I afton var det bestämt att mamma och jag skulle supera i hamnen. Där finns flera olika restauranger, men vi valde Wetternmagasinet eftersom mammas nya kompis K:s son äger stället. Lite kul att gynna dem man så att säga ”nästan” känner. Bara det att i kväll var det nån sorts musikfrågesport som startade klockan 19 – och stället var packat med halvnakna, blondiner, med onaturligt jämn solbränna, som rökte hela tiden…
Vi hittade ett ledigt bord utomhus i solen. Under den timma – minst – vi fick vänta på vår mat kunde vi inte undgå att notera ett ungt föräldrapar med en liten kicka samt den unge pappans föräldrar vid bordet bakom mamma. Den lilla kickan ville helst inte sitta i barnstolen och kastade skedar och sin nappflaska omkring sig till dess fadern tog den lilla i knäet. Efter en stund bollades fröken över till sin moder. Denna upptäckte åtskilliga minuter senare att den lilla hade gjort ”Stort” i brallan. Brallan, ursprungligen rosa, var vid det laget ganska brun på utsidan… Därpå vidtog ett väldigt ståhej när den lilla skulle bytas på! Uj, uj, uj! Det kom liksom bajs överallt – på bänken, på mamma, på farmor, på den lillas rena, vita byxor… Och allt refererades av farmor. JÄTTEKUL att höra om bajs när man ska äta… Fast vi hade i alla fall tur med vinden – den låg på åt andra hållet…
När maten sen kom, var den MYCKET välkommen! Jag tog kycklingspett, béarnaisesås, mangosås och pommes, mamma biff med räkor, béarnaisesås och pommes. Allt gott!
Mamma lät sig väl smaka!
Vi stannade inte till desserten, utan traskade hemåt i blåsten. Bara kyrktornet stod oberört och rakt i ryggen.
Kyrktornet stack upp bland träden, oberört av blåsten.
Och solen gick ner bakom husen igen. I morgon väntar nya äventyr, på ICA Maxi och annorstädes…
Solen som silver i vattnet…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 