Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Hagfors’

Ett inlägg om en film.


De flesta i min generation
– och kanske de något äldre – har nån sorts relation till Monica Zetterlund. I mitt bardomshem gillades hon inte av de vuxna. Nu när jag har sett filmen Monica Z. kan jag förstå det på sätt och vis. Monica var ovanlig. Hon var kvinna, ensamstående mamma, skådespelare, revyartist och en väldigt begåvad jazzsångerska. Inte nån vanlig kombination i 1960-talets Sverige.

Monica Z

Edda Magnason var en väldigt porträttlik Monica Z.


Den här filmen är en dramatisering
av en del av Monica Zetterlunds liv. Om den är biografisk eller ej kan man diskutera, men mitt intryck är att den ger ett rättvist porträtt av Monica Zetterlund själv liksom av en del personer som omgav henne. Filmen skildrar tiden strax innan hon slår igenom, när hon bor med dottern Eva-Lena hemma hos föräldrarna i Hagfors och sjunger jazz i Stockholm med Arne Domnérus band, samt ungefär tio år framåt i tiden.

Men när Monica har slagit igenom köper hon en villa på Lidingö och flyttar dit med Eva-Lena och Vilgot Sjöman, som hon är ihop med då. Det ges storslagna fester med många av dåtidens kändisar, såsom Beppe Wolgers, Povel Ramel och Hasse & Tage – samtliga ganska porträttlika originalen. Men mest porträttlik av alla är Edda Magnason som spelar Monica…

Genom hela filmen får vi bilder av Monica som den firade stjärnan, men också som dottern som söker sin pappas välsignelse – eller åtminstone godkännande. Filmen väjer inte för skildringarna av Monicas aptit på män eller förkärlek för alkohol. Scenskräcken vidrörs endast något, ryggproblemen inte alls. Man skulle kunna göra en riktigt lång film om Monica Zetterlunds karriär och liv, men man har valt att stanna vid en period på 1960-talet. En period som komprimerats ner till två timmar på bioduken.

Monica Z biljett

Filmen var värd pengarna!


Är det här en bra film, då?
Dum fråga! Jag hade inte tråkigt en enda stund under de dryga två timmarna. Filmen var väl värd de totalt 220 kronorna inklusive reservationsavgift för Fästmön och mig.

Den som betalade var emellertid min förra arbetsplats, från vilken jag fick ett presentkort på bio för ganska precis ett år sen samt delar av ett presentkort som återstod av alla dem jag fick till min 50-årsdag. Tack ET och tack Lena HaO!

Det kändes väldigt rätt att använda de sista presentkorten för just den här filmen. På sätt och vis en tribute till Monica, som skulle ha fyllt 76 år nu på fredag. Hon blev bara 68 år. Jag befann mig endast några kvarter ifrån hennes bostad när hennes liv ändades i en fruktansvärt onödig, förödande brand.

Om jag kunde, skulle jag ge femtusen Tofflor. Det blir bara fem, för det är maxantalet här.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag köper böcker som jag ger bort. Sen lånar jag dem och läser dem själv. Nåja, det tyder ju på att jag bara ger bort bra böcker, eller? Pojken som slutade gråta fick Fästmön av mig. När hon hade läst den tog jag vid.

Pojken som slutade gråta
En eldig historia.


En pyroman härjar i Hagfors.
Eller handlar det om nånting annat? Vilken är kopplingen mellan mordoffren? Journalisten Magdalena Hansson är i centrum även denna gång och dras in i händelserna. Polisen Petra och hennes kollegor försöker hitta sambandet. Magdalena och Petra kommer på det nästan samtidigt. Men frågan är om det är försent då för… Magdalena… Parallellt med pyromanjakten får vi följa Petras och Magdalenas privatliv. Och några till.

Det är just dessa bihistorier som jag tycker rör till den här annars rätt spännande boken. Bihistorierna tar nästan över och då försvinner ju nästan det spännande i den här deckaren.

Pojken-Boken är för övrigt del två i Ninni Schulmans serie. Del ett, Flickan med snö i håret, var en glad överraskning. Men redan där kände jag att det blev aningen för mycket av andra ingredienser än rena deckarhistorien. Då accepterade jag det eftersom Flickan-Boken var en debut. Nu sänker detta tyvärr betyget på en annars spännande bok.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är det klart att det blir Edda Magnason som spelar Monica Zetterlund i Peter Birros film Monica Z. Edda Magnason är svensk-isländsk, född 1984 och bor i Malmö. Men kan hon bli Monica Zetterlund?

Edda Magnason fick rollen i stor konkurrens med andra skådespelare. Skådespelare, för resten, är väl kanske inte riktigt det Edda Magnason är. Men sångare, pianist och låtskrivare. Och det kanske räcker en bra bit. Edda Magnason ska emellertid inte sjunga, däremot försöka få den rätta känslan.

Filmen spelas in nästa år och handlar om Monica Zetterlunds liv på 1960-talet när hon

[…] säger upp sig som tele­fonist på Televerket i Hagfors, tar första stegen ut i världen för att bli en firad nattklubbsdrottning ”doftande av logar” från Stockholm till New York. […]

Om Edda och Monica är lika? Tja…


Edda?

                                                                                                                                                         Kolla själv och jämför!


Monica?

                                                                                                                                                                   Jag tycker att det låter som en spännande film eftersom man är ute efter att fånga känsla och stämningar utan att ha nån jätteberömd skådis i huvudrollen. Den som lever får si!

Read Full Post »

I natt läste jag de sista sidorna i Ninni Schulmans debutdeckare Flickan med snö i håret, som jag hade lånat av Fästmön. Att jag läser på natten är ett gott betyg, att jag läser natten mellan fredag och lördag, när jag nu för tiden är tämligen ”död”, är ett ännu bättre betyg!


Läskig läsning på natten!..

                                                                                                                                                            Det börjar med att en 16-årig tjej försvinner. Eller det visar sig att hon inte har firat nyår på det sätt som föräldrarna tror. Lite senare hittas en ung flicka i en jordkällare. Hon har blivit mördad. Men det är inte den försvunna Hedda utan nån som uppenbarligen inte saknas. Journalisten Magdalena har flyttat hem till Hagfors – ja, för den här deckaren utspelar sig varken på Gotland eller i Stockholm Hurra, hurra! – efter en skilsmässa. Hon börjar skriva om fallet och inser plötsligt att hon är indragen i nåt riktigt otäckt där vän kan vara fiende – eller nån helt annan än man tror… Åter igen får jag bekräftat att man ska akta sig för grannar!

Det är lite för många berättelser i den här deckaren, men det tar jag som ett symtom på debutsjukan och det är sånt goda författare tränar bort ju mer drivna de blir. I boken förekommer berättelser/teman som mord, tonårsproblematik, skilsmässa, journalistrollens för- och nackdelar, kärlek, trafficking med mera. Ja, mycket är det!

Men… Ninni Schulmans bok är jädrigt spännande! Mot slutet sträckläste jag den – och det var alltså i natt, en natt efter en arbetsvecka. Såna nätter brukar jag slockna tidigt. Eller åtminstone inte orka läsa. Som vanligt försökte jag lista ut mördarens identitet – men misslyckades. Det är också gott betyg!

Slutomdömet blir emellertid inte högsta betyg (jag är lite trött på skilsmässoskildringar och vårdnadsdiskussioner och hans nya och hennes nya etc), men näst högsta. Och det är ett bra Toffelbetyg för en debut!

Read Full Post »