Bygger och bygger och bygger – med avbrott för lunch

Mitt husbygge går sakta men säkert framåt. Jag betar av en efter en av punkterna på såväl Lille M:s som min lista – ibland sammanfaller punkterna. för övrigt. Och det är ju bra eftersom Lille M är min uppdragsgivare…. Idag har jag jobbat med sidor om säkerhet. Spann vidare på de sidor jag gjorde igår om brand. Hittills har det blivit sidor om bland annat hjärtstartare, nödduschar, vilrum, akut sjukdom och sånt. Ska försöka hinna skriva nåt om omklädningsrummen och lunchrummet också. Har ju en hel del bildmaterial.

Ett annat hus än det jag jobbar i och med.

Men jag måste också göra lite annat. Just nu känns det nästan störande, för jag vill ju bygga och bygga och bygga… Samtidigt är det roligt att känna sig behövd och efterfrågad. Dessa två företeelser som jag var svältfödd på så länge yrkesmässigt sett när jag gick långtidsarbetslös. Den där känslan av värdelöshet som smög sig in… Det var en oändlig tur att Fästmön fanns där under hela helvetesresan – och fortfarande! – eftersom hon fick mig att känna mig värdefull, behövd och älskad på det personliga planet.

Det blev en god och trevlig lunch på Syltan idag. Det märks att Johan är vuxen när vi pratar. En ung vuxen man, som har sina funderingar om livet, omvärlden och ibland sina egna förmågor (som finns där, även om alla förmågor inte är färdigutvecklade eller helt inlärda än). Det gläder mig att se att denne unge man har fått lite mer självkänsla och självförtroende den sista tiden. Sånt kan göra underverk för en – på flera sätt än enbart den egna individen.

En kort promenad blev det bara idag. Men som du ser på bilden ovan var himlen förunderligt blå. Solen lyste starkt och jag var tvungen att ha solbrillor. Huvudvärken som anlände igår morse vill inte gå över och jag har lite problem med ögonen – som jag tror beror på överansträngning. Nåja, fick ta en Ipren till, vilket magen förstås inte gillar. På vägen hem ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut mer magmedicin. Ifall jag får fortsätta med Iprenen.

Jag tror jag behöver vila ögonen i kväll. Men jag vill ju se Antikrundan för igår, blogga och påbörja min jobbansökan…

Vad ska DU göra i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Solstolligt?

Idag skriver vi den sista november 2011. Men f*n tro’t! Om det var rena vintern här i söndags kväll är det idag som en riktig vårdag. En kraftig, kall och frisk vind blåser och solen lyser starkt på alldeles gröna gräsmattor. Lite solstolligt, alltså…

Bilden är tagen vid 12-tiden den 30 november 2011. Solstolligt, eller??? 

                                                                                                                                                                      I morse tog vi svängen om Sjukstugan i Backen. Inte mitt favoritställe, men Fästmön skulle dit. Jag anlände till jobbet strax efter klockan åtta, för en gångs skull. Så sent, alltså.

Det har åter igen slagit mig hur varma människor är som jobbar här! Fortfarande. Fast jag inte ska vara kvar. Det är många som uttrycker sin förvåning, några med bestörtning och en del försöker peppa mig att hitta nya vägar. Oavsett, denna värme på en arbetsplats är jag inte van vid! Jag läste så sent som i morse i lokalblaskan att folk som jobbar på bland annat just Sjukstugan i Backen inte vågar utnyttja sin meddelarfrihet, en rätt som har sin grund i vår svenska grundlag. (Intressant nog ligger inte artikeln ute på lokalblaskans hemsida, inte heller gårdagens artikel om läkaren som tvingades sluta. Nu ligger dagens artikel ute för läsning. Men Och en gammal artikel om samma läkare och hans kritik hittade jag här.) Nu var min förra arbetsplats tack och lov inte på Sjukstugan i Backen, men det är i princip samma folk som sätter munkavlar på båda ställena. Trots att jag blir beklämd när jag läser detta får jag ändå nån sorts bekräftelse på att det faktiskt inte (bara) var fel på mig. Inte enbart. Att jag är människa och en icke felfri sån kan jag inte hjälpa. Helvetesresan eller Golgatavandringen jag är på sedan mitten av januari 2009 är lärorik och jag är långt ifrån framme än. Ärligt talat lär jag nog aldrig komma fram.

Förmiddagen har jag ägnat åt diverse pyssel med texter, konferensartikeln och webben, framför allt. Sen tog jag mod till mig och frågade snälla S om vi inte skulle ta den där lunchen idag – S har frågat mig så många gånger och jag har alltid tackat nej. S tackade ja och vi fick även med oss J, en person som liksom jag tycker att det är väldigt skönt att gå ifrån arbetsplatsen en stund på lunchen. Jag åt på mitt lunchkort som jag i min optimism köpte i oktober. Så sent som idag funderade jag på om jag skulle sälja det. Jag har sju av tio luncher kvar att äta innan jag slutar.

På väg tillbaka från lunchen började S rådda med några solstolar som stod utanför byggnaden där vi jobbade. S är sån person som har svårt att lämna saker ogjorda eller i oordning – mycket tilltalande att jobba med en sån person, kan jag meddela (jag är nämligen likadan själv).  Jag frågade om S tänkte ta kaffe på maten i dessa blöta möbler, men riktigt så varmt är det inte idag. Själv hämtade jag en mugg cappuccino med mig upp på rummet för att kunna skriva en stund.

Under lunchen och promenaden tillbaka drabbades jag av blodtrycksfall, tror jag, två gånger och var nära att dimpa i backen. Men ingen såg nåt och det var mest bara obehagligt korta stunder. Jag överlever, typ.

I eftermiddag väntar jobbmöte med fru Chef1. Gissar att det ger en del efterdyningar i form av uppgifter, men även jag har saker jag behöver cleara för att kunna gå vidare med och avsluta.

Anna jobbar till klockan 20 i kväll, så jag tänkte göra ett hastigt stopp för att kolla in en julklapp på vägen hem.

Read Full Post »