Posted in Böcker, Familj, Personligt, Trams, tagged acceptera, administration, augusti, avbrott, avstånd, ändra, bete sig illa, bil, Bil 3:an, bilverkstad, blåst, bromsrör, cirkulera, deckare, e-post, elektronisk post, en gammal bekant, ett bra liv, ett gammalt knep, extremt lat, fara på arslet, farlig, förväg, fel, fläktrem, fundera, gnissel, ha sitt på det torra, hälsa, hämta paket, högaktuell, humor, ICA Supermarket SAMköp, internkuvert, Italien, Jesus, jobb, jobba över, jobba tätt, julklappsböcker, kallt, kamp, katt, kollega, kontor, kundtjänst, läsa, livet, lunch, mamma, mobiltelefoni, nöjd, offentlig förvaltning, Oljeberget, orättvis, osäker tillvaro, paket, plaska med tårna, radonmöte, restaurang, ringminuter, sätta sig i vänthörnan, shopping, skämmas, SL, slut, stiga upp före tuppen, stolt, support, svära, tektyl, Telia, textgranskning, tjuta, torsdag, Toyota, trivas, tyst, underlag, utblåst kalluft, vara ute i god tid, Vänaste land, väta, vegetarisk ärtsoppa och pannkakor, ventil, vis av erfarenheter, vuxna människor on 19 november 2015|
4 Comments »
Ett tyst och oblåst inlägg.
Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.
I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.
Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.
Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:
Här går det undan!
Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…
Jag hinner!
Två paket var jag och hämtade efter jobbet. Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.
Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!
Här är det inte blåst längre.
Ha en fin torsdagskväll!
*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman
**NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, Östgöta sädes, öl, överraskad, besked, bryta ihop, den stora egoisten, det går inte an, elak, följa med hem, flaska, Fokus, galej, gå bakom, gå vidare, ge lite positivt tillbaka, glad, gråt, gråta, gummihandskar, hålla sällskap, hålla tummarna, högaktuell, helg, i örat, inte finna mig i, inte kommit lika långt, kilar, kommande uppdrag, kräftskiva, kräfttillbehör, krya på sig, kyl, mejl, mobiltelefoni, olycka, orange, present, respekt, sätta stopp för saker, shopping, skärpa, slutgiltigt besked, snälla människor, spara lite kraft, sprit, städa, sträcka på mig, ta mig i kragen, tack, tålamod, trampa i hasorna, tuff tillvaro, väska, Västerbottenpaj, vård, Willys on 08 augusti 2014|
6 Comments »
Ett tillskärpt inlägg.
Snigga, orange gummihandskar ska göra städningen roligare.
Nej det går inte an att bryta ihop! Jag stegade över till Tokerian för att pigga upp mig med lite shopping. Ursprungs-tanken var att köpa kräfttillbehör – och det gjorde jag delvis – men sen blev det lite tröstshopping också. För visst är dessa gummihandskar i sniggt orange bara helt perfekta för mig, som gärna tar till städning när tillvaron är tuff?!
Nu tror jag att jag har gråtit färdigt. Men för den skull är inte saker och ting i tillvaron OK igen. Att försöka sätta in kilar mellan människor är bara elakt. Det tänker jag inte finna mig i. För jag är värd att visas respekt, inte trampas på i hasorna. (Den som går bakom har ju inte kommit lika långt fram som jag…)
Jag har fått två besked som innebär att jag måste visa ytterligare lite tålamod. Det ena beskedet kom sent igår eftermiddag. Det innebar att jag har blivit lovad ett slutgiltigt besked efter helgen. Det andra beskedet kom via mejl mitt på dan idag. Tyvärr har en olycka satt stopp för saker och ting just nu och vederbörande måste krya på sig innan det går att gå vidare. Men – jag är fortfarande högaktuell! När jag läste just det ordet blev jag väldigt, väldigt glad. Och sträckte på mig lite. Och köpte mig, den stora egoisten, ytterligare en present:
En present till den stora egoisten jag.
Efter besked nummer två tog jag mig i kragen och ringde inte bara en vän utan två! En blev riktigt, riktigt överraskad – glatt överraskad, är det väl bäst att tillägga. Nu har jag lovat att hålla tummarna för att den vännen ska få ett bra besked angående ett kommande uppdrag. Det känns gott att kunna finnas där och ge lite positivt tillbaka till människor som är snälla. Den andra vännen vet själv bäst vem h*n är och tyvärr fick h*n min gråt i örat. Sen kändes det bättre. TACK!
Lite senare åker jag till Himlen och hämtar Fästmön och hennes väska. Men det är bara väskan som följer med mig hem i kväll, för Anna ska ut på galej. Jag hoppas att hon trots allt sparar lite kraft för att ha kräftskiva med mig i morgon. Västerbottenpajen är bakad inköpt, spriten har stått i kylen sen länge och jag har ställt in några öl att hålla Östgöta Sädes-flaskan sällskap. Nu är det är fokus, skärpa på det som är bra och gott i tillvaron som gäller.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 