Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hemvändardag’

Idag är det dags för mig och Clark Kent* att vända hemåt. Jag kan inte förneka att det ska bli skönt, det där jag skrev om i ett låst inlägg härom natten har satt sina spår. Det kostar på att inte falla för tårar, men det är inte svårt när man ser att tårarna inte är äkta. Mina egna tårar finns inuti och min sorg tycks aldrig minska mer än stundtals – för att sen återvända.

Här finns sorgen.


Jag ser fram emot att jobba igen
i morgon. Jag vill att allt ska vara

som vanligt,

men det blir det ju aldrig igen. Att ha ett jobb att gå till, ett jobb som dessutom är stimulerande, det är få förunnat. Jag är en av dessa få och jag är så glad och tacksam för detta.

Det är en lite pirrig vecka denna som kommer eftersom jag ska ha avstämning med cheferna på onsdag förmiddag och dragning för ledningsgruppen torsdag eftermiddag. Då ska jag alltså presentera det dokument jag har jobbat på sen den 1 februari. Det känns som att detta är avgörande för framtiden och om jag inte lyckas misstänker jag att framtiden blir skakig igen, i alla fall efter den 31 juli…

Igår kväll fick jag ett mejl från pojken på stranden. Jag blev självklart glad för mejlet och livstecknet, men inte för allt som stod i mejlet. Åter kan vi konstatera att livet inte är rättvist och att somliga prövas hårdare än andra. Vi ska i alla fall försöka fira min födelsedag nån gång, troligen i maj. Ibland måste man tänja på tiden för att få den att räcka till. En helg i maj är bokad för firande med familjen, en annan för FEM och nu vill jag gärna boka in en tredje. Vardagarna är ju rent omöjliga att boka in just nu!

En vardagskväll som jag har inbokad nästa vecka är förstås Fästmöns födelsedag! Den unga Annan som nån trodde var nästan tio år yngre än hon är! Jag har ett par släpbara paket i mina gömmor nånstans…

Idag vet jag inte riktigt när jag kommer iväg, jag har tänkt mig runt lunchtid, men vi får se. Jag tror inte det spelar nån större roll vilken tid man åker en sån här dag – vägarna är helt enkelt fulla av bilar. Hoppas bara att snön håller sig borta!


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Idag är allt som vanligt igen. Friden varade knappt ett dygn, nu vaknar man åter tidigt som tusan av stoj och skratt och hostningar och jag vet inte vad. Nej, jag vet! Jag skulle gärna bo i ett hus i skogen, mycket hellre det än att vakna till oljud varje ledig morgon, så gott som. Mycket hellre i enslighet än att en besökare glor på mig och mamma, uppifrån och ner, nerifrån och upp, med elaka och illvilliga ögon, utan att skämmas för sin nyfikenhet.

Jag börjar fundera på om jag inte är två personer i alla fall. Ibland känner jag mig from som ett lamm, ibland har jag så mycket ilska och ledsenhet inuti att jag blir ond och elak. Men det är inte lätt att bita ihop när man har en besökare som har bjudit hit sig själv i över tre veckor. Jag saknar min ensamhet!!!

Dessutom saknar jag förstås Fästmön. Vi har ju knappt träffats på ett par veckor, bara nåt kort möte. Det är inte roligt att fira jul på var sitt håll, det samma blir det ju med nyår. Om jag lever nästa år vill jag ha det på ett annat sätt och då tänker jag vara bestämd och säga att

Jag vill bestämma vad jag ska göra och var jag ska vara för en gångs skull!

Men jag har ingen aning om var jag är nästa år. Det kan vara kallt på parkbänkarna.

Kallt lät det som om det var i natt i alla fall! Det blåste som 17 och ett tag trodde jag att taket skulle blåsa av. Tänk vilken traumatisk upplevelse för alla grannar som hatar mig att få se mig naken i min säng!

Media har förstås ridit på stormen i dess dubbla bemärkelse. Idag är det ju stora hemvändardan och det är redan, strax efter klockan nio, totalkaos vad gäller tågavgångarna, enligt Dagens Nyheter. Läget är akut även på vägarna, dundrar Aftonbladet. Jag tänker på alla stackare som måste sova utomhus. Gör inte du?


Kan ju vara kyligt att behöva sova här…

                                                                                                                                                               För media tycks den här julen ha varit händelselös annars. Inte en enda kändis som har dött kring jul som man kan skriva om, endast drottning Elizabeths man prins Philip blev hastigt sjuk och fick hjärtopereras. I Aftonbladet har Andreas Lundstedt bekänt att han vissa dar inte har velat leva. Nej, det är tufft att ha en kronisk sjukdom och få äta massor av mediciner varje dag… Och så har Lasse Åberg berättat att han blev mobbad som barn. Men den artikeln får bara den som betalar läsa. (Vem vill, liksom???) Nej, det är synd om alla våra kändisar! Trots det, ingen av dem har dött i jul, vilket förstås ställer till det för media, men väl är tur för dem själva…

Men hör och häpna, nånting har inträffat! En man har hittats mördad i Uppsala. Media är redan på och Svenskan så gott som toppar med nyheten, baserad på ett pressmeddelande.

Nej, idag tänker jag nog skippa promenaden och ägna mig åt att läsa böcker och försöka stilla min inre. Det planeras en familjesammankomst till slutet av veckan och den ser jag fram emot. Äntligen nåt kul!

Read Full Post »