Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘häftiga’

Ett inlägg om en utställning. Och en konsthall som är så ny att den inte har öppnat än. Dessutom: Varning för selfies!


Idag har jag varit
på en pressvisning en ny konsthall. Ja, konsthallen är faktiskt så ny att den inte har öppnat än. Den invigs i morgon. Premiärutställare är Maria Miesenberger som visar sin utställning Rörelse/Reflektion.

Utställningen består av fyra delar, kan man säga. Jag fick ju förmånen idag att lyssna på konstnären när hon berättade om sina verk. En del är ett gäng bronsskulpturer som är väldigt häftiga. Enligt konstnären är en bonusson och en systerdotter modeller till de androgyna figurerna. En annan del är glasskulpturer av vissa organ. En ingrediens i glaset är uran, vilket gör dessa verk nästan eviga. En tredje del av utställningen består av skulpturer i rostfritt stål där betraktaren kan spegla sig. Fjärde och sista delen består av fotografier.

Som bonus har Maria Miesenberger tillsammans med Johan Killgren byggt ett upplevelserum med speglar och ljus. Här kan man testa olika saker, bland annat se sig själv som tjock eller smal. Jag valde förstås en smalspegel.

I smalspegeln

Tofflan i smalspegeln.


Vidare finns allt
ifrån ljusspel, kalejdoskop, prismor till en konfrontationsspegel och möjligheten att spegla sig själv i nån annans ansikte. Men också att skåda upp – eller ner – i evigheten… Urhäftigt!

Tittar i evighetsspegeln

Tofflan tittar i evighetsspegeln.


Konstnärliga verk
får man inte fota hur som helst. Dessutom är det här en riktigt spännande utställning. Därför föreslår jag dig att ta en tur till Konsthall Märsta i Märsta centrum i morgon, lördag klockan 11. Invigningen pågår hela eftermiddagen med olika evenemang för hela familjen. Och har du inte möjlighet då, så är konsthallen öppen alla dagar utom söndagar. Som pricken över i:et är det fri entré.


Livet är kort. Ibland är det rätt häftigt också att reflektera…

Read Full Post »

Torsdagskväll och dags för Antikrundan. Rundan har nu vänt tillbaka till Linköping där man var för ett tag sen. Dags igen att återse mina hemtrakter (Linköööping ligger ju nästgårds till Metropolen Byhålan.)

guldur

Ett guldur i Linköping.


Just de här föremålen
i kvällens program tyckte jag var lite häftiga:

  • Anne Lundberg. ÄH, jag bara skojar!
  • En dam kom med guldörhängen. Örhängena var förändrade, vilket minskade värdet. Smycken sades ha 15 000 kronors guldvärde, men värdet på dem som örhängen sattes till 35 000 – 40 000 kronor.
  • En gosse kom med en klocka. Men klockan var inte antik! Trots det värderades den till en tusenlapp. Killen hade köpt den för 15 spänn.
  • En kvinna kom med en vas som hennes pappa hade hittat. Grodor och andra djur klängde på vasen, som var så där fulsnygg. Värdet sattes till mellan 4 000 och 8 000 kronor.
  • En kvinna kom med en jättevacker ring och lite andra smycken. Ringen värderades till 25 000 kronor. Ett pärlhalsband med en revolutionsring som lås värderades till 100 000 – 125 000 kronor.
  • En kvinna kom med en bröllopsbild på John Lennon och Yoko Ono i Gibraltar. Hon hade betalat väldigt lite för det. Foton av den här sorten värderas till mellan 3 000 och 5 000 kronor.
  • En kvinna kom med en liten kvinnoskulptur av Alice Nordin. Värdet sattes till mellan 15 000 och 20 000 kronor.
  • En kvinna kom med en tavla av Einar Nerman. Tavlan var ett porträtt av kvinnan själv som femåring! Kvinnans pappa beställde tavlan som present till kvinnans farfar. Tavlan kostade 5 000 kronor då och värderades till mellan 10 000 och 15 000 kronor idag.
  • En man kom med ett guldur – se bilden ovan! Uret var från 1800-talets mitt. Klockan hade en slagfunktion. Uret värderades till ungefär 8 000 kronor.
  • En kvinna kom med en blå Mingskål. Skålen värderades till 50 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett gult glas som inte kunde identifieras.

Nästa vecka går Antikrundan från Halmstad igen.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Det har förberetts lite i Toffelhemmet för de stundande julfestligheterna. Jag har gjort ägghalvor, mitt enda egna bidrag till julbordet.

Ägghalvor

Sex halvor = två per juldag.


Jag har tagit fram kalkonetter och kycklingköttbullarna
som Fästmön har gjort åt mig ur frysen för att de ska få tina lite.

Kalkonetter o kycklingköttbullar på tining

På tining!


Även Rippes kålrotslåda
står på tining.

Rippes kålrotslåda på tining

På tining 2!


Anna har ringt
och även om jag mest grinade var det skönt att åtminstone få höra hennes röst denna julafton. Det är bara att bita ihop nu.

Jag har försökt duka fint trots att det bara är jag till julbordet.

Ett försök att duka fint

Ett försök att duka fint.


Besticken fick jag av min morfar
när jag fyllde 18. De är ett kärt minne av honom och jag tycker att det är roligt att duka med dem vid speciella tillfällen. Julafton är ett sånt speciellt tillfälle.

Finbesticken i närbild

Finbesticken detalj. 


Jag har lite ont i magen,
det stränar och drar lite trots att agrafferna är borta. Men det är väl den allmänna uppsluppna – NOT! – sinnesstämningen som påverkar det hela.

Försöker bita ihop, som sagt, tänka på nåt fint/vackert/roligt. Till exempel gläds jag åt alla vackra blommor jag har fått…

Blå hyacint nära

En av de blåa hyacinterna jag fick av Anna. Trots att båda är lågdoftande, känner jag tydligt hyacintdoften!


I buketten från jobbet
fanns röda tulpaner som såg väldigt häftiga ut ovanifrån, nästan som rosor.

Tulpaner från jobbet ovanifrån

Tulpaner som nästan ser ut som rosor.


Bland tulpanerna i buketten från Tant Raffa fanns även ljusrosa nejlikor. Så otroligt vackra!

Nejlika nära

Otroligt vackra nejlikor.


Jag har det bra,
men det klart att det är lite ensamt på julafton. Inte är det roligt med en barnsligt sur mamma på avstånd heller. Men jag orkar inte bry mig. Nu ska jag vila en stund tills det är dags för Kalle Anka.

To be continued…


Livet är kort. Jag har tak över huvudet och klappar under granen. Jag är lyckligt lottad.

Read Full Post »