Konsten att fira en födelsedag

Ett firande inlägg.

---

 

Anna i yngre dar, det vill säga igår.

När man jobbar med vård och omsorg om andra människor lever man efter ett schema där varje deltagare är en pusselbit. Då får man trolla lite ibland och till exempel fira sin födelsedag en annan dag än den egentliga dan. Så blev det för Fästmön, som firades igår (mest och bara lite idag på den verkliga födelsedagen).

Jag for ut mitt på dan och smaskade hallontårta tillsammans med Annas föräldrar och L. Femtio procent av barnen bor ju inte här, 25 procent jobbade och 25 procent var i skolan, så vi var bara gamlingar. Annas snälla mamma hade med sig flera spännande saker, men ett visst tyskt troll gillade i alla fall jag bäst. (Jag har ju en förmåga att dra till mig just troll och häxor, så självklart fastnade jag för detta.)

På eftermiddagen tog vi en liten promenad i aprilsolen. Mina nya skor känns toppen att gå i och ingen av mina hälar har protesterat. En knäckemacka med makrill från Norge blev en sen lunch.

Skolpojken kom hem på eftermiddagen och när hans pappa hade anlänt med fint elefantpaket tog vi en ny promenad till Kreta för att äta födelsedagsmiddag. Framför mig placerades en god kycklingfilé med både röd sås och tzatziki till. En flaska öl hälldes skummande ner i ett glas till mig. Tack till M, som stod för 75 procent av notan och till A, som gav oss 20 procent på maten! 

Vår kväll avslutades i lyktans sken. Vi såg The Team på SvT och lite av en film på TV4 innan ögonlocken blev tunga. Jerry hade för länge sen gått hem till sitt för att ladda för nästa födelsedagsfirande.

I morse visksjöng jag, med morgonstämma och dito andedräkt, alla födelsedagssånger jag kan (tre stycken) i Annas öra. (Förstår du vad stackars Anna får stå ut med?!) Sen kokade jag kaffe och hämtade jag yngsta bonussonen och vi sjöng ”Ja må hon leva!” i duett. Anna fick ett par paket och ett kort som yngste bonussonen tyckte var häftigt och nu önskar sig till sin födelsedag i sommar.

Den som fyller år borde få vara ledig på sin dag, men det är ju omöjligt. Anna såg till att yngste sonen fick lunch innan vi for in till Black Stream där Anna jobbar fram till klockan 21 i kväll. Min intention var att putsa fönster, för solen går runt huset på eftermiddagen. Tyvärr satte min dumma rygg stopp för detta. En oförsiktig rörelse och nu ligger nåt i kläm igen. Det gör ont som tusan och jag är skitirriterad. Men fönstren lär sitta kvar ett tag till. Förhoppningsvis har det onda backat till måndag eftermiddag när Clark Kent* ska till doktorn** och bland annat få sommartofflorna på fötterna*** – om jag lyckas få ut sommartofflorna ur förrådet och in i bilen, vill säga utan att skrika av smärta. Eller också både bär och skriker jag. I vart fall tackar jag G, vars påskpeng delvis går till däckbytet!

Nu ska mamma få ett samtal och sen ska jag smocka i mig en kanelbulle (en av mina stora svagheter här i livet) och en bit hallontårta som Anna skickade med mig. Därefter får jag antagligen försöka gå en promenad och göra lite ryggövningar så jag inte blir liggande på golvet igen. Tänkte sen socialisera med Britt-Marie innan jag åker till Black Stream och hämtar Anna klockan 21 för hemskjutsning. När man jobbar i stan och bor på landet är man rätt tacksam för skjuts, råkar jag veta.

Men vad har DU för dig denna helg??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

Här är några bilder av vår Anna-firning:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan
***sommartofflor på fötterna = skifte från vinterdäck till sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.

---

 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.

Några tankar och böner samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.

Strax därpå fick jag en hård kram och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Dagens lunch för 60 kronor.

Ytterligare några ärenden och ett möte senare anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Vad kunde det vara i kuvertet?

Jag klämde och kände lite på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Burgare som aldrig ruttnar

Satt och slösurfade lite och hittade en äckelkrönika, signerad Clas Svahn på DN. Krönikan handlade om ryktet att McDonald’s hamburgare aldrig ruttnar på grund av alla mystiska tillsatser. En tjej bestämde sig för att testa detta och har sparat en hamburgare – i 14 år. Fy te rackarns, säger jag! Men faktum är att Karens hamburgare ser helt färsk ut…

Hmmm… jag undrar hur det är med min favorit kycklingburgare från Mac Jack… Kanske ska göra en klinisk prövning på denna. Fast inte hemma hos mig, dårå…

                                                                                                                                                         Syftet med testet är som sagt att se om det stämmer att hamburgerkedjans hamburgare har så mycket… konstgjort grejs i sig att de håller sig i evigheters evigheter. Och nog verkar det senare vara sant, i alla fall. För 14 år är en lång tid…

Emellertid har en ANNAN klinisk prövning har visat att även en hemgjord burgare tycks hålla länge – bara den inte är för tjock… För övrigt är ju det faktum att tunt skivat kött som får torka håller sig – det har ju liksom varit känt i tusentals år. Så nåt annat snaskigt fanns det inte att berätta om hamburgerkedjan i fråga!

Read Full Post »

Fri fredag – med en del att göra…

Idag var samtliga i familjen lediga. Sovmorgon hade varit skönt, men för Fästmön blev det några vändor med sömngående son i natt. Samma son vaknade sen klockan sju. Själv vaknade jag av att nån IDIOT klippte gräset precis utanför – mellan klockan 7.15 och 7.45. När IDIOTEN sen avslutat sitt arbete vände sig Anna på rygg (för då hade hon återvänt till sovrummet vid fyra-tiden, eller nåt) och GJORDE LJUD. SNARKLJUD. Det är tufft för somliga (läs: Tofflan) ibland…

Strålande sol idag och tanken var att Anna skulle tvätta i tvättstugan i morse några grejor som behöver tumlas, men bokningen hade inte funkat så det blir från klockan tolv i stället. Sen var det tänkt också att Elias och hans moder skulle ut och testa kickbiken han fick i födelsedagspresent i juli (!) – innan snön kommer. Biken har enbart testats inomhus och det är INTE att rekommendera av olika skäl. Men lille herrn var mera intresserad av att åka till stan och titta på nåt Lego. Eftersom Elias och Anna är två mycket bestämda individer kan jag mycket väl tänka mig att det inte blir varken stadstripp eller kickbike.

Kanske den inte blir provad utomhus förrän i vår?

                                                                                                                                                            I morgon måste vi i vart fall in till stan en tur för att inhandla födelsedagspresent. Elias ska på bowling-kalas på söndag för en klasskompis som fyller år.

Nu är jag hemma hos mig en stund för att hämta några saker, bland annat lokalblaskan och en sax. Lillan frågade igår om Salong Tofflan hade tid för klippning i helgen, så jag har lovat att slakta lite hår. Till skillnad från sin storebror Slaktar-Pojken vill Lillan emellertid ha RÄTT MYCKET hår kvar. Smart tjej.

I afton blir det kanske, kanske hemgjord pizza. Jag bestämde att Frida skulle laga maten i kväll – gissa den blicken jag fick… Närå, när vi gör pizza brukar var och en få fixa sin del. Ungefär. Linn har beställt champinjoner och det vill jag också ha, men sen kan jag tänka mig lök och grön paprika. Anna föreslog också oliver och fetaost och sen vill hon nog ha tonfisk. Resten nöjer sig troligen med skinka, tomat och ost. Hemgjord pizza känns inte lika flottig som köpt. En annan fördel är att man ju faktiskt kan lägga på precis vad man vill. Gott! Fast somlig gör ju de mest GROTESKA kreationer, enligt vissa andra…

Så här såg min egenproducerade pizza ut sist. Frida tyckte att den var GROTESK. Förstår jag inte…

Read Full Post »