Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Helene Tursten’

Det börjar med ett stackars pizzabud som tror att han har kört vilse med sin leverans. Fel har han inte kört, men han har hamnat på en… grillfest. En otäck inledning är det på Helene Turstens senaste Irene Huss-bok, I skydd av skuggorna.

En otäck inledning.


Irene Huss och hennes kollegor
finner sig plötsligt mitt i en kamp mellan två MC-gäng om knark. Dessutom visar det sig att Irenes egen familj är hotad.

Ja, det är rafflande spänning från början till slut. Det är så rafflande att det nästan känns som om Helene Tursten inte längre skriver böcker utan DVD-filmer. Den här boken har ju för övrigt redan kommit ut som film. Brukar det inte vara tvärtom – bok först, film sen?

Nej, det här är inte längre litteratur, det är filmsynopsis. Boken får, liksom DVD:n, medelbetyg för sin realism. Men det är allt. Sorry!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, det är inte mycket kraft kvar i Tofflan just nu. Så hela eftermiddagen och kvällen har det varit lugna puckar. Mest ansträngande har varit två partier Wordfeud – jag förlorade både till BB och till Hortellskan. Ett tredje parti är igång sen igår med Inna. Ord har flugit omkring och jag har softat med dem. Det är allt jag orkar. (Jag orkar nästan inte bli upprörd över märkliga, men tillåtna böjningsformer… När jag kom på att det var OK använde jag min förvärvade kunskap i stället!)

Ordkamp.


Jag kan inte säga
att jag är totalt fast i Wordfeud-träsket, för det är jag inte. En stor del av tiden idag har jag ägnat åt att läsa Helene Turstens senaste Irene Huss-deckare. Lite besviken är jag, det känns mest som om Helene Tursten har skrivit en film… Men jag har softat med boken och kommit mer än halvvägs.

Pratade med mamma tidigare på dagen och gav henne mitt nya mobilnummer. Gamla mobilen får ta lite ledigt ett tag, det funkar inte att ha två när man inte har nån handväska. SKÄMTAR!!!

Kanske skulle vifta med mitt spö och trolla fram en handväska till mig själv? HARDLY!!!


I kväll har jag telefonerat
med Fästmön. Vet inte vem av oss som är skröpligast just nu, Anna har en förskräcklig hosta.

Bara skit är det på TV i afton. Det är inget som jag tycker är bra på TV i kväll. Jag sitter och slöglor på ett avsnitt av Lynley från 2007. Igår gick ett program om Birgitta Stenberg, men det spelade jag in för mig och Anna att titta på senare.

Hittade en matlåda i frysen bestående av några kalkonfilébitar och några potatisklyftor. I kylen fanns det hot béarnaisesås, så det blev min middag. Eftersom det är lördag har jag också en skål chilibågar och en starköl. Som reserv, en Vit choklad. Nej, det går ingen nöd på mig. Jag softar efter bästa förmåga. Skulle bara önska mig lite, lite mera kraft och ork. Om jag finge önska nåt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur kan en dag vara både motig och rolig? Jorå, det är inte svårt när man heter Tofflan (nåja, heter och heter…) Det började med att det var tvärstopp i nätverket på jobbet från halv nio i morse och nästan fram till klockan elva. Jättekul – NOT! Min datorskärm blev till och med alldeles svart. Naturligtvis befarade jag det värsta och eftersom jag vet att S inte har påbörjat installationen av min laptop än, sjönk modet.

Gick för att ta mig en mugg cappuccino – och vad händer, tror du? Stopp i kaffemaskinen också! Men jag har ju magiska fingrar och ett visst knep, så till slut fick jag de dyra dropparna. Humöret var emellertid inte på topp, som du kanske förstår. Jag hade massor av saker som skulle göras på webben och det gick ju inte alls. Blev så frustrerad att jag i rasande (!) fart löste det supersvåra sudokut i gårdagens Dagens Nyheter. Bara för att. Fick känna mig smart en liten stund bland alla smartisar…

Den här muggen, som jag har fått av en mig närstående blivande 20-åring, har jag till cappuccinot på jobbet. Förstår inte vad h*n menade med det…


Onsdag och jag pinnade iväg
för asocial lunch till Thaistället – bland annat för att läsa ut Lördag. Men det kändes lite trist när C kom och frågade om vi skulle äta. Som tur var fanns det andra C kunde luncha med.

Eftermiddagen försvann fort och jag fick gjort det jag hade förutsatt mig att göra. Nätverket krånglade inte mer, men snacka om att man är beroende av tekniken… Och lagom till eftermiddagskaffet pirrade mobilen i jeansfickan att jag hade ett paket att hämta på ICA Heidan. Det var mitt härliga bokpaket från Bokus, förstås! Titta bara!

Helene Tursten, Anna Jansson, Mons Kallentoft och Karin Fossum låg i paketet. Vilket gäng!


Jag hann precis hem
innan regnet kom. Ja, jag hade ju förstått stått och snackat (teckenspråk) med CO på vägen från garaget, men vi hann nog in båda två. I skrivande stund är det kolsvart på himlen, men jag vet inte om det regnar så särskilt mycket längre. Det kommer väl. Mina 42 krukväxter har fått vatten och i tvättmaskinen körs en maskin ljus tvätt. Fästmön är och jobbar ända till klockan 21, tråkmånsan. Jag har betalat en räkning och suttit med ekonomin en stund. Det ser bra ut, men, som sagt, framtiden är ju osäker…

Nu blir det ett samtal till mamma innan jag förbereder ett inlägg eller två till i morgon, för tidsinställd publicering. Månntro jag ska ta och reta upp nån…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fick med Fästmön på min plan att leka fredag! Vi tog ett par mackor, drog i oss några chilibågar och sprättade var sin starköl. Sen åkte den första av de fyra filmer jag hämtade igår in i DVD-spelaren. Vi såg Irene Huss 9: En man med litet ansikte.

Blodigt och läskigt.


Filmen börjar med en bilstöld.
När polisen följer efter tjuvarna kliver en man rakt ut i gatan och blir nermejad. Den stulna bilen hittas sedan brinnande. I en byggnad bredvid finner polisen en död flicka. Två till synes skilda fall länkas ihop redan från början när Irene Huss och hennes poliskompisar letar efter mördarna – trots att Irene borde vara på väg till fjällen för en veckas semester med familjen.

Den här filmen är blodig och läskig. Det skjuts mycket i den och eftersom jag är skotträdd som tusan hoppade jag högt flera gånger. Men filmen är mycket mer än så. Den handlar om trafficking och droger – och pedofili.

Som vanligt är Irene Huss-filmerna baserade på Helene Turstens böcker med samma titlar. I det här fallet var filmen bättre än boken. Jag ger den högsta betyg för spänning och angelägna teman.

Read Full Post »

I samband med min födelsedag fick jag ett par intressanta erbjudanden att handla DVD-filmer på nätet. Några filmer som jag gillar är serien om Irene Huss, baserad på Helene Turstens böcker. Så igår kollade jag var det var billigast att köpa de fyra filmer jag saknar i min Irene Huss-samling:

Jag saknar filmerna nio till tolv i min Irene Huss-samling.


Discshop erbjöd mig 50 kronors rabatt.
 Jag gick in och kollade om filmerna fanns inne och vad de kostade. Irene Huss-filmer brukar inte vara jättedyra, men de här filmerna är ändå ganska nya. Fast 169 kronor per film lät smått hutlöst… Så 4 x 169 = 676 kronor. Köp över 600 kronor är fraktfria. Jaa, tacka 17 för det när priserna är så höga…

CDon.com erbjöd mig fraktfritt. Det visade sig att det innebar 29 kronors rabatt. Inget att hurra för, precis. Men… det intressanta var att filmerna var prissatta till 99 kronor styck där. Av nån anledning var de sen ytterligare nedsatta till 74:50 kronor styck. Och med fraktfritterbjudandet landade slutnotan på 298 kronor.

Så valet blev inte så svårt. Nu väntar jag med spänning på fyra Irene Huss-filmer från CDon.com, fyra filmer som kostar mindre än hälften där än hos konkurrenten Discshop. Det lönar sig att jämföra erbjudanden, verkligen…

Read Full Post »

Äntligen blev det ett perfekt tillfälle att titta på en av de två Irene Huss-filmer jag fick av Fästmön i julklapp (Tack, sötnos!) . Anna och jag hällde upp var sin mugg java och slevade upp var sin bit Toblerone-kaka. Sen öste vi på Irene Huss 7: Den som vakar i mörkret i DVD:n.

En ruskig film om en seriemördare…


Två pojkscouter
hittar ett kvinnolik på ett fält. Fast när polisen så småningom tittar närmare – efter att Irene Huss återvänt till fältet – hittas ytterligare kroppar. Alla lik har begravts tillsammans med ett föremål. När polisens utredning tar fart inser de snart att alla kvinnor är medelålders och väldigt lika varandra. Samtidigt börjar även Irene själv känna sig förföljd. När nån ger sig på hennes familj överväger hon att säga upp sig…

Fy te rackarns, det här är riktigt ruskig film! Alla Irene Huss-filmerna är för övrigt baserade på lika bra böcker, med samma titlar som filmerna, av författaren Helene Tursten. Handlingen känns realistisk och är ofta brutal och blodig…

När bok och film är lika bra blir även Tofflans omdöme det högsta! Och så ser jag fram emot att titta på de återstående fem filmerna i serien…

Read Full Post »

En seriemördare som överfaller, stryper och paketerar kvinnor härjar i Göteborg. Och han finns närmare än man tror… Jag har just läst ut Helene Turstens nionde deckare med polisen Irene Huss som huvudperson, Den som vakar i mörkret. Tack för födelsedagspresenten, snälla Nurse Rached!

Mördaren iakttar kvinnorna, sina offer. Så länge de är honom trogna skyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem. Kropparna rengörs noga och läggs i plast. Strax före morden får kvinnorna en blomma med en konstig text och ett foto på dem själva, taget utifrån, men genom deras fönster. Och även i polisen Irene Huss närhet händer det konstiga saker. Ungar som busar eller har det med fallet att göra?

I baksidestexten står det att detta är

[…] en gastkramande kriminalroman som garanterat håller läsaren sömnlös. I synnerhet om man bor på bottenvåningen…

Nåja, jag bor en trappa upp och särskilt gastkramad blir jag inte heller. Boken känns bitvis seg och händelsefattig. Den blir inte spännande förrän i slutet – och då bara en kort stund. Jag reagerade också till viss del negativt på synen på bloggare som förmedlas i boken.

Det här är som vanligt en välskriven Tursten-deckare, men inte en av de bästa. Medelbetyg!

Read Full Post »

Jag läser en av mina födelsedagsböcker. Det är en deckare av min favoritförfattare Helene Tursten. I boken förekommer en blogg som är väldigt hatisk mot bokens huvudperson, en polis. Det får mig att fundera lite över vad bloggar är egentligen.

Polisen Irene Huss läser i vanliga fall inte bloggar. Men hon vet

[…] att bloggar överlever enligt devisen att det som skrivs inte behöver vara sant, bara det är sensationellt och kittlande. Då fortsätter folk att läsa. […]

Jag kan inte hjälpa det men jag irriterar mig lite på detta synsätt – och hoppas att det inte är författarens utan romanfigurens!

Delvis kan jag hålla med citatet. Det som skrivs i bloggar behöver inte vara sant. Det är ju ens subjektiva uppfattning som kommer ut i form av ord i inlägg. Mina åsikter. De behöver ju inte vara sanna. Däremot är det viktigt att faktauppgifter är sanna! Jag tackar till exempel signaturen Hallå? för att h*n uppmärksammade mig på att jag skrivit miljoner i ett inlägg när det faktiskt handlade om miljarder… En viss skillnad. Och rätt ska vara rätt! Klantigt och slarvigt av mig!

Men vid ett annat tillfälle blev jag anklagad för att jag sladdrar och kommer med falsk information kring ett evenemang. Bara det att hade Sven läst ordentligt – och kanske inte smygläst på arbetstid? – så hade han noterat inläggets datum under rubriken och på så vis förstått att inlägget handlade om FÖREGÅENDE års evenemang…

Jag försöker vara sann och ärlig och återge fakta korrekt. Men det klart att jag misslyckas ibland, jag är inte ofelbar. Och mina åsikter är som sagt mina subjektiva åsikter, inte faktiska sanningar.

Åter till synen på bloggandet i min deckare! Här är en blogg vars enda syfte är att bedriva en hatkampanj mot framför allt bokens huvudperson polisen Irene Huss. Hon namnges också och så berättar bloggaren SIN version av ett antal händelser. Denna version stämmer inte överens med Irene Huss version. Men självklart kommenterar hon inte, hon bara läser eftersom bloggen förekommer i en utredning. Däremot kommenterar många ANDRA personer inläggen och stämningen som piskas upp blir brinnande hatisk. Bloggaren skriker efter

hämd!

Ja, hon kan inte stava så bra heller. Ett typiskt tecken på en bloggare?

Om jag skulle ha läst några såna inlägg skulle min första invändning vara:

Det är aldrig ens fel att två träter.

Men det är bloggarens åsikter och som sådana måste jag respektera dem. Däremot hade jag inte fortsatt att läsa eftersom där uppmanas till våld och död.

Jag blir liiite fundersam när jag läser om Irene Huss syn på bloggare i den här boken, men jag hoppas som sagt att det är den fiktiva romanfigurens syn, inte författarens. För den känns lite… förlegad..? Jag har bloggat i ungefär två år och inte 17 har jag överlevt som bloggare för att det jag har skrivit om har varit

[…] sensationellt och kittlande […]

Jag har skrivit om min vardag, mestadels, och den är verkligen inte alls särskilt spännande. Den är min vardag, kort och gott. Förutom om min vardag skriver jag om sånt som intresserar mig och roar mig. Humorn är ett verktyg att hantera vardagen när den blir för svår. För min vardag är ibland svår snarare än… sensationell.

Hot ägnar jag mig inte åt. Det klart att jag kan tycka att vissa människor är puckon, men det tycker många om mig också. Och jag skriver för det mesta inte ut namnen på dem jag inte gillar – om det inte är så att de på nåt vis är offentliga personer och att deras berättelser förekommer i media eller nyhetsdebatter. Mina åsikter är ju trots allt ändå bara mina åsikter och inte sanningar.  Att skriva att nån borde dö för sina handlingar eller åsikters skull är nåt jag ALDRIG skulle göra!

När jag läser andras bloggar tar jag det som skrivs för bloggarnas åsikter, inte sanningar. Ibland håller jag med, ibland inte. Jag läser/följer bara bloggar som intresserar mig – varför skulle jag läsa det jag tycker är ointressant? Hur läser du min blogg??? (Nu darrar jag av nervositet.) Och varför läser du min blogg?

                                                                                                                                                                    PS Jag har blockerat en enda kommentator som uttalade sig väldigt hätskt och gick till personangrepp mot övriga kommentorer i en debatt här på bloggen. Och jag har inte publicerat kommentarer som varit hatiska mot homosexuella eller haft ett rasistiskt innehåll, till exempel. Även jag har vissa gränser för yttrandefriheten. Men det är ju faktiskt MIN blogg och JAG som bestämmer dess spelregler!

Read Full Post »