Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hångla’

Ett inlägg om söndagens shopping.


Idag har jag shoppat.
Ja, det är sant! Först på nätet, sen på Stormarknaden. På nätet beställde jag linser för tre månader. Bästa priset för min typ av lins hittade jag på Nordic Lenses, men notan slutar ändå på närmare 800 pix. Jag har köpt mina linser därifrån de senaste åren. Leveranssäkerheten har varit god, även om jag har lärt mig att det finns linsnäthandlare som levererar snabbare…

Mina stolar har ännu inte återvänt från sitt kalas, men jag misstänker att det var de som plingade på dörren just som jag slagit ner rumpan på tronen i det rum där man vill vara ensam. Nåja, stolarna sitter inte i sjön, så att säga.

Kakor

Stort utbud…

Inte kom jag på nåt roligare att erbjuda Fästmön som söndagsnöje än en fika. Vi styrde kosan till Stormarknaden, som sagt. Där finns ju ”allt”, till och med Konditori Fågelsången numera. Naturligtvis var vi inte ensamma på konditoriet, men vi fick ett bra bord med en soffhörna. Dessutom fick vi beröm av tjejen i kassan för att vi hade bestämt oss för vad vi ville ha när vi kom fram för att beställa…

Mazarin o kanelbulle

Klassisk fika, om än lite photoshoppad…

Nä, för vår del blev det varken semla eller bakelse eller nåt nyttigt som macka. Det blev traditionell bulle och kaka. Anna tog en Garbo-kaka, jag en klassisk mazarin.

Sur Anna

Sur Anna? Nej då, inte egentligen. Paret i bakgrunden hånglade när vi gick.

Vi hade inga direkta ärenden för övrigt, mer än att jag skulle in på ICA för att köpa pålägg, fil och mjölk. Därför satt vi en lång stund och kuckilurade lite och glodde på folk, ögonbryn och annat smått intressant. Ett par vid ett bord bredvid höll först en viss distans, men när vi avvek från platsen noterade i alla fall jag ett litet hångel. Jajamens! Anna verkade lite sur, men det vet jag att hon inte var.

Bajsboule

Ett spel som Anna ville ha.

Ingen av oss hade kollat in nån bokrea, så vi styrde stegen mot Akademibokhandeln för att glo. Där var det tjockt med folk och fullt av dyra böcker. Anna såg ett spel som hon gärna ville ha, men hon slog inte till på det. För egen del gjorde jag lite av en chansning. Jag köpte en inbunden bok, den andra delen av Louise Pennys deckarserie. Häromdan skickade jag ju efter första delen i pocket för 41 spänn. På Akademibohandeln kostade del två i pocket 85 kronor, men i inbunden variant endast 69 spänn. Så då slog jag till. Jag tror att Anna blev lite shoppingsugen också, så hon slog till på ett paket batterier inne hos Classe.

På ICA höll vi på att tuppa av båda två av tröttma. För min del också av chock eftersom det dök upp personer ur mitt förflutna i en klan som såg allt annat än pigg ut. Mitt oroliga hjärta klapprade, kan jag meddela.

Söndagsmiddagen intog vistans nyaste McDonald’s. Vi åt nån sorts amerikanska burgare, min en kycklingvariant. Tyvärr hade personalen inte avlägsnat baconet som jag hade bett om, men jag fick bara i mig en liten bit. Dessvärre kändes burgaren inte så god längre efter det… Och varför VARFÖR har de ingen riktig mjölk på såna där ställen???

Louise Penny-bok

Årets fynd på bokrean.

Hemma igen och rätt slut. Ska kolla om mamma känner sig lika ensam idag som igår. Och njuta av anblicken av årets fynd på bokrean. Hoppas vi kan hålla oss vakna tills TV-filmen börjar… Min farhåga är att jag inte ska få en blund i ögonen i natt av oro. Men det är en annan historia…


Livet är kort. Det blev ingen svartvinbärsgelé till vår söndagsmiddag.

Read Full Post »

Det är fantastiskt! Solen, som nu i november mest verkar lysa med sin frånvaro, gick upp idag också. Gårdagen och kvällen var så vidriga att jag gärna hade skänkt bort min hemska kropp. OK, visst förra fredagens besked var bra. Dessvärre tar inte det bort… besvären. Allt det fruktansvärt äckliga min kropp avger just nu gör mig inte bara svag utan grinig. Jag är smärtpåverkad ovanpå allt och jag kan bara gissa och spekulera att värdena är på väg ner. Så ursäkta mig så jävla mycket om jag inte orkar vara rolighetsminister just nu.

Solen gick upp idag också – och det trodde jag inte förrän jag såg det genom jobbets skitiga fönster.


Ett par daga
r den här veckan, till exempel idag, borde jag nog ha stannat hemma. Det är svårt att koncentrera sig på det arbete som jag ska utföra när jag är så här… dränerad och smärtpåverkad som jag är. Men samtidigt tycker jag att det är skönt att försöka göra nåt normalt. Att stanna hemma i sängen hjälper inte och det gör mig varken smärtfri eller lyckligare. Kanske tar jag en kort dag idag?

I eftermiddag disputerar en av doktoranderna, E, och jag hade så gärna velat gå på disputationen. Men jag klarar inte av att sitta stilla för att jag har ont och dessutom måste jag ha nära till en toalett till vilken jag behöver springa krycka minst en gång i timmen, ibland tätare.

I kväll ska jag försöka få lite krafter att göra en hushållsbudget. Som vanligt står jag inför ett märkligt år – ingen inkomst efter årsskiftet. Jag ska också beställa linser. Sen många år tillbaka köper jag via nätet, vilket gör att jag sparar tusenlappar varje år… Till optikern går jag nån gång ibland för att kolla synen, men problemet just nu är att jag både är närsynt och har ett brytningsfel som ökar med åldern. Numera går det faktiskt ganska bra att läsa eller till och med spela Wordfeud utan brillor eller linser – om jag håller bok eller Ajfån riktigt nära. Men jag ser ju ingenting på håll då, allt är en jäkla dimma, så bilkörning skulle jag inte klara av utan synhjälpmedel. Häromdan satte jag in linserna fel, förresten. Jag har olika styrka på dem eftersom vänsterögat och högerögat inte har samma skärpa. Det blev… en spännande stund i badrummet, jag kände mig nästan påverkad…

När jag har gjort min budget och min linsbeställning går jag nog och lägger mig. Behöver samla lite krafter så att jag orkar umgås med familjen i helgen. Jag vill ju inte bara vara hängig i Himlen… Somliga festprissar ska ju på kalas, medan vi i den äldre generationen gissningsvis får den stora äran att leverera och hämta. Under söndagskalaset ska jag försöka tvätta bilen – i automattvätt utan borstar, förstås. Kanske hinner Fästmön och jag göra nåt annat ärende också, i annat fall får vi väl stanna i bilen och hångla. (Och den meningen skulle Annas barn inte läsa!)


Livet är kort.

Read Full Post »