Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘helvetesnatt’

Ett klappande inlägg.


 

I morse, när jag började min dag efter en helvetesnatt med hosta och utan luft (nej det är inte synd om mig, det är bara jävligt obehagligt) kändes allt så segt. Jag hade ingen lust att starta datorn, ingen lust att tänka på jul och det som är kvar att göra, ingen lust med nånting. Men hur det nu var kom jag igång. Och blev glatt överraskad när jag i min Toffelinbox hittade detta:

Presentkort på Bokus fr Åsa i Etuna

Presentkort på Bokus från Åsa i E-tuna!


Nu har jag ju inte varit 
så god på Bokus den senaste tiden, eftersom man skickar paket som ska till ICA Solen enligt Bokus webbplats till Tempo i Vattholma

  1. Det handlar antagligen om att man måste byta ut piska säga till den personal som jobbar med webbplatsen så att personalen lägger ut aktuell information.
  2. Vidare bör man informera paketleverantörerna om vad som är nära för kunderna – kunder ska inte behöva ta tåget för att hämta sina paket.
  3. Och så bör man göra nåt åt sin Kundservice som är under all kritik.

MEN… Bokus är Bokus och bättre sortiment och priser än där har jag inte hittat nån annanstans! Man får mycket litteratur för pengarna!

Så stort TACK, E-tuna Åsa, för din fina julklapp!!! Den ska utnyttjas väl, var så säker på det! Fast just nu har jag köpförbud på böcker. Därför tänker jag spara på presentkortet till efter jul och köpa nåt riktigt bra då, kanske Laurie R. Kings böcker, om de inte hamnade under granen, så att säga.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det lördag – och vännen FEMs födelsedag! Hon fyller… 15, tror jag visst att det var. Nej, vi blir aldrig äldre, hon och jag. Hon är alltid typ 15 i mina ögon. Fast på den här bilden är vi nog hunnit bli 16 bast. År 1978 är den tagen, hemma hos FEM, så gissningsvis är det nån av hennes föräldrar som har fotat.

Stort GRATTIS till FEM!!!

Gösta o Fem 78

Gösta (= Tofflan) till vänster och FEM till höger. Idolbild från 1978.


Det har varit en helvetesnatt.
Familjen Alien har levt rövare och jag har klivit upp ur sängen typ varannan timme. Fästmön tänkte inte väcka mig i morse, men jag behövde ändå gå upp. Så klart jag skjutsade henne till jobbet! Fy, inte är det roligt att börja klockan sju en helgmorgon på vintern…

Kallt och lite snö i luften var det. Vägarna är bra plogade nu, till och med smågatorna vid Annas jobb. Inte många människor ute alls i morse. Bilen i garaget bredvid såg ännu läskigare ut i decembermörkret. Snacka om spökbil…

Spökbil

En riktig spökbil i garaget bredvid.


Den här Mercan
har stått här i två år nu. Jag minns mannen som kom med den en gång. Vi hejade lite så där som normala grannar gör. (Det är bara pucko-grannar som inte hälsar.) Mannen kom i sällskap med ett uppklätt, äldre par. Hans föräldrar? Eller… var det bara inbillning från min sida..? Såg jag åter igen de döda som går omkring här? Mystiskt är det, för jag har varken sett mannen eller det äldre paret igen – och ändå har vi platserna bredvid varandra i garagelängan.

Spökbil 2

Jag har försökt titta in i spökbilen för att se om jag hittar nåt lik eller nåt spöke, men ingenting.


Tanken var nog
att jag skulle krypa ner i sängen igen när jag kom hem. Men somliga gastade här i huset, så det var lika bra att lägga planerna på hyllan. Jag plockade fram rena lakan som jag ska bädda med idag. Det blir en hel del tvätt under dagen och morgondagen, för sen kan jag inte hålla på med sånt på ett tag. I morgon måste jag storhandla hem mat så jag klarar mig fram till helgen före nyår när jag tror att Anna dyker upp igen. Från fredag nästa vecka ska hon ha alla sina barn hos sig i två veckor. Det blir mysigt för dem att få fira jul tillsammans. Om jag hade barn skulle jag inte kunna tänka mig en jul utan dem! Men jag har ju inga barn.

Funderar på om jag inte ska ta ner de två jullådorna i alla fall och kanske julpynta lite. Jag ska ju förhoppningsvis fira jul här hemma och nog vore det lite fint att titta på den gamla krubban med Maria, Josef, Jesusbarnet och de sex vise männen… Ja, du läste rätt: de SEX vise männen! Så många trodde du inte att det fanns, va? Men det gör det – till min julkrubba! Tre av dem är gjorda av kräppapper och ståltråd och rider på kameler, medan de andra tre är sedvanliga figurer i nån sorts bränd och målad lera.

Förresten kom jag på att jag har SJU vise män i huset! Anna gjorde nämligen misstaget att berätta för mig ganska nyligen att hon spelade vis man i en skolversion av Jesu födelse! Nu blev du väl impad?!

Nån gran ska jag inte ha i år i alla fall, det orkar jag inte fixa varken nu eller senare. Men jag får njuta av den jag ser utanför köksfönstret. Den är faktiskt riktigt vacker – i alla fall nu i december. Övriga året kan man ha andra åsikter om gröngölingen…

gårdens gran 8 dec 2012

Den är vacker i december, gårdens gröngöling.


Nu ska jag sparka igång perkolatorn
för jag är väldigt kaffesugen. Ska förbereda lite till kvällen, när Anna och jag ska äta sillbord. Fyra sorters sill finns det, ägghalvor tänkte jag göra, lax, kalkonetter (prinskorv av kalkonkött), några skivor julskinka till Anna, några skivor kalkon till mig. Och så lite rödbetssallad. Till detta, kokt potatis, Janssons frestele, var sin mörk julöl och en snaps eller två av en kyld Östgöta sädes.


Livet är kort. Det är gott understundom också.

Read Full Post »

Det har varit en slapp dag som jag till största delen har tillbringat på Fästmöns balle. Dagen började med regn, men för en gångs skulle blev vädret bättre till kvällen.

Anna och jag var och handlade först. Sen slängde hon ihop (!) en rabarberpaj till vilken glass och kaffe serverades. Underbart gott! 

Underbart gott på ballen!


Min helvetesnatt och det jag plågas av
gjorde mig så trött, så trött. Det kändes som om huvudet vägde ett ton. Jag slumrade av och till och kopplade verkligen av. Passade på att läsa lite i min bok på gång, Flimmer, som jag fick av den snälla Syster-som-inte-alls-är-dyster till födelsedagen.

Tofflan softade – och fotade – på ballen.


Anna lagade mat och jag bara vilade.
Efter maten satt vi en stund i kvällssolen på ballen, det var härligt att få ljus och luft. Jag började må lite bättre och pallade att titta på en repris av en gammal brittisk deckare. Och innan dess kollade vi lite hotell på nätet – det börjar bli dags att boka till Pride.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

I morse var jag som en sten. Lika kompakt, tung, tom. När mobillarmet kvillrade igång sov jag som bäst – efter en mindre helvetesnatt med täta turer till ett visst ställe. Inga mattor som blev förstörda i natt eller i morse i alla fall. Tröttheten är lika stor som den teoretiska stenens densitet. Eller har stenar densitet? Nåja, det jag menar är att mitt huvud känns som om det väger 50 kilo och tillvaron utanför ögongloberna gungar och snurrar. Men det är bara mesar som är hemma när de är sjuka, en dag till ska jag väl klara? Sen är det ju helg och två dagar ledigt.

Tröttung som en Sten Tolgfors?


Nej, men nu blev det ju fel bild.
Jag menade en helt annan sten. Typ en sån här:

En rätt stor sten.


Jag har en bloggbekanting som ofta
 skriver att hon är trött som ett snöre (ja, hon skriver mycket annat också! Läs!) Den liknelsen förstår inte jag riktigt. För mig är ett snöre nånting lätt, nånting böjligt och nånting starkt. Men vi har alla olika referensramar och känner min bloggbekanting sig trött som ett snöre ska jag inte ifrån henne det. Själv är jag alltså tröttung som en sten.

I natt sprang jag för övrigt inte enbart omkring hemma i halvvaket tillstånd. Jag var på konferens också. Nånstans. Jag skulle resa söder om Stan och jag skulle ha en halvtimmas framträdande, jag skulle föreläsa om missbrukare (!) och jag hittade inte. Av nån anledning hade jag tagit ett hotellrum för några timmar. Plötsligt insåg jag att jag verkligen inte visste vart jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Då ringde jag till Fästmön, men det var hennes telefonsvarare (hon har ingen IRL, tror jag!) som gick igång. Till sist kom en städerska som jag kastade mig på för att fråga var stället jag skulle till låg. Och just då vaknade jag. Därför vet jag inte om jag hittade dit, om jag hann i tid och hur min föreläsning gick. Du fattar att jag känner mig rätt slut idag, va..?

Den här fredagen har inte alltför många måsten, men jag påbörjade en sammanställning av intervjuer och åtgärdsrekommendationer för ”nya” institutionen igår och den ska jag fortsätta jobba med. Jag har gjort en skiss med ett förslag på nya startsidan och nu ska jag försöka få till den i verktyget också så att man får en bättre och mer verklighetstrogen bild av den. Skapa en kopia av startsidan och jobba i kopian, alltså. Vill ju inte riskera att klicka Publicera innan jag är färdig…

På lördag åker jag ut till Himlen. Jag hoppas att vi kan hitta på nåt i helgen, men med det här märkliga vädret vi har är det ju svårt att planera nåt. Det får bli vad det blir. Lördag-söndag-helgerna är för korta, jag varken orkar eller hinner med det jag borde hemma. Nu väntar en strykhög igen.

Igår pratade jag semester med mamma. Det blir nog så att jag åker och hämtar henne den 20 eller 21 juli, sover över nån natt och sen åker vi upp hit. Mamma var inne ett slag på att vi skulle stanna i Metropolen Byhålan och det hade jag gillat, för jag får aldrig nån sommarsemester där numera. Men så blir det inte. Mamma stannar hos mig nån vecka och jag skjutsar hem henne söndagen den 29 eller måndagen den 30. Den 31 är det nån i familjen som fyller år och den 1 åker vi till Pride. Hoppas jag. Om nu inte nån kirurg som hatar sommarsemester får för sig nåt…

Read Full Post »

I natt var det helvetesnatt igen. En sån där natt som jag beskrev i ett av inläggen i onsdags med av-och-på-sömn. Fast i natt var sömnperioderna något längre. Det gäller att tänka positivt!

Sent igår kväll nåddes jag av ett dödsbud som har knipit om hjärtat sen dess. Visserligen vet jag mycket väl att livet är skört och ingen (nåja, undantag finns ju…) lever för evigt, men lika fullt blev jag ledsen. Ledsen för de nära och kära runt omkring eftersom dödsfallet kom så hastigt. Jag minns ju hur underligt det var när pappa gick bort. Smärtan när nån rycks bort så där är nästan olidlig, men man lär sig hantera den och komma vidare också. Förhoppningsvis. Mina tankar går varma och fulla med kraft till M, C och deras familjer! Jag finns här om jag behövs!


Trädet är grönt under sin ungdom, löven går över i rött på ålderns höst för att sedan vitna till vintern. Lite som en människa…

                                                                                                                                                              Idag börjar Fästmön klockan 15 och ska först ha utvecklingssamtal. Dessa samtal var ett skämt på min förra arbetsplats, men på Annas jobb verkar dessa samtal vara mer seriösa. Hon satt igår och funderade över ett antal frågor.

Vi ska strax ta en promme över till Tokerian i snön – om vi nu kan forcera den (det har snöat massor även idag!). Bara så vi får lite luft och får handla det vi behöver.

Read Full Post »