Salt och söndagsskoj

Ett inlägg om lördagskvällen och en tramsig shoppingrunda idag.

Det var så himla varmt igår!!! Vi satt ute ganska länge och det var nästan 24 grader vid 23-tiden!.. Underbart, men också väldigt tröttande. Jag blir saltsugen som tusan, antagligen försvinner det en massa salt ur kroppen när det är så här varma dagar. Vi inledde därför lördagskvällen med salta pinnar och en öl på ballen*. Detta snaskade vi på medan ett kilo räkor låg och tinade. Sen kladdade vi med räkmackor… Och ja, Fästmön diskade och jag gick ut med räkskalen. Räkskal måste ut direkt till soprummet på sommaren!

Idag var klockan nästan tio innan vi vaknade. Jag drömde en konstig dröm om ett av mina normala X. Det var lustigt. Vet inte varför jag kom att tänka på just henne, men uppenbarligen gjorde jag det.

Vi tog det lugnt resten av förmiddagen. Jag tvättade mitt urskitiga hår och smorde in mina soleksem som kliade som tusan i natt. Tycker inte att salvan som doktorn skrev ut mot mina generella eksem är särskilt bra, föredrog den jag hade tidigare. Men det hjälpte inte att jag protesterade, just nu är det Emovat som är ”inne” och säkerligen står på läkemedelslistan.

Det började regna fram på morgonen och fortsatte en stund in på förmiddagen. Runt 16 grader var det bara. Men när regnet hade upphört traskade vi över rondellen. Passade på att titta in till Arge Kaj för att se vad han var förbannad på sålde för roliga saker. Jag kom ut med ett par insektsfria trosor, piprensare (jaa, gissa vad jag ska ha dem till!..), en ful fisk och ett par svindyra läsglasögon (20 spänn).

Sen gick vi vidare till Tokerian. Somliga börjar ju arbeta i morgon och behövde inhandla lite lunchprylar. Andra behövde handla annat – men glömde hälften. Såg snart f d kollegan S, men eftersom S inte visade att h*n hade sett mig klev jag inte fram. Löjligt av mig, kanske, men jag mår inte så bra efter beskedet jag fick dan före midsommarafton.

Ringde mamma när vi kom hem. Jag har inte pratat med henne sen i torsdags, så jag ville höra läget lite. Idag var det ganska bra – det är ju mycket sport på TV och sånt gillar mamma!

Anna fixade kaffe och vi hällde i oss detta tillsammans med kanelbullar från Tokerian, allt medan vi glodde på en film som berörde. Jaa, till och med den hårdhudade Tofflan fällde en tår.

Jag lagade till en nyttig (ehum…) måltid bestående av tomater, potatisklyftor, kalkon och hot béarnaisesås. Till det korkade jag upp en Villa Puccini (2006).

I kväll blir det Miss Marple och sen läggdags. Anna börjar 7.30 i morgon bitti och jag ska skjutsa henne. I morgon eftermiddag ska jag träffa min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se för en försenad födelsedagsfika på Fågelsången vid Svandammen. Detta innebär att jag måste åka buss och det bävar jag för…

Här kan du se några bilder från igår kväll och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen

Livet är kort. Det är semestern också.

Read Full Post »

Vad gör vi mot barnen, egentligen?

I ett inlägg som jag la ut i morse länkade jag till ett angeläget och välskrivet inlägg hos Fatou. Det var det där om att barnen alltid är de som drabbas – oavsett vems fel det är – när det gällde familjen som hotas av vräkning. Och jag kan ju säga att jag inte blev mindre beklämd när jag läste om doktorn som nu är misstänkt för barnpornografi.

Enligt lokalblaskan handlar det om en manlig doktor i vars kamera man har hittat bilder på avklädda barn. Mannen greps också när han smygfotograferade barn på en badplats förra sommaren. Det var föräldrar till de badande barnen som larmade polis. Enligt vittnen slängde mannen något ifrån sig. Det visade sig vara ett cigarrettpaket – som innehöll ett minneskort med bilder på barn. Polisen hittade också foton på över 2 000 barn upp till fem år i läkarens kamera. På ett annat minneskort hittades ungefär 7 000 bilder på nakna barn. Mannen är misstänkt för innehav av grovt barnpornografiskt material, men också för ofredande.

Nu vet jag också att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats, men om uppgifterna i lokalblaskan stämmer är det ju fruktansvärt. Inte blir soppan bättre av att

[…] Mannen arbetar som läkare i Uppsala på en hög position. […]

enligt UNT. Bland mannens patienter finns barn.

Från tidningen har man varit på mannens arbetsplats och där kände ingen till anklagelserna. Eftersom det råder sekretess mellan myndigheter har personalchefen på mannens jobb inte fått veta nåt. Polisen är däremot tvingad av lag att anmäla till socialtjänsten om det finns risk att barn far illa. Enligt UNT har polisen också gjort detta, men anmälan gäller enbart läkarens egna barn. Inga andra eventuella barn… Socialtjänsten har nämligen ingen rätt att lämna ut såna här uppgifter till den anmäldes arbetsplats.

Nu vet vi ju som sagt inte om den här läkaren är skyldig eller inte, även om mycket pekar på att han är det. Det enda som kan hända medan utredningen om brott pågår är att han blir tillfälligt avstängd från sitt arbete. Självklart hoppas jag att han blir det eftersom misstankarna är grava och bevisningen ju verkar väldigt stark.

Rejält beklämd blir jag och undrar vad vi gör mot barnen, egentligen. Vad utsätter vi dem för? Skulle du vilja låta ditt barn behandlas av en läkare som är misstänkt för innehav av barnpornografi och ofredande?

Det är alltid barnen som drabbas när det gäller vuxnas märkliga beteenden och ageranden. Ibland har jag undrat varför vissa föräldrar skaffar barn, när de som uppenbart inte är intresserade av dem. Jag hör och ser på nära håll och genom skrikorgierna från barn nummer två kan jag inte låta bli att undra. Barn nummer ett skrek nämligen likadant – tills barn nummer två kom till familjen. Vad är det för fel – på föräldrarna? Funderar jag…

Du tycker säkert att det är lätt för mig att ha åsikter om barn, jag som inga har. Men du ska veta att det är ett medvetet val. Jag träffade aldrig nån i livet som jag verkligen ville skaffa barn med. Och när jag blev äldre och visare insåg jag vilket otroligt och framför allt livslångt ansvar det är att ha barn. Det ansvaret har jag aldrig varit varken mogen eller redo för.  Jag skulle ha varit en förskräcklig förälder! Säkert väldigt sträng och krävande. Inte alls snäll. Däremot skulle jag förstås aldrig slå mitt – eller nån annans – barn. Mer än så kan jag inte säga. Det är ett val jag har gjort och jag är övertygad om att det är ett korrekt val – även om det kan nypa till i hjärtat ibland, det erkänner till och med hårdhudade jag.

Så det är en evinnerlig tur att jag fick fyra bonusbarn på äldre dar, barn som nu är eller är på väg att bli vuxna. Kanske hade det blivit gemensamma barn och Fästmön och jag hade träffats när vi var yngre. Men nu blev det inte så och jag är nöjd ändå. Jag känner mig ändå så där lagom träffad av texten på den här muggen som jag fikar i på jobbet, en mugg jag fick av en av de fyra till en födelsedag härom året…

”Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home”…

Livet är kort.

Read Full Post »

Om jag stannar

En dag under senvintern låg Gayle Formans lilla bok Om jag stannar i ett paket från Bokoholisten i min postbox. TACK! Jag trodde aldrig att en sån liten bok kunde innehålla ett sånt tungt ämne.

En liten bok med ett tungt innehåll.

                                                                                                                                                         På ett ögonblick förändras allt för 17-åriga cellisten Mia. Hon och hennes familj råkar ut för en bilolycka och bara Mia överlever. Hon är svårt skadad och vårdas på intensiven. Trots att hon är medvetslös – eller tack vare? – kan hon uppleva vad som händer runt omkring henne, dock utan att ”ingripa” eller kontakta omvärlden. Uppenbarligen svävar hon mellan liv och död. Läsaren får följa Mia under ett dygn.

Det här är en bok som lockar fram tårar hos den mest hårdhudade. Skulle jag tro. Ingen torde lämnas oberörd av berättelsen som är baserad på en verklig händelse.

Språket flyter lika lätt som Mia flyter genom sjukhuset i sitt märkliga tillstånd. Ingen Nobelprisroman, men en mycket originell och stark bok. Läs den! Jag ger den högsta betyg.

Read Full Post »