Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hålla sig på benen’

Ett inlägg om en bok.


 

Den hemliga historienGanska nyligen gjorde jag författaren Donna Tartts bekantskap med Steglitsan. Donna Tartt har endast gett ut tre romaner. Det har gått många år mellan böckerna. Alla tre är de dessutom tegelstenar. Idag på förmiddagen läste jag ut hennes rosade debutroman, Den hemliga historien.

Richard Papen tar sig från sitt torftiga ursprung genom att förfalska sin pappas namnteckning till Hampden College. Föräldrarna verkar emellertid närmast lättade och Richard återser dem inte. I stället dras han till ett exklusivt gäng intellektuella ungdomar på colleget. Han lyckas ta sig in i gruppen som får mycket speciell undervisning i grekiska av den märklige läraren Julian. Ungdomarna testar de flesta gränser. Med alkohol och droger i överflöd går gruppen mot en katastrof. Det blir en hemlighet som vissa av dem får svårt att bära – det handlar nämligen om ett mord…

Den här boken skulle ha kunnat heta den Den hemska historien eller Den hemska hemligheten. För det är nåt riktigt ruskigt gruppen gör. Var och en av gruppmedlemmarna skildras som väldigt komplexa typer, i mina ögon ganska känslokalla, dessutom. Även berättarjaget Richard, faktiskt. Men när ungefär 200 sidor återstår av boken tycker jag att den bara blir rörigare och rörigare. Ungdomarna snärjer in sig i historien, de ljuger och ingen visar egentligen sitt rätta jag. Det för naturligtvis med sig att ingen kan lita på nån annan – vilket i sin tur leder till nästa katastrof.

Boken är välskriven, men jag tycker att den blir för tung. Det går bara ut på att hålla sig på benen med hjälp av droger. Klarar man det inte själv hjälper nån eller några i gruppen till. Allt handlar förstås om att man inte ska bryta ihop och råka berätta sanningen för nån. Jag tycker nog att just den här hemligen historien inte hade behövt dras ut över 700 sidor. Det hade räckt med… 500.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskvällen var seg. För att prata klarspråk blöder jag som en gris och hade gjort så hela dan på jobbet. Det var därför en tämligen trött Toffla som tofflade runt på Tokerian för att handla fredagsmiddag. Först hade jag tänkt hämtmat, typ pizza, men jag vet att varken Fästmön eller jag mår så bra av det av olika skäl. Så det fick bli traditionell fredagsmat – tacos. Och det verkade de flesta andra handla på Tokerian också. Därför kom jag hem med två inte helt

ultimata avocadosar.

Anna vet precis vad jag menar med uttrycket och hon kan vara mycket kritisk, tro inte alltid att denna varelse är så snäll och vän. För övrigt älskar jag ALLA sidor av Anna, även de bitska. Det enda jag inte riktigt gillar med Anna är hennes ullstrumpor, tror jag. Men jag försöker åtminstone fördra dem. Ullstrumporna, alltså. Gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor, alltså.

Jag försöker verkligen gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor.


Anna påstår att min lägenhet är kall.
Själv har hon minst 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Det är inte roligt på sommaren. Men då är det faktiskt varmt hos mig också…

Jag tvingar alltid mina gäster att hjälpa till, så Anna fick äran att göra guacamolen på två icke ultimata avocadosar. Men trots att det såg ut som barnbajs blev det mer än ätbart. Efter maten tvingade jag Anna att diska medan jag plockade undan och gjorde iordning en matlåda åt arbeterskan som ska arbeta på Äldreboendet lördag och söndag, tråkmånsan.

Sen tog Tofflan slut. Anna fick ont i magen och efter att ha vilat ut en stund ovanpå sängen beslutade vi oss helt enkelt för att borsta tänderna och gå och lägga oss i sängen. Halv tio igår kväll låg vi i sängen med täckena upp till hakorna och lyssnade till nån deckare på Kanal 5. Och – HEPP! – så slocknade vi. Tur att vi är likadana!

I morse vaknade jag 6.38 (jag hade varit uppe ett antal gånger på natten också, som den stuckna gris jag känner mig…) och undrade om Anna hade försovit sig eftersom det var så tyst. Men det hade inte Anna. Hon hade hasat iväg till bussen och gett mig sovmorgon för att hon såg att jag var så slut igår. Gullhöna! Nästa gång jag vaknade var väl klockan nästan halv nio…

Men vilket bakslag! Jag tittade ut genom fönstret och plötsligt har vi vinter igen! Det snöar och snöar och snöar och är i skrivande stund alldeles vitt på marken. Gissa om jag är glad att det inte var idag jag skulle åka långfärd till mamma och att jag inte heller har slängt om till sommardäck! Jag tror nämligen inte att det är möjligt att köra på sommardäck idag…

Vinter igen! Den här bilden tog jag vid 8.30-tiden i morse.


Jag hoppas att blödningarna avtar i styrka idag.
Igår blev jag helt matt och slut, mitt ansikte var kritvitt, tyckte jag. Och faktum är att jag börjar bli bekymrad. Om jag inte hör nåt från doktorn nästa vecka tänker jag ringa mottagningen efter påsk. Jag kan nästan inte jobba när jag mår så här. Igår var det, som sagt, jättetufft att ens försöka hålla sig på benen.

Delar av dagens middag ligger på tining – jag tänkte steka kyckling och servera klyftor, hot béarnaisesås och färska grönsaker till. Enkelt och gott. Men först ska förstås Anna jobba klart – hon har 7 – 16-pass både idag och i morgon. Jag ska hämta henne och i morgon bitti skjutsar jag henne också. Det var bara enormt skönt att få sovmorgon idag!.. Lördagsgodis av nåt slag fixar vi på vägen hem.

Tyvärr ska min kära hem till sitt redan måndag morgon, men det beror ju på att hon är mamma och tycker att Elias ska få ha påsklov som alla andra skolbarn även om han är hos sin pappa. Pappa kan inte ta semester från sitt jobb, så Elias får några extra dar hos mamma i nästa vecka. Och jag åker ju själv ner till min mamma på onsdag efter jobbet. Jag hoppas verkligen på vårväder då!!! Jag hade sett framför mig hur vi skulle ta promenader längs sjön och så…

Jag har rivit ut lakanen ur sängarna och slängt dem i tvättmaskinen som nu ska få jobba en stund medan jag läser lokalblaskan. Sen ska jag förstås bädda rent och så kanske det blir lite strykning. Eller så lämnar jag det senare till i morgon. Jag känner att jag behöver ta det lite piano idag… Då passar det utmärkt att säkerhetskopiera filer och att rensa bland mobilens över tusen foton… Lagom ansträngande… Och nånstans däremellan ska jag förstås ringa mamma.

Det var min helg. Vad gör du med din???

Read Full Post »