Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärtklappning’

Ett inlägg i vilket finns såväl glädje som sorg och ett stort mått stress.


 

Det blev en riktigt skön och slapp kväll igår. Maten lagade sig själv, nästan – räkor med tillbehör. Det var bara att koka ägg, skiva desamma samt en avocado och sen ställa fram detta och det övriga. Vi åt ganska sent och i alla fall jag var rejält hungrig. Det var länge sen frukost och eftermiddagskakan. I kylen låg sen länge ett italienskt billigt chardonnayvin som passade alldeles utmärkt till räkorna! Och som alltid när vi har ätit räkor är uppdelningen den att jag går ut med skalen till soprummet och Fästmön diskar.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten hängde vi med på
prinsbröllopets middag via Sveriges Television. Vi lyssnade på talen, vi kollade vad de åt, blomsterarrangemang, kläder, kyssarna, bröllopstårtan, brudvalsen… Det kändes nästan lite som om vi var med och delade parets glädje.

rosa gerbera

En tröstebukett med gerbera som jag fick en gång.

Men mitt i glädjen fanns också sorgen för så många den här dan. Under kvällen kom ett tredje dödsbud på två dar, detta tredje om att Magnus Härenstam gått bort. Nu har han joinat Brasse och Eva en trappa upp och jag misstänker starkt att inte en dag blir tråkig där. Här nere på jorden fattas han emellertid, liksom ett par andra människor som har ryckts bort från sina nära och kära nyligen och alldeles för tidigt. Jag önskar jag kunde trösta, men döden är så oåterkallelig och inget jag säger eller gör gör nån skillnad. Smärtan finns där i alla fall och de döda förblir döda. Det har gett mig mycket att tänka på och fundera över och delvis förändrade perspektiv på vissa saker.

Selfie 13 juni 2015

Blandade känslor i mig.

Det var med blandade känslor jag gick till sängs i natt, även om jag flamsande försökte mig på en vals med Anna innan läggdags. Det är bara att konstatera att vi inte kan dansa tillsammans, trots att vals är bland de enklaste danserna.

På morgonsidan hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag har fortfarande hjärtklappning och tryck över bröstet, för jag blev otroligt uppstressad. I drömmen hade jag varit i en affär och storhandlat. Jag hade min bil i ett parkeringshus. Av nån anledning glömde jag ställa in mina matkassar och en bokkasse i bilen – innan jag gick (!) därifrån. När jag kom på detta rusade jag tillbaka till parkeringhuset. Då var inte bara mina kassar borta utan även min älskade Clark Kent*! Jag sprang upp och ner i trapporna i parkeringshuset, men ingenstans fanns varken bilen eller mina saker. Det sista jag gjorde var att åka en rulltrappa inne i affären. När jag stod på toppen av rulltrappan lyckades jag tappa min plånbok också. Jag SPRANG (tro mig, jag springer ALDRIG i verkligheten!) nerför trappan. Som tur var hittade jag min plånbok bland grönsakerna. Där hittade jag också en bok från min borttappade bokkasse. Den boken var allt som var kvar…

Kanske min dröm var bilden av det som blir kvar efter mig: en bok? Jag tolkade drömmen lite på det viset. Därför fotade jag ett par av mina att läsa-högar bara för att visa att det inte är dags för avfärd än. Jag ska bara läsa de här böckerna – och några till – först…

Två att läsahögar

Två av mina att läsa-högar. Det finns fler…


*Clark Kent = min bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar resultaten i den senaste veckans omröstning/fråga.


Den gångna veckan
har vi varit förbannade lite till mans, tror jag. Hur som helst, Tofflan undrade om du är förbannad på nån just nu.

Så här fördelade sig de 21 inkomna svaren:

42,86 procent (nio personer) svarade: Nej, inte ett dugg arg är jag på nån!

33,33 procent (sju personer) svarade: Ja, jag är skitförbannad!

19,04 procent (fyra personer) svarade: Mja, lite småarg är jag allt.

4,76 procent (en person) svarade: Other [anonyma kommentarer]: fkvvmvdmelceeokmjc

Tofflan kommenterade:

Jag är skitförbannad på den där personen i Nynäshamn som har förföljt mig i cyberspace i fyra år, tror jag att det är. Vilken förebild är h*n för sina barn och barnbarn? De skulle nog skämmas ihjäl om de visste! Men nu när TV har hört av sig till mig kanske det blir annat ljud i skällan. Tänk så pinsamt att bli outad i TV! Eller också har människan helt enkelt ingen skam i kroppen. Man kan ju undra…

Caroline kommenterade:

Ja, jag är så in i h*lv*t* skitförbannad på en människa som gör livet mycket svårt för en mycket närstående person till mig. Är så arg att jag får hjärtklappning när jag tänker på det och det är inte hälsosamt alls… får hjärnsläpp av elaka människor som förtrycker och utnyttjar andra i beroendesituation. Men jag har laddat med lagtexter, myndigheter man kan ”ta hjälp av” (som jag naturligtvis vänligt ska upplysa om) och dokumentation = man ska inte reta upp den här kärringen!! Det är länge sedan jag var så här arg, med åren har jag slipats av och blivit mer diplomatisk. Ska verkligen försöka vara det nu också, det biter mycket hårdare om allt framläggs i en lugn och kall ton 😀


Stort TACK till dig som svarade
– på ett eller annat sätt! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det snöar idag. Det snöar inte måttligt idag. Det snöar som fan idag, för att prata svenska. Och jag som bara vill ha vår! Jag till och med vårpiffade bloggen häromdan i vårens tecken. Vad händer? Det blir vinter igen… Igår var det ganska kallt här, idag mitt på dan när jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet var det slask och runt nollan. Och sen nån timma eller två kommer det alltså sånt där vitt skit från himlen… Till och med min Mårbackapelargon vill ha vår – jag fotade en liten, liten knopp i morse idag på förmiddagen…


Det knoppas i Tofflans köksfönster.


För ett tag sen hade jag faktiskt två pelargoner
i mitt köksfönster. Tantvarning? Kanske det. Men en gång, i ett annat liv, fick jag en yttepyttepelargon av numera fröken Flängört*. Det skulle vara en apple blossom. Men det blev typ… en pinne med två små pelargonblad på. Jag slängde den i höstas.

Två dagar i rad har jag vaknat och känt mig bakfull. Och det kan liksom inte vara sant! I morse hade jag sån klumpvärk att jag fick skutta upp och ta ett piller vid åttatiden. Då hade jag druckit en (1) starköl på lördagskvällen. Och igår morse vaknade jag och var så yr att jag gick in i sovrumsväggen. Kvällen innan, alltså på fredagen, hade jag druckit två glas rödvin. Det blir man liksom varken full eller uppkäftig av, än mindre bakis.

När vi ändå är inne på krämpor är jag mindre bekymrad över mina bakissymtom och mer bekymrad över Annas onda fot. I morse Idag på förmiddagen när hon vaknade hade hon ont redan innan hon hade belastat den – hon hade ju liksom legat och sovit en helt natt. Jag tjatar:

Doktor, doktor!

Anna svarar:

Internet, internet!

Vi får se var detta slutar, jag kan ju inte tvångsskjutsa henne till vården, precis…

Vad händer idag? Inte mycket. Jag har sökt två jobb. Mamma har ringt och jag borde ha tankat på vägen hem från Annas jobb. Jag borde också ha tänkt på mat, men middag har jag inte ätit sen… Tja, jag vet inte när. Sista gången jag åt ett mål lagad mat var i fredags till lunch. Jag har ingen lust. Jag äter kanske ett par mackor och så fyller jag på med choklad – det finns massor här efter julen! Kanske ringer jag en vän.

I kväll klockan 19 blir det andra tillfället för mig att delta i distanshealing. Första gången var i onsdags kväll. Jag ska inte berätta allt jag kände och allt som hände under de 20 minuterna, men dessa inleddes och avslutades med hjärtklappning och hög puls. Är du intresserad av att delta? Kontakta Hortellskan!

Igår var det årsdagen av Fadime Sahindals död. Detta fick stor uppmärksamhet i media och Fadimes egen plats i Uppsala, ett litet torg, invigdes. Många skrev om det  på bloggar och i media. Jag skrev inte om Fadime. Jag ser Fadimes mamma och en syster ganska ofta. Men jag har också sett Fadimes grav – utan en enda blomma, utan nåt brinnande ljus, utan nån som helst utsmyckning. Var finns alla som tycker att årsdagen och invigningen av en plats är så viktiga i vanliga fall? Varför lägger inte nån en blomma eller tänder ett ljus på Fadimes grav

en vanlig dag?

Jag har jobbat i närheten av Fadimes grav. Jag har med egna ögon sett det bedrövliga skick den har varit i – och stundtals är i. Och jag ska gå dit – en vanlig dag.

Vad händer i veckan? I morgon jobbar jag min sista måndag på nuvarande ställe. På torsdag jobbar jag min allra sista dag på nuvarande ställe. På tisdag ska jag åka iväg på en anställningsintervju på förmiddagen för ett jobb jag mer och mer känner att jag inte vill ha. På fredag ska jag ha en liten mini-föreläsning om bloggande.

Vad ska du göra i veckan??? Skriv en rad eller flera och berätta!


*Fröken Flängört
var tidigare fru, men hon var egentligen lika fläng då. Varken skilsmässa eller namnbyte har gjort nån större skillnad. En del människor är liksom inte utvecklingsbara.

Read Full Post »

Härligt att för en gångs skull kunna välja en riktig Dagens Rätt, äkta husmanskost. Idag blev det ärtsoppa utan fläsk och pannkakor. Mättnaden ligger som en behaglig, mjuk säck i magen.


Lunchen ligger nu som en behaglig, mjuk säck i magen. 


Jag har haft en lugn förmiddag ensam på kontoret. Lunchen tillbringade jag sen alltså med Lisbeth. Faktum är att vi inte flamsade särskilt mycket utan pratade om det vi är bäst på: att vara bäst på vissa saker. Och så kultur och kulturer av olika slag. De här samtalen vet jag att jag saknar framöver, för i alla fall jag har sånt utbyte av dem! (Jag hoppas förstås att Lisbeth har det också och att hon inte tror att jag bara skrattar åt henne jämt, det gör jag verkligen inte!)

Fylld av energi möter jag nu eftermiddagen och laddar för kvällens hemmajobb! Jag fick ju för övrigt en energikick per distans igår kväll och det var en häftig upplevelse. Det jag främst noterade var hjärtklappning och hög puls. I natt har jag sovit mer än jag brukar, ändå känner jag mig mer sömning nu på dan än vanligt. Ekvationen går inte riktigt ihop för mig. Eller också är jag trött idag för att jag är mer avslappnad.

Slutligen, inget nytt på råttfronten, men det har ju inte funnits så mycket utrymme för det hittills. Det kommer väl. Dan är inte slut än.

Read Full Post »

Idag hade jag ett ärende i stan. Träffade F för en pizzabuffélunch. Av nån anledning deltog ytterligare en person från mitt förra liv. Detta fick jag veta nån timma innan jag skulle åka. Hjärtat åkte upp i halsgropen och magen satte fart.

Lunchen blev ändå rätt avspänd, men jag kände mig misstänksam och bjöd inte på några nyare fakta om mig och mitt leverne. Jag var så nervös att jag åt alldeles för många pizzaslicear – OCH kliade hål på skinnet på höger smalben. Det kliade liksom inte där, men jag kliade ändå.

F fick sin påse och vi skildes åt en timma och en kvart senare. Jag hastade mot bilen och insåg att jag var förföljd av en flata! Ha, ha, förr i tiden var det minsann tvärtom, det var flatan JAG som förföljde tjejer. Fast de var ju förstås snygga. Jag är INTE snygg, så jag fattade inte varför hon förföljde mig. Lite kul var det i alla.

Molnen har börjat hopa sig och jag tror vi kan vänta både regn och boomeliboom elctronica* till kvällen.


Molnen hopade sig vid Musikens hus.

                                                                                                                                                       Jag stressade till bilen med hjärtklappning. Brukar inte utsätta mig för så många överraskningar som den jag fick idag, men det gick ju bra och jag överlevde. Luften var fylld av syréndoft. Jag kanske överlever en dag till i detta vackra.


Två späda syrénträd är planterade på gräsmattan på framsidan. Det ena har både tätare och mer lila blomklasar just nu. Vackert! Jag tänker på syrénerna i barndomshemmet…

                                                                                                                                             *boomeliboom electronica = åska

Read Full Post »