Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hjulhuset’

Joråsåatte… Nog har ett jehu farit fram här under dagen. Det känns skönt att ha hunnit med det som var tänkt innan det blivit kväll och barnen kommer hem. För det är ju inte så roligt att inte ha tid och ork att sitta ner och prata med dem en stund när man knappt har setts på två veckor.

I morse skuttade jag över till Tokerian strax efter klockan åtta och kom därifrån med fem matkassar. Ehum… jag tog faktiskt bilen över… 😳 På så vis kunde jag lämna kvar två kassar i bagageutrymmet och ta in tre med kylvaror.


Jag rattade en sån här med stil inne på Tokerian.

                                                                                                                                                          Fördelen med att gå och handla mat så där tidigt är att det inte står så många idioter i vägen är så många andra ute och handlar samtidigt. Det går fortare att handla när man slipper trängas vid varudiskarna med andra. Och jag behöver inte tvångsmässigt anteckna idéer till blogginlägg eftersom det är oerhört trista människor ute och storhandlar mat klockan åtta på morgonen. Men jag såg faktiskt en gubbe som tittade jätteargt på mig. Jag log änglalikt tillbaka. Han blängde misstänksamt på mig. (Och det gjorde han ju rätt i…)

Dusch och hårtvätt var underbart skönt vid lunchtid. Men ännu skönare blir det att få barret klippt på tisdag förmiddag!


Jag har inte klippt mig sen 1974.

                                                                                                                                                                På eftermiddagen var det så dags att åka och hämta Fästmöns reparerade cykel. Reparationen blev lite dyrare än tänkt, 719 spänn landade slutnotan på. Farbrorn på Hjulhuset hade nämligen ingen passande begagnad axel, så det fick bli en ny. Annas snälla och jätteförkylda mamma mötte upp och vi knölade in hojen i hennes bil. Men där fick den inte heller riktigt plats utan stack ut en bit. Som tur var hade Annas mamma snöre och en lämplig ögla att binda fast bakluckan med. Jag har varken snöre eller ögla i min bil…

Ett kort samtal till Slaktar-Pojken var allt som behövdes för att den snälla unge mannen skulle komma ut och möta oss och bära in alla matkassar – som nu blivit sex eftersom den nästantinade kycklingen behövde en egen påse. Cykeln kunde vi också ställa in och låsa i cykelrummet eftersom Johan har en nyckelbricka dit – mormor och jag är inte betrodda.

Jag passade på att gå upp med Annas rull-väska som också låg i bilen. Noterade att Johan hade dammsugit, nåt som glädjer både hans mamma och mig enormt eftersom vi inte har nån lust att göra det en fredagskväll. Som lite tack för hjälpen fick Bror Duktig lift till affären-i-Förorten-där-jag-vägrar-handla-sen-en-kärring-påstod-att-de-hade-stängt-trots-att-det-var-fem-minuter-kvar-till-stängningsdag.

Och nu är det dags för mig att vattna mina krukväxter, byta t-shirt och packa ut mig och mina väskor i bilen för att åka och hämta Anna. Sen blir det Förorten den kommande veckan – utom dagtid, för min del.

Tjolahopp!

Read Full Post »

Dagen inleddes med sedvanlig skjutsning av Fästmö till arbetet. Naturligtvis har ett gigantiskt vägarbete påbörjats på vägen, så från och med nu gäller diverse omvägar. Det trista i kråksången är att jag blev tvungen att återvända nästan samma väg för att lämna in Annas cykel på Hjulhuset

Mannen på Hjulhuset var mycket tillmötesgående. Han hjälpte mig att dra ut cykeln ur Clark Kent*. Men sen skrattade han lite också åt min historia om hur vi hade varit ett antal personer som försökt få på det lagade däcket men inte lyckats.

Nej, det förstår jag! Axeln är ju av…

Jahapp! Jag insåg raskt att prislappen fick ett allt högre belopp. Runt 600 pix skulle slutnotan landa på, informerade han mig. Och det är smällar Anna får ta, för hon behöver cykeln i höst. Hon och Elias lär få cykla till skolan eftersom jag inte har råd med bensinkostnaderna Förorten – Arbetsplatsen utan måste stanna i mitt eget hem under arbetsveckorna. På fredag, troligen, blir cykeln klar för hämtning. Anna har pratat med sin snälla mamma om hjälp att hämta den och frakta ut den till Förorten. I Clark Kent gick den nämligen precis exakt in utan bakdäcket monterat, med bakdäcket monterat får den inte plats. Om vi inte kör med öppen lucka, förstås. Det gjorde vi när vi fraktade en bokhylla Förorten – Nyby en gång. Det regnade. Det var INTE kul. Hyllan blev nästan förstörd.


Min lilla bil.

                                                                                                                                                               Åter hemma fick jag ställa mig och torka av bilen inuti. Fullt med oljefläckar. Dessutom slängde jag skyddet till passagerarsätets baksida. Elias är ju stor nu och sitter inte och sparkar med korta småbarnsben längre. Förhoppningsvis… Skyddet var för övrigt så trasigt och dåligt.

Gårdagens tvätt är sorterad och vikt och insorterad i lådor eller lagd/hängd i strykhög. Nu borde jag gå ett varv med lilla dammvippan och lilla dammsugaren också, för här jagas man av dammråttearmén. Tänkte också avsluta den intressanta boken jag slukar just nu. Men först tror jag att jag ska servera mig lite frukost!


Får nog sätta på mig lilla förklädet och gå omkring med denna idag.

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bilman som är trååång…

Read Full Post »

Det är svårt att sätta balla och bra rubriker. Den ovan är på engelska. Ibland har jag lättare för engelska eftersom jag ser det som mitt andra modersmål – jag har bott i England i ungdomen. Hur som helst, rubriken betyder ungefär Drottningen av j***a post it-lappar. Och drottningen, det är förstås jag!


Min braiga kom-ihåg-grej för veckans medicin, inköpt i början av juli. Nu glömmer jag aldrig att ta mina piller mot brister …och glömska!

                                                                                                                                                                   Ett symtom på mina brister i blodet är att jag kan bli lite glömsk. Ett tag i våras tyckte jag att det hade förvärrats, men jag inser att det nog kanske alltid har varit likadant. Även innan min blodbrist upptäcktes… Men jag har det i blodet ändå, så att säga. När min pappa hade gått bort hittade vi en lapp på fönsterbrädan intill hans plats vid köksbordet. På den stod det

Soppåsen!

Idag måste jag skriva ner allt jag ska göra på lappar. Strategiskt placerade lappar, nota bene! En ligger på en av bänkarna i köket, den andra på skrivbordet. På dagens skrivbordslapp står det:

  • Mejla B!
  • TV-tidn.
  • Hämta Fästmön kl. 16
  • Linn + skärm i stan 16.15, Förorten
  • Cykel
  • Föd.kort MH
  • Tvätta
  • Säkerhetskopiera bilder
    √ Hjulhuset

En del av de här punkterna skrattar du säkert åt, som att jag ska komma ihåg att hämta Anna efter jobbet. Men se det gör inte jag! Det har hänt många gånger att jag har fastnat i nåt och sen – HJÄLP! – är det två minuter till hon slutar jobba och är trött och vill komma hem.

Detta är alltså vad jag ska göra idag. Notera att en punkt redan är avklarad – jag har kollat öppettiderna hos Hjulhuset som vi hoppas kan laga Annas cykel. Hon och Elias lär få cykla om morgnarna framöver när min bensin inte räcker till för att vara i Förorten under veckorna och jobba utanför stan.

Linn ringde igår och behövde få hjälp att ta hem en datorskärm. Vi hade först inte tänkt åka ut till Förorten i veckan, men nu blir det så i kväll. Anna behöver kolla sin post, om inte annat.

På en av bänkarna i köket har jag nästa lapp. Den är av mer långsiktig karaktär och ser ut så här (jag tar bara med de icke avklarade punkterna):

  • Frissan kl. 10 16/8
  • Ring Af kundtjänst 16/8
  • Elias 15/8
  • Coach 18/8
  • Ut på Uppdrag 14, 21 och 28/8
  • Start 1/9

Det här är en lite roligare lista, förutom samtalet till Arbetsförmedlingens kundtjänst som ger mig ont i magen. En del jag har pratat med där är jättevänliga, empatiska och har gett mig kloka råd, medan andra har gjort mig ledsen en hel dag. Det finns folk till allt, liksom.

Den 15 augusti är fritids stängt och då tänkte jag ta med mig Elias ut för att handla lite skolgrejor om det inte redan är gjort. Han behöver en ryggsäck och ett pennskrin och kanske nåt mer, vad vet jag. Men jag har inte pratat med honom än om detta, så vi får se om det passar unge herrn.

Att gå till frissan och få lägga huvudet i M:s kompetenta händer är bara positivt! Hon gör som vanligt underverk med mitt barr, men det är också en sorts belöning för mitt trötta huvud att få lite allmän omsorg – åtminstone på utsidan.

Coachen träffar jag gissningsvis för sista gången. Eftersom jag inte har sett nåt kontrakt har jag nästan ingen koll på detta. Det enda jag vet är tidsramarna – från slutet av april till slutet av juli, egentligen. Det här är nåt jag ska ta upp med min förmedlare, tror jag. Som kund (?) är man ju helt helt utlämnad åt vad andra säger gäller, men man behöver inte vara dum i huvet bara för att man är arbetssökande. Man behöver också få klara besked om vad som gäller. Hur man räknar. Timmar, månader och så. För man har ett liv vid sidan av arbetssökandet också, tro det eller ej.

Roligaste punkten är förstås den sista. Den som kanske leder mig ut på arbetsmarknaden igen. Vill jag hoppas…

Hur har du det med kom-ihåget??? Är du också en queen eller king of f***ing post it notes???

Read Full Post »