Misslyckat besök i vården

Ett misslyckat inlägg.

---

 

Synkontroll på låg nivå.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och nog borde jag ha blivit misstänksam när jag anlände till vårdinrättningen och noterade att man utför synkontroller på låg nivå, det vill säga på golvet… Men jag kan vara ganska vidsynt (!) och till och med mild understundom. Därför slog jag mig ner i väntrummet med min spännande bok på gång och lät mig svepas in i den ruggiga handlingen.

Fast när klockan passerat det klockslag jag hade fått reserverat för mig började jag undra. Först fem minuter, sen tio. Då gick jag ut i receptionen. Nej, vårdgivaren hade inte anlänt. Den vänliga receptionisten ringde vårdgivarens mobil utan att få svar. Jag satte mig ner ytterligare fem minuter, receptionisten ringde ytterligare en gång… Men nej. Ingen kontakt, ingen vårdgivare. Lite fundersamma blev vi, det är ju halkigt och vintrigt ute. Kanske det hänt nån liten olycka? Slutligen skickade jag ett sms till vårdgivaren, tog farväl av receptionisten och åkte hem igen. Jag var glad att jag kom med bil, för annars hade jag fått kuska runt halva stan för att komma hit. Bilvägen till vårdinrättningen är mera lik fågelvägen.

Jag hade varit hemma trekvart när mobilen signalerade sms. Det var från vårdgivaren. H*n bad om ursäkt, men var hemma och vabbade och hade bett sköterskan under gårdagen att avboka alla patientbesök. Jag missades. Uppenbarligen. Nu var det ju inte vårdgivarens fel utan sköterskans, men… Man blir lite… besviken och lite halvsur. Som patient får man nämligen veta att man måste avboka ett besök senast 24 timmar i förväg – annars debiteras man ändå. Vad händer om det är tvärtom, som idag? Ska jag kanske fakturera mottagningen??? Tofflan undrar…

Nu bokades en ny tid per sms, men den är ju inte förrän om två veckor. Jag är GLAD att jag inte är VÄLDIGT sjuk… Men jag kan tyvärr konstatera IGEN att när man är i underläge och redan drabbad av svårigheter straffas man om man råkar glömma, missa eller komma försent. Den som är i överläge kan glömma, missa, komma försent eller helt enkelt utebli utan att nåt händer. Är det inte Arbetsförmedlingen eller a-kassan så är det vården, liksom… och det är inte rättvist. Nu ÄR det emellertid inte hela världen för jag överlever. Men ändå. Varför gäller inte samma regler för underlägesposition som överlägesposition???

NEJ! Det är inte rättvist! (En bild av konsten på vårdinrättningen.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fototävlingar och ostexpert

Nää, jag är lite halvsur, jag. Två fototävlingar har jag varit med i under våren och inte enda (av de två) vann jag. I den ena tävlingen var första priset en digitalkamera. Jättebra, eftersom vinnaren redan har en skitbra kamera, uppenbarligen – h*n vann ju. Själv fotar jag med min fem år gamla mobil – jag tar alla bilder med den. Det duger för mig. Men uppenbarligen duger inte bilderna för att vinna tävlingar.

I kamera-tävlingen kunde man tävla i tre klasser. Vinnaren i den ena klassen hade tagit en motljusbild så att man inte såg ansiktena på huvudpersonerna på bilden. Tycker inte jag var så bra, dårå.

En motljusbild som jag har tagit. Med min mobilkamera. Det är den du ser i bloggens huvud, fast beskuren, dårå. OBS! Jag tävlade inte med den här bilden!

Däremot vet jag att det går att ta motljusbilder som blir bra. Med en vanlig mobilkamera. Jag gillar till exempel bilden i den här bloggens huvud, en motljusbild tagen en kväll vid en av broarna i Metropolen Byhålan.

Den andra fototävlingen jag var med i skulle illustrera en viss aktivitet. Tre urtrista bilder vann. Och jag som tävlade med min ansjoivspitt-bild kom inte ens på medaljplats:

Min ansjovispitt-bild. Folk har viss ingen humor…

Nää, nu ska jag sluta vara med och tävla, för varken motiv, kvalitet eller kamera räcker uppenbarligen till. Ett par gånger har jag varit med i vissa lokalblaskors fototävlingar kring säsongsbilder, men där är det ju bara bilder på barn som vinner.

I stället för att fota ska jag nog utbilda mig till ostexpert. Linn och jag fick oss en föreläsning till frukosten i morse på förmiddagen av Fästmön om hur man skär ost. Man ska skära bakifrån och ner för att undvika backar. Och man ska definitivt inte hålla i den smalaste delen för då går den av. Ja, ja, Linn och jag skakade på våra huvuden och tänkte lite att

i den bästa av världar är ostarna hållbara

Typ… Och jag la till i tanken

i de bästa av världar vinner JAG ALLA fototävlingar. I ALLA världar, alltså!..

Sur-Toffla. Bilden är tagen i augusti 2009 och redan då var jag sur.

Read Full Post »