Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hånskratta’

Ett förvånat inlägg.


 

Grönt och gult blad

Det har… lossnat…

Livet är sannerligen märkligt. I skrivande stund känns det som om det har… lossnat på ett visst plan för min del. Känslan är underlig. Och att säga att nåt skulle vara avgjort vore att ljuga. Men jag har gjort spännande upptäckter och har fått spännande information den här veckan. Detta i sin tur har gjort mig… lättare till sinnet. Dels för att nya möjligheter kan öppna sig, dels för att det trots allt verkar finnas nån form av rättvisa.

Vad gäller det senare finns det säkert människor som skulle skratta RÅTT. Såna som jag skrattar inte alls åt det utan tänker att det både var rätt och väntat, men ju ändå är en sorg för den som drabbas. Självinsikt är en bra egenskap. Det är nåt jag har jobbat med oerhört de senaste åren. Jag är inte rätt person att säga huruvida jag har lyckats eller inte – det får andra avgöra. Men en sak som jag alltid har haft med mig genom livet är att jag aldrig ljuger om vad jag kan eller inte kan. Sånt slår tillbaka för eller senare och vad jag förstår har nån fått rejält på tafsen nu. Men, som sagt, jag kan varken njuta eller hånskratta. Jag konstaterar att ärlighet varar längst och är bäst.

Regn på fönster

Kom hösten igår kväll?

Igår kväll jublade jag däremot och trodde att hösten var här. Det fullkomligt vräkte ner regn. Och i morse när jag försiktigt vickade på persiennerna föll stora flingor snö. I skrivande stund verkar det inte falla nån nederbörd alls, men det är grått och vått ute. Det är en sån här dag när det passar bäst att vara inomhus och läsa. Jag tänker på somliga som skulle ge sig av och ut tidigt för att kränga kakor (!). Det kan inte ha varit/vara roligt i det här vädret…  Men personligen gillar jag regn och mörker och höst, samtidigt som jag naturligtvis vet att det inte är höst på gång utan vår. Vår med skoningslös sol som avslöjar alla (nya) skavanker både i mitt hem och i mitt ansikte. En borde göra nåt åt det. Flytta, till exempel. Jag har för länge sen nått gränsen för vad jag pallar att höra. En vill liksom inte höra allt som försiggår i detta lyhörda…

I morse vaknade jag naturligtvis tidigt, vid sju-tiden. Medan andra startade sin tvättmaskin perkolerade jag kaffe och kröp ner under täcket igen. Jag läser Jens Andersen-biografin om Astrid Lindgren och det är en riktigt tung tegelsten. Därför passar det bra att ligga och läsa den. Nu har jag läst över hälften. Den första tredjedelen av boken handlar om Astrid Lindgrens första graviditet och sonen Lasse. Dottern Karin nämns liksom i förbifarten. Ändå var det tack vare henne som Pippi Långstrump kom till. Och Pippi i sin tur var ju den barnboksfigur som gjorde att Astrid Lindgren fick sitt litterära genombrott. Men, men… jag flinar när jag läser att Astrid Lindgren då och då poppade upp i Metropolen Byhålan, bland annat i en radiomast…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan den här lördagen är till ända 
ska jag försöka leva lite. Jag har inlett den med läsning och skrivande, nu är det dags för verkligheten, nuet, livet… Tillvaron, som kanske är på väg att förändras IGEN, nu när det känns som om det har lossnat lite…

Ha en riktigt go lördag!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mod.


 

Du hånskrattar säkert, men jag är väldigt rädd för nålar och blod. Jag är så rädd att jag kan svimma. Därför var jag otroligt nervös idag på förmiddagen. Ja, nerverna dallrade ända ner i tarmen och gjorde den orolig, om du hajar vad jag menar.

Men på Uppsalas bästa husläkarmottagning jobbar proffs. Jag fick komma in, något försenad, eftersom ”alla” var där och ville få hjälp denna klämdag. Sen gick det überfort. Jag hann inte ens bli rädd. Jag såg inte nålen, såg bara när sköterskan grejade med vaccinet. Det sa inte pang och det gjorde inte ens ont när hon satte spiken i armen och tryckte in vätskan. Som plåster på såret fick jag… ett litet plåster. Jag känner mig sååå modig!

Plåster på armen

Plåster på armen. Jag överlevde!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ganska halvgalen dag.

 

Marsmorgon

Marsmorgon med ett eldklot på himlen.

Ett sammantaget omdöme om den här dagen är att den har varit halvgalen. Härligt nog höll sig solen framme. Jag fick se den tidigt i morse, en stund mitt på dan och så när jag skulle åka hem. Stor, var den. Rund. Som ett eldklot. Naturligtvis ville jag stanna och fota, men man kan liksom inte göra det mitt på E4:an. Det fick bli en bild från parkeringsdäcket intill kexfabriken i stället.

Blå himmel och plan

Himlen var blå hela dan! I cirkeln, ett plan.

I morse samåkte vi eftersom Fästmön började klockan sju. Det var skönt att komma tidigt till jobbet, för jag hade fått ett par frågor igår kväll som jag ville besvara så snart jag kunde.

Lilla My

Lilla My, med ett ton sisu, har lämnat min arbetsgivare idag. Vilken förlust – för arbetsgivaren!

Och så plötsligt var det lunch. Det blev en sista sådan med M, tyvärr, eftersom det var M:s sista arbetsdag här. Så skils våra vägar. Jag hoppas förstås att vi kan fortsätta hålla kontakt på nåt sätt. Jag menar, datorer, mejl, sociala medier, mobiler finns ju, för att nämna några hjälpmedel. Samtidigt misstänker jag att våra liv går så mycket isär att vi nog inte lär varken ses eller höras. Det är vemodigt och ledsamt, för M är en person som jag gärna skulle vilja behålla i min vänkrets. En rättskaffens, hårt arbetande, driftig, rak Lilla My med ett ton av sisu är M!

Resten av dan är inte så mycket att orda om. Det var möte och jobb och en bit glasstårta med blåbär i all hast. Och så skiter sig saker och ting just när jag ska åka hem! Lagen om alltings jävlighet, oder was? Det värsta var nog emellertid en fruktansvärd olycka på E4:an. I det sammanhanget var det verkligen inte värst för mig! Men det klart. Jag fick ta gamla E4:an hem. Den vägen är inte bara längre, den är smalare, hastigheten ligger på 70 eller 80 och stora delar av vägen är det omkörningsförbud.

Våffla med grädde och hjortronsylt

Våffla med grädde och hjortronsylt

Jag var sen hem. Och skithungrig. Möttes av en smått ilsken Anna som hade fått betala för mycket. För att lösa detta gav vi oss iväg nästan omgående så att det blev utrett. Runt halv åtta kunde vi bänka oss och äta kvällsmat – våfflor med grädde och hjortronsylt. Jag åt så jag mådde illa. Hur många våfflor jag åt? Tja, kanske… fem, sex… eller åtta, nio… Ja, du fattar kanske hur jag mår..?

Diplom Antikrundan Arvika

Jag har blivit antikkunnig!

Anna var söt och diskade. Själv slog jag mig ner i bästefåtöljen för att avnjuta veckans höjdpunkt: Antikrundan. Då får ingen störa mig och jag kör igång appen och värderar. Hej vilt. Men nu börjar min träning ge lite resultat. I stället för att kolla in vad folk har på sig och hur de pratar och att hånskratta åt dem när de säger att de inte bryr sig om vad deras medhavda pryl är värd har jag börjat lyssna på värderingsmännen. Och se! Dagens diplom visar en positiv utveckling: jag fick omdömet Antikkunnig.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

Nu är jag lite, jävla trött och ska umgås med Anna de sista timmarna vi är ensamma. I morgon är det fredag, hörru!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens klanterier.


Idag tycks vara en sån där dag
när jag bara klantar det. Eller yttrar mig klantigt. En riktig kruka, med andra ord. Det började redan i morse när jag stolt twittrade om min matlagning. Det vill säga jag kokade fyra ägg som Fästmön och jag ska ha på våra räkmackor i kväll. Detta var jag så stolt över att jag twittrade – att jag skulle servera okokta ägg i kväll. Smart… Nu är jag osäker på om hon fortfarande vill komma.  Möjligen för vinets skull, dårå…

Löskokt ägg

Nej, varken löskokta eller okokta ägg funkar på macka med räkor.


Nästa sak där jag bevisar mitt mellannamn
uppdagades strax före lunch. Eller nja. Jag hade kämpat med en väldigt irriterande bild först som inte ville publicera sig i rätt storlek. Hur som helst… Under två och en halv arbetsdag har jag svurit över att jag inte har kunnat skapa en ny användare som ska kunna jobba i vårt webbverktyg. När kollegan sen tog tag i det hela visade det sig att jag sett fel och tolkat en pil som en scrollist. Två klick från kollegan och därpå kunde användaren börja jobba. Jag döööööööööööör för att jag skäms så mycket!!!

Under lunchen tror jag inte att det hände så värst mycket klantigt. Inte från min sida, i alla fall. Jag fick besök av vännen Klara som anlände med färdtjänst. Vi gick tio steg till Kurre där vi intog paj och sallad. Och beundrade julpyntet

Julkruka

Tjugondag Knut har väl varit, men Kurre kör på jultemat fortfarande. Eller också var det en känga till mig, en riktig KRUKA..?


Klara var i alla fall snäll
och hånskrattade inte åt mig, så jag måtte ha skött mig under lunchen. Roligt var det att ses, för det blir ju inte alltför ofta när man bor på olika sidor om Stan. Som vanligt pratade jag nog för mycket. Klara hade mer fokus på själva matintaget. Men Klara har, som alla människor, en historia att berätta. Och jag skulle vilja skriva om en del av den. Nån gång. När jag får ett frilansuppdrag som jag kan ta skamligt mycket betalt för. För jag skulle skriva om viktiga grejor, nämligen!

Klara

Klara vill äta sin lunch.


Lunchen blev rejäl
t, men till kvällen hoppas jag att jag har plats för sisådär ett halvt kilo räkor med limeaioli, dill och lite citron samt, naturligtvis KOKT ägg. HÅRDKOKT, till och med…

Ska du äta nåt nyttigt gott i kväll eller blir det chips och öl som gäller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en respit.


Det sägs att om man sjunger
på morgonen, så gråter man före kvällen. Jag blev väckt av sång i morse och grät innan solen gick ner. Uppenbarligen är det gamla ordspråket utvidgat.

Det är en skör, skör tråd jag står på. Jag vickar fram och tillbaka. Hur lätt som helst att falla. Lätt som ett tunt löv som blåst mot fönstret och som plötsligt lossnar från glaset när vinden rör vid det.

Löv på fönstret

Lika lätt att falla som ett löv…


Jag misslyckas hela tiden.
När jag för en gångs skull försöker vara snäll, blir det fel. Det måste jag lära mig att acceptera, att alla inte uppskattar eller vill ha uppmärksamhet. Att föra andras talan har jag slutat med. Det gjorde bara ont och blev fel och ingen blev nöjd.

Det lilla räcker. Jag var på väg till spåret, för nu är jag så trött, så trött att jag inte vet om jag orkar ta ett endaste steg till. Ville inte tänka på andra, bara vara självisk och sluta. Men vet du vad som hindrade mig, ironiskt nog? En trasig lampa. En jävla trasig lampa i bilen.

En sån som jag är så förbannat plikttrogen. Inte kunde jag ställa in bilen med en trasig strålkastare i garaget, heller! Jag for i sporrsträck – som värsta stridshingsten stridsstoet – till bilverkstan. Hann precis få hjälp av en snäll Robert innan de skulle ta helg.

Tillbaka i garaget hemma hånskrattade jag åt mig själv. Saved by a bulb…

Nu håller jag mig inomhus och drar nåt gammalt över mig. I morgon är en ny dag. Jag är inte ens ung nog att bli ett vackert lik. Jag har fått veta hut idag. Jag har fått läsa att jag är en lögnare. Men jag har också fått läsa att jag är fin, att jag är uppskattad och att jag är förlåten. Det är inga halmstrån, det är tjocka rep för mig.


Livet är kort. En dag till har jag överlevt.

Read Full Post »

Fast inte åt det här inlägget, dårå, för nu ska jag gnälla. Så du som inte pallar det kan sluta läsa nu. Eller också kan du ju hånskratta åt det här:

  • Jag har skitont och jättebesvärligt, hela dan har varit ett enda stort helvete.
  • Kursen, som jag hade blivit ombedd att vara med och leda var väl bra, men när jag väl kom dit fanns ytterligare en person som blivit ombedd detsamma. Eftersom jag inte kunde skutta omkring i rummet – man skuttar inte på kryckor eller när man har en alien – undrade jag vad jag hade där att göra. För jag hade nog struntat i att gå dit när jag hade så ont om jag hade vetat att jag var hängslena och det redan fanns en livrem.
  • Jag hatar mig själv för att jag bara glömmer saker! I tisdags skulle de nya fönstren inspekteras. Vad händer? Ja, inte lämnade jag övre låset olåst och jag berättade definitivt inte detta för Fästmön som var hemma här större delen av dan, men inte hela… Och jag hade ju en reklamation av en persienn…
  • Skulle åka och handla efter jobbet och kom hem med fel alientillbehör. FAN!
  • Köpte en sallad som jag kastade i mig därför att min lunch bestod av en macka, följt av en kaka vid 14-tiden. Fick ÄNNU mer ont i magen.
  • Det bara dunkar i skallen och jag är yr och frusen. Vill helst gå och lägga mig och dra nåt gammalt över mig.
  • För övrigt är jag ful, fet, korkad och elak. MEN JAG ÄR FORTFARANDE INGEN HEN, SURA!!!

 

 

Idag räcker inte humorn till för att skoja upp humöret. Nej, inte ett gram.

Jag vill inte vara med idag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag noterade en liten TT-notis om säljare och köpbeteende hos kunder. Säljare är en yrkesgrupp som jag är allergisk emot. För att tala klarspråk fattar jag inte hur man kan jobba som säljare, särskilt inte telefonförsäljare. OK, jag vet att det är en tuff arbetsmarknad, men jag skulle hellre städa eller jobba på dagis (det senare är min mardröm, därmed inte sagt att man inte behöver utbildning för att jobba med barn!!)

Telefonförsäljare är värst, men tack och lov kan de inte ta på mig.


Min gamla mobil
ligger påslagen på köksbänken i ljudlöst läge. Varje dag noterar jag säljsamtal – och varje dag hånskrattar jag, för jag kommer inte att svara på dessa samtal.

Men åter till säljare och köpbeteende! Enligt notisen kan beröring göra kunderna mer köpbenägna. Beröring! Ja, det är nån på Karlstads universitet som har undersökt detta och kommit fram till att en sekunds beröring gör oss kunder mer positiva till affären, att vi vill komma tillbaka och att vi vill handla för mer pengar.

Fy te rackarns! Tänk om Hon med pannan eller nån annan kuf på en affär nära mig plötsligt fick för sig att ta på mig! Först skulle jag nog skrika

Ofredande!

Sen skulle jag springa benen av mig därifrån! Så fort min häl nånsin bar.

Hur skulle du reagera om en säljare tog på dig i en affär???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »