Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘handväska’

Idag for vi uppåt landet. Ja, jag har messat De Närmast Sörjande att resan gick bra och att vi kom fram helskinnade, säkert till någras förtret. Andra, däremot, var glada och visade såväl omtänksamhet som empati gentemot oss. Omtänksamhet och empati – för att inte tala om hyfs! – är ju, som bekant, inte alla som klarar av att visa. Eller så vill man helt enkelt såra mig och göra mig illa medvetet. Det är snällhet på en pinne, det!

Mamma vimsade in i det sista och till sist var jag tvungen att säga med lite kärv röst att hon skulle göra en sak i taget i stället för att fnatta runt och göra tusen saker samtidigt. Vi kom iväg ganska precis klockan 13. Mamma låste dörren till hemmet själv och när vi kommit halvvägs ut ur stan började hon leta efter sin nyckel. Som tur var hade jag sett vilket fack i handväskan hon hade stoppat den i, annars hade vi fått vända tillbaka.

Kortet som mamma nog blev gladast för bland alla presenter.


När vi åkt lite mer än halvvägs 
svängde vi av vid vanliga stället, Skoftesta, för toabesök och fika. Då hade mammakusinen B:s Taube-CD gått två varv, så nu kan vi alla låtar. Första gången tjöt mamma, andra gången pratade hon om en knäpp lärare hon hade haft som bara ville att de skulle sjunga Taubelåtar. Lite dubbel inställning, tycks det, till den där Evert… Fast tårarna var inte över honom utan över att det var mammakusinen B som var med i kören och sjöng på CD:n!

Nej, det blir ingen bild på herr trubadur utan en bild på mamma när vi rastade och höll på att blåsa bort.


Vi höll på att blåsa bort när vi fikade,
så det blev en ganska snabb mugg kaffe med tilltugg. När vi klev in i bilen sa mamma att jag ju kunde vända på skivan om jag ville, för nu hade vi ju hört första sidan två gånger. Men det gick ju inte, utan jag tryckte i min 1962-CD och den musiken gillade vi båda två!

Hemma sprang jag in på Tokerian efter lite förnödenheter som yoghurt och Pro Viva. Sen ägnade vi över en timme åt att packa upp. Eller jag packade upp på en halvtimma och slängde sen upp min onda häl i högläge i fåtöljen och läste gårdagens och dagens lokalblaska. Inte mycket att läsa så det gick på tio minuter.

Jag ringde och beställde pizzor som jag var iväg och hämtade och passade på att vila mina öron lite samtidigt. Känner mig trött och har lite ont i nacken, hälen värker också.

pizzerian skrattade jag tyst för mig själv – och elakt, förstås, eftersom jag ju är elak – åt ett diplom från Online-pizza som man mottagit.

Ett diplom för silverpizzera, som är östgötska och betyder silverpizzorna på rikssvenska.


Har man plötsligt börjat prata östgötska här
eller saknas det kanske ett litet i så att det egentligen ska stå

Silverpizzeria?


Jag kanske ska kontakta
Josefin Jerndahl som är diplomansvarig, enligt diplomet, och fråga. Skämt åsido, det var väl ett jämrans dumt korrekturfel, men lite kul också!

Nu har jag parkerat mamma i TV-soffan med en kopp kaffe. Själv sitter jag en stund här vid datorn och inväntar Häxans tid som börjar klockan 21.30. Sista delen i kväll!

Livet är kort.

Read Full Post »

… har jag, men Fästmöns mamma är minst lika bra! I morse ringde hon och bjöd oss på middag på Slottet. Eftersom dagens väder var strålande sol och klarblå himmel kändes det som en jättefin inbjudan. Jag klädde mig i himmelsmatchande piké med krokodil på, Anna i dito skogsgrön.

Vi blev bjudna på kyckling med potatis och en massa goda såser och röror, färska grönsaker och trevligt sällskap av Annas mamma och L. Till dessert serverades underbar glass med färsk ananas och kladdkaka samt gott kaffe. Det kändes så lyxigt att bara få sätta sig och bli serverad.

Jag lät kameran vila lite, för ibland måste man få vara privat. Men jag vill visa den fina födelsedagspresenten jag fick. Först trodde jag att paketet innehöll en handväska. Och på sätt och vis var det ju rätt gissat…

En blå väska med både handtag och axelrem.


Men Annas mamma känner mig bättre än så
– L erkände att det var hon som var den smarta. Den blåa väskan är nämligen en vinväska!

En vinväska!


Denna fiffiga väska
innehöll korkskruv, servett, två vinglas och en flaska Amaronevin. Jag blev så glad, för detta var en väska helt i min smak. Så nu funderar vi när vi ska ha vinpicknick för första gången. Ja, för Anna och jag har så mycket kvar att uppleva tillsammans…

Innan vi åkte från Slottet tittade vi på ett annat litet slott som var till salu för endast 350 000 pix. Ett vitt slott med ganska stor tomt. Jaa, drömma kan man ju…

Vår sista lediga dag går mot sitt slut. Vi ska se sista delen av Så levde de lyckliga på SvT1 klockan 20, tätt följt av Desperate Housewives på Kanal 5 klockan 21.

Jag har telefonerat med mamma två gånger och med faster E en gång idag. De Gamla Gamarnas antal hade utökats, enligt mamma och marschmusiken hördes starkt i bakgrunden under båda samtalen. Det märks att sossarna är på frammarsch…

Read Full Post »

Det sägs att tanten genomgår nån sorts återupprättelse eller rentav en renässans. Samtidigt är det många som kämpar mot de gamla bilderna av en tant. Jag minns när jag var liten och den tidens tant: hon var tjock och hade stora tuttar, kappa och hatt och så skulle hon allt baka kakor och fika.

En rätt sur tant Toffla.


Dagens tant ser betydligt annorlunda ut,
tror jag. Några forskare i Umeå har samlat sina tankar kring tanten i en antologi, Tanten vem är hon? Med antologin vill de både synliggöra den osynliga och maktlösa tanten, men också visa upp tanten som nån sorts representant för trygghet och beständighet.

Tant är ju ett ord som kan användas både positivt och negativt. Det kan handla om en äldre släkting eller en äldre okänd kvinna, men också om en skvallertant. Eller en kulturtant. Och kanske är tantsnusk en ny bokgenre..? Oftast hyllar vi ju ungdomliga ideal, men faktum är att tanten ofta är en dam med skinn på näsan. En som vågar säga ifrån. (Om det handlade om en man skulle man kanske använda ordet civilkurage..?)

Marianne Liliequist är professor i etnologi vid Umeå universitet och en av redaktörerna för antologin. Hon säger bland annat att

[…] allt fler unga kvinnor går klädda i kappa och blommiga klänningar, de har handväska och tantskor. Risken att de ska ses som ”tantiga” är ju obefintlig. […]

Fast om jag går till  mig själv klär jag mig aldrig i kappa eller blommig klänning eller har handväska eller tantskor – det är just sånt som gör en tant utseendemässigt, tycker jag. Och jag tycker att även unga kvinnor på 25 kan se ut som tanter tack vare att de bär tantklänningar och tanthandväskor. Men å andra sidan är inte jag särskilt representativ för gruppen tanter – även om jag förstås är en med tanke på min ålder… Jag tänker fortsätta gå i mina tjockis-svarta t-shirtar, jeans med hängarsle, luvatröjor och gympadojor. Möjligen att jag kompletterar utstyrseln med accessoaren silverkrycka just med tanke på min ålder…

Read Full Post »

När två tämligen glömska och snurriga… ehum… tanter… kamperar ihop kan det ibland uppstå små… oroande, (o)roliga och halvt hysteriska situationer. Här kommer en av dem, återberättad efter bästa förmåga – jag är ju glömsk…

Idag på förmiddagen hade jag fått i uppdrag att gå ner till mammas källarförråd och hämta upp en blå väska. Det skulle vara en mjuk väska av bagtyp och

[…] inte den med hårda handtag för den är pappas! […]

(Som om pappa skulle bry sig, han har varit död i snart fem år.)

Jag traskade iväg. Det är en ganska lång väg att gå till mammas källarförråd. Först går man ut, sen nerför en brant trappa, genom en lååång korridor som korsar en tvättstuga och så genom en tung dörr. Jag hittade den blåa väskan genast. Trodde jag. Inte låg det mycket grejor i den heller. Jag plockade ur de få föremålen och la dem i en annan väska. En beige väska. Sen gick jag upp till mamma igen.

Nejmen den där väskan är det INTE! Den är ju inte stor!

Jag harklade mig lite och sa att hon inte nämnt nåt om storleken, bara färgen. Och blå var den. Jag försökte locka med

Men den är ju mjuk!..

Hur som helst, det var fel väska. Nere i källaren hade jag sett den andra väskan, pappas med hårda handtag och denna. Det var de enda blåa väskorna. Jag försökte förmedla budskapet. Men det var fel väska. Och den RÄTTA väskan MÅSTE ju finnas där i källaren.

Eller också har herr och fru Blå slängt den! De har slängt min rosa matta och en IKEA-väska också, så…

Jag erbjöd mig att gå ner en gång till och leta lite mer. (Som om det skulle hjälpa… Men OK, jag kunde ju till exempel öppna de två resväskorna och kistan och kolla efter den rätta blåa väskan.)

Men ingen rätt blå väska. Däremot hittade jag den rosa mattan och IKEA-väskan. Jag lämnade kvar den felaktiga blåa väskan och traskade de sju milen tillbaka upp till mamma.

Jag hittade ingen annan blå väska, det finns ingen!

Vid det här laget hade mamma blivit nästan hysterisk och var på väg ner i källaren för att leta själv. Hur nu det skulle ha gått till – rollator och långa, branta trappor är ingen bra kombo.

Till sist lyckades jag övertyga henne om fakta. För att försöka dämpa hysterin la jag till:

Och dessutom, din rosa matta ligger där nere och IKEA-väskan hittade jag också, full med adventssljusstakar.

Detta föll inte i särskilt god jord.

DEN IKEA-väskan har jag köpt, det var inte den jag menade!

(Nehej, hade du snott den andra IKEA-väskan, eller vad?)

Hur som helst, vilken väska ska du ha nu då???

Det slutade med en tredje tur ner till förrådet – för att hämta upp den felaktiga blåa väskan, som ju ändå var ganska rätt. Vid det laget var jag genomsvettig och ganska mör. Det tar på krafterna, ibland, att vara med mamma…

Mamma är otrolig på att lägga saker på

bra ställen.

Ställena är så bra att hon sen inte hittar prylarna när hon ska ha dem. Jag vet inte hur många gånger under en dag jag har letat efter hennes handväska, plånbok, en trasig glödlampa, handlingslappen, ett linne, en byxa, kaffemuggen… You NAME it!..

Precis innan jag skulle gå och lägga mig nu i kväll hade en BH och stödkragen försvunnit.

Mamma, jag ORKAR inte leta efter dem nu, jag är TRÖTT!

Men jag kunde ju inte låta bli att leta och jag hittade i alla fall stödkragen. Nu är bara frågan var jag har lagt MINA glasögon, MIN smutstvätt (den hittade jag i medicinpåsen…) och… Ja, vad var det nu igen..?

Read Full Post »

När jag var ganska liten trodde mina föräldrar att jag skulle bli städerska! Tänk så rätt fel de hade! Jag brukade gå och rätta till saker, kamma mattfransar som låg i oordning, hitta försvunna saker (särskilt min mammas handväska…) som nån ställt eller lagt på fel ställe med mera. Så snart jag hade fixat det hela sa jag förnumstigt:

Ordning här!

Att hitta saker som har kommit bort för andra är fortfarande en förmåga jag har. Men den har nog inte så mycket med mitt ordningssinne att göra. Det är en, vad ska jag säga, inte så fysisk förmåga.

I skrivande stund sitter jag hemma vid stordatorn. Jag stannar här till torsdag. Skälet är att jag har en del att fixa idag, bland annat förberedelser inför morgondagens möten. Det ena är jag ganska klar med, det andra har jag inte tittat på/funderat på än. Men nog ska det bli ordning här på mötena också! Även Johan har ett viktigt möte i eftermiddag och jag håller tummarna för att det går bra!

På onsdag natt kommer Linn och två kompisar hit för att sova över. Det är ju studentskivornas tid och det blir jobbigt, långt och dyrt att ta sig hem för fattiga studenter som bor i Förorten. Enklare då om man kan sova på madrass på golvet hos mammas fästmö. Eller en får sova i gästsängen och två på golvet. Tänkte därför gå ett varv med dammsugaren idag eftersom det var ett tag sen och jag vill ju INTE att de blivande studentskorna ska få astmaanfall av dammråttearmén.

Gissar att jag behöver en dusch efter detta – dagen är HET igen – och håret är jätteskitigt så det ska tvättas noga. Avslutningsvis blir det en tur till Tokerian eftersom väsentligheter som toapapper, kaffe och pålägg är slut. Synd, för resten, att Tokerian inte hade nåt jobb till Linn när hon ringde för att kolla av igår (hon hade tidigare lämnat in sitt CV och ett personligt brev). Där gick de miste om en toppentjej! Nu får nåt annat företag chansen.

Anna och jag åkte tillsammans med Elias till skolan i morse. Igår kväll satt Anna och försökte göra en sommarplanering, bland annat för att fritids måste få in önskemål om barnens tider. Det var inte det lättaste att få ihop det hela… Inte hjälper det att Anna har ont i magen, heller. Det gör mig lite orolig, vi misstänker att det är gallbesvär. Det kan göra så fruktansvärt ont, jag hade lite problem i ungdomen.

För egen del fick jag tag i doktor Anders igår via mejlen, så nu är ett recept på magsårsmedicinen på väg. Skönt att det går så smidigt!

Följde med Anna hem och åt frukost och så skjutsade jag henne till ICA Solen eftersom också hennes kaffe var slut. Hade jag haft min handlingslapp med i plånboken kunde jag också ha handlat, men så smart var jag inte. Den låg här hemma så fint på bänken.

På Solen sålde de lekar på påse. Det är verkligen en rolig affär!


Kull på påse säljer den roliga affären Solen! (Nej tack, ingen översättning behövs, det är norska och jag ordvitsar och tror att de flesta, liksom jag själv,  förstår.)

                                                                                                                                                                                 Clark Kent* flög hem över nya E4:an och inget konstigt dunkande ljud hördes. Skönt!

Hemma upptäckte jag att smarta brevbäraren ställt ett paket till mig OVANPÅ postboxarna. Paketet var för stort för att gå ner i boxen. Men varför inte ställa det vid min dörr, en trappa upp? Hade jag haft otur så kunde ju nån med långa fingrar norpat paketet! Men läskunnigheten verkar inte så stor här på sina håll, så paketet, som ju var från Bokus, fanns kvar. (Dessutom behandlas jag ju som spetälsk här omkring, så man trodde säkert att paketet var infekterat. Dock inte med vägglöss, som har bott hos vissa andra. USCH!)

Paketet var födelsedagspresenten från snälla Rippe som nu hade landat! Tusen tack, Rippe! Och kolla vilka spännande norska författare jag fick:


Unni Lindell, Stig Sæterbakken och Anne B Ragde – bara norskt i paketet!

                                                                                                                                                              Men nu ska jag inleda med en snabbläsning av lokalblaskan innan jag fluffar runt med dammvippan och släpar fram snabeldraken. Under tiden tänker jag ut nåt smart till mötena, det är jag säker på. Städning är en alldeles utmärkt syssla som går att kombinera med tankearbete! En maskin tvätt måste jag nog sparka igång sen också.

Till aftonen blir det förstås en titt på den första semifinalen till Eurovision Song Contest! Desperate Housewives får vänta till i morgon, för musiktävlingar är viktiga saker!

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bilman som hade en skruv lös igår!!!

Read Full Post »

Torsdag och Antikrundan på SvT 1! Tack för att jag hann att titta i kväll! Men jag undrar vad som hänt min expertkollega fru Hatt. Denna lyste med sin frånvaro. Å andra sidan lyste vår expertkollega i väst, orange-experten Inna, upp mitt program!

  • I kväll blev det en massa intressanta lektioner om samisk historia och kultur. Birger Nordin visade sin fina samling.
  • Besökarna hade förstås med sig en hel del samiska föremål, bland annat en man som kom bärande på en vagga som han själv legat i som barn.
  • Nils Nilsson Skum var en sägenomspunnen samisk konstnär, som bland annat sades ha haft två fruar och massor av ungar. En kvinna kom med ett hiskeligt älghuvud av sagde konstnär. Huvudet värderades till runt    10 000, men varken ägarinnan, Orange-experten eller jag tyckte det var annat än… hiskeligt. Fult, alltså.
  • En litografi, inköpt för några tusenlappar, visade sig vara en Picasso och värderades upp till en halv miljon. Inte illa!
  • En ung tjej kom med sin mosters gamla handväska. Ingen märkesväska och därmed låg värdering, men med det fiffiga lilla skofacket var den just… fiffig. VAR VAR FRU HATT? Vi hade behövt ett expertutlåtande här!
  • Snyggve visade ljuskronor för Anne Lundberg och jag hörde ända hit hur Orange-experten i väst FLÅSADE. Men vi var rörande överens om att Snyggve nog antingen är borgerlig eller bög – eller rentav både och.
  • Mannen med de röda brillorna envisas med att ha sina tröjor knutna runt halsen. Jag blir irriterad för jag tror att tröjorna är snygga och tål att visas upp. Alltså, antingen har man en tröja på sig eller också inte!!!
  • Knut var iklädd en förskräcklig rutig kavaj och en än mer förskräcklig grön slips med vita prickar, Claes sin gulrutiga kavaj. Knuts lite för korta byxa blottade ett hårigt ben, men var lugn, var lugn! Inna har fyra rullar silvertejp som hon genast sänder till Uppsala! Förutom dessa kavajer tycktes samtliga övriga var iklädda ytterplagg i Innas favoritfärg orange. Allt gult är fult, det vet vi, men orange… Det är bara lysande vackert!!!

Nästa torsdag är rundan kvar i Kiruna!

Read Full Post »

Min mamma letar ständigt efter saker. Är det inte svarta askar, nycklar, handväskan eller viktiga papper, så är det scarves, durkslag, väskor eller jumprar. För att ta några exempel. Jag tror INTE det har med åldern att göra eller så, utan det faktum att det är så många som har ”hjälpt” lilla mamma att packa upp kläder och saker och stoppa in i skåp, lådor, garderober och liknande i samband med flytten. Att se mamma dubbelvikt och rivande i dessa skåp, lådor, garderober med mera har numera blivit en naturlig bild i vardagen.


Här letar mamma efter nåt.

                                                                                                                                                         Ovan nämnda durkslag hittades häromdan INTE och det ställde till lite problem eftersom vi ville skölja och rensa jordgubbar. Därför fick jag i uppdrag att inhandla ett nytt. Jag genomförde uppdraget och vi fick våra jordgubbar sköljda. Noteras bör, att jag SENARE på kvällen hittade det GAMLA durkslaget. Jag hade en minnesbild av vilka andra prylar det stod ihop med och HEPP! så hittade jag det! Därför har min mor numera TVÅ durkslag. Noteras bör att hon ALDRIG lagar mat längre… Men det kan ju vara bra att ha… Två durkslag, menar jag. Man kan ju använda ett som solhatt, kanske..?

IBLAND handlar det emellertid om att lilla mamma har lagt nånting

på ett bra ställe

Då hittas ofta saken aldrig mer – eller möjligen åtskilliga år senare. Dessvärre har jag insett att detta är ett drag jag har ärvt. Jag går ibland och lägger saker jag är extra rädd om på just bra ställen. Sen när jag ska plocka fram sakerna, tja, då minns jag inte var jag har lagt dem…

Nu har vi varit och handlat och det blir allt mer kvavt ute. Jag har rensat och sköljt jordgubbarna vi köpte – i mammas nya durkslag – så det doftar jordgubbar om mina fingrar och tangentbordet som de dansar på. Vi tänkte äta var sin skål ”gubbar” innan mamma går till frissan. Och under tiden hon är där ska jag ringa favorit-faster E, som ju var sjuk sist jag var i krokarna.


Det finns väl inget godare än jordgubbar under sommaren, eller?

                                                                                                                                               Pratade lite med min kära Fästmö igår kväll medan mamma såg fotboll. Hon är bjuden till Slottet i afton tillsammans med barn, syskon och syskonbarn – en riktig familjemiddag ska det bli. Det hade varit kul att vara med och få träffa hela bandet* och särskilt brorkonen fra Norge, som jag aldrig har träffat men som sägs vara supertrevlig fast ha en svårtydd dialekt. Emellertid har Elias tränat på att snakke norsk igår så damen i fråga får säkert en alldeles utmärkt belevad och trevlig bordskavaljer i plutten! Skönt för Anna också att få sätta sig till dukat bord.

Förhoppningsvis har Frida och hennes pappa landat i London vid det här laget! Å vad jag var avundsjuk på deras resa!!! Men jag hoppas givetvis att de får det jättekul! Jag messade Frida igår kväll och svar kom vid halv ett-tiden. Gissar att hon var lagom mör i morse när de skulle upp tidigt för att åka till Arlanda… Frida tycker nämligen mycket om att sova – på dagtid.

Nu ska jag kolla om det inte har blivit dags för de där jordgubbarna… Mamma packar och har belamrat hela TV-rummet med kläder. Gissar att vi äter på ballen**.

                                                                                                                                                           *hela bandet består av Annas syster och bror samt deras respektive. Annas syster har dessutom sju barn, de äldsta har också respektive, samt två barnbarn. Anna själv har ”bara” fyra barn, fast ett är ju i London nu. Så nog blir det packat på slottsträdgården, alltid…
**ballen = balkongen

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »