Köttbullar… fast soppa

Morgonens telefonsamtal klarades av strax före klockan nio. Och nu avvaktar jag besked. Du som har mitt lösen kan läsa mer om det här! Jag känner mig nöjd med mig själv, jag har gjort vad jag har kunnat. Nu ligger bollen hos andra.

Som synes av den tidigare bilden av osten var det dags att fylla på förråden idag. Jag tågade iväg till Tokerian och kom hem 400 spänn fattigare, men med två tunga matkassar. Däruti hamnade nämligen inte bara en ostbit utan bröd, soppor, kycklingkorv, flingor, sköljmedel och lite annat. Jag hade tur för sköljmedlet, chilibågarna och mums-mumsen var det extrapris/rabatt på – de två första varorna var två för priset av en, mums-mumsen gick jag på att köpa två paket med fem kronors rabatt. Nåja, nåt måste man unna sig med tanke på att vi kanske vill mysa lite så här på sportlovet.

På Tokerian utspelade sig inte nåt särskilt mer än att en man bad en jämnårig anställd att hjälpa farbror (uff, peddovarning!) och en unge trotsade så vilt att h*n nästan sparkade sönder mina mums-mums. Eftersom jag hade båda händerna upptagna och inte kunde ge ungen Onda Toffelögat undslapp jag mig i stället, svagt väsande en svordom.

Och jag har faktiskt inte ljugit om att Tokerian är lite speciell när det gäller sin skyltning. Inte nog med att man är inkonsekvent i sin stavning…

Jaa, hur stavas det egentligen? Pommes strips eller pommes stripes..? En vägledning kan ju vara att studera förpackningarna. Det har EN  av skyltmakarna gjort.

                                                                                                                                                             Man kan inte stava så bra heller…

Det är svårt att stava rätt till detta land… Men kanske skyltmakaren ville hylla sin mamma Britta?

                                                                                                                                                      Nej, skyltmakaren kan inte ens stava till detta ord:

Det här ordet stavas i verkliga livet med två n.

                                                                                                                                                          Sen är det lite si och så med placeringen av varorna.

Nånting hör inte riktigt hemma på den här hyllan…

                                                                                                                                                        Ja, det händer ganska ofta att man… förundras…

Det här ser inte heller riktigt rätt ut…

                                                                                                                                                             När man går omkring på Tokerian börjar man ibland fundera över sitt förstånd.

Vad har Danielkaffet ihop med pfefferonisarna, egentligen?

                                                                                                                                                      Och hur kommer det sig att påskfjädrarna kamperar ihop med fruktdrycken?

Kan det ha att göra med att man blir törstig om man killar sig i halsen med påskfjädrar?

                                                                                                                                                            Nej, det är inte mycket som står rätt till på Tokerian… En man i en butikslåda…

Herr Vant, hallå! Lever du???

                                                                                                                                                          Rörigt är det onekligen och man kan ju inte hjälpa att man funderar vem som rör till det på Tokerian.

Undrar om det är herr Vant som har lagt sin Merflaska bland strumpbyxorna…

                                                                                                                                                            Nej, det förekommer många konstiga varuplaceringar. Men jag har INTE ljugit om att sopporna är placerade under skylten Köttbullar…

Köttbullar… fast soppa.

                                                                                                                                                           Efter detta utstuderat elaka bildreportage drar jag mig tillbaka för att begrunda allvaret i en av våra kvällsblaskor med tillhörande TV-bilaga.

Read Full Post »

Dagarna går

Dagarna går och det är redan den fjärde dan på det nya året. En grå dag och kall, nästan 14 minusgrader. Mamma och jag trotsade emellertid kylan och gav oss ut på en lite längre promenad, Den Långa Vägen till Tokerian. Det innebär att man tar cykel- och gångbanan till höger om affären härifrån sett. Och här såg jag en av de största istapparna jag NÅNSIN har sett…

Snacka om megaistapp…

                                                                                                                                                           Inne på Tokerian var det mesta sig likt sen igår. Mamma vann även idag kampen om att få betala. Men först hittade vi en låda med tillhörande skylt som gjorde oss något förbryllade. Var fanns Herr Vant???

Var fanns Herr Vant???

                                                                                                                                                  Messade Fästmön i morse och hon hade haft en hyfsad natt. Men hon var trött. Och det förstår jag – första arbetsdan efter att ha varit hemma i två veckor, först med sjuk liten pojke, sen julledig och så sjuk själv.

Mitt ”jobbande” känns som om det ligger på is. Jag har svårt att få ro att sitta och aktivt söka jobb nu när mamma är här, för datorn står i arbetsrummet som har ett öppet valv in till gästrummet där mamma huserar. Lilla datorn funkar inte så bra för jobbsökeri. Dels för att alla mina ”handlingar” ligger på stora datorn, dels för att skärmen är så liten att det är svårt att jobba framför den mer än korta stunder. Så den här veckan blir det enbart lite bloggande och bokmärkning av intressanta tjänster att söka.

På förmiddagen idag ringde de från Riksfärdtjänsten och meddelade klockslag för avfärd. Det blir tomt här när mamma har åkt och jag bävar för att nåt fruktansvärt ska hända igen – så som det gjorde för två år sen fem dar efter att mamma åkt hem. Det var liksom då min tillvaro rasade samman, typ.

För övrigt har jag bäddat rent i sovrummet och tvättat lakan. Det känns lite fräscht och skönt att ha det gjort. Nu blir det en kopp kaffe med nåt gott till och så gissar jag att det blir en stund med en bok för min del och TV:n för mammas del. I kväll förenas vi emellertid framför TV:n klockan 21 när Kanal 5 visar andra delen av den nya serien om Kommissarie Lewis.

Read Full Post »