Konstig konst – men får den vara hur konstig som helst?

Ett konstigt inlägg.

---

 

På torsdagar går inte bara Antikrundan på TV. Då kommer också en liten person och stoppar UppsalaTidningen i min postbox framåt förmiddagen. Idag läste jag tidningen till min frukost som jag intar vid lunchtid. Som vanligt är den läsvärd, tidningen, tycker jag. UppsalaTidningen, som ägs av lokalblaskan och därför inte är nån konkurrent på riktigt, är för övrigt nominerad till utmärkelsen Årets gratistidning, berättar en stolt redaktionschef i sin korta ledare. Vem som delar ut utmärkelsen framgår dock inte, men jag kan ju googla – det lärde jag mig på mitt förra jobb. Det är Gratistidningarnas Förening som står bakom priset. Vad själva priset är har jag lite svårt att se, men diplom, blommor och nån form av litet konstverk torde det vara. Är det möjligen ett konstigt konstverk..?

Inne i tidningen läser jag om konstig konst i Uppsala. För tillfället är många Uppsalabor upprörda över ett verk som heter Den tionde skorstenen. Det är ett 19 meter högt torn som ska placeras i en park i Luthagen, en av de finare stadsdelarna i Uppsala. Folk som bor i närheten är jättearga. De tycker att det planerade konstverket är fult och störande. Det finns till och med en Fejangrupp mot konstverket, Stoppa konstverket i Tegnérparken.

När jag tittar på konstnären Jan Svenungssons bildmontage, som bifogades pressmeddelandet om verket i november förra året, tycker jag också att det är rätt fult. Men Tegnérparken är inte alls mina environger och jag vistas aldrig där, vet inte ens var parken ligger, så störs gör jag inte. Jag är tämligen likgiltig. Skulle jag bo där hade jag kanske en annan uppfattning om Den tionde skorstenen.

Bildmontage av konstnären Jan Svenungsson Den tionde skorstenen.

Skorstenen är inte det enda av stans konstverk som har rört upp känslor. Ett annat är Bror Hjorths Näckens polska, utanför centralen. Det folk har upprörts över är Näckens penis som inte går att missa. Andra konstiga konstverk i Uppsala är Tecken, som först ställdes vid slottet men som revs ner och nästan förstördes för att flyttas och återuppbyggas på Röbokullen. Metallkonstverket Modul Skulptur i Börjeparken orsakade också upprörda känslor. Ja, till och med en byst av Dag Hammarskjöld har orsakat ilska – hos dåvarande landshövdingen Anders Björck, som INTE ville ha bysten i slottsbacken (han bodde ju på slottet).

Fotoaffischen från en av Elisabeth Ohlson Wallins utställningar, Hetero & Etno norm är ett av konstnärens verk som hänger hemma hos mig.

Helt klart är att syftet med konst är att väcka känslor. Jag tycker att mycket sjukhuskonst är bland det fulaste jag har sett. Men vilka känslor vill konstnären väcka? Det torde ju skilja från konstnär till konstnär, men även mellan dem som köper in konst. Jag själv skulle aldrig ha konst som jag personligen tycker är ful hemma hos mig. Men jag har konst som många tycker är ful, provocerande och skräp. Här hemma trängs fotoaffischer från Elisabeth Ohlson Wallins utställningar (provocerande) med sånt som kännare skulle kalla Hötorgskonst (från min morfars hem). Men det är jag som bor här och jag som väljer konsten i mitt eget hem. På allmänna platser är det nån annan som väljer konsten.

Det här med konstig konst, alltså… Är inte det lite i betraktarens öga vad som är fint och fult? Vad jag gillar kanske inte du gillar. Eller har de som väljer konst till allmänna platser ingen smak? Vad tycker DU? Skriv gärna en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Recensent-Toffla

Ett recenserande inlägg. Eller nja… Jag lyfter fram mig själv i en roll.

---

 

Igår blev jag bara så uppspelt! Jag läste på Twitter att Elisabeth Ohlson Wallin ger ut en fotobok med titeln Ack Sverige, du sköna i morgon på nationaldagen. Slängde ur mig att jag gärna skulle skriva om dem. Elisabeth svarade då att jag kunde kontakta förlaget för att få ett recensionsexemplar. Och visst är det väl så att om man inget vågar kan man heller inget vinna? Jag kontaktade förlaget – och Björn på Karneval lovade att skicka en bok! 

 

Jag gillar att recensera böcker. Men det här blir en ny genre för mig eftersom Elisabeth Ohlson Wallin ju är fotograf och hennes bok en fotobok. Jag har sett en del av hennes foton i olika utställningar, bland annat utställningen En garde (kvinnor med funktionshinder), Hetero & Etno Norm (om kön & ras) och delar av Ecce Homo (foton i bibliska situationer med homosexuella modeller och/eller miljöer). Elisabeth Ohlson Wallin är ju en ganska kontroversiell inte någon okontroversiell fotograf, utan hon lyckas verkligen få sina konstverk att… engagera åskådare. Det här ska bli riktigt spännande!

Inte vet jag om du hänger på Flashback? Det gör inte jag, för där är det lite för häftigt för min del. Men kul var det ändå att notera att jag är nämnd där som kylig recensent av den nya Maria Lang-biografin. Skälet till att jag upptäckte detta var genom mina sedvanliga granskningar av trafiken till den här bloggen.

Och vem vet… Kanske ytterligare en recension väntar runt hörnet… Jag anmälde nämligen för ett tag sen mitt intresse som testförare av en viss typ av bil. Det uppdraget omfattar dels att provköra bilen ifråga, men också att skriva om provkörningarna. Alldeles nyss kom ett mejl om att jag hade gått vidare i uttagningen. Jag fick svara på några mer frågor om mig själv och mina körvanor med mera i ett fruktansvärt gräsligt webbformulär (hoppas det kom fram som det skulle!..).  Om jag går vidare får jag svar senast den 16 juni.

 

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påssjuka!

Det här med lön… Jag är fortfarande inte van att det kommer nåt som kallas lön den 25:e. Och jag känner mig som en miljonär varje månad! Jag kan betala månadens räkningar – ändå finns det pengar kvar. För att jag har fått lön.

I fredags fick jag lön. Tänkte inte mycket på det, mer än att jag igår beställde Ögonen. Nåt ville jag ge mig själv för att jag jobbar på och för att jag orkar jobba. Vem trodde att jag skulle palla jobba heltid direkt efter att inte ha jobbat på två år och åtta månader? Ingen mer än jag själv, tror jag. Idag har jag jobbat heltid i nio månader utan en enda sjukdag. Så det var mycket därför jag skickade efter boken igår.

Söndag och Mors Dag. Det är inte bara min mamma som känner sig ensam idag (det sa hon typ tio gånger under den halvtimma vi telefonerade idag), det gör även jag. Alla är ju med sina familjer och jag sitter ensam hemma när jag är ledig – som vanligt. Fästmön kan ju inte hjälpa att hon jobbar, men det är bara skittrist att hon jobbar varannan helg, det vill säga de helger hon inte har barnen. Vuxenhelgerna.

Det är 30 grader varmt idag och inte ett moln på himlen. Därför bestämde jag mig för att inte deppa ihop utan åka till Stormarknaden. Det borde rimligen vara lite folk där när det är så varmt. (Fel förstås, där är ALLTID massor av folk!) Tre typer av varor skulle inhandlas:

1. ramar
2. mjukisbralla att ha hemma
3. mat

Men jag fick påssjuka* och titta vad jag kom hem:

Dagens shoppinghög bestod av ramar i olika storlek, en mjukisbralla, en hoodie, en mejselsats och en Wunderbaum till Clark Kent**.

Ramarna köpte jag på lite olika ställen, bland annat på Clas Ohlson. Där hittade jag också ett set med elektronikmejslar som jag kostade på mig för 19 kronor. Jag hade inte tänkt handla där efter vännen Gunillas misslyckade affär, men den här mejselsatsen var toppen, kan jag meddela! Jag har många skruvar lösa och har nu skruvat åt dem både på solbrillorna och mobilen! Huvet mitt går inte att skruva på, tyvärr.

En mejselsats med vilken jag bland annat kan skruva åt de minimala skruvarna i mina solbrillor.

Tidigare i våras gjorde jag själv en dålig affär. Anna och jag besökte Lager 157 och jag köpte en blå Russell-hoodie. Den är verkligen snygg, tycker jag, och jag älskar att chocka vänner och kollegor genom att explodera i färg i stället för sedvanligt tjockis-svart när jag bär den. MEN… Efter första tvätten upptäckte jag ett hål i sömmen till fickan på magen. Och nu, efter andra tvätten i fredags, upptäckte jag att de vita konturerna runt texten på framsidan börjar lossna. Självklart har jag följt tvättråden! Jag är rätt förbannad för det här och inser att jag borde åka till affären med tröjan och klaga. Men naturligtvis har jag inte kvittot kvar och det är verkligen länge sen jag köpte den, typ två månader.

Vid pilarna ett par ställen där den vita konturen har lossnat, men det finns fler!

Därför tyckte jag så synd om mig själv att jag idag inte bara inhandlade en Adidasbralla att ha hemma utan också en Pumahoodie på Intersport! Se översta bilden!

Till middag idag köpte jag en bunke sallad från ICA Kvantum. Vi får hoppas att den är lika god som priset var högt – 98 kronor… Jag ska strax inta den på ballen*** och hoppas att alla skrikande ungar håller sig inne en stund så jag får lite matro och samtidigt kan läsa min bok på gång, den sista av böckerna jag fick av vännen FEM i födelsedagspresent.

En bunke svindyr sallad från ICA Kvantum.

Ramarna ska jag använda till diverse bilder som jag har liggande. Tanken var att jag skulle greja med dem

en regnig dag

men jag kunde förstås inte låta bli att börja. Den största ramen gick till affischen för Elisabeth Ohlson Wallins utställning Hetero & etno-norm, en utställning vi såg på Kulturnatten i höstas. BTW, är Elisabeth släkt med Clas???

Äntligen är den inramad, utställningsaffischen för Hetero & etno-norm! Ovanför den ett foto som jag har haft ett tag på min och Annas förlovade händer.

Det mest akuta att få in i en ram var emellertid den fina akvarellen som jag fick i 50-årspresent av duktiga Arga Klara. Men nu är det fixat och tavlan pryder sin plats – på min toadörr!

Pee och Poo, målade av Arga Klara, pryder nu min toadörr. Ovanför dem den fisande ängeln som Elias fortfarande skrattar åt – och jag med, förstås! 😆

*påssjuka = när man shoppar så mycket att man bär på MÅNGA påsar
**Clark Kent = min lille bilman
***ballen = balkongen 

Read Full Post »