Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘handikappad’

Idag har vi inte nån direkt sol här, men det är ändå varmt, ungefär 25 grader, och fortfarande kvavt. Nån åska kom inte igår, bara ett hastigt, hårt regn som gjorde varken från eller till.

Himlen är märklig ibland. Så här ser den inte ut just nu, men…


Jag har bokat en tid åt mamma
hos min frissa. Vi tänkte ta bussen in dit, eftersom det är så hutlöst dyrt med parkering i Uppsala – 25 spänn i timmen. Dessutom ska vi äta efteråt och då skenar kronorna iväg onödigt långt, tycker vi. Så det blir buss. Du som har läst min blogg ett tag vet att jag inte gillar att åka buss. Det är OK om nån är med, då går det bättre, då tänker jag liksom inte på vad jag gör. Men att åka ensam är nästan uteslutet. Idag ska jag åka med mamma. Jag ska ta initiativet och hålla det. Jag. Mamma kan inte, hon är handikappad. Det blir lite som att en blind leder en blind. Och faktum är att, om jag känner oss rätt, tar vi taxi hem… (I stället för att använda pengarna till parkering.)

Klibbvädret gör att jag måste in i duschen igen, men det passar bra för det är dags för behandling av fot igen.

Har så smått börjat fundera på vad jag ska ha med mig i väskan till Pride. Måste ju tvätta och så och helst packa en del innan jag åker ner med mamma på söndag. Men hur lätt är det, med tanke på detta märkliga sommarväder vi har???

Idag har jag ont, fast det skriver jag mer om senare, kanske, i ett lösenskyddat inlägg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Den här torsdagen ska jag inte missa veckans höjningar (semester) respektive sänkningar (orkester). Och tro nu inte att jag inte gillar musik, det är ljud jag har svårt för. Höga ljud…

Semester

Orkester

  • Shopping (nej, jag gillar det inte!)
  • Den som kackar i egen bur (fan vad det måtte lukta instängt där)
  • Ont (nej det är det väl ingen som vill ha, men många som gör. Medvetet.)
  • Ur & Penn-affären i Metreopolen Byhålan (där en i personalen/ägaren? påstådde att mamma fastnat i ett skåp och haft sönder sin nya klocka på tre ställen. Mamma är liksom handikappad.)
  • För många hemskheter här i världen (och så sitter en liten skitstövel och beter sig illa, som vanligt i total förnekelse…)

Read Full Post »

Framåt kvällningen så här tar jag en liten surfrunda i media för att kolla vad det skrivs om. Här kommer ett urval intressant och ointressant – du bestämmer. Men urvalet har jag gjort!

[…] helt handikappad […]

Hon krockade med en bil och har brutit båda nyckelbenen. Hon säger även:

[…] Jag kan ha brutit armen också […]

Helt handikappad i käften tycks hon i alla fall inte vara. Och för övrigt, cykelmarodörer vet man ju hur de är i trafiken. Varför inte hålla sig på cykelbanor när det finns? Veckans tips, liksom…

[…] självklar information byggd på erfarenhet […]

medan hans chef tycker att informationen är

[…] irrelevant och utan syfte […]

Så varning! Chilenare, litauer och afrikaner är misstänkta inbrottstjuvar, enligt polisinspektör Jerry Nicklasson. Som tur är ska hans chef se över vad som har hänt och ta fram riktlinjer. Kan man lita på att det är svenska riktlinjer då? (Jag är ironisk. Att hänga ut folkgrupper på det här viset är ju befängt! Skulle alla afrikaner, till exempel vara inbrottstjuvar?)

  • Krisen tufsar till [!] kaxig generation! Alltså de som är födda på 1980- och 1990-talen tvingas till kompromisser på grund av den ekonomiska krisen när det gäller jobb. Men stackars dem! Fast… det kanske är dags att mogna lite när man trots allt ändå är myndig. Och lite till…

Read Full Post »

Jag har haft en skön, men kort helg ute i Himlen hos Fästmön och barnen. Igår inleddes den med storhandling på Tokerian och det är ju förstås inte nån favoritsysselsättning. Anna var stressad och jag hade ont i huvet – ingen bra kombo. När vi väl kom hem med alla 7411 kassar hade vi köpt fel pizzadegsmix och så hade vi förstås glömt väsentligheter som disktabletter till diskmaskinen… Tröttsamt…


Vår vagn var fullare än så här.


Till lördagsmiddag blev det hemgjord pizza,
vilket känns betydligt nyttigare än den man köper ute. Sen kan ju också var och en ha på nästan det var och en vill ha på sin del. Jag försökte att inte göra nån grotesk pizza, nåt som Frida brukar anklaga mig för att göra. Det blev lök, svamp, grön paprika, räkor och fetaost på.


Den ursprungliga Pizza Grotesk från i somras.


På kvällen ugglade jag framför TV:n
och såg Stjärnorna på Slottet ensam samt Morden i Midsomer med Anna. Linn var på bio, Johan spelade på sitt rum, Elias spelade på rummet och ritade lite när han tröttnade och Frida-stackarn hostade och hostade och hostade. Idag var vi och inhandlade slemlösande till henne och så fick hon varm nyponsoppa. Vi hoppas det gör susen!


Lilla Anna och hennes gäng.


Idag var vi iväg och kompletteringshandlade.
Jag lämnade in mitt Lotto och hade inte vunnit ett öre. Det blev en fika i Himlen innan jag tuffade in till stan igen och den underbara strykhögen som väntade på mig i New Village… Jag brukar inte ha nåt emot att stryka, men idag var det tungt och tufft. Egentligen hade jag tänkt stryka i morgon kväll. Planerna blev emellertid ändrade så Elias ska hänga med mig medan Anna jobbar kväll. Och då är det ju inte så roligt om jag stryker, eller hur?!

En sak som är bra med strykning är att jag brukar stå och tänka och reflektera över saker och ting under tiden. Det här inlägget, till exempel, kom till i tanken vid strykbrädan!

Idag kom jag emellertid också att fundera över hur olika syn två människor kan ha på händelser och skeenden. Typ som Felicia Feldt och Anna Wahlgren. I slutet på 1990-talet kom jag att arbeta med en man som senare skulle skriva en bok om mig där han talar om vilken elak person jag är. Eller var. Eller blev! Jag var nämligen hans arbetsledare och arbetsbiträde i en och samma skepnad! Den här mannen har hängt ut mig med namn, jag tänker inte göra det samma. Jag tänker ge min version, här och nu. OK, jag kanske inte var så glad och sprudlande alla gånger, men att gå igenom en skilsmässa samtidigt som man har en medarbetare som sällan dyker upp när han ska, och som vägrar att delta i möten och utföra de arbetsuppgifter han blivit tilldelad etc – det blir lite för mycket. Ja, det hände att jag blev arg. Men mest besviken blev jag nog på det hela år han lurat mig att han inte kunde äta för egen maskin – jag matade honom. Sen kom det fram att han klarade det hur bra som helst. Men nej, man får inte säga nåt till nån som är handikappad för då diskriminerar man. Så jag teg och matade.

Under den tiden vi jobbade tillsammans passerade tre chefer revy. Alla tre ville göra sig av med min medarbetare, men jag var dum nog att hålla honom om ryggen – till dess att jag inte kunde längre på grund av mitt eget rykte. En av cheferna kallade min medarbetare

En jävla diva!

Det kan man förstås inte säga till nån som är handikappad. Nej, det kan väl en chef inte säga till nån medarbetare what so ever? Eller? Men att en chef får ta upp ens homosexualitet i samband med ett arbetsmöte, det är mera legitimt..? Eller???

När jag kom till arbetsplatsen höll jag på att vända i dörren på grund av det kaos som rådde där och som två medelålders män hade fått till. Den första chefen kom på besök och skrek:

Det ser ut som en knarkarkvart!!!

Och det höll jag med om… Chef nummer två, som min före detta medarbetare höjer till skyarna nästan som en gud i sin bok, ville också bli av med honom. Men mesade. Och var mest intresserad av att driva sitt eget lilla företag som han hade vid sidan av. Detta företag som gjorde att han var tjänstledig långa perioder från sin chefsbefattning inom den offentliga verksamheten. Denna chef

fick

sedermera inte nån högre tjänst, utan blev petad från chefstjänsten på grund av att den samlade personalgruppens missnöje med hans ledarskap – ett missnöje som dåvarande högste tjänstemannen delade. Men på den tiden hade man inte börjat köpa ut folk än, därför blev han kvar.

Chef nummer tre blev den som sedan fick min medarbetare att sluta och gå i pension. Skälet var främst arbetsvägran. Detta kände mannens 90-åriga pappa inte till när han kom till chefen för att å sonens, 50+ år, vägnar

tala chefen till rätta.

Men så var det. Sen kan man skylla på att assistenter inte dyker upp eller att det är dåligt väder och så vidare. Fast lite har man kanske sig själv att skylla när man anställer mycket unga flickor. Jag menar, som 50+-årig man borde man veta att en personalgrupp med blandade kön och åldrar kan vara att föredra. Eller vad skulle dessa flickor användas till? Man kan ju bara undra och spekulera.

Det här var min kortversion av skeendet. Och som i alla sagor och i verkligheten är livet inte alltid rättvist. Men för min del finns det ett par personer i yrkeslivet som jag har hållit bakom ryggen och båda dessa har vänt sig om och huggit iskallt i min rygg så snart tillfälle getts. Nu håller jag aldrig mer nån bakom ryggen utan jag ser till mig och mitt.

Delar av det här inlägget visar hur olika syn två personer kan ha på en sak. Sanningen ligger säkert nånstans mitt emellan. Ungefär som när man går igenom en skilsmässa. Separationstiden är en tid när vanligen ingen av två parter är särskilt snäll.

Detta reflekterade jag över under strykningen… Nu ska jag samla ihop min arga lekamen och skutta in i duschen och tvaga mig ren från all skit som finns på ytan. Den inre skiten pyser jag ut då och då här på bloggen. Och kanske i en bok som kommer ut nära dig snart…

Read Full Post »

Jag ska säga som det är: Nää, jag orkar inte med folk! Framför allt orkar jag inte med folk som kommer med oombedda råd, särskilt när det gäller sånt de tycker att jag ska göra eller testa – som jag redan gjorde eller testade för två, tre år sen. Jag orkar inte få ingnuggat i huvet att jag är dum i det. För det är ju känslan jag får. Att jag är dum. Dum och elak och otrevlig. Och jag orkar inte ta mer jävla hänsyn till folk än vad jag redan gör. Att stå med mössan i handen och huka för överheten ger mig ont i ryggen – och självkänslan.

Den som inte har förstått vilket desperat läge jag befinner mig tror säkert att den är snäll som kommer med råd. Ja, det klart att man kan kosta på sig att vara snäll när man själv har sitt på det torra. Men det är inte råd jag behöver, det är ett jobb. Så att jag kan försörja mig. Så att jag kan bo nånstans. Oron gnaver hela tiden och jag laddar inför telefonsamtalet med SKTF:s a-kassa i morgon. Ett samtal som kanske försätter mig i en, om möjligt, ännu mer utsatt position ifall det är så att de kräver pengar tillbaka.

Och du som tror att du känner mig bara för att du har läst några av mina blogginlägg, du gör verkligen inte det. Jag har bloggat om min situation sen maj 2009 och hade du orkat läsa allt så kanske, kanske du kunde förstå en itsybitsy del. Men jag kan inte begära det av nån och framför allt bloggar jag inte för andra utan för mig själv. Nej, det är bara du som har träffat mig i verkliga livet, som vet vem jag verkligen är, som känner mig. Bloggen är en roll. En roll där jag häver ur mig allt det svarta som annars skulle fastna inuti och förgifta mig själv och min familj.

Den som verkligen vill hjälpa mig gör det med handling, inte med ord. Det kan vara L, som pratade med min chef. Det kan vara R, som har gett mig bensinpengar en gång, det kan vara LE, som gav mig en påse bröd, det kan vara den som ger mig en kram och en axel att gråta mot. Det kan vara Fästmön, som är den enda som förstår mig och som känner mig och som har erbjudit mig sin kärlek och sitt hem, tro inte annat! Ett hem som redan är knökfullt med barn.

Så ursäkta mig och jag är lite jävla otrevlig just nu. Dum och elak är jag ju alltid, det kan jag inte göra nåt åt.

Mamma kom igår och ska stanna i över tre veckor. Jag älskar min mamma, men det är inte alltid lätt att kampera ihop. Jag, som är så jävla otrevlig, och mamma som är sjuk, handikappad, gammal och lite vimsig. Men det får gå. Inte låter jag mamma sitta ensam 30 mil bort över alla storhelgerna. DET hade VERKLIGEN varit… otrevligt.

Just nu är jag så ledsen, så ledsen, så ledsen, men jag försöker bita ihop och inte visa mamma hur jag mår. Hon vet det ändå. Det är tillräckligt jobbigt för henne att veta att hennes snart 50-åriga dotter har varit långtidsarbetslös. Skämmigt är det också inför släkt och vänner.

Lite jävla snäll tycks jag emellertid ha varit, för det har landat två paket i min postbox. Det ena är från Tomten i Metropolen Byhålan och jättestort, det andra från släkten i England och ganska litet och hårt. Tänk, Tomten i Metropolen Byhålan och i England kanske inte vet hur jävla otrevlig jag är…


Klappar som har landat i den otrevligas postbox.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag fixa lite adventsfika till mamma och medan tårarna droppar i diskhon kanske de tillfälligt har droppat klart när jag ska servera. Det är bara inuti som jag inte kan sluta gråta. Inte nånsin.

Read Full Post »

Det är inte lätt att vara städmaniker, som jag. Det är inte lätt att vara städmaniker när det är sommar och stekhett. Då vill man inte städa. Punkt slut. Men ändå… Jag har fått en ny bästa vän i min mani och det är en väldigt hjälpsam kompis!

I somras berättade mamma att hon inte klarar av sin dammsugare modell mindre. Tanken var att hon skulle kunna använda den för diverse smuluppsugning och sånt. Mamma är ju lite handikappad, så hon kan bara använda en arm och hand med kraft. Men den mindre dammsugaren var alldeles för tung för henne. Så sist vi sågs bytte vi! Jag hade nämligen en ännu mindre modell, också den funkar som handdammsugare utan pinne om man så vill. Jag har inte varit så nöjd med denna lilla, trots att den är av samma kända märke som mammas lilla, men något större. Min håller laddning 15 minuter och suger inte så värst bra. Men smulor fixar den!

Mammas lilla, som nu har blivit min lilla, är toppenbra! Och ska du inhandla en dammsugare för mindre utrymmen rekommenderar jag denna varmt.


Rekommenderas varmt!

                                                                                                                                                      Dammsugaren har två hastigheter/sug och som du ser på bilden har den också beslysning framtill. Superbra när man dammsuger i mörkar vrår! Pinnen/skaftet går att ta bort så det blir en liten handdammsugare som man kan använda till smuliga bord och sånt. Mamma hade förlagt bruksanvisningen, men den fanns att ladda ner som PDF från nätet. Alldeles utmärkt, för jag behövde bara sidorna 22 – 31 eftersom jag ju helst läser bruksanvisningar på svenska. Övriga cirka 90 sidor behöver jag liksom inte.

Hur det är med laddningen vet jag inte. Jag har laddat den en gång sen jag fick den i mitten av juli och den håller fortfarande bra efter ett antal varvs sugningar. Ja, jag har förstås inte sugit hela min lägenhet, men vissa rum flera gånger.

Slutligen kan jag säga att den här dammsugaren verkligen suger. Och då menar jag suger i dess rätta bemärkelse! Den suger upp smuts bra, alltså, på ursprungssvenska.

Read Full Post »

Det går bara sakta framåt med min att-göra-lista. Men det går framåt, även om det i vissa sammanhang känns som… bakåtslående volter.

Jag har pratat i telefonen så jag har blivit hes och hostig. Bland annat med M på arbetsförmedlingen, en av de få människor där som har förmågan att visa empati. Jag tänkte just på det att ett helt myndighetskontor kan ju inte bara bestå av folk som är som robotar..? M ringde upp eftersom hon satt i möte när jag ringde. Hon gav mig säkert en halvtimma. Hon lyssnade. Hon önskade mig trevlig midsommar och skön sommar, trots allt. Hon sa att det är OK att jag åker ner till mamma några dar om jag har dator och mobil med mig. Hon gav sin välsignelse, hon var en vänlig röst när a-kassan var gäspigt ointresserad av mina frågor och samtidigt misstänksamt undrade

hur den där Tofflan tänkte luras nu!

(Jag har inga baktankar, inga alls. Vill bara åka ner ett par dar till Metropolen Byhålan, fota lite, låtsas ha semester och sen hämta hit min gamla och handikappade och framför allt ensamma mamma – så att HON får lite semester från SIN vardag.)

M har ett fantastiskt skratt. Det är en sån äkta glädje i det, som musik och baske mig om inte några ackord spillde över på mig!

Jag ska försöka pussla till en sommar, trots att jag inte har nåt att pussla med, egentligen. Men mamma ska pusslas in och hennes födelsedag måste firas på nåt sätt, nånstans, här eller där, troligen här. Den infaller den sista måndagen av Fästmöns semester. Den enda veckan hon är barnfri. Hur gör vi då? Sen är det årsdagen av pappas… död – och en vecka senare ytterligare en födelsedag, en nioårsdag.


Min pappa lyfter mig på sina unga, starka armar på en balkong på Storgatan i Tranås. Tror vi är ganska nyinflyttade i tjänstebostaden till den angränsande redaktionen. Året är 1963. Jag har übertjocka kinder.

                                                                                                                                                                      Kanske kan Anna och jag göra vuxensaker på de två (2) lediga och barnfria helger som infaller när hon vikarierar på en administrativ tjänst i sommar. Vi har ju ändå inga pengar att göra nåt för, mina snål-pengar fick ju gå till bilreparation även om mammas bidrag på 2 500 kronor var generös hjälp på vägen.

Jag pratade en kort stund med Anna i telefonen idag, mest om dagens planer, sommarpusslet ska jag ta senare. Tårarna hängde i klasar i ögonfransarna och rösten stockade sig flera gånger. Jag hatar att vara så här svag!

Så gick några timmar. Jag har ätit frukost, hängt tvätt, borstat tänderna och läst en stund. Och tagit till mig Annas sms som kom för trekvart sen:

Det ordnar sig. Jag älskar dig. Puss

Eventuellt ska Anna och Elias övernatta på Slottet i kväll och kanske tar jag en tur över dit med Bilen Med De Fungerande Bromsarna för att se hur de har det. Jag måste resa på mig nu. Inte sitta ner och klappa ihop.

Read Full Post »

Ingen sovmorgon i morse. Men för en gångs skull skuttade jag upp före Fästmön. Tyckte hon behövde sova lite längre än jag efter helgens arbetspass. Efter frukost och morgontoalett tog vi en tur till Preem så att vi inte skulle råka ut för nån soppatorsk.

Nästa anhalt var Stormarknaden. Anna är där just nu och handlar julklappar, julmat och gör några ärenden och jag skulle dit för att inhandla en gröngöling*. Jag hade nämligen läst häromdan i lokalblaskan att det kunde bli brist på gröngölingar eftersom en leverans från Danmark var försenad. Ett tag funderade jag starkt på att gå ut i skogen och knycka mig en liten grön sak, men jag är ju så fruktansvärt ärlig, så jag skulle inte palla.

Hur som helst, en hyfsat liten gröngöling hittade jag. Den är strax över två meter, alltså en bit längre än jag själv, men inte så bred och yvig. Vi måste nämligen ha den i ett hörn i vardagsrummet i år, ett hörn nära balledörren**. Men för tillfället får den vila nätad ute på ballen***. Klädd blir den först på torsdag kväll.


Gröngölingen står nätad på ballen och speglar sig i balledörrsglaset.****

                                                                                                                                                         Just som jag fått ut gröngölingen sträckte jag mig lite oförsiktigt, så nu är jag lite handikappad. En oskön sträckning i ryggen, på vänster sida, långt ner är ju inte precis vad man önskar sig när man har tänkt hjälpa Anna att bära in matkassar samt har sin handikappade mamma hos sig i tre veckor. Men det får gå på nåt sätt ändå, det måste det. Jag ska smörja in med min favorit-gel senare och kanske värma på vetekudden också.

Anna messade för cirka 20 minuter sen och satt då på apoteket och väntade. Julklappsinköpen var klara, men apotek och julmat kvar. Och massor av folk… Gissa om jag är glad att jag åkte hem…

Hemma på Morgonen väntar Storasyster med sin sjuka lillebror. Pappa ringde igår kväll och berättade att Elias, som varit hostig ett tag, hade fått feber, stackarn. Tycker extra synd om Elias eftersom han ju skulle få sin julklapp i skolan idag. Transport av barn blir det därför också idag, från Morgonen till Himlen, tillsammans med alla väskor och grejor.

Mamma har kört igång ett köttbulleri och ett pannbifferi på kycklingfärs. Det ska bli pannbiff med potatis och gräddsås till kvällen och kycklingköttbullar till mig på julbordet. Mamma får vanliga köttbullar. Det doftar härligt, kan jag meddela…

                                                                                                                                                             *en gröngöling = en gran
**balledörren = balkongdörren
***ballen = balkongen
****balledörrsglaset = balkongdörrsglaset

Read Full Post »

Plötsligt befinner jag mig ensam hemma… Fästmön är skjutsad till Stormarknaden för diverse ärenden. Och jag bara skriver och skriver och skriver. Och blir avbruten och blir avbruten och blir avbruten…

Nyss ringde mamma. Det visar sig inte alls säkert att hon får nån riksfärdtjänst med taxi till mig i jul. Det kan bli så att hon får ledsagare på stationerna som hjälper henne upp och ner för tågen (det är liksom flera byten hit). Det lär inte funka. Det lär inte funka alls. En gång åkte jag ner och HÄMTADE mamma och skjutsade hem henne sen efter helgerna i min bil. Det känns inte riktigt… ekonomiskt eller miljövänligt. Från den 1 december är jag livegen, så jag kanske inte kan åka alls… Livet i ett nötskal för oss som inte ligger på samhällets topp…

Fast nu vet ju både mamma och jag att handläggaren som sköter om dessa ärenden är väldigt speciell. Han skämtar, till exempel, på ett sätt som… är tämligen plumpt. När mamma ringde den här gången hade han sagt att

men det blir väl trevligt om du och din dotter får fira jul ensamma på var sitt håll?!

Är det roligt, det? Är det nåt man säger till en gammal och sjuk och handikappad kvinna som ringer och ber om hjälp?


Svart bak till handläggaren som har konstig humor.

                                                                                                                                                         Jag svär så det ryker ur käften på mig. Jag känner hur det kliar i pannan när hornen växer ut 😈 Och så skriver jag om idiotiska byråkrater i Metropolen Byhålan i stället för… att skriva annat… För nu kom jag av mig helt.

En solig och kall dag idag. Vi borde vara ute och promenera och fota. Men det är lite för många måsten idag och promenera ska vi göra i morgon. Vi måste åka en tur ut till Himlen och hämta en varmare jacka till Anna. Det måste vi. Men just nu är jag ensam. Sitter och skriver…

Read Full Post »

« Newer Posts