Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hasa omkring’

Häromdan skrev jag ju om varumärken här på bloggen. Detta med anledning av att en tidning här i Uppsala tagit fram en lista på de personer som har Uppsalas starkaste varumärke. Och så skrev jag nånting om att jag saknade vissa personer. Nu presenterades bara tio i topp i tidningen, men listan innehöll faktiskt flera namn. Strax därpå skrev även lokalblaskan om hur man blir nätkändis och det personliga varumärket online, en ganska raljerande krönika som tycktes ha som syfte att slå ner på sociala medier, främst korkade bloggare.

Samtliga ovan kan slänga sig i väggen – för nu har Brand Finance, en internationell varumärkeskonsult, tagit fram en lista över världens mest värdefulla varumärken. Och där platsar varken naturfotografer, journalister eller bloggare. I toppen hittar vi nämligen Apple och Samsung som de två mest värdefulla. Efter dessa kommer Google, Microsoft och Walmart. Men det är Ferrarri som har det starkaste varumärket, följt av Google, Coca-Cola. Pricewatehouse Coopers och Hermès.

Snacka om tunga elefanter... Vi som är långt ifrån så berömda – och kanske ökända – kan under tiden hasa omkring i listornas utkanter, i våra tofflor, kanske…

rosa toffla stor

En del av min logotyp – som i sin tur är en del av mitt varumärke…


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällen har sniglat sig fram. Fästmön och jag kunde sitta nån timma på balleb* i kvällssolen. Det var intressant att diskutera det en kär vän kallar för WT**. Man slås onekligen av gräsliga stilar, smaklös klädsel och dessa eviga foppatofflor. I ett visst område tycks den rosa varianten på de senare vara högsta mode. Tur att jag är så piffig själv när jag hasar omkring här i Himlen i mina bajsbruna sandaler som jag en gång i tiden svischade fram genom stadens Sandlådas korridor. Snorhalt var det, för lokalvårdarnas scheman var så pressade att golven ibland bara fick en mugg rengöringsmedel och ett par muggar vatten på sig. Sen ansågs de skurade. Och snorhala, dårå. Vansinne! Men billigt för Sandlådan – som naturligtvis på samma gång fick kunder till Sjuktugan i Backen. Säga vad man vill om min förra arbetsgivare, men innovativ var man, på gränsen till det vi vanliga döda skulle kalla dumsnål. Men i alla fall…

Nu pratade vi om kläder och stilar och jag måste ju säga att jag estimerar Annas nya klädmärke. Det gav mig också en påminnelse om vad jag ska sätta upp på fredagens handlingslappp…


Starkt varumärke!

                                                                                                                                                                       Kaffe och kanelbulle intogs i köket innan vi bänkade oss i TV-soffan. I kväll gick den fjärde och sista delen av den norska dokumentären Mitt liv som homo på SvT2. En halvtimma långt när jag önskade lite tystnad och lugn och ro. Men det är svårt att få till i Himlen eftersom de två yngsta älskar att reta varandra. Till slut blev jag skitirriterad och röt till var på den allra yngsta rusar ut ur rummet och klipper till mig på fötterna på vägen ut. Sånt beteende är inte OK. Man slåss aldrig. Men det här med kommunikation är svårt… Och ibland är jag glad att jag inte är förälder. Fast bara ibland. När ungarna retas och slåss. När de är goa och snälla och mysiga är det OK att vara bonus. Ja, ja, det är väl tur att jag inte har egna barn, för de skulle väl vara helt kuvade…

I morgon bitti ska jag in till stan och träffa min coach. Efter det blir det en tidig lunch med en god vän som jag tyvärr träffar alltför sällan. Så sorgligt eftersom vi aldrig i vår vildaste fantasti kunde tro det… Men DET är en helt annan historia och den har jag försökt lägga bakom mig. Så gott det nu går. Jag är fortfarande mitt uppe i dess konsekvenser.

                                                                                                                                                            *ballen = balkongen
**WT = White Trash

Read Full Post »