Men det är väl ett…

…skitväder, för att prata svenska! Det har tamejtusan snöat hela dan. Sån där blöööt snööö. Det tog en kvart att få bort skiten det värsta från Clark Kent* när vi skulle åka hem. Och så var jag ganska nervös med tanke på varningslamporna. Verkstadskillen sa ju att när en lampa lyser fungerar inte den funktionen. Det är tre varningslampor som av och till lyser:

1. handbromsen
2. antispinn-/antisladd
3. ABS-bromsen

Det är liksom vitala funktioner (bromsar och sladdhävande) i det här… skitvädret…

När jag startade bilen och rullade ut från jobbparkeringen slocknade emellertid de tre varningslamporna. Jag blev förstås skitglad och tänkte att det bara var nån tillfällig

hängning, 

ungefär så där som en dator kan bete sig. Men så när jag svängde ut på stora vägen tändes de igen. Ytterligare två gånger släcktes och tändes lampjävlarna varningslamporna, men till sist släcktes de – och har hållit sig släckta (förutom vid start när de SKA lysa) sen dess… Betänk då, att jag stannade till vid Tokerian för att inhandla ingredienser till Prinskorvens fredagsmys (ja, jag kan vara en snäll mammis Toffla i bland!). När jag startade och körde därifrån fungerade lamporna som de skulle. Inte vet jag om det bara var nåt tillfälligt, men eftersom det ändå känns rätt allvarligt ska jag självklart lämna in bilen. Nästa vecka, på torsdag. (Första dan jag kunde få lånebil.)

Fick skotta utanför garaget hemma. Om inte snön övergår i regn lär jag få skotta ännu mera. Fördelen med snö – ja, det finns en och annan men de är få! – är att såna som smyger på en lämnar spår efter sig.

Utanför garaget idag var det en fyrfota vän och inte nån tvåfotad fiende som hade smugit på mig.

Nu ska jag kolla läget med min hostiga moder och sen ska jag ta mig en macka färskt, nyinköpt bröd med Kalles randiga på (jag är jättesugen på nåt salt, nämligen!). Det blev bara en macka till lunch också, visserligen, men jag orkar inte ställa mig vid nån spis och röra i några grytor i kväll. Jag är ju Mannen i familjen – jag kör bilen, jag har det korta håret och jag har borren. Vid spisen är det ju Kvinnan i familjen – hon har långt hår, hon har barnen, hon kan laga mat och hon kör inte bilen – som ska stå. (Och dessa två sista meningar är förstås skämtsamt menade, va fan trodde du?!)

*Clark Kent = min kranke lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Glömmer och gömmer – igen…

Nu har det kommit! Straffet för att jag både har suckat och skrattat åt och med mamma om allt hon har gömt och glömt, till exempel den blåa väskan. Häromdan hade jag försnillat en portnyckel och anklagade, halvt om halvt, grannfamiljen för att ha snott den. Sen visade det sig ju att den fanns här hemma.

Igår hittade jag inte mina solbrillor. Jag visste att jag hade haft dem när jag hämtade Fästmön i fredags eftersom jag erbjöd henne att låna dem. (Hon hade gjort en ögonundersökning och var extra känslig i ögonen.) De brukar ligga i främre facket i min jobbväska. Där fanns de inte igår när jag skulle köra i stark höstsol och hämta hem Anna från jobbet. Eftersom de inte heller låg i hallmöbeln var jag säker på att de låg i nåt av handskfacken (jag har två) i Clark Kent*. Fast… där låg de nu inte.

Jag hade ont igår och smärtan gör mig på dåligt humör. Irriterad fräste jag till Anna att nu hade

de där jävla solbrillorna försvunnit också!

I min fantasi fick jag det till att jag hade glömt dem på Tokerian eller på pizzerian i fredags. Det gjorde mig ännu surare. Att jag sen glömde handla allt som stod på lappen när vi stannade till på hemvägen vid ICA Heidan gjorde inte humöret bättre… Jag glömde nämligen ta upp lappen…

När vi väl kom hem efter en färd där jag blivit tvungen att använda de små fula solbrillorna som alltid ligger i ett av bilens handskfack började jag riva i jobbväskan igen. Och HEPP! Där låg de! Fast inte i det främre facket utan i det bakre…

Så nu går jag och undrar vad jag tänker glömma och gömma härnäst. Eller kanske har jag redan glömt nåt idag och uppfyllt dagens glömskekvot… För i morse, när jag kom hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet, glömde jag att lägga i handbromsen när jag hade klivit ur bilen för att låsa upp garageporten. Och bilen började rulla bakåt, mot en röd bil som stod på parkeringen. Jag fullkomligt kastade mig (inte så konstigt att jag har ont i ryggen, va..?) in i Clark Kent och fick stopp på honom millimetrar innan den smällde ihop med den röda…

Förresten… det här inlägget hade jag tänkt skriva igår, men jag glömde det…

*Clark Kent = den ende mannen i mitt hushåll – min bil

Livet är kort.

Read Full Post »

Resa lite

En del firar namnsdag idag, nån firar födelsedag, andra firar semester. Själv ägnar jag mig åt att resa. Snart. Först blir det en kortare tripp in till stan där jag ska lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer för att få barret fixat. Vänder sen hemåt en stund igen för en sista koll innan jag lättar på handbromsen och far ner till mamma i Metropolen Byhålan.

Som ett vykort! Den här bilden tog jag för nästan exakt ett år sen nere vid Vättern.

                                                                                                                                                               En fem, sex dar blir jag i Byhålan. Ska försöka ta ut mamma på en del små utflykter, fota en del (om min tejpade mobil inte alldeles ger upp nu), kolla in Bok-Anna i Hamnen (ja inte Anna själv utan hennes böcker, förstås!) och lite annat. På lördag vänder vi bilen mot Uppsala igen. Mamma ska vara hos mig under lite mer än en vecka. Gissar att vi åker ner till Byhålan igen den 18 eller 19 och så sover jag över en natt innan jag åker tillbaka hem ensam. Fästmön har då börjat jobba administrativt och jag ska hänga med Elias på dagarna, för han är fortfarande för liten för att vara ensam.

Sommartid är Metropolen Byhålan helt fantastiskt vacker! Men jag har insett att där är rätt fint även höst och vår. Vintern är ju som vintern är överallt – kall, hal, idegående och jävlig, för att tala klarspråk.

Hösten är rätt vacker också på Vätterpromenaden. Den här bilden tog jag i november 2009.

                                                                                                                                                          Anna och dotter Frida lyfter från Arlanda i kväll med destination Berlin. Nehej då, inte ett dugg avundsjuk – man känner sig som en riktig globetrotter när man inser att man inte har varit utomlands sen 1996… Vad är väl en bal på slottet Berlin mot Metropolen Byhålan..? Jag hoppas självklart att de får fina dagar där!!! Vilken spännande upplevelse att få åka så där! Och vilken snäll mamma/mormor som sett till att de två kommer iväg!

Nu ska jag borsta tanden innan jag åker ner på stan och får håret klippt. L, som ska passa lägenheten, kommer från Stockholm idag och det känns tryggt att där finns nån man litar på.

Men du… Jag tar självklart med mig min lilla leksaksdator, så det blir rapporter även från dagarna i Metropolen Byhålan!

Read Full Post »