Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘het’

Ett undrande inlägg.


 

Dagar i juli kan vara heta och soliga eller regniga och kyliga. De kan vara lediga eller fulla av arbete. Den här gången undrar Tofflan vad du helst gör en dag i juli. Eftersom det handlar om helst kan du bara välja ett alternativ! Hittar du inget bra alternativ kan du välja att kryssa i Other och skriva in ditt eget.

Som vanligt gäller att du inte kan kommentera det här inlägget. I stället kan du göra det direkt inne i frågan. Och frågan finns, också det som vanligt, här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blandat inlägg.


Den här helgen
hade jag helst av allt velat gå omkring i mjukisbrax och bara varit. Och visst har jag gjort det stora delar av helgen, men… När man jobbar som kontorsråtta på heltid på annan ort och pendlar, blir vardagarna snabbt fyllda. Det är alltid nåt

måste

efter jobbet, som att handla eller tvätta eller betala räkningar. Sen ska man äta nåt litet – vilket ska tillredas och så ska det diskas. Möjligen hinner jag se nåt ett TV-program eller läsa några sidor innan det är dags att gå och lägga sig.

Rutigt och randigt

Rutigt och randigt. Det rutiga är Annas julklappspyjamasbyxa, det randiga tyget på hennes kökssoffa.


På helgerna
är det därför så mycket som ska hinnas med. Det där

andra

som man inte hinner eller orkar göra måndag till fredag. Städa, till exempel. Eller storhandla.

Främsta prio för mig på helgerna är emellertid familjen. Men inte ens familjen hinner jag riktigt med, känner jag. För det är ju som sagt alltid nåt

annat

jag behöver fixa under helgen också.

Igår åkte jag ut till Himlen på eftermiddagen. Fullastad som en packåsna. Fästmön kan ju inte rimligtvis släpa alla sina prylar från en längre vistelse hos mig i New Village först till jobbet, sen på bussen. Anna är så duktig att hon promenerar till sitt jobb de dagar vi inte kan samåka. Då funkar det inte att ha tunga väskor att släpa på.

När jag åker till Himlen en helg har jag då först delar av Annas prylar och sen mina egna. Lapdancen* följer med och den är mer släpbar än bärbar. Sen ska jag ha necessär, ett ombyte, min bok på gång, kanske nåt drickbart och – HEPP! – så var ryggsäcken väldigt tung.

Vi hade en bra och slapp helg. Jag kände mig jätteslapp! Först åkte vi och handlade. Sen kunde jag ligga på soffan och läsa en stund. Anna fixade underbart god mat – som vanligt. Det är en njutning att äta hemlagat, det gör jag typ en eller två gånger i månaden. Ja, alltså hemlagat av nån annan hand än min. Min egen hand lagar jag inte så mycket mat med, förresten. Det blir när Anna är här på helgen, ungefär.

Resten av kvällen slappade vi båda två i var sin soffa. Vi kollade på Leif Andrée och hans medstjärnor på Slottet. Sen fastnade vi i nån obegriplig film där folk blev slajsade av laserstrålar eller zombier. Jag fattade inte mycket, men sent blev det innan vi kom i säng. Läste nåt kapitel innan sömnen tog överhanden.

Sovmorgon idag. Underbart! Anna fixade äggfrukost. Jag satt vid Lapdancen en stund efter frukosten, men Annas trådlösa nätverket är väldigt instabilt, så det blev bara lite smått gjort.

Innan jag for hem till New Village blev det en sväng till bästa ICA-affären – ICA Solen i Förorten. Anna hängde med, för det är ju alltid nåt som fattas i kyl, frys eller skåp när alla fyra ”barnen” är hemma. Jag passade på att utnyttja en av mina kuponger från Boxholmsost som jag vann. Det blev den här osten, som jag aldrig har provat tidigare:

Boxholms chiliost

Boxholms chiliost – mild, men het. Den ser jag fram emot att smaka på.


Stannade till vid apoteket
på vägen hem och hämtade ut medicin. Lottot lämnade jag också in och mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor! När jag hade packat upp hemma i New Village slog jag lilla mamma en signal och tillbringade runt en halvtimme med henne i telefonen. Jag vet hur det är när man känner sig opratad efter en hel ensam helg. Jag har det i färskt minne, inte bara helgdagar, utan oändliga vardagar när

alla andra

jobbar utom jag…

Tvättmaskinen tvättar grönt just nu. När tvätten är hängd ska jag äta söndagsmiddag – kycklingchorizo med bröd och räksallad – den senare ska jag försöka fånga innan den går ut ur kylskåpet av sig själv, tänkte jag. Jag har duschat och tvättat håret och plockat fram rena kläder till i morgon.

Resten av min kväll planerar jag att läsa och glo på TV och inte göra nånting annat mer än samla krafter inför en arbetsvecka. Jag ser inte fram emot att köra i vinterväglag och mörker, kan jag meddela. Pendeltåg är inte att tänka på – det räcker med en snöflinga så står tågen stilla, ungefär. Dessutom pallar jag inte att åka UL-buss in till stan. Dyrt, sura chaufförer och fullt av människor som snorar, hostar och luktar illa.


*lapdancen = min största laptop


Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 23 oktober 2013

Ett inlägg om what’s hot – and what’s not…


Äh, medan jag försöker övertala mig själv
att gå in i duschen alt. äta frukost tar jag en runt i omvärlden. Vad är hett och vad är inte lika hett i media, tro?

 

Gnistor

Nu har det gnistras färdigt, tror jag bestämt.

Prins Carl Philip om gnistskyddsaffären. Äntligen tar prins Carl Philip bladet från munnen och uttalar sig i den så kallade gnistskyddsaffären (vem som egentligen designade ett gnistskydd sålt av Svenskt Tenn). Prinsen väljer att bli intervjuad i en av kvällsblaskorna. Han säger bland annat att han tycker att det har varit jobbigt att bli kallad bluffdesigner. Det tror jag, det! Prinsen hävdar att han velat respektera designern Eric Ericsons önskan om anonymitet, men att båda två har ingått i en designgrupp som tagit fram det aktuella gnistskyddet. Ja, ja… Ska vi gå vidare nu, eller..?


Slutet är nära – för telefonkatalogen.
Nästa år fasar (!) Eniro ut Gula sidorna-katalogen. Ja, gult är ju fult, men frågan är om den gula katalogen fortfarande används eller inte? Fast trots Eniros vinster ska man minska på sin personal och spara 100 miljoner nästa år. Nä, det är inte mycket som känns logiskt här i världen…

 

tabletter

Illegala?

Illegala läkemedel strömmar in i Sverige. Tullverket vädjar till oss svenskar att inte köpa mediciner via nätet. OK, visst köper jag en del läkemedel via nätet, men än så länge har det bara varit oskyldiga receptfria varor. Den dagen det blir aktuellt för mig att köpa mina mediciner via nätet lär jag nog vara väldigt försiktig. Dessutom kräver Apotea, där jag nätshoppar, e-legitimation. Känns trovärdigt, tycker jag!


Filippa Reinfeldt och Instagramaffären.
Det är fullt av så kallade ”affärer” i media. Igår kunde vi läsa om att den folkvalda moderatpolitikern Filippa Reinfeldt valt att blockera en person från att kommentera på Filppas Instagramkonto. Kontot omfattar bilder på vad hon gör både som privatperson och som politiker. I somras bad Anders Ljung, som den blockerade heter, den offentliga verksamhet i Stockholms län som har vård och omsorg som huvuduppgifter att häva Filippa Reinfeldts blockering av honom. Han fick till svar att detta inte låter sig göras eftersom kontot är privat. Anders Ljung tycks vara en envis och påstridig man. Han låter sig inte nöjas med detta utan har nu JO-anmält det hela. Vad följden blir återstår att se. Men, som sagt, kontot är privat – även om det används i arbetet, på arbetstid. Fast brott mot offentlighetsprincipen kan denna blockering inte rimligtvis vara, tycker jag: Anders Ljung – och alla via andra – kan ju fortfarande SE bilderna på Instagram. Anders Ljung kan bara inte kommentera längre.

 

förstoringsglas

Finns här luft?

Uppsala kommuns organisation ses över. Dags för organisationsöversyn igen, denna gång inom Uppsala kommun. Syftet är ökad effektivitet och en tydligare verksamhet. I förlängningen tror jag bestämt också att det handlar om att få bort lite… luft i organisationen. Dålig luft, vill säga. Sån finns det ju ofta rätt gott om i de flesta stora kolosser organisationer.


Dan Hylander på Katalin.
 
Baskat! Åter har jag missat en av mina gamla idoler! Recensenten fick över tre timmar och 28 låtar och trodde inte att nån enda på konserten var besviken. Snygg är han också, Dannemannen, men DET glömde recensenten skriva…

 

Galna kolampan

Hade kossorna redan blivit lampor, tro?

Buss körde in i kohage. En Uppsalabuss körde in i en kohage i Björklinge. Varken kossor eller chaufför skadades och några passagerare fanns inte ombord. Tur det! Men vad hände, egentligen??? Nyfiken blir man ju!..


Matfusk!
Det matfuskas minsann! EU-parlamentets utskott för miljö och hälsa har listat de tio vanligaste matfusktyperna. Vad sägs om att italienska maffian smaksätter rapsolja och låter den gå som olivolja? Eller att kända sorters fiskar byts ut mot billiga ersättare? Utspädning av mjölk? Tillsättning av andra råvaror i dyra kryddor? Man baxnar lite, det gör man…

 

Guldpengar

Ohygieniska!

Björn Ulvaeus vill ha ett kontantlöst samhälle. Det första B:et i ABBA, Björn Ulvaeus, har skrivit en debattartikel i Dagens Industri där han förordar ett kontantlöst samhälle. Han menar att kontanter är dyra, medverkar till brottslighet – och ohygieniska. Björn Ulvaeus lyfter fram ABBA-museet där man inte hanterar kontanter. De som gnäller mest på att de inte får betala kontant är tyska och ryska besökare, konstaterar Den Svenske Björnen. Eh..?


Därför är fikandet effektivt.
JA!
Det ÄR effektivt att fika tillsammans på jobbet. Vi mår bättre om vi umgås, vi passar på att informera och att informeras (det kallas att kommunicera…) och vi blir inspirerade till nya idéer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om snuskvarianter av Wordfeud.


Man får inte vara pryd
när man spelar Wordfeud med Fästmön. Hon brakar på direkt från start, så att säga…

Pungens

Annas öppning av matchen. Notera också poängen hon fick. 


I förra partiet
var det bara ”fes” och ”säng” och lite ”åh” och ”het”. Men partiet före det innehöll både ”hud” och ”kupa”. För att inte tala om… ”k**ast”…

Kåtast

Säkert Anna som la ordet som börjar på K och slutar på AST.


Så tro inte att jag är värst
när det gäller snusk… Jag sitter ju här och rodnar och är pryd…


Livet är kort. Ordspel är kuk. Jag menar kul!

Read Full Post »

Ett inlägg om varför man väljer en viss sittplats.


Sittplatser kan vara diskutabla grejor.
Känsliga saker, till och med! På min förra arbetsplats hörde jag en historia om en person som medvetet snodde en plats i fikarummet som en annan person jämt satt på. Det slutade med att personen, vars plats blev ”stulen”, satte sig så nära ”plats-tjuven” som möjligt. Så där lite… för nära, du vet…

En fin stol

En fin stol hos mamma.


Läste i morse
hos Aftonbladet – tro det eller ej! – en ganska rolig artikel om det här med hur vi sätter oss på veckomötena på jobbet. Du kanske är ledig i helgen och helst vill glömma jobbet. Det skiter jag, som saknar jobbet, i.

Under läsningen nickade jag igenkännande. Valet av sittplats har delvis med att göra hur het eller kall du är, men mycket att göra med dina ambitioner.

Chefens sittplats är vanligen en kortända av bordet. Det signalerar ordförandeskap och därmed auktoritet. Dessutom ger det en bra överblick över bordet och de som sitter där. Så om du också sätter dig på en kortända kan chefen bli störd – din placering signalerar att du har eller borde ha stort inflytande… Och det är, som bekant, inte så populärt hos alla chefer… En chef som sätter sig på en långsida, däremot, signalerar öppenhet och mottaglighet, främjar kreativiteten hos medarbetarna och visar att chefen är trygg i sin roll.

Utsikt från mötesrum

Här kan man ha möte. Men vilken plats skulle man välja här?


En vanlig mötesdeltagare
sätter sig bredvid nån h*n känner. Men om man sätter sig bredvid chefen gör man det i chefens ”radarskugga”. Samtidigt innebär det att man vill vara nära makten och står på tur att få makten.

Man sätter sig mittemot den man vill ha koll på. Eller den man vill smajla för. Och vill man vara aktiv under mötet sätter man sig förstås så att man syns av chefen – samtidigt som man kan läsa av chefens reaktioner.

Är man förändringsbenägen byter man plats från möte till möte. En intressant grej att testa – för den som nu har ett jobb som innebär regelbundna möten…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans göranden och låtanden denna underbara måndagsmorgon i augusti.


Men igår fick vi väl sommaren tillbaka?!
(Retorisk fråga.) Här i Toffeltrakter var det soligt och varmt långt in på kvällen! Fästmön och jag var ju till skogs på eftermiddagen och hade jag kunnat så hade jag parkerat mig på ballen* igår kväll. Tyvärr är här allt annat än lugn och ro om kvällarna – åtminstone fram tills alla barn har gått och lagt sig. Problemet är bara att då har solen också knoppat in…

I stället satt jag inomhus och tittade ikapp på ett par TV-program som jag hade missat eller som jag ville se lite mer koncentrerat på SvT Play. Och min söndagskväll i upprätt tillstånd avslutades i sedvanlig stil med Miss Marple. Det var svårt att komma till ro sen, så TV:n i sovrummet åkte på. Det var nåt program om spökjägare. Jag tittade inte särskilt utan låg mest och försökte dejta John Blund. Med lite svagt bakgrundsljud brukar det funka – och det gjorde det även igår kväll.

När det är såna där fina dagar som det var igår tar man kanske inte itu med att börja tömma sin balle..? Men det gjorde jag nu på morgonen. Eller jag tömde inte, jag rensade bland krukväxterna och tryckte in de flesta av dem i köket. Det kommer säkert synpunkter på detta från en mig närstående person… Sen tog jag in kräftljusen och monterade ner min midsommarstång. Ja, för midsommaren är ju passerad sen två månader…

Midsommarstång i ask

”Tänk att ha en stång i byrån, i en liten ask bland andra grejor…”


Min midsommarstång ryms i en liten ask
i nedmonterat skick. Och asken förvarar jag i min rokokobyrå i vardagsrummet. Till nästa sommar. Om jag nu får vara med och uppleva den. Det vet jag inte. Det vet ingen. Jag är i fullt beredskapsläge, men tänker inte gå in närmare på det. Allt står inte att läsa på en blogg nära dig.

Att röja bland växterna på ballen medförde att jag behövde gå till soprummet. Tog lite andra sopor också och blir lite förundrad varje gång. Det blir ju så många påsar! Men så inser jag att allt ju faktiskt är förpackat på ett eller annat sätt. Och förpackningar tar plats…

Tre jobb har jag sökt idag och jag har redan hittat två intressanta att söka i morgon. Men det ena jobbet har ett sånt där irriterande webbformulär när man ”för hand” måste lägga in varenda post man har i sitt redan färdiga CV… Snacka om slöseri med tid. Så kanske, kanske att jag skippar att söka just DET jobbet. Det finns ju så många andra att söka. Just nu har jag ett trettiotal ansökningar inne. I början av september går de flesta ansökningstider ut och jag hoppas att det innebär att nån spännande arbetsgivare vill träffa mig och prata mera.

Tills vidare har jag ägnat en stund åt att fylla i och skicka in mitt kassakort till a-kassan. Sajten låg nere i helgen och i morse krånglade den så det såg ut som om kortet inte blev inskickat. Men det blev det, såg jag, när jag loggade ur och loggade in igen. Nu väntar jag på att få en specifikation och en liten utbetalning som jag blev lovad i början av september eftersom jag inte fick en spänn förra veckan på grund av karensdagar till a-kassan.

I övrigt idag har jag tvätt som behöver vikas och en del som ska strykas. Måste hasa över till Tokerian och köpa basvaror som toapapper, fil, mjölk och ost. Har ställt fram en påse med pant i hallen för att inte glömma. Igår var Anna och jag och pantade PET-flaskor och en och annan burk för närmare 70 kronor… Men det klart, med tre unga vuxna och en Prinskorv dricks det väl en del läsk. Här dricks det inte läsk. Jag gillar inte läsk, bara till korvkioskmat och det äter jag kanske en gång i månaden. Här dricks det öl eller bubbelvatten. Men det är pant på sånt också!

Gissningsvis har den här dan snart också passerat. Jag tror att den blir het och därför ska jag försöka komma iväg i tid och handla. Den här veckan måste jag också gå och byta in mitt värdekort till bussen. Anna bytte sitt igår på ICA Solen, men jag var dum och gjorde inte det. Grejen är bara att när man har bytt in kortet mot det nya kan man inte använda det nya förrän från och med den 4 september. Den som åker buss mellan kortbytet och den 4 september tvingas därför köpa ett häfte med pappersbiljetter.

busskort

Det gamla kortsystemet på bussarna ska bytas ut.

 


Jag vet ju inte
om jag ska åka buss den närmaste tiden, men jag tror inte det. Så jag byter in mitt kort endera dan på ICA Heidan och chansar lite. Jag tror nämligen att det nya kortet kostar att införskaffa efter ett visst datum. Jag vet inte, det hela verkar otroligt rörigt, ärligt talat. Och i stället för information till hushållen via papper använder UL media och sin webbplats. Men det som står på webbplatsen genererar bara i ytterligare frågetecken. BEHÖVER UL EN KOMMUNIKATÖR, KANSKE? Jag råkar veta en som är tillgänglig för nya uppdrag…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.


Det blir inte alltid
som man har tänkt sig eller tror. Inte kändes det särskilt roligt att skiljas från Fästmön vid centralen igår eftermiddag. Men hon skulle ju hem till barnen och jag hem till mitt. Bara det att saker och ting kan ändra sig i en handvändning och en timme senare plingade hon på hemma i New Village. Folk som såg oss här, först mig med resväska, sen Anna 60 minuter efteråt med resväska, trodde säkert att vi var skitosams. Det var vi inte. Det har vi aldrig varit. (Bara sura och förtörnade, aldrig skitosams.) Vi fick söndagen och natten till måndagen också! Lite spontansöndag, kan man säga!

Medan jag inväntade Annas ankomst ringde jag mamma och packade upp. Det gick ganska fort, för telefonen började ladda ur och packningen var liten. Jag hade ju inte shoppat en pryl. Därefter satte jag mig vid datorn för att sortera bilder och försöka få till ett bildspel här. Insåg att det mest var tramsbilder från våra egna upptåg, vilket säkert nån har synpunkter på. Men då behöver man ju inte titta.

Framåt tidiga kvällen promenerade vi bort till Maestro. Det var fortfarande jättevarmt ute, så linne upptill var det som gällde. På restaurangen var det ganska mycket folk, men vi fick ett bord ute i hyfsad skugga. En unge levde rövare och servitören var seg, annars blev det en trevlig måltid. Vi åt faktiskt pizza och drack var sin öl till.

Quattro formaggiopizza

Quattro formaggiopizza blev mitt val. Inte en droppe tomatsås, men däremot chiliflagor gjorde den torr och het.


Min pizza, quattro formaggio,
hade inte en droppe tomatsås på sig. Det gjorde att den kändes väldigt torr. Däremot hade nån strösslat chiliflagor över den. Det var jag inte beredd på, så jag fick lite svårt att andas ett tag. Mycket ruccola ovanpå är gott, men det blev nästan i mesta laget.

Vi hann hem lagom till Miss Marple och sen blev det sänggång pronto. Anna skulle ju upp och jobba och jag ville ju såklart förlänga tiden med henne genom att skutta upp och skjutsa.

I morse vaknade vi till en ny solig och varm dag. Ser inte ett moln på himlen utanför mitt arbetsrumsfönster. Det känns konstigt att inte åka till nåt arbete idag, men det är bara att gilla läget. Så här lär det bli nu – men inte alltför länge, hoppas jag. Jag har klippt bandet – såväl det till jobbet som det till Pride. Eller nej, inte riktigt…

Plastband Sthlm Pride av

Plastbandet till Stockholm Pride är av. Fast jag kunde faktiskt inte klippa det, men väl dra ut handen genom det.


Mina planer för dagen
är att först röja upp lite här, kanske äta nåt och sen sticka till Teliabutiken i Stormarknaden med min iPhone. Jag är inte nöjd med den och dessutom har jag fått nån avgift för surfning som jag inte begriper – jag måste fråga om abonnemanget, alltså. Har lite andra ärenden på Stormarknaden också som jag kan passa på att göra.

På seneftermiddagen ska jag åka in till stan med buss (bevare oss väl, men det måste gå!) för att klippa mig. Och därefter ska jag träffa Den Hjärtegoa L på Katalin för en stunds samvaro över en öl. Kan ju inte riktigt släppa taget om jobbet utan vill höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Dessutom vill jag omge mig med folk som ger energi, inte tar energi. Den senare kategorin får leka hemma på sin egen gård.

Noterade just, för övrigt, att Katalin har fräschat upp sin webbplats. Då kanske man till och med svarar på e-post snart! Ha ha, tänker på Somliga som var så arga att de studsade upp och ner för att de hade mejlat och inte fått svar. Och när Somliga ringde och påpekade att det skickats mejl som inte besvarats fick Somliga höra:

Det här är en restaurang, inte ett kontor.

Underbart vilken servicekänsla! Och vilken touché på Somliga som säkert tycker att alla, även Gamla Hundar, ska vara datoriserade…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att sluta.


Min dag började i ilska.
Ilskan blev till ledsenhet, som blev till saklighet, som blev till glad över omtänksamhet. Sen vändes allt upp-och-ner några gånger. Jag hade ändå ganska bra koll på känslorna och när jag förklarade och berättade ”allt” för en förtrogen kändes det bättre.

Men det förändrar ingenting. Jag tömde mitt ena kontor. Tog ner Nemi-strippen som jag satte upp första dan på det kontoret – för att varna mina korridorgrannar…

Grannarna fr helvetet Nemi

Grannarna från helvetet. Typiskt Nemi att gilla.


På morgonen svettades jag ut
min ilska genom att rensa, senare släppte jag ut den genom att prata. När lunchen kom var jag rätt tömd. Jag tog min bok och gick till Thaistället – inte för sista gången, men för en av de sista gångerna. Det blir avslutningslunch där för min del på onsdag. Då är det nämligen kycklingspett med stans bästa jordnötssås på menyn. Och nej. Det blir bara jag som går dit. Ensam. Med min bok. Jag vill ha det så.

Kyckling med röd curry

Kyckling med röd curry var en av dagens idag och den gjorde mig inte mindre svettig.


Idag var det kyckling i röd curry
och den var ganska het. Satt och retade mig på en karl som höll på att snora hela tiden vi åt, men mot slutet av måltiden började även min näsa fukta sig. Fast jag snorade inte, utan jag snöt mig diskret med ryggen mot andra gäster.

Annars var det lugnt på Thaistället och det är ett annat skäl till att jag gillar att äta där. De andra lunchställena på jobbet är väldigt sorliga. Men tyvärr… säg den lycka som varar… Det kom in en familj som tycktes styras av de två barnen, båda i cirka sex – sjuårsåldern. Det ena barnet frågade åtta gånger – jag räknade…

Mamma, är inte det här jättestarkt?

Först den åttonde gången svarade mamman:

Det får du fråga henne om!

Gissningsvis menade hon en av kvinnorna som stod bakom disken. Ja, inte konstigt att barn blir gapiga och tjatiga när föräldrarna tar åtta gånger på sig att svara…

På eftermiddagen jobbade jag faktiskt. När kollegan ber så snällt kan man ju inte straffa denn*. Så jag tittade på en text, visade lite bildhantering och hjälpte till med en sida på webben.

Sen skaffade jag mig fyra nya kontakter på LinkedIn – bara så där, hepp! Eller inte riktigt… Jag skickade ut en liten påminnelse till en del som inte har svarat.

Fästmön har haft det riktigt tufft på sitt håll idag på jobbet. Det är märkligt att det finns folk som gästspelar ett kort tag och tror att de kan och vet allt om en verksamhet… Och skäms alla som har delat saker som ni inte har sett helheten av! 

Jag trodde att Anna skulle uppskatta att få bli hämtad och hemkörd och det gjorde hon. Men tack vare att hon inte behövde stressa blev hon kvar och fick ett sista-minuten-uppdrag som drog ut på tiden. Jag ringde hem till Prinskorven för att kolla så att han levde och inte hade svultit ihjäl.

På väg till Himlen svängde vi in till ICA Solen och där hittade jag en påse av nånting som jag tror att vi båda skulle behöva idag…

Chokladterapi

Choklad i vilken form som helst fungerar som terapi på mig.


Anna skulle ställa sig vid spisen
och röra i grytorna direkt och jag åkte hem till mig och packade upp en massa arbetsmaterial som jag inte tänker lämna efter mig. Det är otroligt klibbigt och jag har öppnat flera fönster i lägenheten. Det märks inte.

Nu blir det nog middag, det vill säga jordgubbar och kanske ett par knäckemackor på ballen*. Jag ska läsa ut min bok och laddar sen för att se filmen Pojktanten i kväll på SvT2 klockan 22.15.

I morgon ska jag upp till femte våningen och sitta av min sista dag där. Det är bara hemskt att det ska bli den sista där.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.


Dagen började… varmt.
Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

40 grader varmt

Lite varmt idag, dårå…


Även om inomhustempen
på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fil m banan o kanel

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.


Men jag måste ju vara lite egen också.
Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.


Efter duschen var jag lika varm som före,
så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Hallonbakelse

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.


Elias piggnade till lite
och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder o handdukar

Blöta badkläder och badlakan.


Efter doppet
– nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Kalkonklubba

Jag kände mig rätt klubbad.


Och nu ska jag berätta
lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Himlen tur och retur
och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

Moln

De släpper ifrån sig härligt regn!


Nu ska jag ta mig en bira
och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen och mina planer för den.


Det blev inte alls nån het sommardag idag.
Jag vaknade till en blåsig och

mulnig

dag, som nån en gång sa när h*n blandade ihop orden

mulen och molnig.

Det blev ett ganska bra ord, tycker jag! För det är inte jättemolnigt, mest små lätta moln, och bara lite mulet. Definitivt inga mörka moln.

Molnig himmel

”Små, lätta moln…”


Så jag tänker nog städa idag.
Det blir en bra dag för det. Jag ska också ringa ett par samtal, men det blir mest fokus på städningen. Och kanske sätter jag snurr på en maskin tvätt. Det skulle behövas. Vi tvättade ett par gånger hos mamma, men jag hade med mig en påse smutstvätt hem i alla fall. Dessutom hade jag lämnat en del kvar här i tvättunnan.

Ytterligare en växt tycks ha gått hädan. Jag ska ge salvian, tror jag det var, en dag till, men den är nog död. Ampeln ser inte pigg ut, det blir väl till att köpa en ny. Kanske en fuchsia, rentav, mammas var ju så fin.

Basilika o död salvia

Basilikan frodas, men salvian är nog rätt död.


Blom-Anna i Belgien tyckte redan tidigt
att jag ska byta till större krukor för mina örter, annars får de inte plats att växa. Problemet är då bara att jag inte får plats att ha dem nånstans. Men med salvian ute ur leken blir det förstås lite bättre utrymme…

Röd paprika

En mogen paprika finns att plocka.


Paprikan är det mest gröna blad på just nu,
men en liten röd och mogen paprika finns att plocka till smörgåsen. Troligen får den sitta ett tag – jag köpte ju med mig saltgurkor från Metropolen Byhålan. Det verkar nämligen vara omöjligt att få tag i saltgurka här i stan – om man inte åker till värsta stormarknaden och handlar och DET orkar inte jag. Jag har semester.

Nån nytta ska jag väl göra idag i alla fall och inte bara sitta här och skriva. Det dåliga samvetet för att jag skriver ger sig tillkänna även när jag är ensam, visst. Det är som om jag måste ge mig själv uppgifter av nyttoslaget, annars har jag inget existensberättigande. Var i all sin dar har jag fått detta ifrån???

Pelargon

Pelargonen har massor av knoppar!


Första muggen kaffe
har just slunkit ner. Det är väl dags att ta fram trasor och skit snart och börja med våtutrymmena. Brukar vara lagom med en paus och frukost efter det. Då kan jag också ringa ett par samtal.

Ska förstås ringa Fästmön idag också. Där var det förkylt och hängigt igår, men vi telefonerade ändå i en och en halv timme. Det blir ju så när man inte har setts eller pratats vid på ett tag. Jag tänkte att hon skulle få vara förkyld ett par dagar och sen kanske hon orkar med både utställning och vuxenutflykt till helgen. Vi får se.

Dags att sätta fart, alltså, och försöka upparbeta nån sorts kraft och positivism över att vara här i Kalla Staden Utan Riktigt Vatten.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »