och fortfarande fullt av barn som har det tufft… Pappas farfar, vars grav finns i Solna av alla ställen…

Regnbågen syntes över taken igår kväll. Ovanför den har jag lagt mina drömmar, lite på is…

Den här dagen började för min del redan före klockan sex. Det tycker jag är liiite tidigt när man inte ska upp, iväg och/eller jobba. För det är lätt att dagen blir för lång och ännu lättare att fastna i funderingar som inte leder nån vart. För ungefär ett år sen la jag mina drömmar på is nånstans ovanför regnbågen. De ligger kvar där, jag orkar inte med fler besvikelser just nu.

Litet bittert kändes det allt när jag igår eftermiddag upptäckte att det hade trillat in ett mejl från mitt förra jobb. Ärendet gällde nånting som jag ofta under de senaste två månaderna påtalat inte har fungerat. Jag hittade i stället en alternativ lösning som funkade hyfsat. Instruktioner för detta finns nedskrivna. Jag har varken tid eller lust att komma och peka var exakt på det första pappret i pärmen det står. Jag hade hur mycket tid som helst, nästan, att visa och demonstrera för någon. Men se överlämningen skulle ske i sista minuten, till nån som inte arbetar operativt. Då blir det problem, det visste jag i förväg. Det bittra då? Tja, att ingen lyssnade på mig medan det fanns tid. Och kanske något att man väljer ut enstaka personer, som inte är fast anställda, att göra tråkjobben. Och alla andra jobb som måste göras när den ordinarie personalen är på semester. Hur tänkte man, egentligen? Inte alls, tror jag.

NU börjar mina tongångar gå mot moll och det kan jag inte tillåta. Jag har sökt dagens tre jobb. Det har gått smidigt, för två av dem hade jag i pipeline, så jag behövde bara leta upp ett till. Värre blir det i morgon. Då har jag inga intressanta lediga tjänster som jag ska söka. Men jag hittar kanske några under dan, för jag sitter ju, som sagt, en hel del av tiden vid datorn. Jag har också uppdaterat min profil i en kandidatbank samt bett om en rekommendation.

Jag har tur idag. Det är nämligen städdag i mitt hem – eller ska bli. Jag har inte börjat än. Dagen började med solsken, men har nu gått över i mulen himmel och kall vind. Perfekt – för mig!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilar öronen

Det är natt. Så här dags brukar en Toffla sova, men nu njuter hon av påskledighet i dagarna fem. Och i skrivande stund njuter hon av tystnaden. Bara suset från leksaksdatorns fläkt hörs.

Jag vilar öronen. Det är mycket prat nu och jag förstår det. Mamma är ensam i vanliga fall och saknar nån att prata med. Jag är rätt van att vara ensam om dagarna och har inte samma behov av att prata. Jag skriver ju förresten hellre.

På skärtorsdagen sov jag länge. Jag brukar inte kunna sova så länge första dan jag är ledig. Men just nu känner jag mig så sliten och less. Det blir aldrig nån ordning på tillvaron hur mycket jag än sliter. Jag sov lätt. Hörde alla påträngande ljud. För i huset var det ett himla hallå redan tidigt. Inget att säga nåt om, bara tiga och stå ut när vissa puckon drar fram dammsugaren som en vrålande stridsvagn, låter ett barn skrika sig hes och tvättar med en icke stillastående tvättmaskin i badrummet. Nej, som granne är det som sagt bara att stå ut. Skita i att det var ledig dag. För efter klockan sju på morgonen är det fritt fram att föra ett himmelens liv. Vilken tur att jag har all rätt i världen att uttrycka mina åsikter i min blogg!

Så jag var vaken när Jonny från lokalblaskan ringde och gav mig, ett i hans tycke, säkert, bra förslag: jag skulle få tidningen för halva priset fram till sommaren. Men hallå! Hur dum får man vara? Jag har ju för fan just sagt upp min prenumeration! Och vadå fram till sommaren. Säg två månader i stället. Men det klart, det låter ju kortare.

Jag vann igen.

Men jag vann igen på lokalblaskans lotter! Jag fick ju två för att jag har deltagit i sjuhundrafyrtioelva läsarundersökningar och fick välja mellan en månads prenumeration eller två trisslotter. Jag tog lotterna. Jag har skrapat fram två vinster à 30 kronor och jag var och hämtade ut en ny lott igen när vi var och handlade. Sen har jag ju de fem jag fick av mamma när hon kom också.

Skärtorsdagskvällen glodde vi på Antikrundan. Jag hade datorn i knäet. Mamma pratade hela tiden. Men det blev ett inlägg ändå. Spelade lite Wordfeud med Fästmön emellanåt också. Jag får visst storstryk i det här partiet. Annars har vi varit ganska jämna de senaste matcherna.

Fick ett litet ryck och började skruva ihop min nya kökslampa. Pillrigt och dåliga skisser i kombo med dålig syn på nära håll är inte bra. Läsglasögonen låg så fint – på soffbordet i sin plastficka. Men jag tror att det blev rätt. När det är dagsljus ska jag ta ner den gamla lampan och koppla ihop sladdarna. Sen får vi se om jag lyckas få ljus i huset eller om jag stryker med på grund av elsjabbel. Den ser fin ut, i alla fall, lampan, och det var ett bra pris på den, 399 kronor.

Bilen ska dammsugas också medan det är ljust, men det jag ser fram emot mest är våffellunchen! Jag högläste instruktionerna för våffeljärnet för mamma. Där stod att man skulle torka av järnet inuti första gången och INTE äta de två första gräddningarna. Men det skulle ju innebära att vi gick miste om fyra våfflor!

Det skiter vi i!

sa mamma.

Vi äter dem ändå!

Lite frän så där, kan hon vara, min mamma. Hur som helst var jag lite förutseende och köpte TVÅ paket våffelmix… Tror vi kan goffa tills vi spyr.

Bädda rent ska jag göra också. Köra en maskin tvätt – lite senare på dan. Tänk, så retligt för somliga, förresten, när nykomlingsfrun pratade en lååång stund med mamma och mig i morse och var så trevlig så. Det är bara vissa som inte vågar visa sig i trapphuset när mamma och jag kommer eller går. Är det det dåliga samvetet, tro? Det där som stavas L-I-S-T-A och F-Ö-R-S-Ö-K-A B-L-I A-V M-E-D. Bara för det ska jag bo kvar här till döddagar. För min hörsel lär väl snart bli så dålig så då behöver jag ju inte bli störd.

Nej, nu tror jag att jag ska sova lite. I mitt påskpyntade, tysta hem.

Livet är kort.

Read Full Post »