I payed a little visit to Hortellskan and K dearest på vägen hem efter att ha skjutsat Fästmön till jobbet. Och trots att Hortellskan – jag funderar på att döpa om henne till The Monicer – kan det vara nåt? – försökt gissa rätt på den sjunde bildgåtan otaliga gånger men misslyckats bjöd hon mig på kaffe. Kaffe ur ljuvligt vacker och drickvänlig ORANGE mugg. Och en härlig jordnötskaka till! Med mig i bilen fick jag sen den nya utmaningen: 1 500 bitar itusågad Renoir.
Ny utmaning!
Jag lovade att ringa dem i kväll när jag hade lagt pusslet klart. Skämt åsido, det lär nog ta en stund. Det är lika många bitar som det förra, men detta skulle vara svårare, enligt de två pusselexperterna. Anna har messat och oroligt undrat om jag redan börjat, men det har jag ju inte. Inte i skrivande stund, i alla fall…
Lite nytta har hon gjort Tofflan idag, trots allt och även om det ser ut som om hon mest suttit vid datorn och bloggat. Jag har fyllt på en rejäl dos spolarvätska i bilen och gav den även en manuellt snabbtvätt – det vill säga drog av framrutan och bakrutan när jag ändå var på macken.
Den lilla strykhögen är borta från gästsängen och jag har skurat rent i badrummet och i toa-/duschrummet. I morgon ska jag städa resten av hemmet.
Det ger mig en sorts frid att städa. Städningen i sig gör mig varm och det är skönt att ha nåt att göra med händerna som inte handlar om att hamra på ett tangentbord eller vända blad i en bok. Jag har ett visst behov av att få göra nåt med händerna, nåt med rörelse. Men det här med att fylla dagarna börjar bli tufft nu. Det har gått bra hittills, jag är min egen hårdaste domare och feodalherre. Men nu vill jag göra nåt där jag träffar andra och framför allt nåt som jag får en inkomst av. Idag kom åter ett nej på en tjänst jag har sökt och det är lätt att tappa modet när man får sån post. Väldigt lätt.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 