Dagens citat den 4 september 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Dagens citat kommer från 1999. Jag hittade det i en bok som fångade mitt intresse och inhandlades för fem (5) kronor. Och även om den handlar om händelser som kom i dagen för 20 år sen känns den väldigt aktuell. Om det nu ändå hade funnits några riktiga journalister kvar…

Britt-Marie Citron kommer till Metropolen Byhålan och Motala tidning hösten 1994 för att som reporter bevaka Motala kommun. Jag hoppas att det finns möjlighet för mig att skriva mycket mer om boken sen när jag har läst ut den. Idag lyfter jag bara fram ett citat ur boken som handlar om Motala tidning. Före citatet har Britt-Marie Citron förklarat konkurrenssituationen mellan Motala tidning och Corren. Som en extra krydda piffades konkurrensen upp av att Corren nyligen förgäves försökt köpa upp sin konkurrent. År 2008 köpte NTM-koncernen Corren. Både Corren och Motala tidning, som numera heter Motala & Vadstena tidning, ingår i det som kallas Östgöta Media AB.

År 1994 anses det lite finare i Motala att läsa Corren. Trots detta är Motala tidning större:

[…] Men de flesta Motalabor har vuxit upp med Motala Tidning och vanans makt bryter man inte så lätt. Motalborna hyser en hatkärlek till sin lokaltidning. Tompåsen, säger de föraktfullt, den är som gubbkalsonger, det står inget i den. Men de fortsätter ändå att prenumerera. […]

Jag undrar hur det är idag… Eller nej jag VET. Corren har lagt ner de flesta av sina lokalredaktioner och i Byhålebladet och Byhålenytt kan en läsa exakt samma artiklar… Det var roligare förr, liksom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Djävulsdansen del två: ”Medberoende… jag var ingen medberoende…”

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Citatet i rubriken kommer från författaren Märta Tikkanen i en av slutscenerna av hennes samtal med Ann Söderlund. Märta Tikkanen menade att hon och de fyra barnen levde sitt liv, alkoholiserade maken Henrik sitt eget. Och hennes prioritet och främsta uppgift vara att ta hand om barnen. Igår kväll gick den andra delen av Djävulsdansen på SvT1. Temat var just medberoende. Jag kunde inte titta igår utan spelade in på DVD-hårddisken för att i stället glo idag på eftermiddagen.

Märta Tikkanen och Ann Söderlund. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Just mötet mellan Ann Söderlund och Märta Tikkanen känns väldigt laddat. Den hatkärlek – eller det kärlekshat – som fanns mellan makarna Tikkanen är så otroligt stark och tydlig fortfarande, trots att Henrik varit död i 30 år. Ann Söderlund berättar vid nåt tillfälle att hon haft Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga som sin medberoendebibel. Och så vill Märta Tikkanen inte ens kalla sig medberoende!

Sanna Lundell, den andra programledaren, träffar Ulrika och Micke. Ett vanligt par, men där en drack för mycket och en försökte dölja det så mycket som möjligt för omgivningen – tills den som var sjuk nästan dog av kombinationen lugnande tabletter och alkohol. Extra starkt i det här mötet är barnens närvaro. Dottern, som tycker att det är bra att alla vet hur det ligger till nu.

Och så Martin och hans tjej, där beroendet var ätstörning, framför allt… Hur mycket ska en partner stötta sin andra halva? Kan man behöva ta hjälp av flera?

Sanna Lundell hos psykologen gav en och annan tanke hos mig. Särskilt det psykologen sa om att man inte ska dölja nåt för barnen. Han menade att barn är smarta, de fattar att det är nåt fel. Sanna Lundell undrade om det inte blir värre då. Men i ett missbrukarhem är det ju redan dåligt, menade psykologen.

Det är många tankar och funderingar som snurrar i mitt huvud efter andra delen. Den här delen känns bättre än förra veckans program eftersom alla medverkande verkade ha kommit vidare på ett eller annat sätt. Förra gången var jag mycket bekymrad över den unge Simons väl och ve. Nästa tisdag går den tredje och sista delen. Då handlar det om att bryta mönster. Och programledarna berättar ännu lite mer om sina medberoenden.

Toffelomdömet för andra delen blir det högsta. Det här var ett mycket starkt program!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Test om Volvo

Av mina trafikrapporter, som förekommer här på bloggen då och då, framgår nog rätt tydligt att Volvoägare inte är några favoriter hos mig. Tänk att ha så fina bilar, men inte kunna framföra dem enligt de mest basala trafikregler?! Och att blinkers verkar vara nån sorts extrautrustning som de flesta Volvoägare struntar i…

Skämt åsido, jag har faktiskt ägt en Volvo – eller delägt – en gång i tiden och den var vacker och hette Vera. Men sedan 2006 är jag stolt Toyotaägare till Clark Kent, min egen lille stålman! Toyota är en bil som det aldrig – ta i trä! – är fel på!..

Så här, ungefär, såg Vackra Vera ut. Och hon hade blinkers.

                                                                                                                                                         En viss hatkärlek hyser jag emellertid till Volvo. När jag kollade mina Volvokunskapar fick jag sex rätt av tio. Det var ju knappt godkänt. Hur många rätt fick du??? Testet hittar du här!

Read Full Post »