Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘helvetet’

Ett diverserat inlägg.


 

Toffla sur m 3Dbrillor 20111

Jag lovar att riva upp himmel, jord OCH helvetet om mamma blir sjukare!

Lilla mamma ringde ytterligare en gång igår kväll, närmare klockan 21.30. Hon är så uppjagad och orolig över det här med id-kortet. Och om det gör henne sjukare kommer jag att riva upp inte bara himmel och jord utan helvetet också! Bara så ansvariga vet! 

Det är inte bra att börja dan med denna höjning av blodtrycket, men så snart jag ens tänker lite grann på det där med mammas id-kort går jag igång. Jag kanske borde åka iväg och sätta mig på kyrkomötet, som börjar idag i Uppsala, för att lugna ner mig lite. Men jag läser på agendan och i motionslistan är där kanske också finns ett och annat blodtryckshöjande. Nä, jag stannar hemma, tror jag.

Jag har som vanligt inlett min dag med att söka jobb och svara på mejl. Det är många fina vänner, både människor jag har träffat IRL och människor jag enbart har träffat via cyberspace, som vill hjälpa mig. Du ska veta att jag är en stolt människa. En del skulle kalla mig styvnackad på gränsen till dumhet. Det är inte med lätthet jag tackar ja till hjälp. Och jag tackar ja med förbehållet att jag nån gång i framtiden får betala tillbaka – på nåt sätt. Det gäller även Anders! Det behöver kanske inte alltid handla om reda pengar, det kan handla om återbetalning på annat sätt. För jag tycker inte att min framtid på jobbfronten ser så väldigt ljusnande ut… Idag har jag emellertid sökt de tre jobb jag piskar mig till att söka. Skillnaden från flera andra dagar är att det var tre jobb jag verkligen vill ha. Kanske syns det förhoppningsvis i mina ansökningsbrev?

Frostig sadel

Frost på sadlarna i morse, rentav?

I morse när jag skuttade ur sängen strax före klockan sju var det knappt två grader plus ute. I skrivande stund regnar det igen. Igår kväll hörde jag på en av väderleksrapporterna på TV att vi har väder som vi inte borde ha förrän i oktober. Icke desto mindre är det höstdagjämning idag. Och jag gillar ju mörkret och regnet. Man får ladda med en massa bra litteratur och tända ljus. Jag började läsa Donna Tartts första roman igår. Det är en riktig tegelsten, men en bra sådan. Trots att jag tyckte att jag gjorde så mycket annat under gårdagen visade det sig att jag har läst ungefär de 150 första sidorna av de totalt cirka 700.

Mina planer för dagen är att trotsa vädret (nu skiner plötsligt solen!) och hasa över till Tokerian för att handla lite mat. Kyckling- och kalkonkorv är billigt och nyttigt (i alla fall nyckelhålsmärkt) och man kan variera rätterna ganska bra. Idag tror jag det blir grillad kycklingchorizo med bröd till middag, i morgon stekt kycklingkorv och makaroner. Nudlar ska jag också köpa, förstås. Det finns ju inget som slår dem vad gäller priset (3:90 kr/paket)! Våffelmix tänkte jag köpa också, för i kylen finns hjortronsylt och det är väl perfekt till våfflor?! I kylen hittade jag även ett paket thaisoppa som lever och det får bli middag endera dan. Så jag svälter nog inte ihjäl den här veckan heller.

I eftermiddag ska jag putsa lite på en lackskada på bilen. Det får jag göra i omgångar. Men jag ska naturligtvis också skriva bok. Boken känner jag för tillfället en del motstånd inför eftersom det jag skriver om ligger alltför nära i tiden. Och snart är det avrundningsdags, dessutom. Det är jobbiga saker att sätta på pränt och jag känner mig kanske inte så lätt till sinnes som när jag har skrivit om livet längre tillbaka i tiden. Samtidigt vet jag att det här lättar mina bördor i det långa loppet. Totalt sett.

twitter_logo_headerI sociala medier läser jag om alla bokskrivare som förbereder sig för årets bokmässa. Jag ska som vanligt inte dit. Det är en dröm jag har att få bevista den mässan, men antingen har jag jobbat eller så har jag inte råd. I år är det det senare som gäller. Jag stannar hemma i Uppsala och läser och skriver i stället. Och kanske firar jag på nåt sätt mina mina fyra år på Twitter, en dag som infaller just idag!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna några rader och berätta så jag får lite input!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med fokus på arbete.


 

vässa pennanTCO:s chefsjurist Samuel Engblom skriver om visstidsanställningar i en debattartikel hos Dagens Nyheter. Idag har väldigt många svenskar visstidsanställningar, det vill säga jobb som är tidsbegränsade. Enligt debattartikeln har så många som en kvarts miljon människor i det här landet mycket korta anställningskontrakt. Dessutom har fler än 40 procent av de visstidsanställda anställningar som är kortare än en vecka. Ovanpå det finns det 65 000 människor som har varit anställda hos samma arbetsgivare i över fem år – på visstidskontrakt. TCO har anmält till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete eftersom förbundet anser att vi har lagar i det här landet som gör det lätt att missbruka upprepade visstidsanställningar.

Möjligheten för arbetsgivare att anställa människor på viss tid är en bra grej. Det handlar ju om att den som har en tillsvidareanställning (”fast” anställning) kanske behöver vara föräldralediga, för att ta ett konkret exempel. En visstidsanställning kan också vara ett sätt att testa om en person passar för en mer permanent anställning. Och för den enskilde kan ju en visstidsanställning vara en väg in till ett en mer varaktig tjänst.

Men… det finns också just ett antal men… eller som Samuel Engblom skriver i sin debattartikel…

[…] Samtidigt vet vi att tidsbegränsade anställningar kan skapa problem för individen. Ekonomisk osäkerhet gör det svårt att planera sitt liv och svårare att få lån eller bostad. Forskningen visar att visstidsanställda i högre utsträckning än tillsvidareanställda upplever koncentrationssvårigheter, oro och nervositet samt har lägre självskattad hälsa. […]

Idag finns det många arbetsgivare som utnyttjar den här möjligheten att anställa personer på viss tid på fel sätt. På ett fult sätt, skulle jag vilja säga. För varför tillsvidareanställer man till exempel inte de 65 000 personer som varit visstidsanställda hos en och samma arbetsgivare under så lång tid som fem år???

paragrafteckenÅr 2007 ändrades lagen om anställningsskydd sina regler för tidsbegränsade anställningar. Reglerna blev enklare, vilket naturligtvis var bra. Men det som var mindre bra var ju förstås det faktum att arbetsgivare sen dess kan stapla visstidsanställningar på varandra – så att en person kan vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare år ut och år in. Detta som ju, enligt forskningen som hänvisas till i citatet ovan, skapar koncentrationssvårigheter, oro, nervositet och sämre hälsa… Förutom svårigheter att planera livet, få lån och få nånstans att bo.

TCO anmälde då alltså Sverige till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete (1999/70/EG). Kommission gav TCO rätt. År 2010 kom en formell underrättelse och förra året och i år kom yttranden. Regeringens argument håller inte, men inget händer, menar Samuel Engblom. Det spelar ingen roll vem som är arbetsmarknadsminister. Nu har regeringen på sig till den 22 juni att vidta åtgärder. Är det nån som tror att det sker? Vad blir påföljden om så inte sker?

Jag har haft olika visstidsanställningar sen 2011. Värst av alla arbetsgivare när det gäller korta, tidsbegränsade anställningar är staten och offentlig sektor. Det är rätt sjukt, egentligen…

Och tro mig, det är ingen dans på rosor att få sin redan osäkra anställning kanske förlängd en eller två månader, i bästa fall tre månader. Det går inte att planera särskilt långsiktigt det som vi alla kallar… livet. I längden är det att leva lite grann i helvetet, faktiskt. Om du inte tror mig, så prova får du se. Snart tre år sätter sina spår som aldrig går att ta bort i till exempel familjelivet.

Här kan du läsa Samuel Engbloms debattartikel i sin helhet!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är när man har fyllt tant som en del mer seriösa tankar smyger sig in i ens hjärna. Inte för att jag precis har varit oseriös i 50 år, men att fylla 50 är att vara mer än halvvägs till graven. Bara tio år till 60 och 15 år till pension. Om det nu finns några pengar kvar till såna som mig… Vem vet, jag kanske tillhör gruppen som måste jobba tills jag är minst 70 och stupar på min post..? Fast å andra sidan kanske jorden har gått under och då behöver jag ju inte bry mig om varken pension eller pengar.

Tofflan som tant redan tio år före födseln. Bilden är manipulerad av mig själv.


För tre år sen befann jag mig
i den djupaste förtvivlan, i svart misär, i helvetet, tyckte jag. Det var ytterst sköra trådar som höll mig vid liv. Men Fästmön, som var en av dem som höll i dessa trådar, är inte nån person som ger upp hur lätt som helst. Hon håller i tråden än idag. Och idag har jag inga tankar på att ge upp livet, det som är en gåva till oss alla.

Det senaste året har det hänt en hel del bra saker i mitt liv. En grej som tillhör kategorin Bra skeenden är den fantastiska arbetsplats jag har förmånen att få gå till varje vardag – ett tag till, vad jag vet. Jag arbetar i en oerhört stimulerande och intellektuell miljö, bland forskare och doktorander som jobbar med frågor som berör oss alla. Frågor som

Vad innebär människans påverkan på miljön för framtiden?

och

Hur ska vi minska de farliga utsläppen vid såväl lantbruket som vid transporter av det lantbruket producerar?

och

Hur klarar vi den framtida livsmedelsförsörjningen när så många människor svälter idag och det ändå finns ett matsvinn?

Jaa, när man läser de här frågorna och verkligen tar in dem skulle man kunna bli djupt deprimerad… Men depression är det sista jag ser hos dessa unga män och kvinnor som drivs av denna, för mig så gott som omöjliga ekvation:

Hur ska vi på bästa sätt ta vara på det vi har? 

Idag vet vi ju vad vi har, men om morgondagen kan man sia. Eller forska. För så klart att prognoser är viktiga när man jobbar med frågor som mat, miljö och befolkning. Och det är dessa saker ”mina” forskare och doktorander jobbar med. Med ett driv och ett engagemang som är enormt! Som icke-forskare i den här miljön är det rent omöjligt att inte påverkas av energin…

Det är omöjligt att inte påverkas av energin här.


Jag säger ofta till dem
att de inte inser hur många fantastiska saker de faktiskt gör för framtiden, för de är själva så förbenat blygsamma. Hade jag varit en av dem hade jag skrutit tills jag hade spruckit, typ. Men det ligger i min roll som kommunikatör att skryta åt dem. Att lyfta fram dem. Att visa allt bra de gör idag och för framtiden. Och framför allt, att de ger tanter som mig ett hopp om att det finns en framtid därför att det redan nu existerar smarta människor som vill åstadkomma bra saker så att vi övriga dödliga kan leva ett tag till.

Nej, idag är jag inte så sugen på att dö. Jag vill leva ett tag till. Det är därför jag lägger mig under kniven, kanske redan i sommar, för att i höst förhoppningsvis få fortsätta att tillbringa vardagarna – ända till pensionen – med dessa

miljömuppar,

som en del skulle säga.

Hjältar, 

skulle jag säga.


Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av 
Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/

Read Full Post »

Fästmön är en rolig flikka! Hon gillar att retas, hon. Men ha ha LÅNGNÄSA, jag hann till toa! Problemet är bara att det inte är så roligt att vara på toa med mig just nu. Därför lite omvärldsspaning för att se om det snackas skit eller vad där ute också…

  • Inte hett som i helvetet, men i Dalarna slogs ändå värmerekord för säsongen idag. Det var 13,5 grader i Skeppmora, var det nu ligger..? Det förra rekordet på 12,5 grader var från 1878.
  • Kyssen som sprids över hela världen – äntligen kunde soldaten Brandon få kyssa sin pojkvän Dalan. Det är äntligen OK för amerikanska soldater att vara gay… Kolla känslan! Ett underbart foto!!!
  • VAB-reglerna kan ändras. Försäkringskassan gör bra saker också. En sån bra sak är att man går igenom sina krångliga regler. Ett resultat av det kan bli att kravet på att anmäla sjukt barn redan första dan kan försvinna; ett annat att man kanske slipper VAB-intyg. Det vore ju inte helt fel…
  • Kvinnliga chefer stressar dubbelt så mycket som manliga. Detta kan ha att göra med att kvinnor är mer omvårdande både privat och på jobbet. Eh… kom med nåt nytt… Jag trodde att vi var… mer jämställda…

AVBROTT FÖR HOTELLBOKNING TRE NÄTTER OCH FYRA DAR I SLUTET AV APRIL!!! TJOLAHOPP!!! 😆

Read Full Post »

Varning för skitsnack!!!

Det blev en liten utflykt till julmarknaden i Gamlis. Hälsade på några bekanta från mina tidigare liv, en lite märklig känsla. Det var fyra plusgrader och inget regn, så dunjackan fick ligga kvar i bilen medan vi traskade runt bland såskoppar* och dörrstoppar** och en jädra dragspelande tomtef*n som förföljde mig med Jingle bells och Midnatt råder… Jag lyckades detta till trots inhandla en julklapp till min mor och så fyra godisremmar. Jag har redan tryckt i mig en av remmarna, det behövde jag efter en jobbig tur inne på Tokerian nyss…


Elias, längst till vänster, och Anna, längst till höger kollade in remmarna. Linn letade på annat håll.

Elias och Linn åt var sin hamburgare och så köptes det väl lite godis, trots att det inte var lördag. Elias snälla mamma inhandlade också en chokladkalender till grabben.

Jag skjutsade ut familjen till Himlen igen, med ett stopp vid ICA Solen för att äta gratis pepparkakshjärtan (hjälpte inte, jag har inte blivit snäll ändå) och för att Anna skulle handla söndagsmiddag. Så åkte vi till Himlen och medan Storasyster och Lillebror skuttade in satt Anna och jag och pratade allvar en stund i bilen. Jag älskar henne så och det finns ingen som stöttar mig som hon – inte bara i tanke utan också i handling. Nu har hon gett mig en plan B och hon förstår så väl hur jag tänker och känner, för hon tänker och känner likadant. Varför träffade jag inte denna min själsliga tvilling förrän sent i livet? Och i detta gräsliga skede av livet, dessutom. Helvetet, som jag aldrig kommer ur. Nej, jag vill inte leva längre – och jag sa orden för första gången idag. Det är ord som jag kämpar för att stå emot.

Jag åkte hem till mig och var väl hemma vid halv tre, tretiden. Fick rusa in på toa eftersom jag hade ätit lite för många gratis-pepparkakor. Naturligtvis tog toapappret slut. Jag reste mig för att sträcka mig efter en ny rulle – och tappar då skiten ovanpå… jaa… för att prata klarspråk: skiten. Alltså det låg liiite papper emellan, men… Detta gjorde att jag liksom blev tvungen blåsa över till Tokerian lite senare. Använt toapapper är ju inte så roligt att återanvända, så att säga… Hur som helst fick jag röven ren och som straff satte jag mig vid datorn och beställde lite hårda paket till familjen. Konsulterade Anna en snabbis per telefon också och fick ett bra uppslag. Tror det blev fyra klappar beställda, allt som allt.

På Tokerian träffar man ju mest galningar och knäppisar, som Hon med Pannan, men idag träffade jag på I, I och K. Fy te rackarns så snygg K har blivit! Livsfarlig för flixen! Den där familjen är alltid och har alltid varit så trevlig. Ingen av dem har på nåt sätt visat sig märkvärdig mot mig, även om vissa spyflugor har påstått att en av dess kvinnliga medlemmar har visat attityd. Tycker jag är bra, det. Spyflugor utan klass, smak och stil bör förpassas till… flugpappret.

Jag har ringt mamma, som också skulle ge sig ut på en promenad i blåsten. Hon är duktig som gör det, vädret till trots. Visserligen bara till soprummet, men ändå. Hennes flitiga promenerande med rollatorn har gjort att blodtrycket har sänkts och nu kan hon nästan vara utan den medicinen, sa doktorn i måndags. Däremot ska hon öka sitt cortison och det tar lite tid innan hon vänjer sig vid det, så hon känner sig lite seg först.

Det ska bli söndagmiddag strax även i den här stugan. Jag har plockat fram tre frusna kalkonwienerkorvar samt bröd till ur frysen. Bara det prassliga pappret som fattas. Får väl prassla med lördagens och söndagens lokalblaska i stället, för dessa ska jag läsa ikapp. Fast det går väl försvinnande fort, med tanke på hur tunn tidningen är nu för tiden.

                                                                                                                                                       *såskoppar = folk som gååår lååångsamt
**dörrstoppar = folk som stannar upp och ställer sig och pratar – mitt i vägen för min framfart

Read Full Post »

Varning för snusk!!!

Muminpappan är smygbög, hans utomäktenskapliga son delar säng med en hora och Hemulen är en sexturistande, transsexuell libertin. Bakom detta står det lesbiska monstret Tove Jansson. Ja allt detta är sant – enligt Landover Baptist Churchs hemsida. Själv intar jag en liiite ganska mycket mer skeptisk inställning.


Smygbög? Internettroll? Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.

                                                                                                                                                Muminböckerna är farliga, menar signaturen Alphonse Alban. Och det bevisar h*n med bibelcitat. Tove Jansson, det lesbiska monstret som gjorde Muminböckerna, skrev böckerna enligt AA för att få med sig så många barn som möjligt till helvetet.


Ett lesbiskt monster bland sina sexgalna troll? Knappast. Möjligen lesbisk.

                                                                                                                                                       Men… nu är det så, att den här sajten ursprungligen var menad som en skämtsajt. Samfundet är påhittat och skapat av en litteraturvetare (such as I…) för att driva med en kristna högern i USA. Bara det att sajten har blivit lite FÖR verklighetstrogen. Är den verkligen fortfarande ett skämt? Läs och bedöm själv. Jag tycker att det är liiite för smaklöst…

Read Full Post »

Åter en natt från helvetet. Lyckades sova kanske en, två timmar. Sen var det spring resten av natten ungefär varannan, var tredje timma. Just idag är jag glad att jag inte har nåt arbete jag måste gå till så jag slippervara låtsasglad och -pigg en hel dag. Men att ha ett arbete står ju överst på min önskelista…

Det är nu snart 22 månader sen jag lämnade min arbetsplats. Tro inte att det har varit 22 månader av härlig, lång semester! Nej, kroppen har varit på helspänn ända sen den där dan i januari 2009. Jag har inte slappnat av en sekund. Det är väl det som gör att min gamla lekamen reagerar som den gör. Den protesterar. Den säger till mig att jag inte orkar i längden.

Men jag är en tuff och envis jävel. Tyvärr, tycker somliga. För mig har denna tuffhet och envishet tillsammans med min Fästmös kärlek och min mammas samt mina (blogg)vänners omtanke gjort att jag fortfarande finns här idag.  Frågan är bara hur länge vi alla orkar. Jag har gjort och gör vissa förberedelser just in case.

På morgnarna grubblar jag, ältar. Det hjälper inte. Det gör mig svag, mottaglig och gråtmild. That won’t do! Så idag har jag bestämt mig för kroppsarbete – oavsett vad min kropp säger till mig (till exempel att det är roligare att sitta vid datorn och skriva, lättare för kroppen också att bara behöva anstränga huvet…) Igår strök jag två uppsättningar gardiner. Du vet väl vad det innebär? Just det! Fönsterputsning!

Jag tänker inleda med Windows from Hell, det vill säga köksfönstren. Jag tror att den totala längden på dem (eller säger man bredd?) är tre, tre och en halv meter. Bara att balansera när man ska ta ner eller sätta upp gardinstången är ett äventyr… Men jag behöver få lite spänning i mitt liv…


Windows from Hell i mitt kök.

                                                                                                                                                      Framför fönstren står mitt GIGANTISKA köksbord, som är aptungt, och fyra lätta stolar. Kökssoffan är ett MONSTER. Allt detta måste flyttas in mot badrumsväggen och ena köksbänken. Men det går. Jag har gjort det förut, så… Krukväxterna är många, som synes, men de går alltid att placera ut på bänkar och bord.

Det verkar bli soligt idag. Än så länge är det minusgrader, så jag tänkte vänta en stund så jag inte fryser ihjäl. Och sen ska man ju inte putsa i direkt solljus för då blir det ränder på rutorna.

Lite lättare är fönster nummer två (eller tre, då om man räknar rutor), det i sovrummet. Det är ett tämligen ordinärt fönster. Gardinstången är normalstor och gardinerna som hänger uppe idag är lätta. Jag har inga möbler som måste flyttas från fönstret.


Ett mera ordinärt fönster i sovrummet.

                                                                                                                                                   Antalet grejor på fönsterkarmen är också ganska litet. Skulle jag sen få nå ork över idag tänkte jag fortsätta med fönstren i smårummen, det vill säga gästrummet och arbetsrummet. Fönstren är visserligen små, men det står tunga möbler framför fönstret i arbetsrummet. Till exempel morfars skrivbord och farfars arkivskåp i ek… In fact, ALLA möbler utom bokhyllorna (pris ske Gud!) måste flyttas inåt i rummet för att fönstret ska gå att öppna… Så det tål att tänkas på… Och att se hur krafterna räcker till…

I kväll ska jag plocka upp Anna när hon slutar jobbet klockan 20. Vi ska åka och hämta Elias hos sin pappa. Det är ju höstlov den här veckan och för att grabben ska få vara lite ledig blir det ett hattande fram och tillbaks. Först två dar på fritids och sova hos pappa, sen två dar ledig med mamma och så fredag med pappa, kanske på pappas jobb. Fritids hade ett spännande höstlovsprogram den här veckan, tyckte jag. I måndags var det skogsutflykt och idag är det besök på Evolutionsmuseet. Precis vad de där små knattarna behöver – frisk luft och kultur! Men det slår ju inte det mysiga i att få en heldag eller två med mamma eller pappa!..


HÄR glad är Elias över höstlovet! Närå, det är ett flodhästhuvud och jag har lånat bilden från Evolutionsmuseets hemsida.

                                                                                                                                                            Nu ska jag sparka igång kroppen med lite mer java och lokalblaskeläsning. Sen blir det arbete!

Read Full Post »

Older Posts »