Uthängd och utbytbar?

Ett utlagt inlägg om att vara uthängd och att vara utbytbar.

Häromdan skrev jag om det här med utbytbara prylar. Då gällde det mest saker. Nu har frågan aktualiserats igen – av olika skäl.

Definitivt utbytbar är S:t Paulian i mitt sovrumsfönster.

Jag har lärt mig den hårda vägen att man lätt är utbytbar i arbetslivet. Organisationer görs om, förnyar sig, förändrar sig. Så ska det vara, tycker jag. Man ska se över sin verksamhet och fundera över vad det är man ska göra och vilket uppdrag man har. Effektivisera. Sen är det förstås tufft för människor som blir övertaliga. Genom att säga att nån är övertalig säger man också att det den gör inte längre behövs.

För min del var jag aldrig övertalig. Men från den dan jag ifrågasatte blev jag obekväm. Och såna människor hanteras genom ryktesspridning, utfrysning och därpå följande avpollettering. Att eventuella problem fortfarande kvarstår kan rimligen inte bero på mig, dock. Det känns på sätt och vis gott för min egen person att veta detta, men naturligtvis inte för alla dem som går in i väggen, knuffade dit av tunga bördor och mobbande kollegor.

I veckan som har varit har två personer på högt uppsatta poster debatterats offentligt. Lokal media har inte varit sen att hålla elden vid liv. Men som vanligt har man inte alla pusselbitar, vilket gör att man aldrig kan få nån bild av helheten. VD:n för Uppsala Konsert & Kongress, som sägs ha satt institutionen som sådan på kartan, har fått lämna sitt uppdrag. Rektor för Uppsala universitet har ifrågasatts av sina vicerektorer och ett antal dekaner, men älskas av studenterna. Där har vi inte sett slutet än.

Uthängd?

Det är tråkigt när människor vädras i offentligheten. För såväl VD som rektor har säkert närstående som drabbas i andra hand. Av nån märklig anledning tycks media välja ut vilka som ska hängas ut. Inte nånstans i lokal media såg jag till exempel namnet på den högt uppsatta chef inom kyrkan som för lite mer än tre år sen hade

[…] brutit mot Svenska kyrkans värderingar […]

(Det handlade om att h*n hade kränkt medarbetare av ett visst kön, enligt inside information.) Däremot fick vi namnet på en annan högt uppsatt person inom samma organisation som byttes ut i samma veva. Varför denna skillnad???

Medias roll i utbytarprocessen ska inte tigas ihjäl, tycker jag. Vi påverkas alla av den. Men när det gäller offentlig verksamhet är det också så att den bör granskas. Det ifrågasätter jag inte. Det jag vänder mig mot är det till synes slumpmässiga urvalet av dem som granskas och hängs ut. Varför hon, men inte han? Den frågan står kvar. Och naturligtvis frågan om vem som granskar media..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Utdraget. Del 82

Att systematiskt förfölja någon som uppenbarligen inte vill ha någon som helst kontakt, hade vi båda svårt att förstå. Men E fastnade i fällan och blev mer och mer undfallande. Om inte telefonen ringde, kom förtäckta hot och aggressiva rader via e-post eller sms.

Alla budskap gick ut på ett enda: Att få honom att sluta. Att ge upp. Att lägga ner. Att dra sig tillbaka.

Vis av erfarenheterna jag studerat från sidan, reagerade jag själv exakt tvärtom när hoten och trakasserierna flyttades över på mig. Min röst ska inte tystna. Den tystnar inte ens när jag är död och borta – det har jag sett till. Så hur D än gör ska D hängas ut, i sin ynkedom. För vem vill inte veta vad som hände, egentligen, där i affären och där på arbetsplatsen? Var det inte så att fingrarna var på god väg att fastna i den ordspråkliga kakburken? Och när Vår Herre, av någon outgrundlig anledning, fick för sig att stå D bi, tog D givetvis chansen och hoppade till andra breddgrader. För sådana personer som D, det vill säga totalt känslokalla, de stannar naturligtvis aldrig upp och rättar till saker utan flyter i stället vidare till nästa intrig.

Read Full Post »