Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärtegoa’

Just som jag traskade här fram och tillbaka och var nervös för mötet ringde mobilen. Jag kände inte igen numret, men svarade korrekt med för- och efternamn. Man vet ju aldrig… Och tänk, det var den hjärtegoa före detta (trist att skriva…) kollegan L som vill bjuda på middag i afton. På stamlokuset.

I afton blir det en kulinarisk resa till Amerikat igen!..


Jag blir så glad, så glad, så glad!
Tänk att nån gillar en så mycket att hon bjuder ut en på middag!

Det har nämligen varit en lång period av tungt bärande och kånkande för min Fästmö. Hon är den som så gott som ensam under över tre års tid har hållit mig på benen, allt medan de så kallade vännerna i närheten, som hade kunnat bry sig, försvann. Det måste kännas konstigt för dem att jag har fått nya vänner, jag som är så elak. Hmm, hmmm…

Jag har lärt känna flera nya människor via bloggandet, några av vilka jag räknar till mina verkliga vänner. En del har jag träffat. Men det var länge sen jag räknade in före detta kollegor i vänkretsen. Det är först nu jag insåg att dessa långt-tillbaka-föredettingar svek för länge sen. Såsom jag också svek några längre tillbaka, på sätt och vis. Fast inte på det sätt som de tror.

Men jag är en nån annan nu. Och att nån gillar den person som är jag idag betyder… massor!

Read Full Post »

Överväldigad… Det finns inget annat ord för vad jag är… Det hade aviserats avtackning med kaffe och tårta i eftermiddag vid fakultetskansliet i eftermiddag. Den alldeles hjärtegoa B hade lyckats fixa min favorittårta, White Lady


Min favorittårta på assietten!


Så fick jag ett fint kort
med allas namn inuti…


Alla kära, goda kollegors namn finns här inuti.


Och en vacker bukett tulpaner
i olika färger, här har de röda smugit sig fram och linslusat sig.


Röda tulpaner = kända linslusar?


Men inte nog med det…
jag fick två (2) presentpåsar också…


Två (2) presentpåsar, till mig… (Notera den vidriga sherryn som aldrig tar slut till vänster i bild. Flaskan inhandlades nån gång innan jag skilde mig. Jag skilde mig… 1999, tror jag…)


Om den blåa påsen lät det nästan ingenting,
om den guldiga kartongpåsen… klirrade det och kluckade… Mystiskt!


Det var medikamenter!?? Eh… nej, den påsen köpte jag ju själv på vägen hem… 😳


Den blåa påsens innehåll var av mer fast karaktär
– ost, kex och fin choklad.


Brie, kex och fin choklad.


Den guldiga påsen,
i något styvare kvalitet än den blåa, innehöll nånting som jag  nästan aldrig kan köpa nu för tiden. Och inte bara en flaska, utan tre flaskor… Amaronevin!


Amaronevin, en favoritdryck som jag sällan aldrig har råd att köpa själv numera. Och tre flaskor…


Eh… men jag måste backa tillbaka lite…
De där kexen… De är ju alldeles förträffligt passande… *HÄR FÅR DU GÄRNA SKRATTA LITE*


Mycket passande kex!.. 😉


Kära, bästa kollegor jag nånsin har haft…
Om jag är rund och vit som tårtan, då är ni röda och vackra som rosen ovanpå!

Bästa kollegorna är rosen!


Och nu tänker jag hänga ut er alla med förnamn!
Ni fantastiska kollegor som finns på Fakulteten för Veterinärmedicin och husdjursvetenskap och Fakulteten för Naturresurser och lantbruksvetenskap vid SLU, TACK

Barbro, Birgitta, Christine, Elisabet, Eva, Inger, Ingrid, Jimmy, Kerstin, Malin, Monica, Mårten, Staffan, Yvonne, Anders, Anna, Anna-Carin, Anna-Lena, Caroline, Elisabeth, Håkan, Lena, Li, Magdalena, Marianne, Mia, Niklas och Pär!!!

Vilket gäng!!!

Read Full Post »