Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hastig sorti’

Ett inlägg om mat, erbjudanden och om att känna sig viktig (NOT!).


Igår kväll var vi bortbjudna
på middag hos Fästmöns snälla mamma och hennes man L. Anna hade fullt upp med diverse hela dan, nästan. Själv hade jag en bra dag – jag hittade tre intressanta jobb att söka och jag gick en härlig promenad i solen. Idag är det klenare med jobbutbudet. Höll på att skriva ansökningar på två jobb jag redan har sökt! Vilken tur att jag kollade min Excel-lista först… Jag har suttit och letat en god stund nu, men inte hittat nånting. Det är en dålig start på dan.

Jag var och handlade lite igår och köpte hem körv och lax så vi ska ha några planerade middagar framöver. Annars är det lätt att det blir skräpmat och det är varken bra för oss eller ekonomin. På Tokerian har de ofta fina extrapriser som jag försöker utnyttja när det passar. Jag köper till exempel gärna fisk och kalkon när det är billigt. Eftersom jag är Willys+-kund får jag lite fler erbjudanden än vanliga kunder. Ibland delar jag med mig till Anna, särskilt om hon ska ha alla ”barnen” hos sig och det är kött som jag inte äter.

Men igår slapp jag försöka trolla vid spisen, som sagt. Vi var alltså bortbjudna – och jag kan ju meddela att vi inte gick utsvultna därifrån. Annas snälla mamma hade lagat en härlig, nyttig och mättande soppa som vi åt med bröd och ost till. Efter det var jag mätt, egentligen… Då blev det ansjovispaj och sallad, ost och kex. Som avslutning på det hela intogs kaffe och söt paj i soffan. Inte konstigt att Anna ser lite övermätt ut på bilden…

Anna m handen för munnen

Anna har nog tryckt i sig lite för mycket här…


Medan Anna klurade på
ett tankepussel hjälpte jag L med lite datorbestyr. Annas snälla mamma förevisade ett tusenbitarspussel som hon sitter med – framför TV:n. Jag blev så sugen att pussla igen, men vet hur det var sist: jag vill bara sitta vid pusslet och inget annat blir gjort.

Eftersom parkeringstiden började gå ut blev vår sorti lite hastig. Jag vill inte ha fler p-böter, tack så mycket. För att vi inte skulle svälta ihjäl på den långa vägen hem (hade vi inte varit på olika håll strax före middagen så hade vi nog promenerat – det är ungefär 1,4 kilometer…) fick vi med oss lite färdkost. Det var härliga äpplen från Slottsträdgården! Äpplen, som verkligen doftar äpplen, du vet…

äpple i hand

Äpple som verkligen doftar äpple…


Under tiden jag har skrivit det här inlägget
har det trillat in ett nej på ett sökt jobb. Igår fick jag tre nej. Eftersom nejen är så många gäller det att försöka matcha med att söka ännu fler jobb. Lite svårt, dårå, när inget finns kvar att söka… Igår kväll skickade jag i alla fall över mitt CV till en Twitterbekanting som ska byta jobb. På det snart före detta jobbet (före detta för personen, alltså!) behövs nån som tar över och kanske kan det finnas en möjlighet för mig där. Desperationen närmar sig, kan jag meddela.

På fredag tänkte jag förnedra mig genom att gå till Arbetsförmedlingen. De vill ju träffa mig där för en uppföljning av min aktivitetsrapport. Du kanske minns att jag fick brev från dem om detta i fredags. Visst känner man sig viktig när de skriver så här (ett direkt citat ur brevet):

[…] Räkna med väntetider och förbered dig på ett 5 minuters samtal utifrån din inskickade aktivitetsrapport.
Du kommer att träffa en arbetsförmedlare som följer upp ditt arbetssökande utifrån din inlämnade aktivitetsrapport. […]

Dessutom, som du noterar, är brevet illa skrivet. Samma sak, nästan, tjatas om i två på varandra följande meningar. Man undrar om det jobbar några skrivkunniga kommunikatörer på Arbetsförmedlingen..? Och så avslutas brevet med sedvanligt hot:

[…] Om du inte besöker oss för uppföljning enligt ovan, riskerar du att det påverkar din ersättning från Arbetslöshetskassan.

Nej, det här var ingen bra start på min tisdag. Förhoppningsvis kan dan därför bara bli bättre! Anna är ledig och det står nåt litet ärende på dagordningen idag. Jag tänkte hänga på och samtidigt tanka.

Hur har din dag börjat??? Bättre än min??? Skriv gärna några rader och muntra upp mig, för ingens dag kan väl ha börjat sämre än min. Eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdagen blev verkligen omvälvande – på alla sätt och vis! Jag vet inte hur många gånger jag grät igår, men många gånger var det! Dörrar stängdes framför min näsa. Hårt och med eftertryck. Men dörrar öppnades också…

Igår kväll var jag bjuden till Slottet på middag. Vi är ju slottsvakter den här veckan och Fästmön och Elias skulle åka dit för att sova över. Jag mötte en överlastad Anna och en uppspelt Elias vid busshållplatsen i Svartbäcken. Vi passerade en ICA-affär där vi gjorde ett tillfälligt stopp innan vi nådde Slottet.

Kvällen började så bra, med skrubbning av potatis i en balja vatten utomhus och promenader till toaletthuset. Elias ”rensade” mormors smultronland och även jag och Anna fick smaka var sitt sommarbär.


Ett riktigt sommarbär, smultron, eller hur?

                                                                                                                                                           Middagen intogs utomhus och bestod av kokt potatis och fläskkotlett/kalkon, kall sourcream & onion sås, körsbärstomater, baguette och ost. Min kalkon var framtagen ur frysen, men smakade ljuvligt ändå. Det är nåt speciellt med att äta utomhus. Elias var utsvulten som vanligt och drack vatten för att stilla hungern före maten.


Elias var utsvulten och drack vatten före maten.

                                                                                                                                                                 Vi drack alltså vatten till maten, men mormors växter, de får minsann vin! Här har mormor gjort nån sorts specialkonstruktion. Vi tror att syftet är att blomman ska få i sig vin vatten när den behöver. Fast blomjorden var kruttorr och blomman hängig så Anna vattnade den som vanligt också.


Mormors blommor får vin, minsann…

                                                                                                                                                              Efter maten tog jag nån mer bild, sen var det dags att besöka huset med liten pojke. Och medan jag väntade utanför på en bänk ringde pappa O och var ledsen. Han behövde en ambulans till akuten på Djursjukhuset och det klart att Taxi Tofflan ställde upp på ett sånt behjärtansvärt uppdrag!


På behjärtansvärt uppdrag.

                                                                                                                                                                    Jag tvingades göra en hastig sorti från Anna, Elias och Slottet och for så snabbt jag kunde ut till Morgonen där Jerry väntade med en svårt sjuk Felix-katt i en låda. Innan vi for tillbaka in mot stan hämtade vi upp matte Frida i Himlen. Sen var det åter gasen i botten (ja, jag höll hastighetsbegränsningarna!) och raka vägen till Djursjukhuset.

Det var en mycket sjuk kattpojke vi kom till akuten med. Hans temp var endast runt 35 grader – och en katt ska ha mellan 38 och 39 grader. Felix blev så väl omhändertagen av duktiga sköterskor och veterinärer och vi som var med kände deras omtanke och värme. Vilken personal!

Felix var en riktigt liten stoisk kämpe och du kan läsa om hans kamp här. Vi hoppas nu att den lille killen svarar på antibiotikan. Gör han det, bör det märkas skillnad inom ett till två dygn.

Read Full Post »