Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Helgonet’

En bok om och av min pappas idol kan det vara nåt? Ja absolut! Jag njöt av att se flera filmsekvenser fladdra förbi när jag läste boken Mitt namn är Moore – Roger Moore, som jag lånat av vännen Jerry.


Roger Moore, för mig mest känd som helgon, Bond och jobbande snobb.

                                                                                                                                                         Den här boken är en självbiografi, men handlar till största delen om Roger Moores karriär som skådespelare, hans sjukdomar och i slutet främst om hans arbete inom Unicef. Att just sjukdomarna fått en relativt stor plats handlar om att han är hypokondriker – nåt han INTE undanhåller i boken utan tvärtom talar öppet om. Likaså blir det inga djupdykningar ner i hans olika äktenskap – vilket kanske är av omtanke för alla ex-fruar (tre till antalet).

För mig är Roger Moore mest känd som Helgonet, Simon Templar, en TV-serie som ursprungligen gick på 1960-talet och som jag hade tur att få se, trots min ringa ålder. Skälet var att Roger Moore var min pappas idol. (För övrigt är de två födda samma år – Roger Moore är fem dagar äldre än min pappa var…) Vidare såg jag honom även som lord Brett Sinclair i Snobbar som jobbar, som han gjorde för TV tillsammans med Tony Curtis i början av 1970-talet. Och naturligtvis har jag sett alla de sju James Bond-filmer han var med i! Men mycket mer visste jag inte.

Den här boken ger inblickar i ett skådespelarliv, där en kille med flyt lyckas och tjänar så bra med pengar att han tvingas flytta till Schweiz av skatteskäl… Nåja, de senaste åren har Roger Moore jobbat mycket för Unicef – och då fått den enorma årslönen en spänn. I DET jobbet reser han runt i världen och bor minsann inte alltid på topphotell, nåt som andra välgörenhetspersoner kanske åtminstone kunde reflektera över….

Boken är trivsam och intressant, men jag saknar mer bilder från privatlivet. Gissningsvis gillar emellertid Roger Moore att förknippas med sina roller som gentleman och playboy – det skiner igenom. Lite jobbig att läsa på grund av microstilen i pocketutgåvan.

Medelbetyg!

                                                                                                                                                              PS Jag stör mig på lite för många korrekturfel i den här upplagan, till exempel när det står januari och uppenbarligen ska vara februari eller när det stor jordbrist fast det är jodbrist som avses… Irriterande!

Read Full Post »

Hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan kan man hitta det mesta. Ofta gör man riktiga fynd. Den 1 maj i år var nog dagen hon slog upp portarna för säsongen och då grävde jag fram Leslie Charteries bok Helgonets vendetta.


Spänning från förra seklet…

                                                                                                                                                         Helgonet är i Italien och ska just inta en middag bestående av hummer när ett litet tumult uppstår mellan två gäster på restaurangen. Nästa dag hittas en av männen mördad. Och vem ska se till att hämnd utkrävs, vendetta, om inte Helgonet själv? Detta för honom till Sicilien och maffian, förstås…

Detta är en söt liten bok som kom ut på svenska 1972 (första engelska utgåvan kom 1964). Som barn tyckte jag Helgonet på TV var jättespännande och Roger Moore, som spelade Simon Templar, Helgonet, var min pappas idol. När jag som vuxen läser den här boken blir jag varken rädd eller spänd. Den är just bara lite söt och lite kult med sina biljakter, skurkar, goda middagar och snygga brudar. Och så Helgonet, retsam gentleman som oftast tar hem spelet – hur risigt han än ligger till.

Två tofflor av fem möjliga för att boken är kult!

Read Full Post »

Aningen inspirerad av vännen Jerrys läsning av och om Roger Moore påbörjade jag nyligen läsningen av en gammal Helgonet-bok, inköpt hos Bok-Anna. Roger Moore är ju känd för sina roller som playboy och lite åt hemlig-agent-hållet – han var ju, förutom Helgonet, en av huvudkaraktärerna i Snobbar som jobbar och så spelade han James Bond i några filmer. Han var dessutom min pappas stora idol – de båda föddes för övrigt samma år, 1927. Men vem var egentligen Leslie Charteris, mannen bakom Helgonet???


Så här såg han ut, Leslie Charteris.

                                                                                                                                                     Namnet Leslie Charteris låter som nåt hopkok av brittisk/amerikanskt och grekiskt. Men i själva verket var hans riktiga namn Charles Bowyer Yin och han föddes i Singapore 1907, som son till en engelsk mor och en kinesisk far. Fadern var för övrigt kirurg och härstammade faktiskt från en familj som var kejsare i Kina cirka 1750 – 1100 för Kristus…

Vid mitten av 1920-talet kom Leslie Charteris till Cambridge för att studera juridik. Fast han tänkte egentligen bli brottlin eftersom han trodde att det var både trevligare och mindre ansträngande… Men det hela krävde ett startkapital och det skaffade han sig genom hederligt arbete: han skrev böcker. Först gick det inte så bra utan han återvände till Asien där han bland annat arbetade på gummiplantager och i gruvor samt grävde guld och fiskade pärlor. Återkommen till England gav han 1928 ut boken Meet  – The Tiger (på svenska: Helgonet möter tigern.) Det var Leslie Charteris tredje roman, men den första om Helgonet. Emellertid var han i efterhand missnöjd med boken och kallade i stället Enter the Saint från 1930 för den första Helgonet-boken.

Helgonet-böckerna blev stora succéer och Leslie Charteris blev inte kriminell. Han gav ut ett fyrtiotal böcker om Helgonet, böcker som filmatiserats, både för bioduken och för TV. Den sista Helgonet-boken kom ut 1980.

Men Leslie Charteris var inte bara författare. Han hade också en kolumn i en amerikansk tidning där han skrev om mat, han uppfann ett bildbaserat teckenspråk utan ord och han var medlem i Mensa.

Leslie Charteris älskade att resa över hela världen och det var så han hittade miljöerna till sina böcker. Han var gift fyra gånger, sist med skådespelerskan Audrey Long. Leslie Charteris avled 1993 i Windsor, Berkshire. År 1992 fick han utmärkelsen The Cartier Diamond Dagger av brittiska Crime Writer’s Association, ett hederspris för ett livslångt kriminallitterärt författarskap av speciellt hög kvalitet, sponsrat av just Cartier.


Helgonet – The Saintstick man…

Read Full Post »

Det blev ingen brasbeskådning igår afse, det räcker med att jag har en egen brasa som jag kan ta mig i! 😆 Men Slaktar-Pojken var ute och pyromanade med sina kompisar och messade denna fina bild till mig:


En äkta uppländsk kase! Hoppas boningshuset bredvid står kvar även idag…

                                                                                                                                                             I Metropolen Byhålan var det ganska dött, men plötsligt sprakade det till. Tydligen avsköts fyrverkerier i Stadsparken. Jag försökte fånga dem på bild från mammas balle*, men resultatet blev rätt svart…


Inte mycket till fyrverkerier syns på bilden… Rena natta…

                                                                                                                                                                  I morse sov jag ända till klockan 9.20. Låg och kikade lite runt omkring mig från min bädd på golvet.


Taklampan.

                                                                                                                                                                                                               Till höger finns denna tavla.


Orgelpipor målade av fru Stapelberg, elev till Isaac Grünewald.

                                                                                                                                                         Till vänster i ena bokhyllan ser jag ett gäng djur med snablar.


En elefantparad i hyllan.

                                                                                                                                                      Plötsligt såg jag en polisbil genom fönstret. Farbror Blå cirkulerade runt i området. Och så hördes musik och sång. Mamma och jag rusade till köksfönstret och utanför gick en annan elefantparad förbi, Byhålans första maj-tåg.


Unga örnar fast mer Gamla gamar och allt möjligt passerade utanför mammas köksfönster.

                                                                                                                                                              Vid lunchtid ringde jag FEM och vi stämde träff på Sjöbris klockan 13. (När jag bodde här hette Sjöbris Teatercaféet, men jag tror inte metropolitanerna är så inne på på teaaaaaaaater, så Sjöbris passar sälkert bättre.)

Tog några bilder på vägen, men ljuset var ganska dåligt och det blåste rejält så till och med jag svajade.


Dessa fönster går till mammas lägenhet! Fotade från husets baksida.

                                                                                                                                                        Fångade ett riktigt fint gammalt hus på bild också. Tyvärr vågade jag inte gå närmare med mobilkameran.


I det hår kråkslottet bodde ett av Byhålans kända bögpar – till dess deras business gick i konkan och de blev tvungna att fly stan. TROR jag.

                                                                                                                                                         Fotade ett annat vackert hus som ligger nära sjön. Men när jag bodde i stan var tomten mycket större. Här bodde min klasskompis från gymnasiet,  Claudia Katarina S. Huset hade massor av spännande rum och prång och otroligt vackra takmålningar.


Här innen busade vi mycket när det var föräldrafritt, bland annat med en massa vin…

                                                                                                                                                                Det blev en del bilder på sjön och promenaden runt omkring den.


Vätterpromenaden mot stan. Kyrktornet sticker upp i mitten.

                                                                                                                                                      Ljuset var som sagt urdåligt.


Vatten, vatten, vatten och kyrktornet. Jag saknar verkligen vatten Uppsala, för Fyrisfloden räknar jag inte som nåt riktigt vatten.

                                                                                                                                                            Solen tittade fram en kort stund och jag lyckades fånga lite glitter i sjön.


Tänk om det hade varit en solig dag, vilka bilder det hade kunnat bli då!..

                                                                                                                                                      FEM stod utanför Sjöbris och väntade i snålblåsten. Vi klev in och hon bjöd mig på fika som en försenad födelsedagspresent. Vi satt väl där inne i gott och väl  två timmar, nästan. Vi hade massor att avhandla. Det blev bara liiiite pinsamt när en gammal x-pojkvän traskade in och morsade som om det var igår vi sågs… 😳


FEM gillar att fika och hon var så gullig och bjöd mig på mitt fika!

                                                                                                                                                        Till sist började syret ta slut och vi enades om att ta en nypa frisk luft och promenera neråt hamnen. Tyvärr blåste det rejält och var inte ett dugg skönt. Tur då att Bok-Anna hade premiäröppning i en av bodarna idag! Vi skuttade givetvis in och var där bland hyllor och böcker och rev i säkert en halvtimma.


Bok-Anna har två rum i en bod nere i hamnen. Här letar FEM efter nåt, men fann tyvärr inget.

                                                                                                                                                       Jag gjorde ett par fynd för totalt 40 kronor. Det fick bli en Tony Elgenstierna-bok och en Helgonet-bok.


Jag har jobbat ihop med Tony Elgenstiernas fru ett kort tag för några år sen. Han är visst helt normal, sägs det. Leslie Charteris Helgonet fick stå för den mer lättsamma litteraturen.

                                                                                                                                                         På tal om fynd… När jag kom hem till mamma igen, efter att ha skilts från FEM med en kram samt klappat två hundar på vägen, hade hon hittat den försvunna asken! Den hade hela tiden legat i en byrålåda under ett par strumpor…

                                                                                                                                                   *mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »

« Newer Posts