Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘häleländet’

Häromdan fick jag ett akut Lisbeth-behov och ringde upp min forna kollega för att höra om hon var fri för lunch. Lisbeth, som ju egentligen heter nånting heeelt annat, hade förstås matlåda med sig, men ställde den i kylen för att i stället umgås med mig en stund.

Med vissa människor är det så att man inte tappar kontaktkablarna även om man inte ses så ofta. Jag blir förbannad när jag tänker på att vi jobbar på samma campus och borde kunna ses oftare. Dessutom bor vi i samma stad och borde kunna ses efter arbetstid också. Men så blir det inte – tyvärr! Det irriterar mig att tiden och orken inte riktigt räcker till.

Hur som helst, häromdan haltade jag ner till mitt nya favvo-lunchställe, det som ligger bara fem minuters stapplande promenad från jobbet. Där är både lugnare och fräschare än på de övriga matställena här, även om Thaistället fortfarande har den godaste maten på onsdagar! (Längst att gå också, vilket funkar hyfsat en gång i veckan med tanke på häleländet.)

Lisbeth och jag babblade på som aldrig förr om våra liv hemma och på jobbet. Jag fick veta att hon hade bestämt sig för att vara rak och säga vad hon tycker. Inte uppfostra andra vuxna, för det kan man ju inte, men ändå tala om när hon känner att nån inte uppför sig helt OK gentemot henne. Det lät väldigt allvarligt, så i nästa sekund la hon flinande till:

Ja du vet ju att hon Lisbeth, hon vill ju alltid vara lite speciell!

Å, vad jag gillar människor som har en klar blick på den egna personen! För Lisbet ÄR speciell! Men hon är roligt och bäst speciell och en sån sorts människa som jag vill ha i mitt Toffelgäng. Mitt i allt det roliga är nämligen Lisbeth en djup och tänkande person, som ändå tar sig själv med en rejäl nypa salt.

Lisbeth är helt klart min favorit-ex-kollega och vän! Men har DU nån favorit-kollega eller vän???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för lite skitnack!


Nej, jag var inte hungrig
och jag skulle inte ha nån middag…

Min middag. 


Jag skulle ju dela ut ett pris.
Eller rättare sagt Mie skulle få bjuda mig på öl för att hon vann en tävling kring lådan på toa på jobbet. (Den med skit i.) Men lite plockmat slank ner ändå. (Dock inte i lådan på toa på jobbet…)

Och Mie var inte ett dugg trevlig, inte Mats heller. Nehej då! ÄH FAN, JAG BARA SKOJAR!!!

En trevlig Mie. Naturligtvis tog jag bilden när hon minst anade det! 


Blogg
vännen Mie
har tappat sitt förled och blivit vän. Men faktum är att vi faktiskt kände varandra utan att vi visste om det innan – jag känner i alla fall Mies pappa, för vi har jobbat ihop. Small world…

Det var såå kul att ses och det lär bli snart igen om inget trist inträffar. Förhoppningsvis joinar Fästmön och Den däringa Kullan då också.

Trött, men mätt och glad haltade jag iväg till Stadshuset där jag tog fel buss hem med flit. Skönt att promenera, trots häleländet, med bara månen som sällskap i höstmörkret.

Med månen som sällskap. 


Så vackra färger,
jävla irriterande skitdålig Ajfånkamera… Men ändå…

Rena natta.


Nu ska jag strax borsta tand
och sen skutta i säng. Orken är definitivt slut. Så ock en synnerligen bra kväll. Tack, M n’ M! (Jag var alltså ironisk i början av inlägget.)

PS Sa jag det att jag VERKLIGEN har en andedräkt som en kompost efter ädelost och tonfiskrullar med mera???


Livet är kort.

Read Full Post »